tisdag 16 juli 2019

Bokhandeln på Riverside Drive av Frida Skybäck...

Frida Skybäck har skrivit en charmig och lättläst feelgood. Charlotte ärver ett hus i London efter sin moster Sara. En moster som hon aldrig har träffat och egentligen inte vet särskilt mycket om. Charlottes mamma Kristina berättade inget innan hon dog om sin syster. Charlotte reser till London för att reda upp arvet av huset som också inrymmer en bokhandel.

En konkursfärdig bokhandel ska det visa sig. Redan från första sidan är det upplagt för en varm berättelse. Med karaktärer som Martinique och Sam som båda arbetar i bokhandeln. Med Martinique och hennes trassliga relation med dottern, den färgstarka och frispråkiga Sam, den snygge William (författaren som bor i en av lägenheterna ovanpå bokhandeln) och den buttre katten Tennyson så är alla ingredienserna på plats. Alla saknar de Sara och vill inget annat än att Charlotte ska rädda bokhandeln.

Vad var det egentligen som hände mellan de två systrarna Sara och Kristina långt innan Charlotte föddes? Vad är det för mörk hemlighet som döljs bland väggar välfyllda med böcker och varför har Charlotte aldrig fått träffa sin moster?

Jag gillar särskilt de kapitel där jag får följa Sara och Kristina tillbaka i tiden och vad som hände innan Charlotte föddes. Parallellt med tillbakablickarna nystar Charlotte i vad som egentligen hände samtidigt som hon brottas med hur hon ska göra med bokhandeln. Ska hon sälja eller ska hon försöka rädda verksamheten och själv driva den? Hon slits mellan sitt liv hemma i Sverige och nyfikenheten på bokhandelns framtid. Ja bitvis är det förutsägbart precis som det ska vara men Frida Skybäck lyckas snyggt tvista till det så en del av slutet inte riktigt är som jag väntade mig och det känns uppfriskande även om det är sorgligt men samtidigt fint.

När jag läser så kan jag inte låta bli att tänka att bokens handling skulle göra sig bra på film. Jag roar mig nu i efterhand med att rollbesätta karaktärerna och jag är nyfiken på Frida Skybäcks 1800-talsserie om systrarna Stiernfors.

Jag läste Bokhandeln på Riverside Drive en varm berättelse om kärlek, familj och mycket sorg men med hopp om framtiden på min sommarö med strumpor, joggingbyxor och en fleecetröja på och en värmande kopp kaffe. En helt vanlig sommardag i juli i Sverige när det är lite ostadigt!









fredag 5 juli 2019

Kring denna kropp av Stina Wollter...

Jag hade precis avslutat Stina Wollters bok Kring denna kropp när det var hennes tur att vara sommarpratare i P1.

En stark bok som jag definitivt inte vill ha oläst. Så mycket igenkänning (även om jag inte tillnärmelsevis har upplevt så mycket smärta som hon har gjort) och så viktiga ämnen som hon tar upp och delar med sig av. Det är personligt och så nära inpå som jag får följa Stina genom hennes barndom, ungdom och i vuxen ålder. Ätstörning, övergrepp, kroppshets, demens, familj, kärlek, döden, att ta sin plats och göra sin kropp till sin egen och att ingen annan bestämmer över din kropp och ditt liv. Jag har svårt att med ord beskriva denna bok som berör mig riktigt på djupet som jag inte var beredd på. Jag kan helt enkelt inte göra den rättvisa på något sätt utan den måste läsas.

En bok som jag kommer läsa om för det är så mycket att ta in och som jag vill läsa om igen och reflektera över.

Som sagt så var det då dags att lyssna på Stinas sommarprat. Det har nu gått en vecka sedan jag lyssnade och jag har hunnit att samla mig en aning. För det ska sägas att jag har aldrig blivit så berörd av ett sommarprat i P1 tidigare. Jag hade inte möjlighet att lyssna på programmet på onsdagen den 26 juni kl. 13.00 som det sändes utan valde att lyssna via SR Play på torsdagsmorgonen.

Jag steg upp tidigt i gryningen och satte mig insvept i en pläd på altanen med utsikt ut över trädgården och den gryende sommarmorgonen. Jag hade sett några blänkare om att programmet skulle vara starkt men jag var inte beredd på att jag skulle sitta med tårarna trillande i en strid ström och snörvla mig igenom programmet tillsammans med Stina och hennes berättelse.

En berättelse som tar mig med så nära döden och inpå livet i en fin, stark och så viktig berättelse. En fin och känslosam morgon och ett sommarprat och en läsupplevelse och som jag har med mig resten av livet.

Tack Stina Wollter!




torsdag 4 juli 2019

Går genom vatten, går genom eld av Christian Unge...

Tekla Berg, akutläkare på Nobelsjukhuset i Stockholm, är här för att stanna!

Som en av de första på plats vid ett katastroflarm, utlöst av en explosionsbrand i ett höghus i Stockholm, räddar hon livet på en svårt brännskadad man. Det är en hel del som tyder på att det här är en terroristattack med flera dödsoffer. Vem är mannen? Gärningsman eller oskyldigt offer? Är det någon som Tekla känner?

Det här är upptakten till en rafflande intrig och en rad händelser som kommer beröra Tekla högst personligt. En sjukhusledning som tar till alla medel för att nå sina mål, korrumperade poliser och patriarken Victor Umarov som styr sitt familjeimperium och Stockholms undre värld med järnhand. Ja ingredienserna finns definitivt här för en rafflande thriller.

Nobelsjukhuset blir snabbt en plats på liv och död och då inte bara med tanke på att det är just ett sjukhus där liv och död alltid är närvarande. Tekla brottas med sitt förflutna, sina egna demoner och sitt ständiga dåliga samvete för lillebror Simon. Simon som ständigt hamnar i trubbel där droger och våldsamma uppgörelser börjar bli vardag. Tekla dras som sagt obönhörligen, både som läkare och privatperson in i maffians kontrollerande av Stockholms undre värld. Samtidigt försöker hon hantera sin speciella förmåga. Ett fotografiskt minne som är hennes värsta fiende men samtidigt största gåva. Teklas dunkla förflutna ligger hela liten under ytan och kittlar mig som läsare. Allt snurrar fortare och fortare och Tekla tar till medel som inte är att rekommendera (så har jag inte spoilat för mycket). Jag fastnar också för den excentriske sjukhuschefen Monica Carlsson på Nobelsjukhuset som kommer allt närmare Tekla och tar till alla medel för att organisera det mest framgångsrika sjukhuset i huvudstaden.

Christian Unge som är överläkare och med en gedigen erfarenhet från Läkare utan gränser gräver snyggt där han står. Sjukhusmiljön kan han väl och använder den också trovärdigt och utan att för den skull försvåra för den läsare som inte är van vid miljön.

Jag har läst Christian Unges thrillerserie om kirurgen Martin Roeykens och gillade den skarpt. Jag fick i ett tidigt skede förtroendet av Christian Unge att läsa ett utkast om Tekla Berg och jag är definitivt inte besviken nu när jag har läst boken. I vanlig ordning skriver Unge medryckande och tempot är högt och det är svårt att släppa boken innan sista sidan är läst. Det är många frågor som jag vill ha svar på så det är bra att det här är första delen i Tekla-serien. Ännu en gång har Unge fångat mig och Tekla är definitivt här för att stanna.


Tack Christian Unge för att  du gav mig förtroendet att i tidigt skede läsa utkast om Tekla Berg och tack  Norstedts för recensionsexemplar.



söndag 9 juni 2019

Läsprojekt Selma Lagerlöf från enligt O...

Riktigt snygga bokomslag i dessa nyutgåvor!
Idag har jag fixat med en utvärdering som mina åk 2 elever på gymnasiet ska få göra imorgon.

Vi har som avslutning i kursen Svenska 2 jobbat med ett läsprojekt som jag hittade hos enligt O och imorgon ska eleverna alltså få utvärdera projektet.

Ett läsprojekt om Selma Lagerlöf och hennes författarskap som enligt O delar med sig av. Jag hakade på och formade projektet efter min klass på tolv elever. En liten och behändig grupp. Vi läste precis som i originalupplägget Herr Arnes penningar, Körkarlen, En herrgårdssägen och Kejsarn av Portugallien. Jag delade upp böckerna så det blev tre elever som läste samma bok. Vi har läst, haft fyra bokseminarium och skrivit en avslutande textnära analys.

Det är ofta en utmaning att locka elever till bokläsning och kursen Svenska 2 är till stora delar baserad på litteratur både svenska och utländska författare förutom bl.a. textproduktion såsom referat, utredande och argumenterande text. Vi hade när det var dags för detta sista moment läst tre skönlitterära böcker från olika epoker och jobbat kring dem med olika typer av textproduktion.

Läslusten var inte direkt på topp när jag presenterade uppgiften men så här efteråt när allt är genomfört så är jag riktigt nöjd. Imorgon får vi se hur eleverna har upplevt arbetet och uppgiften. De har i alla fall jobbat på och tagit sig an uppgiften helt exemplariskt. Det har varit riktigt inspirerande att lyssna på och delta i de boksamtal som eleverna har haft.

Tack för inspirationen och för att du delade med dig enligt O!




En ny ask med novellixer...

Maj månad är gott och väl lagd till handlingarna och juni påbörjad med rejäla kliv.

Nästa Novellix-ask som har landade i min postlåda i maj är denna som innehåller berättelser från Paris, New York, London och Tokyo. Författade av tre författare, Honoré de Balzac, Edith Wharton och Ryunosuke Akutagawa, som jag aldrig har läst något av och så Charles Dickens som jag har läst.

Asken Storstadsnoveller som innehåller en resa i både tid och rum.



söndag 31 mars 2019

Damerna har diskuterat "Hustrun" av Meg Wolitzer...

Helgen lider mot sitt slut och jag börjar så sakta bli redo för ännu en jobbvecka. Helgen inleddes i fredags med att jag och damerna i Litteraturens Vänner träffades för att återigen bokprata.

Meg Wolitzers bok Hustrun är en helt perfekt bok att diskutera. Jag har skrivit ihop några frågor som vi brukar använda oss av men i Hustrun finns det också längst bak diskussionsfrågor till den här berättelsen som vi använde oss av.

Joan Castleman befinner sig tiotusen meter upp i luften på ett flyg till Helsingfors när hon till slut bestämmer sig för att lämna sin självgode och hyllade författare till make, Joe Castleman.

En make vars karriär hon har stöttat och en make som hon följt på alla resor och författaruppläsningar under åren. Ett äktenskap som varat i fyrtio år är på väg att upplösas för nu har Joan fått nog och på vägen har både familjen och hennes egen karriär offrats. Ja en hel del att diskuteras anas. Men SOM den här boken förde oss vidare till den tystnadskultur som de senaste veckorna återigen har blossat upp. Ja där blev vi kvar en bra stund i våra diskussioner. Det finns så mycket att diskutera efter att  ha läst boken. Vi har diskuterat myten om det manliga geniet, slitningarna mellan rollen som mor och hustru, relationen mellan barn och föräldrar, otrohet och vad är det som gör att man stannar kvar. Det här är en sådan bok som jag är glad att vi har läst tillsammans i bokklubben.

Vi var inte helt överens om hur Meg Wolitzer valde att skriva boken. Några tyckte att handlingen inledningsvis var rörig men tillbakablickarna som går som en röd tråd genom berättelsen fyller sin funktion allteftersom berättelsen knyts ihop. Men att Wolitzer gjorde det lätt för sig i slutet av boken det var vi helt överens om. Likaså att vi vill se filmen med Glenn Close i huvudrollen!




torsdag 14 mars 2019

Helgfrågan vecka 11...



Nu rusar verkligen veckorna och jag är mitt uppe i planering och genomförande av det nationella provet i svenska på gymnasiet. Torsdag kväll igen och helgen är i antågande och Mia ställer helgfrågan.


Ser män och kvinnors läsning olika ut?
I min absoluta närhet så läser kvinnorna överlag mer än männen. Jag tror det mest beror på intresse och vana vem som läser vad och inte på om man är man eller kvinna. Jag ser det även bland mina gymnasieelever. Nu undervisar jag mest killar på mina program El- och energiprogrammet och Industritekniska programmet och Flygteknikutbildningen men en och annan tjej går det allt då och då på programmen också. I år är det ganska många av mina elever som är läsvana och jag tror det handlar mycket om det när det gäller ungdomarna vare sig de är tjejer eller killar. Jag försöker inspirera mina elever till läsning utan att tänka vad som passar bäst för tjejer eller killar. Men det är klart att när jag ska inspirera någon som inte är så van att läsa eller inte gillar att läsa (vilket är vanligt förekommande och vad det beror på är en helt annan fråga som jag inte utvecklar just nu i alla fall) så är det lätt att tänka vad som passar om det är en tjej eller en kille. Bättre är då att försöka hitta något som intresserar och går att relatera till.

Jag kom kanske lite ifrån Mias fråga när jag landade bland mina gymnasieelever men jag tror inte att läsningen ser så olika ut. Det handlar som sagt mer om läsvana och intresse vem som läser vad.


Bonusfråga: Hur motionerar du?
För mig är det stavgång som gäller. För några år sedan bytte jag ut mina gamla gåstavar mot ett par bungypumpstavar. Ja det var faktiskt Blossom Tainton som instruerade mig hur de fungerar under Vårruset i Norrköping som jag deltog i. Det är lite mer motstånd i dem och det är precis den bästa motionen för mig. En powerwalk med mina bungypumpstavar är helt klart det bästa valet för mig.


torsdag 7 mars 2019

Helgfrågan vecka 10...




Torsdag kväll redan, helgen är i antågande och Mia ställer helgfrågan


Hur viktigt är det att man gillar huvudkaraktären i en bok?Ja jag gillar när jag faktiskt tycker om huvudkaraktären i en bok och när karaktären utvecklas. Kan jag också relatera till karaktären så är det ett plus. Men samtidigt så är det utmanande om huvudkaraktären inte hela tiden följer mallen och att jag därmed också blir utmanad.

Bonusfråga: Dina vänner och familj gillar de också att läsa?Maken läser inte böcker. Han håller sig till annan läsning såsom dagstidningen och framför allt  instruktioner och beskrivningar av alla de slag som den fixaren han är. De utflugna barnen både läser och lyssnar på böcker alla tre i perioder. Och då och då får den ömma modern önskemål om boktips som jag så gärna bidrar med. Mor min och jag har under många år haft läsningen gemensam. Vänner som läser har jag också i min närhet och inte minst i vår bokklubb "Litteraturens Vänner".



måndag 4 mars 2019

Äntligen nytt av Christian Unge...



Det finns några författare som jag har hängt med alltsedan jag startade bloggen och alltsedan de gav ut sina första böcker. En av dem är Christian Ungeöverläkare på Karolinska Sjukhuset och tidigare även verksam inom Läkare utan gränser i Afrika. Våra vägar korsades redan 2012 då Christian hörde av sig till mig och undrade om jag ville läsa hans debutroman.

Den debutromanen Turkanarapporten kom att bli den första i en spänningstrilogi om läkare Martin Roeykens, och de efterföljande delarna är Kongospår och Saharasyndromet. Vi har fortsatt haft kontakt då och då och Christian släppte den uppmärksammade sakprosaboken Har jag en dålig dag kanske någon dör 2018 som jag redan på ett tidigt manusstadium fick möjligheten att läsa och kommentera. För övrigt en stor ära.

Och nu är det alltså dags igen för under våren 2019 så släpper Christian Unge äntligen sin spänningsroman om Tekla, Går genom vatten, går genom eld: Teklaserien 1. En karaktär som jag också haft nöjet att få bekanta mig med så smått tidigt under processens gång. Tekla är akutläkare och en mycket intressant karaktär som jag nu snart får möta igen.


söndag 3 mars 2019

Raskens efterleverska av Vilhelm Moberg...

Det har med åren blivit lite av en tradition för mig och maken att då och då titta på Raskens eller Utvandrar-serien av Vilhelm Moberg. Därför var det extra kul att läsa novellen Raskens efterleverska.

Novellen skrevs som en epilog till Raskens men Moberg tyckte att texten passade bättre som en fristående berättelse och den har nu getts ut av Novellix.

Ida Raskens änka, eller korpralskan som hon också kallas, har nu i trettio år bott i den lilla stugan som hon flyttade till när Rasken dog i sviterna efter en kallbrand i foten. Hon är åldrad och rygg och ben har svårt att bära henne längre. Signe, ett av hennes barnbarn, sonen Jons yngsta dotter går till sin farmor och hjälper till med det dagliga såsom bära in ved och vatten, laga till mat, tömma sopor och städa.

Dagen närmar sig för att Ida inte längre ska kunna bo kvar i sin lilla stuga. Jon vill att mor ska flytta till ålderdomshemmet. Men Ida är fortfarande både stolt och envis och tänker att det där med ålderdomshem är ett nytt påfund. Ett ord som bara ska få fattighuset att verka bättre men hon vet nog hon.

Jon och ordföranden från fattigvården besöker Ida för att få henne på bättre tankar. De lämnar henne att grunna över den förestående flytten. Ida tänker att om Rasken fått leva så hade han nog haft ett och annat ord att säga om att de nu vill sätta hans efterleverska att dö på fattighuset. Men det finns en i höjden som hon förlitat sig på i alla år och det borde hon väl kunna göra nu igen...

Ett fint stycke svensk historia!


torsdag 28 februari 2019

En novellixpresent...

För snart tre veckor sedan fyllde jag år och passade då på att "presenta" mig själv med en prenumeration på Novellix.


En årsprenumeration innebär att jag får fyra utskick med fyra noveller per gång praktisk förpackade i en liten presentask. Det är både klassisk och nyskriven litteratur, svensk som översatt.




Och idag kom den första novellasken. Fyra svenska klassiker: Per Anders Fogelström- Avlägset mål, Ivar-Lo Johansson - Den nya skolan, Sonja Åkesson - Historia, Wilhelm Moberg - Raskens efterleverska.

Passar perfekt in på min novellresa 2019 där jag utmanar mig själv att utforska detta lilla behändiga format ytterligare. Och kanske hittar jag några nya titlar på noveller som jag kan använda tillsammans med mina gymnasieelever också.



tisdag 26 februari 2019

Bokrea 2019...


Det är flera år sedan jag köpte något på bokrean men i år blev det att förbeställa lite och idag kom mitt bokpaket. Alltid lika kul att få öppna paket som innehåller böcker. Nu är det ju inte så att det står tomma bokhyllor här hemma direkt men det finns alltid plats för nya böcker.

Det blev Tommy Myllymäkis Sallad, Michelle Obamas Min historia Jonas Gardells Till minne av en villkorslös kärlek och så De sju systrarna av Lucinda Riley.


Midnattsrosen: Bokprat med damerna och nu har jag också läst klart...

För ett par veckor sedan närmare bestämt den 14:e februari så var det dags för årets första bokprat med damerna i Litteraturens Vänner.

Vi har läst Midnattsrosen av Lucinda Riley, eller rättare sagt jag och en till av oss sju hade inte läst klart, men det hindrade inte att vi ändå pratade om boken. Vi hängde med så gott vi kunde och övriga damer kryssade snyggt mellan raderna för att inte spoila för mycket för oss som inte läst klart.

Men nu har jag läst klart! Midnattsrosen är en fantastisk berättelse om kärlek och livslång passion med oförglömliga karaktärer och historiens vingslag känns verkligen mellan raderna.


Historien tar sin början i Darjeeling Indien 2000 dagen när Anahita fyller 100 år. Barn och barnbarn väntas hem för att fira födelsedagen. Men dagen skuggas något av Anahitas övertygelse om att hennes förstfödde son fortfarande är i livet. En förvissning som aldrig har lämnat Anahita trots de besked hon har fått. Hennes förstfödde som bryskt rycktes ifrån henne för så längesedan i England.

Lucinda Riley tar mig med på en resa genom historien och berättelsen spänner tidsmässigt över åren 1911 till 2011. När Anahita är elva år så träffar hon den bortskämda indiska prinsessan Indira och de båda flickorna inleder en livslång vänskap. Anahita blir Indiras sällskapsdam och får följa med till England. På godset Astbury Hall träffar hon den unge Donald Astbury, godset arvinge.

Raskt kastas jag framåt i tiden till 2011 men jag är fortfarande kvar på Astbury Hall. Godsets nuvarande herre Anthony Astbury har hyrt ut sitt gods till en filmproduktion av en 20-tals film och nu gör den unga amerikanska filmstjärnan Rebecca Bradley entré i historien.

Det dröjer inte länge innan Anahitas barnbarn Ari Malik dyker upp på godset. Ari har på Anahitas uppmaning rest till England för att söka efter svar från sin familjs förflutna. Ari och Rebecca börja så sakta nysta i det förflutna. Pusselbitarna läggs allt efter hand som berättelsen tar form växelvis i dåtid och nutid.

Finurligt flätas dåtid och nutid samman och de ledtrådar som jag serveras med jämna mellanrum bidrar till att detta är en riktig bladvändare. Det är fängslande läsning och precis som det står på bokens baksida så är det en alldeles utmärkt bok att läsa i en bokcirkel. För här finns så mycket mer än kärlek och relationer att samtal om såsom makt, intriger, släktskap, arv, livsval och kulturkrockar inte minst.

Jag har definitivt blivit nyfiken på att läsa mer av Lucinda Riley och har precis klickat hem hennes bok De sju systrarna som finns med på årets bokrea.



måndag 28 januari 2019

Ny bekantskap...Oxen-serien...

 
Ni vet känslan när något nytt ligger framför en. Nu är det dags för en ny bekantskap. Jens Henrik Jensen och De hängda hundarna. Danish crime brukar inte gå fel. Jag väljer ljudboksformatet.





söndag 27 januari 2019

Gräns av John Ajvide Lindqvist...

Gräns av John Ajvide Lindqvist.

Tina jobbar som tulltjänsteman vid ett färjeläge och har en speciell gåva nämligen ett alldeles extraordinärt luktsinne. Hon kan bokstavligen lukta sig till de personer som har något att dölja för tullen. I Ajvide Lindqvist anda så befinner jag mig i ett gränsland mellan det verkliga och det övernaturliga det förstår jag direkt när jag läser. När Vore kliver av färjan så anar Tina att han döljer något. En attraktion uppstår direkt mellan Tina och Vore. En attraktion som det visar sig ska ge svar på många frågor och kasta nytt ljus över Tinas bakgrund.
Det är välskrivet och läsvärt men jag blir ändå lite besviken när slutet närmar sig. Jag hade målat upp en bild och det blir inte riktig som jag hade tänkt mig. Egentligen borde jag inte känna mig snuvad på berättelse eftersom det är John Ajvide Lindqvist som berättar den men ändå. Jag var beredd på lite mindre övernaturligt som egentligen inte är min grej. Jag läste novellen i bokcirkeln som jag och några kollegor har på gymnasieskolan där jag jobbar men missade tyvärr bokpratet i onsdags.

Just nu går Gräns på bio och den fick stående ovationer på filmfestivalen i Cannes. Trots att det övernaturliga inte riktigt är min grej så är jag nyfiken på filmen.


söndag 20 januari 2019

Bokcirkel med kollegorna...



På gymnasieskolan där jag jobbar har en av våra bibliotekarier tagit initiativet till en bokcirkel. Jag har givetvis hakat på.

De första böckerna vi läser är Flickan på hotellet av Katarina Wennstam och novellen/kortromanen Gräns av John Ajvide Lindqvist.

Onsdag 23 januari ska vi ha vår första träff i bokcirkeln och prata om böckerna.

söndag 13 januari 2019

En julsaga av Christina Peri Rossi...Min novellresa 2019...

Idag skriver vi 13 januari eller om du så vill tjugondag Knut. Tjugo dagar efter jul firar vi enligt traditionen att julen är slut. Själv plockade jag bort julen redan förra helgen men lite har jag firat och det med en novell som utspelar sig i juletid.
En julsaga av Christina Peri Rossi och det blir den första novellen i min novellresa 2019.
Två systrar samtalar över telefon om vem som ska ta hand om gamla mamma 95 år i jul. Ordväxlingen är hård och anklagande "...Jag vill vara med min familj, till skillnad från dig..." Vems tur är det egentligen? Den ena förklaringen eller anledningen till varför de inte kan eller tycker att den andra ska ta hand om mamma haglar.
Det är sorligt och tragiskt. Förvisso bor de två systrarna på varsin sida om världshavet, en i Barcelona och en i Montevideo. Så egentligen är det en onödig diskussion de båda systrarna har men här finns så mycket mellan raderna. Uppväxt och livsval gör sig påmint. Christina Peri Rossi förmedlar känslorna på ett tydligt sätt.
Jag läste novellen i nummer 4 av Karavan "...litterär tidskrift på resa mellan kulturer".



torsdag 10 januari 2019

Helgfrågan vecka 2...


Helgen närmar sig med stormsteg och Mia ställer Helgfrågan.

Valet av genre, tycker du den ändrar sig med åren och i så fall varför? 
Nej egentligen inte, en gång deckare alltid deckare typ. Men kontakten med bokbloggarvärlden har vidgat mina läsupplevelser men som sagt en gång deckare alltid deckare.


Bonusfråga: Har ni plockat bort julen än?
Jajamensan förra helgen, trettonhelgen, plockade vi bort julen. Det är alltid skönt att plocka bort julen innan jag ska börja jobba efter jullovet. Lite tomt blir det men det råder en bukett tulpaner bot på.

Det som göms i snö av Carin Gerhardsen...

Det känns tryggt när årets första ljudboksinlägg ska formuleras och det är Carin Gerhardsen som ligger bakom berättelsen.

Det som göms i snö är den första boken Carin Gerhardsen ger ut efter sin fina Hammarbyserie om kriminalkommissarie Conny Sjöberg och hans team på Hammarbypolisen.

Jag har längtat efter nytt från Gerhardsen och hon gör mig inte besviken. Det här är en psykologisk thriller som berättas ur flera personers synvinkel. Vad var det egentligen som hände den där vinterdagen i januari för fyra år sedan? Den där dagen när snön tilltog och vägarna frös till blixthalka. När ett kärlekspar stämde möte. När en hustru väntar hem sin make. När en kvinna får skjuts hem. När bilfärden går alldeles för fort. När snötäcket snabbt ökar och döljer alla spår.

Finurligt vävs de olika personernas berättelser från den där vinterdagen i januari för fyra år sedan samman. Växelvis får jag följa det som händer i nutid och det som hände då. Sakta men säkert klarnar historien. Bitvis tror jag att jag har räknat ut hur det ligger till men så lägger Carin Gerhardsen till någon detalj som kullkastar mina uträkningar och jag dras vidare i berättelsen. Det sker inte bara en gång utan det kommer med jämna mellanrum. Riktigt snyggt och precis så som jag vill ha det. Och inget är riktigt som det till en början verkar vara. Men jag blir aldrig orolig att det ska bli för rörigt för som alltid så avslutar Carin Gerhardsen på ett raffinerat sätt.

Jag valde att lyssna på boken och uppläsare är Stefan Sauk. Och ja han gör det bra!

Jag har följt Carin Gerhardsen sedan hon började skriva om Conny Sjöberg och hans team och här finns ett inlägg från 2012 då vi träffades. För övrigt är det bara att söka på Carin Gerhardsen här i bloggens sökruta så hittar ni mer om hennes böcker.


söndag 6 januari 2019

Min novellresa 2019...


Att läsa är som bekant att resa. Så nu ska jag ge mig ut på en novellresa här på bloggen. Jag kallar den Min novellresa 2019 och under den rubriken här ovan kan ni följa min novellutmaning. Jag har bokat en "all inclusive" för i mina bokhyllor finns det efter en liten botanisering en hel del novellsamlingar så det är bara att ge sig iväg. Jag gillar verkligen novellen som format. Det är ju så praktiskt när du har en stund över och vill läsa något. Jag jobbar en hel del med noveller med mina gymnasieelever så kanske hittar jag några nya noveller att ta med till skolan.

Och dagarna går inspirerade mig redan 2013 då jag kastade loss och mönstrade på en novellvåg i bokbloggarhavet. En resa som är bevarad som ett fint reseminne och ett bloggminne som sitter kvar. Jag har också varit med i gemensam läsning av några novellsamlingar tillsammans med bokbloggare under åren som varit riktigt inspirerande. Jag har antagit Ugglan och Bokens novellutmaning ett par gånger så inspirerad av dessa bloggår där novellen varit i fokus så kör jag nu min egen variant av novellutmaning i år.

Min tanke är att allteftersom jag läser mina noveller publicerar jag inlägg (det kan bli varje vecka eller en, två, tre gånger i månaden allt beroende på dagsform och skrivlust) och kanske hittar du något som du blir nyfiken på.

Välkommen att hänga på min utmaning Min novellresa 2019!

Här är ett axplock av novellsamlingar som finns i mina bokhyllor:

Rådjurens himmel (Finland berättar)
För mycket lycka av Alice Munro
Råttan och andra onda berättelser av Melker Garay
Älska noveller - 26 nyanser av Sverige
Minne av vatten (Kanada berättar)
Älska noveller - 30 nyanser av kärlek
Vildsint gryning


fredag 4 januari 2019

När läsutmaningen 3 x 3 under 2018 övergår i 2019...

Läs tre teman med tre böcker i varje, alltså 3 x 3 under 2018 2019

Här är listan på böckerna jag samlade under tre teman och tänkte läsa under 2018. Jag hittade utmaningen hos Ugglan och Boken men det blev inte mycket med utmaningen under 2018 för min del. En bok av nio blev läst så jag stryker den i listan och lägger till en ny.

Nu tänker jag utmana mig själv igen och se om jag kan råda bot på dessa hyllvärmare som jag länge tänkt läsa. Jag stryker över lästa böcker allteftersom. De står ju fortfarande i min bokhylla och värmer så varför inte tänker jag.


3 x Christoffer Holst
Mitt hjärta går på
Mindfulness för losers
För oss är natten ljus

3 x Olästa deckare
Emelie Schepp, Pappas pojke
Louise Penny, Nådastöt
Cecilia Sahlström, Vit syren

3 x Romaner av nutida svenska kvinnliga författare
Karin Alfredsson, Skrik tyst så inte grannarna hör
Carin Hjulström, Kärlek sökes
Anne Liljeroth, På andra sidan gatan
Birgitta Bergin, Holländaren


torsdag 3 januari 2019

Helgfrågan v. 1 hos Mias bokhörna...

Bild lånad från Mias Bokhörna

Nu hakar jag på Helgfrågan hos Mia.

Mia och hennes bokhörna är en av alla bokbloggare som jag följer och har gjort så sedan 2011 när jag började bokblogga. Vi har också träffats i verkliga livet (på Bokmässan i Göteborg) så det känns extra kul att hänga med på Helgfrågan.


Vad läser ni just nu?
 Jag har oftast både en bok och en ljudbok på gång så också nu.

Jag läser Midnattsrosen som är vår bokcirkelbok
Har precis börjat lyssna på Lars Keplers senaste bok, Lazarus

Bonusfrågan: Vad har du för tips mot trötthet?
Ja det där är en riktigt bra fråga. Det finns hur många tips som helst men det som funkar bäst för mig är att försöka ha samma rutiner när det gäller tider både vardag som helgdag. Lägga sig vid samma tid och gå upp vid samma tid. Lättare sagt än gjort och inget nytt under solen men det gör susen. Och jag tränar på det kan jag lova.

Att se till att få återhämtning under dagen tror jag också är avgörande och något som jag också tränar på. Jag brukar inte ge några nyårslöften och gör inte så i år heller men mitt motto under 2019 är "30 minuter om dagen". En promenad 30 minuter om dagen leder helt klart till bättre förutsättningar på så många plan och inte minst för tröttheten.


onsdag 2 januari 2019

Hipp Hipp Hurra på 8-årsdagen...



Idag fyller Erikas bokprat 8 år. Det är en rätt häftig känsla ändå. Tänk att det gått åtta år sedan jag startade bloggen. Bokbloggare fanns det många redan för åtta år sedan men det hindrade inte mig att starta min bokblogg. Tanken var och är fortfarande att ha min egen läsdagbok och då och då sätta ord på mina läsupplevelser.

Under de här åtta åren har jag skrivit 1201 blogginlägg. Vissa år har jag bloggat mera och andra år har det blivit mindre skrivet. Allt efter hur inspirationen har kommit och gått. Men det är med bloggen precis som med gamla vänner. Det spelar ingen roll hur länge vi har varit ifrån varandra för när vi väl träffas så känns det som om det var igår och vi tar vid där vi slutade sist.

Jag har lärt känna så många nya bekantskaper i bokbloggarvärlden och det är så inspirerande och värdefullt. Det är alltid några som också tittar in och hejar på och skriver några ord när jag väl är tillbaka här igen. Ja precis som gamla vänner gör. Det värmer gott.

Sist men inte minst så har jag också genom bloggen träffat så många författare både i verkliga livet och på sociala medier och fått lära känna deras författarskap. Några har varit med mig sedan bloggens början och det känns extra fint!

Skål för ännu ett bloggår!!



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...