Nu är det äntligen dags att börja med första delen i Lövbergaserien Ett fjärran krigav Göran Redin. Raskt förflyttar jag mig till stormaktstiden och Lövberga gård i Östergötland. Det är alltid lika spännande att ta del av en berättelse från hembygden och i tanken beger jag mig knappt fem mil sydost från läsfåtöljen.
Jag väljer att lyssna på boken och uppläsare är Anne-Li Norberg och ett av mina favoritförlag Historiska Media står för utgivningen så redan där är jag hemma.
Idag är det sju år sedan jag började blogga och Erikas Bokprat såg dagens ljus. Dagen firas på bästa sätt i läsfåtöljen varvat med att plocka bort julen och i sällskap av en ljudbok.
Ett helt nytt och oskrivet bokbloggarår ligger framför mig så välkomna att hänga på!
Söndagkväll och jag är redo för kommande arbetsvecka. Så här i början av höstterminen går mycket tid åt till att planera och förbereda kurser. Idag har jag lagt ner ett antal timmar på både svenska 1 och svenska 2. Jag undervisar under läsåret 17/18 två åk ettor och en åk tvåa på gymnasiet på El- och energiprogrammet, Industritekniska programmmet och Flygteknikerutbildningen.
Den här helgen har det således inte blivit så mycket tid över till läsning för nöjes skull. Så ikväll kopplar jag av med en hallonsmoothie tillsammans med "Ljuset vi inte ser" boken jag läser just nu som har blivit liggandes alldeles för länge.
Nu är den här min läsplatta Letto Frontlight. Jag valde ett fodral i fräckt rött.
Nu har min gamla läsplatta iRiver Story gjort sitt för det funkar inte att lägga in lånade böcker från biblioteket längre.
Sagt och gjort jag klickade hem en Letto Frontlight från Adlibris. Liten och behändig, mindre än en pocket och den rymmer en väldans massa böcker. Funkar dessutom både i solljus och inomhus. Så där slår den min surfplatta med hästlängder som gör sig bäst inomhus.
Låt mig härmed presentera Rat-litt. Min kompis är tillverkad av en av mina kollegor och håller koll på vilken sida jag är på i boken.
När jag nu är inne på kollegor så läser jag just nu Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr, en sommarpresenten från ännu en kollega.
Den uppmärksamme är nog vid det här laget införstådd med att mina kollegor har koll på vad jag gillar. Böcker och bokmärken kan man inte ha för många av.
För ett bra tag sedan började jag läsa Björndansenav Roslund & Thunberg. Av olika anledningar så blev den liggande ett tag. När sommarlovet kom så fanns det tid att plocka upp boken igen. Jag hade läst till ett ställe i boken som passade att göra ett uppehåll vid så jag kom lätt in i handlingen igen.
Men jag valde nu istället att lyssna på boken. Uppläsare är Thomas Hansson. Jag tror faktisk att det är den första boken jag lyssnar på med honom som uppläsare och han läser bra.
Men det jag skulle komma till är att jag tycker det är praktiskt att kunna växla mellan bok och ljudbok allt efter vilket läge jag är i. Hur gör ni? Nyttjar ni båda möjligheterna? Eller är ni för det ena eller det andra sättet?
Mitt påsklov rullar på och ute ösregnar det med snöblandat inslag. Vad passar väl bättre än att kura ihop inne med en spännande bok. Norrmännen kör ju traditionsenligt sedan 1920-talet med sitt påskekrim. Här är tre titlar som kanske kan locka.
Ja det är bara förnamnet på Linköpingskonstnären Lena Nordenjacks debutroman Doften av falska påvar och nybakade wienerbröd. Jag har fått följa med på en resa som jag definitivt inte vill vara utan. Med varm hand har jag lotsats mellan Linköping, Venedig och New York.
Starten på Jan L Ohlssons liv börjar med en flaska matolja, en hårtork, plasthandskar, en sax, en bit plastslang, en bensindunkstratt och en skål med vaniljpraliner. Nämnda attiraljer är således förklaringen till varför Jan L Ohlsson har två mammor och en pappa. Den milda mamma Elna och den sprakande mamma Rosa och sextiotalshippien pappa Paul. Tillsammans bor och lever de sina liv i den stora lägenhet i Vasastan i Linköping alltmedan livet flyter på. Ja redan här är jag fast i Nordenjacks berättelse.
Ett stenkast från bostaden, på Nygatan, ligger Vincent Grappas konstgalleri där Jan arbetar om dagarna. Allt skulle vara frid och fröjd om nu inte Vincent vore försenad hem till den kommande vernissagen.
Ja inte nog med det, Jan har fullt upp med att vakta de tre screentryck signerade Andy Warhol som ligger gömda i galleriets förråd. Vincent påstår att konstverken, föreställande påve Paul VI, är falska men Jan med sin särdeles fina förmåga att bokstavligen nosa upp en äkta vara är på det klara med att falska är de definitivt inte.
Handlingen trappas upp när Jan inser att Vincent inte ska hinna hem för att förbereda vernissagen och en viss Peter Prestel i New York får nys om var påvarna finns och till varje pris ska ha tag på dem. Han till och med menar att det är hans fulla rätt. När så Jan på grund av Vincents försening tvingas be mamma Elna, mamma Rosa och pappa Paul om hjälp för att ordna med vernissagen så är karusellen igång på allvar. Alla kommer Jan till undsättning med sina egna idéer kring vad en vernissage egentligen är och det går inte direkt hand i hand med hur Jan tänker sig att en vernissage ska sättas i verket.
Det är en varm, kärleksfull och humoristisk historia som Lena Nordenjack berättar. Fingertoppskänslan att presentera och sammanfoga de olika personligheterna är fantastiskt bra gjort. Lena Nordenjack hanterar Jan som har autistiska drag och Vincent som är bipolär på ett skickligt och varsamt sätt och med stor respekt. Lägg där till övriga karaktärer som gestaltas med stor värme och som också får komma till tals utan att ta över huvudkaraktärernas roll. Lena Nordenjack har förmågan att ge gestalterna liv och förmedlar en känsla av allas lika värde. Jag uppskattar det allvar och den verklighet som också finns mellan raderna snyggt varvat med humor. För rolig läsning är det och jag kommer på mig med att både le och skratta gott mellan varven. Det känns äkta.
Ja, så måste vi ju bara prata om det här med Linköping. Tack Lena Nordenjack för att du har tagit mig med i min hemstad på ett så realistiskt sätt. I tanken har jag vandrat med Jan från lägenheten på Vasavägen, via Gråbrödragatan, passerat länsmuseet och domkyrkan vidare längs Apotekaregatan och in på Nygatan. Det kommer bli svårt att vandra Nygatan fram utan att tänka på och snegla efter Jan och Vincent. Jag tror till och med att jag kommer ana doften av de nybakade wienerbröden som avnjuts vid det lilla köksbordet bakom galleriet.
Det här med riktiga namn och plaster i litteraturen har en författare makten över att kunna placera lite som hen vill. Det behöver inte vara verklighetstroget men så härligt det har varit att vara på plats på kända gator och platser.
Tack Lena Nordenjack för en oförglömlig läsupplevelse. Jan och Vincent kommer finnas kvar hos mig och din förmåga att känna in gör det möjligt!
Sportlovet rullar vidare, vädret växlar på några timmar och jag börjar med en ny bok. När jag vaknade runt 7.30 så snöade det och växthuset i vår trädgård var inbäddat i pudersnö. Några timmar senare så var det grönt på gräsmattan igen. Passade på att fota och föreviga stunden och vädrets snabba växlingar med bara någon timmes mellanrum.
För ett antal år sedan tipsade en väninna mig om Sievert Sjöbergs debutroman Pärlemorkvinnan. Så här skrev jag kort om boken på bloggen 2011 under rubriken Söndagens boktips.
Det här är en psykologisk thriller som utspelar sig på den östgötska landsbygden, runt en plats som Sjöberg kallar Åkröken (en fiktiv plats) vid riksväg 34:a. Pärlemorkvinnan liknar inget jag läst tidigare. Naturen, magin och mystiken leder till en läsupplevelse utöver det vanliga.
För några månader sedan så kontaktade Sievert Sjöberg mig och kom förbi på jobbet med sin andra roman Månskensdalen. Extra kul förstås för att jag har fått med en blurb på omslaget från mina tankar om Pärlemorkvinnan.
Förra veckan skrev jag om Månskendalen och här kommer inlägget en gång till. Vi ses på bokmässan på lördag Sievert Sjöberg.
Varsågod!
söndag 27 november 2016
Månskensdalen av Sievert Sjöberg...
I en liten dalgång strax utanför Rimforsa i Östergötland ligger Månskensdalen mjukt inbäddad av djupa gammelskogar. För trettio år sedan upplevde dalens invånare några omvälvande dagar och händelser som aldrig fick några svar.
Lena har aldrig kunnat glömma dessa dagar och återvänder nu tre decennier senare för att söka efter svaren om sin vän Stella Pauline. Månskensdalen är nu en bortglömd plats där några människor sedan Lenas ungdomsår envist stannat kvar av egen vilja eller inte förmått lämna och gå vidare. Precis som då får Lena nu uppleva några omvälvande och händelserika dagar i sin barndoms by. Händelser som gör att även Lena kan gå vidare ska det visa sig.
I Månskensdalen, som är Sievert Sjöbergs andra roman, får jag stifta bekantskap med en rad människor som inte går spårlöst förbi. Sievert Sjöberg tecknar karaktärernas personligheter med en skarp och tydlig penna. Växelvis bjuds jag på de tidigare händelserna från Lenas ungdomsår och Lenas möte med Månskensdalen i nutid. Sakta byggs min förståelse upp för den svunna tiden och de händelser som utspelade sig för trettio år sedan.
Sievert Sjöbergs berättarkonst lockar mig vidare i läsningen. Jag dras lätt in i händelsernas centrum och upplever platserna tydligt och klart. Språket är lätt att följa utan att vara för enkelt. Sjöberg låter mig ta del av en miljöbeskrivning utöver det vanliga. Jag kan riktigt höra suset från de djupa skogarna, känna bergets mystik och se sjöns ljus som Sjöberg beskriver på ett alldeles förtrollande sätt. Det är suggestivt på samma gång som det är lugnande och tryggt. Ja att få ta del av denna historia det är livet när det är som mest närvarande och äkta. Att jag dessutom känner igen platserna runt Rimforsa med omnejd väl och har tillbringat min barndoms somrar i trakterna och gör så även nu i vuxen ålder, ja det gör sitt till. För även om det här är fiktion så känns det på riktigt. Precis som en god läsupplevelse ska göra.
Tack Sievert Sjöberg för att du gav mig Månskendalen!
Det blir en riktigt bra lördag för ytterligare en författare som jag har läst och haft lite kontakt med på sociala medier kommer till bokmässan. Åsa Bonelli släppte sin andra roman Vid ögonblickets slut i september i år och den är jag nyfiken på. Bonelli debuterade med romanen Stanna innan du går. Här kommer mitt inlägg från 2015.
Varsågoda!
tisdag 12 maj 2015
Stanna innan du går av Åsa Bonelli...
Ni vet känslan när man omedelbart dras med i handlingen så det blir svårt att lägga ifrån sig boken. Det känsla infann sig direkt när jag började läsa Åsa Bonellis debutroman Stanna innan du går.
Det är sommar och livet borde vara på topp. Men för Malin ändras livet på några sekunder när maken lämnar henne med ett brustet hjärta. För att läka drar Malin ut till Möja i Stockholms skärgård till sitt älskade sommarhus. Här ska hon försöka komma tillbaka och läka sitt hjärta hos gamla sommarvänner och vara i lugn och ro. Malin tänker också använda tiden på kobben till att skriva på uppföljaren till sin roman.
Det blir inte riktigt som Malin har tänkt sig. Livet tar vändningar som hon inte räknat med när handlingar och beslut påverkar inte bara henne själv, utan även människor i hennes omedelbara närhet. Hemligheter avslöjas och vänskap och förtroenden skakas om rejält.
Åsa Bonelli skildrar sina karaktärer äkta och trovärdigt. Det är inte alls svårt att fatta tycke för dem och jag lever mig lätt in i deras känslor och tankar. Otrohet, passion, kärlek, ilska, vrede, sex, vänskap, tabun. Ja ingredienserna är många och Åsa Bonelli fångar dem alla på ett välskrivet och känslosamt sätt. Jag kommer på mig med att både le igenkännande och dra efter andan.
Jag fångas definitivt och vilken pärla till bok att bokcirkla om. Det här är relationer och feelgood när det är som bäst. Här finns så många trådar att dra i. Trådar som jag inte kan nysta upp och berätta om för då förtar jag er läsupplevelse.
Här kan du läsa mera och följa Åsa Bonellis författarskap.
Pernilla Alm träffade jag 2012 på Bokmässan i Göteborg när jag hade äran att vara en av Bokmässans tjugo bloggambassadörer. Vi träffades på en förlagsmiddag som jag som bokbloggare var inbjudan till. Pernilla Alm kan ni lyssna på kl.14.15-14.25 under programpunkten "Läxfritt för en likvärdig skola, så funkar det!"
Kika in hos härså får du veta mer om Pernillas författande.
Här bjuder jag på ett inlägg från 2014 om Pernillas debutroman Alltid du en relationsroman som berör. Varsågoda!
söndag 9 mars 2014
Alltid du av Pernilla Alm...
Vad skulle du göra? Nog är tanken kittlande. Det ringer på dörren en alldeles vanlig vardag och där står Han, din tonårsförälskelse. Åren har gått men du kastas obönhörligen tillbaka i tiden och minnena fullkomligt nockar dig. Alla åren med man och barn är ett blekt minne.
Det här är vad som händer Caroline Sundell när Adam Bjurström från barndomsstaden Leksand som av en slump dyker upp och rubbar familjeidyllen.
Till en början tror jag på Caroline, att hon ska göra det rätta, att åren har lugnat den eld som en gång glödde.
Allt medan Pernilla Alm lotsar mig vidare i denna bladvändare ilsknar jag till mer och mer. Nej jag är inte på Caroline Sundells sida. Men definitivt på Pernilla Alms. Hon lyckas fånga mig. Trots att jag har småbarnsåren långt bakom mig så dras jag tillbaka i tiden och känner igen mig och jo visst tonårsförälskelsen minns jag också. Så stundtals kan jag förstå Carolines agerande och känslor. Här finns så mycket äkta kärlek och så mycket smärta på samma gång så det är svårt att inte bli berörd. Jag kommer på mig med att vilja säga till på skarpen. Det är en härlig känsla när karaktärerna berör och retar mig upp på samma gång.
Pernilla Alm lyckas gestalta allt detta på ett trovärdigt sätt. Jag gillar dialogerna som för handlingen framåt. När så slutet kommer är jag inte riktigt beredd. En smärtsam relationsroman som definitivt berört mig. En perfekt bokcirkelbok. Här finns så mycket att diskutera.
Jag har då och då sneglat på Carin Hjulströms böcker och hennes serie om Frida Fors så det passar ju alldeles utmärkt att Carin kommer till bokmässan. Carin Hjulström kopplar jag, och det är jag säkert inte ensam om, samman med journalistik och alldeles utmärkta intervjusituationer. Hennes programserie Carin 21:30 var en höjdare.
Carin Hjulström hittar ni på stora scenen på lördag klockan 14.40-15.10 under programpunkten: "Journalisten Frida Fors är tillbaka. I Kärlek sökes - den första svenska romanen om nätdejting - tar Carin Hjulström ett grepp på världens ensammaste folk, svenskarna".
Kika in hos Östergötlands Bokmässa och läs ett längre inlägg om Carin signerat Jan Holmbom.
I rask takt fortsätter min nedräkningen inför lördag. Nu är det dags att presentera ytterligare en författare med rötterna i Östergötland, Susanne Boll. Susanne är en av mina stora favoriter och jag har läst flera av hennes böcker.
Susanne kommer jag lyssna på klockan 12.35 på lördag när hon samtalar tillsammans med författarkollegan Anne Liljeroth under programpunkten "Min hemstad, min romanmiljö"
Här bjuder jag på den andra av Susanne Bolls romaner, Det enda rätta. En stark skildring av tre kvinnors liv. Missa inte Susanne Bolls novell Sona, länk nedan i inlägget. En novell fantastiskt och sinnrikt berättad.
Varsågoda!
måndag 13 maj 2013
Det enda rätta av Susanne Boll...
Tre kvinnors liv flätas samman, berör och drabbar mig obönhörligen.
Maria, arbetar som psykolog, är gift med Manne och tillsammans har de två barn i förskoleåldern. Maria hanterar en livskris på ett sätt som inte går obemärkt förbi. Onkologen Helmi är en av landets skickligaste, gift med Sven och har tröttnat rejält på att vara dödens budbärare. Hon tar ett drastiskt beslut som får katastrofala följder. Isabelle jobbar som förskollärare, har en intensiv längtan efter egna barn och är förlovad med Jerker men det finns något där som stör och oroar. Detta är upptakten till Susanne Bolls andra roman, Det enda rätta.
Susanne Boll knyter ihop de tre kvinnornas liv på ett finurligt sätt. Från första till sista sidan spelas en historia upp som jag inte kan lägga ifrån mig. Jag möts av så mycket smärta blandat med kärlek att det stundtals är svårt att värja sig. Jag försöker stanna upp då och då trots att jag vill läsa vidare och fundera på vad det egentligen är som händer. Hur våra val påverkar både oss själva och andra i vår närhet. Hur skulle jag ha gjort i samma situation?
Susanne Boll porträtterar de tre kvinnorna trovärdigt och jag får lära känna dem en och en på ett mycket personligt plan. Det är en styrka med boken att den blir så personlig. Ord och formuleringar gör berättelsen så levande. Jag kan riktigt känna vad karaktärerna känner och går igenom. "... Då syskonens oro och gråt inte lindrades - trots hennes förtvivlade ansträngningar. På något sätt blev de hennes ansvar när föräldrarna i affekt abdikerat från sina roller och transformerades till krigare på varsin sida den fina gräns som familjefriden utgjordes av ..."
Handlingen utspelas under december månad och julen står för dörren. Det ger en extra krydda till det som sker, en tid som förknippas med glädje och kärlek, när allt ska vara bra. Mot denna kuliss bygger Susanne Boll sakta och handfast upp den psykologiska spänningen tills alla tre står inför livsavgörande beslut. De tre kvinnornas olika ålder och erfarenhet ger ytterligare djup till berättelsen. Det gör att jag kan relatera till dem på olika sätt. Tre kvinnor som jag kommer bära med mig för en lång tid framöver.
Det enda rätta är en psykologisk relationsroman som är helt perfekt som bokcirkelbok. Här finns som sagt så mycket att prata om och ta ställning till. Jag har så många funderingar med mig nu när boken är utläst så den här vill jag diskutera med mina bokdamer.
ÄNTLIGEN är vecka 48 här och därmed bokmässevecka här på bloggen.
Nu på lördag den 3 december kl. 10-16 så är det dags för Östergötlands Bokmässa TellUs2016. Mässprogrammet vittnar om en diger samling av utställare och deltagare. Mer än 80 intressanta utställare från hela Sverige utlovas och kommer att vara på plats på Linköpings stadsbibliotek på lördag.
För min del kommer det blir några kära återseenden och några nya bekantskaper lär det också bli har jag sett i programmet. Jag kommer under veckan reprisera författare som jag har läst och skrivit om tidigare här på bloggen. Några nya bekantskaper som jag är nyfiken på kommer jag också att tipsa om.
Söndag förmiddag och jag njuter fortfarande av torsdagens besök på Bokmässan. Det blev en hel del böcker som fick följa med hem. Passade på att fylla på med noveller, några recensionsexemplar och några titlar som jag är nyfiken på.
Fyllde på med noveller. Två från Bokförlaget Tranan "Finland berättar" och "Kanada berättar" samt den nya fyran från Novellix, deckartema, signerat Håkan Nesser, Anna Jansson, Johan Theorin och Kristina Ohlsson.
Fyra titlar som jag fick som recensionsexemplar. Tre från bokälskarminglet hos Kulturkollo och en från Ordberoende Förlags monter. Tack för det!
En av mina kollegor som var med tipsade mig om Tomas Sjödin.
De här böckerna har jag kikat på ett tag och köpte raskt med mig dem hem.
Så nära barfota är Marie Hedegårds debutroman. En debut som tilltalar mig och som kommer stanna kvar.
Ellen är precis som jag en kvinna runt de 50 med man, lärarjobb och utflugna barn. Så långt finns alltså en hel del igenkänning.
Ellens äktenskap och liv går mest på rutin. Maken har sitt fritidsintresse och kärleken har falnat dem emellan om den någonsin har funnits. De utflugna barnen kommer bara hem när de behöver hjälp med något. Orken att hantera jobbet som lärare tryter. Övervikten är ett faktum och inget känns längre meningsfullt. Bästa väninnan Lana har sedan länge lämnat radhuslängan. Ingenting är som förr, Ellen är ensam och lever kvar med alla minnen och tappar sig själv på vägen. Vägen in i en livskris är spikrak och när hon bryter ihop på jobbet en dag så är utmattningen ett faktum.
En dag får Ellen ett mejl från Lana, som förälskat sig i en afrikansk man och flyttat med honom till hans hemby i Ghana. Lana skriver att hon gärna vill att Ellen kommer och hälsar på. Ellen är tveksam men ivrigt påhejad av sin man och sina barn så bokar hon en flygbiljett. Nu börjar en resa på så många sätt. En resa så välbehövlig. Vad har hon att förlora?
Marie Hedegård är skicklig på att porträttera Ellens personlighet så till den milda grad att jag bitvis blir riktigt arg på Ellen. Ellens karaktär triggar igång ilskan till en början. Hon är lite väl fixerad vid det som varit och har så svårt att släppa tanken på att barnen är vuxna. Offerkoftan triggar mig men allt medan jag vänder blad så framträder en bild av en kvinnan som vågar släppa taget, vågar ta nya steg och vågar hitta tillbaka till sig själv. En kvinnan som jag tar till mig och kan känna med. Det är känslomässigt, naket och utlämnande berättat. Relationerna och samspelet mellan karaktärerna berör mig på djupet. Bokens titel Så nära barfota är så talande för känslan, som finns som en röd tråd genom berättelsen, att känna marken gunga för varje steg man tar men jag tolkar den samtidigt som att känna sig grundad, känna tillit och trygghet.
Det märks att Marie Hedegård själv har bott en tid i Ghana i en by på landsbygden. Hon tecknar en miljö som känns äkta och jag kan känna pulsen och värmen. Så nära barfota ska du läsa om du så bara är det minsta intresserad av relationer och livet.
Jag är glad att du hörde av dig Marie så jag fick dela den här upplevelsen med Ellen.
"Johan Ekblad landade, efter en kort och högst oplanerad luftfärd, i det daggvåta gräset nedanför fågeltornet. Det var tur att han redan var död, för annars hade det gjort fasligt ont."
Med ovanstående inledande ord lägger Christina Olséni & Micke Hansen förträffligt återigen ribban och presenterar andra delen i sin serie Mord i Falsterbo, Fågelskådaren.
September månad har precis börjat och det är äntligen dags för en av ortens stora begivenheter, Falsterbo Bird Show. Denna olycksaliga morgon, när Johan Ekblads kropp faller från fågeltornet är Egon, Ragnar och ordföranden i ornitologföreningen Rosentärnan, Jan Häger, på väg mot ovannämnda fågeltorn för att iordningställa fikaförsäljning och en fågelbingo. En fågelbingo där Egon i egen hög person ska utföra fågelimitationer. Trion bokstavligen snubblar över den döde Johan Ekblad. Därmed är stenen i rullning när Egon vägrar ringa till polisen på en gång utan prompt ska genomföra sin fågelbingo till varje pris. Sagt och gjort, Egon briljerar och Ragnar står för fikaförsäljningen innan ortens poliser Mårten och Lisa kallas till platsen.
Fågelskådaren är en snygg uppföljning av föregångaren Badhytten. Olséni & Hansen plockar upp flera trådar som de lagt ut och med humor och värmer låter de poliserna jobba på för att lösa fallet. Egon och Ragnar må vara lite av huvudpersoner (och utan dem blev det inget Mord i Falsterbo) men jag gillar att Mårten får ta plats i handlingen. Jag uppskattar den humor och ironi som är en stor del av hans personlighet. Hur han kommenterar och redan har färdiga svar på de frågor han ställer och hur han pratar innan han tänker. Det blir äkta och inte förlöjligat, ja jag gillar Mårten skarpt. Mårtens ego kommer verkligen till sin rätt när han tar sig an den unge praktikanten Christoffer ett antal veckor. När så författarparet inte benämner Mårtens fru vid namn utan kallar henne Frugan, ja då är vi hemma. Men det är inte bara Mårten som utvecklas utan i lagom doser får jag åter följa hans poliskollega Lisa, (som gör vad hon kan för att hålla lite ordning på Mårten) Elisabeth, Märta, den utbrände åklagaren Fredrik, de två buttra kriminalteknikerna Holmgren och Persson. Ett persongalleri finns som en fin service inledningsvis i boken.
Jag uppskattar också kapitlens informativa rubriker, som inte bara har en rubrik utan jag får både plats, datum och klockslag mig givet. En föraning om vad som ska komma och som definitivt lockar till bladvändning. Det här är riktigt bra kriminalkomedi och jag har tidigare gjort jämförelsen med Morden i Midsomer och då framförallt när det gäller humorn. Humorn är en tung faktor som Olséni & Hansen hanterar alldeles utmärkt. Stundtals har jag skrattat gott och min korsordslösande make har då och då blivit avbruten i sitt ordknåpande för att jag bara måste läsa några rader för honom.
Således Fågelskådaren är underhållande och välskriven med humor och värme. Det gör det hela lättsamt utan att för den skull förta spänningen och att jag vill veta vem som är mördaren. En och annan tråd fortsätter Olséni & Hansen att lägga ut, vad ska hända på kärleksfronten och hur ska det gå för Mårten och hans förhållande till länspolismästare Bylund? Ja det bådar gott för en fortsättning.
När så författarna får mig att börja googla fågelnamn och då framför allt Gåsgam (en art som också innehar en av huvudrollerna) ja då har de verkligen lyckats fånga mig!
Här kan ni läsa mina tankar om föregångaren Badhytten
Igår var jag hos en god vän och lärarkollega på lunch. Vi har hållit kontakten efter att hon har gått i pension och ses med jämna mellanrum. Förutom samtal om livet, hälsan och kärleken så blir det en hel del bokprat och vi tipsar varandra och lånar. Här är två titlar som jag lånade. Camilla Grebe har jag läst förut både när hon skriver tillsammans med sin syster Åsa Träff och med författarkollegan Paul Leander Engström. Agnès Ledig däremot är en ny bekantskap för mig. Någon som läst?
På baksidan av Annika Estassys tredje bok är Erikas Bokprat citerad med "Feelgoodläsning när den är som bäst" och det kan jag lova Annika Estassy fortsätter på inslagen bana när hon nu bjuder på Alla dessa hemligheter.
Louise Sörenstam fäller inte en tår när hon begraver sin make och trettiofem års äktenskap är slut. Louise har under alla år varit sin make lojal och trogen samtidigt som hon har haft överseende med makens vidlyftiga liv och notoriska otrohet. Louise har lagt all sin tid på de tre döttrarna, på att hålla familjefasaden intakt och på sin kära trädgård. Nu är döttrarna vuxna och lever sina egna liv och Loiuse börjar så smått drömma om en nystart och att ta upp sina gamla konststudier som har fått vila allt för länge.
Snart uppdagas att det enda som maken lämnar efter sig är skulder och ekonomiskt fuffens och en livförsäkring som är ställd på en okänd hemlig person. Media nosar snabbt upp läget och Loiuse, som nu blir hett nyhetsstoff då maken är en känd affärsman, flyr till sin syster Carina i södra Frankrike närmare bestämt byn Sainte-Marie-sur-Mer.
Carina lämnade tidigt barndomshemmet i Roslagen och systrarna har inte haft kontakt på många år. Därmed är det snyggt upplagt för en riktig feelgoodupplevelse. Här finns ingredisenser som hämnd, saknad, minnen, svek, återförening, vänskap, förlåtelse och kärlek. Hemligheter och ouppklarade konfliker nystas så sakta upp allt medan jag ivirigt vänder blad för att få svar.
Annika Estassys förmåga att skickligt skildra miljöer och känslor gör att det känns som om jag är på plats mitt i handlingen. Slutet av boken bjuder på en hel del spänning och jag hålls på sträckbänken in i det sista. Jag uppskattar också den humor som finns som ett stråk genom berättelsen utan att det förtar det allvar som också finns där. Det gör att det inte blir för sockersött och så härligt att få läsa om en kvinna i min egen ålder. Det gillar jag skarpt och igenkänningsfaktorn är hög (ja förutom det där med makens vidlyftighet då) och nej jag har inte varit i Frankrike men Louise tankar och funderingar gör att jag tar henne till mitt hjärta trots att jag inte skulle ha gjort exakt som hon. Uppfriskande är också när Annika Estassy låter Louise tankar komma ut som grodor ur hennes mun när det minst passar och omgivningen reagerar men både förvåning och bestörtning.
Helt enkelt feelgoodläsning när den är som bäst! Här kan du läsa mina tankar om Annika Estassys debutroman Solviken.
Nu är den här min läsplatta Letto Frontlight. Jag valde ett fodral i fräckt rött.
För ett bra tag sedan började jag läsa Björndansen av Roslund & Thunberg. Av olika anledningar så blev den liggande ett tag. När sommarlovet kom så fanns det tid att plocka upp boken igen. Jag hade läst till ett ställe i boken som passade att göra ett uppehåll vid så jag kom lätt in i handlingen igen.
Mitt påsklov rullar på och ute ösregnar det med snöblandat inslag. Vad passar väl bättre än att kura ihop inne med en spännande bok. Norrmännen kör ju traditionsenligt sedan 1920-talet med sitt påskekrim. Här är tre titlar som kanske kan locka.
Sportlovet rullar vidare, vädret växlar på några timmar och jag börjar med en ny bok. När jag vaknade runt 7.30 så snöade det och växthuset i vår trädgård var inbäddat i pudersnö. Några timmar senare så var det grönt på gräsmattan igen. Passade på att fota och föreviga stunden och vädrets snabba växlingar med bara någon timmes mellanrum.
Maria, arbetar som psykolog, är gift med Manne och tillsammans har de två barn i förskoleåldern. Maria hanterar en livskris på ett sätt som inte går obemärkt förbi. Onkologen Helmi är en av landets skickligaste, gift med Sven och har tröttnat rejält på att vara dödens budbärare. Hon tar ett drastiskt beslut som får katastrofala följder. Isabelle jobbar som förskollärare, har en intensiv längtan efter egna barn och är förlovad med Jerker men det finns något där som stör och oroar. Detta är upptakten till Susanne Bolls andra roman, Det enda rätta.
"Johan Ekblad landade, efter en kort och högst oplanerad luftfärd, i det daggvåta gräset nedanför fågeltornet. Det var tur att han redan var död, för annars hade det gjort fasligt ont." 
Igår var jag hos en god vän och lärarkollega på lunch. Vi har hållit kontakten efter att hon har gått i pension och ses med jämna mellanrum. Förutom samtal om livet, hälsan och kärleken så blir det en hel del bokprat och vi tipsar varandra och lånar. Här är två titlar som jag lånade. Camilla Grebe har jag läst förut både när hon skriver tillsammans med sin syster Åsa Träff och med författarkollegan Paul Leander Engström. Agnès Ledig däremot är en ny bekantskap för mig. Någon som läst?
