En stark bok som jag definitivt inte vill ha oläst. Så mycket igenkänning (även om jag inte tillnärmelsevis har upplevt så mycket smärta som hon har gjort) och så viktiga ämnen som hon tar upp och delar med sig av. Det är personligt och så nära inpå som jag får följa Stina genom hennes barndom, ungdom och i vuxen ålder. Ätstörning, övergrepp, kroppshets, demens, familj, kärlek, döden, att ta sin plats och göra sin kropp till sin egen och att ingen annan bestämmer över din kropp och ditt liv. Jag har svårt att med ord beskriva denna bok som berör mig riktigt på djupet som jag inte var beredd på. Jag kan helt enkelt inte göra den rättvisa på något sätt utan den måste läsas.
En bok som jag kommer läsa om för det är så mycket att ta in och som jag vill läsa om igen och reflektera över.
Som sagt så var det då dags att lyssna på Stinas sommarprat. Det har nu gått en vecka sedan jag lyssnade och jag har hunnit att samla mig en aning. För det ska sägas att jag har aldrig blivit så berörd av ett sommarprat i P1 tidigare. Jag hade inte möjlighet att lyssna på programmet på onsdagen den 26 juni kl. 13.00 som det sändes utan valde att lyssna via SR Play på torsdagsmorgonen.
Jag steg upp tidigt i gryningen och satte mig insvept i en pläd på altanen med utsikt ut över trädgården och den gryende sommarmorgonen. Jag hade sett några blänkare om att programmet skulle vara starkt men jag var inte beredd på att jag skulle sitta med tårarna trillande i en strid ström och snörvla mig igenom programmet tillsammans med Stina och hennes berättelse.En berättelse som tar mig med så nära döden och inpå livet i en fin, stark och så viktig berättelse. En fin och känslosam morgon och ett sommarprat och en läsupplevelse och som jag har med mig resten av livet.
Tack Stina Wollter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar