Jan L Ohlsson från Linköping är tillbaka...

Den fjärde december 2016 var jag på Östergötlands bokmässa TellUs2016. En av böckerna som jag köpte med mig hem därifrån var Lena Nordenjacks debutroman Doften av falska påvar och nybakade wienerbröd.

Och nu kommer äntligen den fristående uppföljaren, Katastrofen med Kama Sutra - eller hur man blåser en bedragare. Måndag 31 januari släpps boken både som ljudbok och e-bok på Storytel, Bookbeat m.fl.

Citat baksidestexten av Katastrofen med Kama Sutra - eller hur man blåser en bedragare:

Jan L Ohlsson – mannen med tre föräldrar, tre bröstvårtor och bestämda vanor – arbetar fortfarande på Galleriet men är tillfälligt distraherad av sin nya kärlek Carrie. Jan vet inte hur han ska hantera alla nya känslor och rådfrågar därför båda sina mödrar, Mamma Elna och Mamma Rosa, samt sin far, den musikintresserade hippien Paul. Elna är väldigt intresserad av allt nyandligt och ger Jan ett par böcker att plöja igenom inför kärleksdebuten – bland annat en om Kama Sutra, vilket får oanade följder.

Rosa jobbar som städerska på Hotellet, där hon blir vän med den försynta och betydligt yngre kollegan Tina. Nere i källaren har de inrett en hemlig lokal, fylld med godis och champagneslattar från rummen de städat. Av Tina får Rosa lära sig allt om Tinder och börjar dejta hej vilt. Men en dag när hon kommer ner i källarlokalen har den blivit till rena bordellen, med sexleksaker, handklovar och porrfilmer. Hon börjar spana efter misstänkta och det dröjer inte länge förrän allting spårar ur.

Efter att ha läst baksidestexten så ser jag om möjligt ännu mer fram emot 31 januari och boksläpp. I väntan på en uppföljare, efter en sådan kanondebut, är ju risken att jag blir besviken om jag sätter mina förväntningar för högt men jag känner mig trygg med Lena Nordenjacks finfina förmåga att gestalta och ge sina karaktärer liv med värme, allvar och humor.

Här kan du i väntan på uppföljaren läsa en repris av mina tankar om den första boken om Jan L Ohlsson.

Doften av falska påvar och nybakade wienerbröd

Allt jag fått lära mig av Tara Westover...

Det är snart ett år sedan Tara Westovers självbiografi Allt jag fått lära mig kom på svenska. Det blev inte att jag läste den då och det har skrivits spaltmeter om denna internationella bästsäljare så det här blir inget långt inlägg, vilket boken egentligen förtjänar.

Jag har sedan utgivningen haft boken på min vill läsa lista men det var först när en av mina kollegor på skolan pratade om boken som det blev av att jag läste den. 

Han sa att han hade läst en bok som han trodde skulle passa mig och som han ville att vi skulle diskutera när jag hade läst den och så rätt han hade i det. 

Det finns så mycket att skriva om boken och det finns så mycket som jag vill diskutera. Det här är en alldeles utmärkt som bokcirkelbok.

Många känslor och tankar har bubblat inom mig när jag har läst om Tara Westover som bor med sina föräldrar och sex syskon på en gård vid bergets fot i Idaho.

Familjen är mormoner och survivalists och lever helt avskärmade från samhället. De förbereder sig för domedagen och avstår från att vara en del av samhället med allt vad det innebär.

De söker inte sjukvård när det behövs utan mamman i familjen behandlar åkommor, sår och riktigt allvarliga skador med sina örtomslag, barnen går inte i skolan och Tara är hela 17 år första gången hon kommer i kontakt med skolans värld när en av hennes bröder berättar för henne om en värld bortom gården. En värld som kan erbjuda henne något mer.

Kollegan och jag har inte diskuterat boken än men som jag ser fram emot att göra det. Det här är en av de starkaste böckerna jag har läst på länge. En fullständigt makalös läsupplevelse på så många plan. Läs den och ha gärna någon att diskutera med du också när du har läst boken.

Läsprojekt Selma Lagerlöf från enligt O...

Riktigt snygga bokomslag i dessa nyutgåvor!

Idag har jag fixat med en utvärdering som mina åk 2 elever på gymnasiet ska få göra imorgon.

Vi har som avslutning i kursen Svenska 2 jobbat med ett läsprojekt som jag hittade hos enligt O och imorgon ska eleverna alltså få utvärdera projektet.

Ett läsprojekt om Selma Lagerlöf och hennes författarskap som enligt O delar med sig av. Jag hakade på och formade projektet efter min klass på tolv elever. En liten och behändig grupp. Vi läste precis som i originalupplägget Herr Arnes penningar, Körkarlen, En herrgårdssägen och Kejsarn av Portugallien. Jag delade upp böckerna så det blev tre elever som läste samma bok. Vi har läst, haft fyra bokseminarium och skrivit en avslutande textnära analys.

Det är ofta en utmaning att locka elever till bokläsning och kursen Svenska 2 är till stora delar baserad på litteratur både svenska och utländska författare förutom bl.a. textproduktion såsom referat, utredande och argumenterande text. Vi hade när det var dags för detta sista moment läst tre skönlitterära böcker från olika epoker och jobbat kring dem med olika typer av textproduktion.

Läslusten var inte direkt på topp när jag presenterade uppgiften men så här efteråt när allt är genomfört så är jag riktigt nöjd. Imorgon får vi se hur eleverna har upplevt arbetet och uppgiften. De har i alla fall jobbat på och tagit sig an uppgiften helt exemplariskt. Det har varit riktigt inspirerande att lyssna på och delta i de boksamtal som eleverna har haft.

Tack för inspirationen och för att du delade med dig enligt O!

Äntligen nytt av Christian Unge...

Det finns några författare som jag har hängt med alltsedan jag startade bloggen och alltsedan de gav ut sina första böcker. En av dem är Christian Unge, överläkare på Karolinska Sjukhuset och tidigare även verksam inom Läkare utan gränser i Afrika. Våra vägar korsades redan 2012 då Christian hörde av sig till mig och undrade om jag ville läsa hans debutroman.

Den debutromanen Turkanarapporten kom att bli den första i en spänningstrilogi om läkare Martin Roeykens, och de efterföljande delarna är Kongospår och Saharasyndromet. Vi har fortsatt haft kontakt då och då och Christian släppte den uppmärksammade sakprosaboken Har jag en dålig dag kanske någon dör 2018 som jag redan på ett tidigt manusstadium fick möjligheten att läsa och kommentera. För övrigt en stor ära.

Och nu är det alltså dags igen för under våren 2019 så släpper Christian Unge äntligen sin spänningsroman om Tekla, Går genom vatten, går genom eld: Teklaserien 1. En karaktär som jag också haft nöjet att få bekanta mig med så smått tidigt under processens gång. Tekla är akutläkare och en mycket intressant karaktär som jag nu snart får möta igen.

Bokrea 2019...

Det är flera år sedan jag köpte något på bokrean men i år blev det att förbeställa lite och idag kom mitt bokpaket. Alltid lika kul att få öppna paket som innehåller böcker. Nu är det ju inte så att det står tomma bokhyllor här hemma direkt men det finns alltid plats för nya böcker.

Det blev Tommy Myllymäkis Sallad, Michelle Obamas Min historia , Jonas Gardells Till minne av en villkorslös kärlek och så De sju systrarna av Lucinda Riley.

När läsutmaningen 3 x 3 under 2018 övergår i 2019...

Läs tre teman med tre böcker i varje, alltså 3 x 3 under 2018 2019

Här är listan på böckerna jag samlade under tre teman och tänkte läsa under 2018. Jag hittade utmaningen hos Ugglan och Boken men det blev inte mycket med utmaningen under 2018 för min del. En bok av nio blev läst så jag stryker den i listan och lägger till en ny.

Nu tänker jag utmana mig själv igen och se om jag kan råda bot på dessa hyllvärmare som jag länge tänkt läsa. Jag stryker över lästa böcker allteftersom. De står ju fortfarande i min bokhylla och värmer så varför inte tänker jag.


3 x Christoffer Holst
Mitt hjärta går på
Mindfulness för losers
För oss är natten ljus

3 x Olästa deckare
Emelie Schepp, Pappas pojke
Louise Penny, Nådastöt
Cecilia Sahlström, Vit syren

3 x Romaner av nutida svenska kvinnliga författare
Karin Alfredsson, Skrik tyst så inte grannarna hör
Carin Hjulström, Kärlek sökes
Anne Liljeroth, På andra sidan gatan
Birgitta Bergin, Holländaren

Har jag en dålig dag kanske någon dör av Christian Unge...

För drygt ett år sedan hörde Christian Unge av sig och undrade om jag ville läsa ett bokmanus som han arbetade med för tillfället. En bok började ta form där Christian skrev och berättade om sitt läkarliv och sina misstag som läkare i Afrika och i Sverige. Självklart ville jag läsa, både hedrande och spännande att få det förtroendet.

När så nu boken äntligen landade i min postlåda för ett par veckor sedan så var det med stor förväntan jag satte mig för att läsa den färdiga boken.

Det har varit mycket intressant att få ta del av patientfall och att få komma så nära Christian Unge både som privatperson och professionell läkare. På ett okonstlat sätt belyser Christian de brister som finns i dagens sjukvård samtidigt som han mycket personligt berättar om sina egna misstag som läkare. Christians personliga tankar och reflektioner är den röda tråd som binder samman berättelsen på ett utomordentligt sätt och som gör det lätt att följa och ta till sig berättelsen. Upplägget känns genomtänkt när fakta och forskning varvas med verkliga situationer, händelser och upplevelser. Det skulle kunna var tung läsning rakt igenom men Christian Unges ärlighet gör berättelsen ljus.

Faktorer såsom globala hälsoproblem, fattigdom, stress, okunskap, otillräcklighet, frustration men också forskning, glädje, kunskap, ärlighet, ledarskap och en vilja att se hela människan gör detta till en viktig bok.

Jag minns att jag skrev till Christian att jag uppskattade hur hans personliga och utlämnande text fick mig att själv reflektera över hur jag uppfattar svensk sjukvård, både när anhöriga och jag själv sökt vård. Har jag en dålig dag kanske någon dör får mig verkligen att tänka efter och försöka sätta ord på mina egna känslor och tankar om sjukvården.

Språket är lätt att följa och ordval och förklaringar gör sitt till för att du som läsare inte ska behöva ha några medicinska kunskaper, men för den skull blir det inte för enkelt.

Tonen av uppriktighet och hur viktigt det är att se hela människan stannar kvar och det uppskattar jag!

Norstedts / recensionsexemplar 2018

Hipp Hipp Hurra Hurra på 7-årsdagen...

Idag är det sju år sedan jag började blogga och Erikas Bokprat såg dagens ljus. Dagen firas på bästa sätt i läsfåtöljen varvat med att plocka bort julen och i sällskap av en ljudbok.

Ett helt nytt och oskrivet bokbloggarår ligger framför mig så välkomna att hänga på!

Ett litet liv och tack Lotta...

Årets första blogginlägg tillägnar jag Ett litet liv av Hanya Yanagihara. Jag har idag på årets första dag läst klart historien om de fyra vännerna Jude, Willem, JB och Malcolm och alla de mycket betydelsefulla människorna runt dem.

Det tog mig drygt 250 sidor av 682 innan jag var fast. Det är många trådar att nysta i och många karaktärer att stifta bekantskap med innan det börjar klarna. Jag är tagen och omskakad. Jag har i skrivande stund inte ord för att formulera ett inlägg om boken och så mycket är redan skrivet men jag vill ändå säga något.

Ord som stark, plågsam, uppslukande, gripande, fasansfull och mycket, mycket bra snuddar bara vid vad jag känner efter att ha lagt ifrån mig boken. Ett avgrundsdjupt mörker vägs upp av den villkorslösa kärlek som binder samman karaktärernas liv.

All den smärta och det faktum att varje mening innehåller så mycket har gjort att det har tagit mig ett bra tag att läsa klart. Jag har också på grund av allt det fasansfulla som Jude utsätts för (Jude är den som håller samman berättelsen) varit tvungen att ta paus i läsandet stundtals och bara vila i tanken.

Det här är en bok som man måste diskutera med andra. En oförglömlig läsupplevelse! Tack Lotta för att du peppade mig att fortsätta läsa om vännerna.

Mattias Edvardsson på Anders Ljungstedts Gymnasium idag del 5...

Mattias Edvardsson besöker elever i åk 1 på Anders Ljungstedts Gymnasium idag. Bland annat en av mina klasser som jag undervisar i svenska och det firar jag här på bloggen med att reprisera mina inlägg av hans böcker.

Varsågoda här kommer dagens femte repris som jag publicerade fredag 4 november 2016 och därmed den avslutande delen i Mattias Edvardsson på Anders Ljungstedts Gymnasium.

En nästan sann historia av Mattias Edvardsson...

En nästan sann historia är Mattias Edvardsson femte bok. På pärmens insidan finns en dedikation till mig "Till Erika I sanningens namn". Ja och vad kunde vara mer sant, så är det verkligen. Jag har tillsammans med Zackarias Levin och hans kursare fått följa med på en stark resa i sanningens tjänst.

1996 studerar Zackarias litterärt skapande vid Lunds universitet. Zackarias såväl som hans studiekamrater drömmer författardrömmen. Poeten Li Karpe är läraren som utmanar och påverkar dem alla till en gräns de inte trodde var möjligt. För att citera Li Karpe "Skrivandet är på liv och död". Hon låter Zackarias och hans kursare göra den store författaren Leo Starks bekantskap. En bekantskap som kommer sluta med att en av dem blir dömd för mordet på densamme trots att kroppen aldrig hittats.

2008 är Zackarias tillbaka i Skåne och i sitt barndomshem. Han har fått sparken från sitt jobb som journalist och det är slut med flickvännen. Här hemma hos sin mor ska han försöka att komma på rätt spår igen, slicka sina sår och plåstra om sitt krossade hjärta. Han har aldrig kunnat glömma tiden för Leo Starks försvinnande och att bäste vännen Adrian Mollberg fick sitta åtta år i fängelse för mordet. Zackarias börjar nysta i historien och ser sina möjligheter till att äntligen skriva den bok han drömt om. Vad vore väl bättre än att berätta historien om Leo Starks försvinnande och Adrians fängelsedom. Han har en bästsäljare på gång och titeln är given, Den oskyldige mördaren.

En nästan sann historia gör anspråk på att vara en av de bästa böcker jag har läst i år och det med rätta. Mattias Edvardsson blir bara bättre och bättre. Språket flyter skickligt i takt med att jag vänder blad och växelvis får följa vad som verkligen hände 1996 och vad som händer 2008. Just det att Edvardsson använder sig av detta växelvis berättande gör att dåtid och nutid flätas samman och kompletterar varandra. Jag får en allt tydligare bild av karaktärerna utan att jag för den skull kan lista ut slutet. Det är spännande och suggestivt att följa med på resan och karaktärerna utvecklas allt medan historien berättas och pusselbit läggs till pusselbit.

Det är så välskrivet och trovärdigt som alltid när Mattias Edvardsson fattar pennan och att Edvardsson är en mästare på att hantera det svenska språket är en underdrift. Det är en fröjd att läsa och uppslukas av det vackra och så välformulerade. Jag kan nu bara vänta på vad som ska komma härnäst. För jag vill ha mer!


Bokförlaget Forum 2016 / recensionsexemplar

 

 

 

 

Mattias Edvardsson på Anders Ljungstedts Gymnasium del 4...

Mattias Edvardsson besöker elever i åk 1 på Anders Ljungstedts Gymnasium idag. Bland annat en av mina klasser som jag undervisar i svenska och det firar jag här på bloggen med att reprisera mina inlägg av hans böcker.

Varsågoda här kommer dagens fjärde repris som jag publicerade söndag 27 april 2014.


Där framtidens fötter vandrar av Mattias Edvardsson...

Jag har den senaste tiden gjort en resa tillbaka i tiden. Upplevt mina ungdomsår om och om igen genom Mattias Edvardssons andra roman, Där framtidens fötter vandrar. Ja nu är inte min uppväxt liknande bokens huvudperson Charlies men miljöer, händelser och upplevelser slår an ett vemod och en glädje hos mig på samma gång. Alltifrån skolans blåstenciler, ÖÄ på schemat, fredagarnas roliga timmen och krita mot svarta tavlan, blåsa bubblor med Hubbabubba i munnen, snuskillar på moppe och sockiplast. Ja så här skulle jag kunna hålla på för där finns så många beröringspunkter och igenkänning genom hela denna berättelse. Jag var några år äldre än bokens huvudperson men känner igen mig så väl även om det var ABBA vi mimade till och inte Herreys. 70 & 80-talen tecknas så exakt.

Skickligt lotsas jag genom Charlies uppväxt varvat med Charlie som vuxen, själv pappa till en liten son som han bara träffar sporadiskt någon helg då och då. Det vemodiga börjar från första sidan när polisen ringer och ber Charlie hämta den svarta plastsäck som innehåller hans döde fars enda tillhörigheter. Detta blir början till att Charlie försöker ta reda på hur det var och varför det blev som det blev. Han tänker tillbaka på sina uppväxtår och brottas med den man han har blivit som vuxen.

Men trots det vemodiga och stundtals riktigt sorgsna upplever jag ändå en glädje i berättelsen. Glädje och sorg går hand i hand genom livet och vår uppväxt påverkar oss kanske mer än vi vill erkänna. Charlies strävan att förstå gör att jag vill läsa vidare samtidigt som jag inte riktigt vill att det ska ta slut. Jag funderade på hur slutet skulle bli och för att inte säga för mycket så föll det mig i smaken. Det passar perfekt till hur Mattias Edvardsson använder språket och formar historien både vackert och vemodigt. Titeln Där framtidens fötter vandrar säger så mycket. Där här är en bok som jag verkligen skulle vilja bokcirkla om för här finns så mycket att samtala om. En känslosam och vackert berättat historia som sitter kvar.

Parabellum Nord AB Förlag / förhandsexemplar 2014

 

 

 

 

 

Mattias Edvardsson på Anders Ljungstedts Gymnasium del 3...

Mattias Edvardsson besöker elever i åk 1 på Anders Ljungstedts Gymnasium idag. Bland annat en av mina klasser som jag undervisar i svenska och det firar jag här på bloggen med att reprisera mina inlägg av hans böcker.

Varsågoda här kommer dagens tredje repris som jag publicerade onsdag 1 augusti 2012.

Dit drömmar färdas för att dö av Mattias Edvardsson...

 

Mattias Edvardsson är en bland många som ställt sig frågan: Hur kan en mamma medverka till sin egen sons död? I debutromanen Dit drömmar färdas för att dö söker han förståelse för hur allt kunde gå så fel. Bokens handling, som för övrigt är skönlitterär, bygger på det kriminalfall som skakade Sverige 2006, som kom att benämnas Fallet Bobby. Den då 10-årige pojken torterades till döds av sin mamma och hennes sambo. En misshandel och tortyr som pågått alltsedan mamman flyttat ihop med sambon hösten 2005. Edvardsson har läst och granskat förundersökning och domstolsprotokoll och gör nu sin tolkning av fallet genom att blanda fakta med fiktion.

Handlingen griper tag i mig från första sidan. En handling som sakta men säkert byggs upp genom att historien berättas växelvis ur olika tidsperspektiv. Trots att jag vet utgången så lyckas Edvardsson fånga mitt intresse. Jag dras med i sökandet efter förståelse och svar. Jag måste bara vidare och kunde inte släppa boken när jag väl börjat även om läsningen stundtals var mycket smärtsam.

Nu är det inte bara själva handlingen och de fakta som ligger till grund för boken som gör att jag fångas. Boken är skriven med respekt och hänsyn till de inblandade och deras närstående. En balansgång som görs på ett föredömligt sätt. Jag måste medge att jag var nyfiken på just detta, hur Mattias Edvardsson skulle handskas med den fakta som han har tagit del av. Det som har hänt går inte att bortförklara. Trots det fiktiva finns det verkliga människor att ta hänsyn till och Edvardsson skriver med stor lyhördhet när han på ett skickligt och varsamt sätt tolkar och gestaltar mamman, pojken och sambon, som i boken fått namnen Liisa, Sammy och Brian. Språket är lätt att följa och jag leds vidare genom all smärta med hjälp av följsamheten i berättandet, vilket gör att jag känner mig trygg och orkar följa det som så fasansfullt utspelas.

En stark och oförglömlig läsupplevelse om smärta, mänskligt lidande och sökandet efter bekräftelse på många plan. Det finns ingen enkel förklaring men jag är tacksam för att jag har fått ta del av Mattias Edvardssons tolkning som han gör ur den unga mammans perspektiv.

 

Parabellum Nord AB Förlag 2012 / förhandsexemplar

 

 

 

 

 

Mattias Edvardsson på Anders Ljungstedts Gymnasium del 2...

Mattias Edvardsson besöker elever i åk 1 på Anders Ljungstedts Gymnasium idag. Bland annat en av mina klasser som jag undervisar i svenska och det firar jag här på bloggen med att reprisera mina inlägg av hans böcker.

Varsågoda här kommer dagens andra repris som jag publicerade söndag 14 februari 2016.

April, April av Mattias Edvardsson...

 

"Det händer att man går förbi en människa och fastnar med blicken. Utan att veta riktigt vad det är, så kan man inte släppa den där personen... Exakt så var det med April Falk..."
Den snart sjuttonårige Hugo Andreasson träffar April, Nico och Julie på HVB-hemmet Solgläntan mitt ute på vischan. Här ska han vara en tid för att få ordning på sitt liv efter att han har blivit påkommen sittandes på skolans vind med ett laddat hagelgevär tryckt mot bröstet. Hugos planer på att sätta sitt avtryck en gång för alla, på den gamla grundskola där han tillbringat nio vidriga år, går om intet.

Mattias Edvardsson tecknar fyra ungdomars porträtt med skicklig hand. Han väjer inte för självskadebeteende, aggressivitet, utåtagerande och vuxenvärldens oförstående. I HVB-hemmets förtroendecirkel och i varandras sällskap, genom både glädje och smärta, utvecklas en vänskap mellan ungdomarna och livet finner nya vägar. Det är stundtals mörkt och riktigt smärtfyllt men Mattias Edvardsson har förmågan att använda språket på ett fantastisk sätt som trots smärtan gör det lättläst och berör mig fullt ut. Det är personligt skrivet med både värme och humor vilket gör att jag lär känna ungdomarna.

Hugo är definitivt min favorit men det går lätt att känna igen sig i så mycket i varje karaktär. Det jag uppskattar extra mycket med Mattias Edvardssons författarskap är att han ger röst åt de unga vuxna så att det känns att det är på riktigt. Det är inget påklistrat utan verkligheten drabbar direkt. Jag blir glad av att läsa boken även om det är känslosamt och de vuxnas agerande flera gånger väcker min ilska. Hugo, April, Nico och Julie är här för att stanna.

April, April är Mattias Edvardssons andra ungdomsbok men som sagt den passar lika bra för vuxna att läsa. Det är riktigt häftigt.


Bokförlaget Opal 2016 / recensionsexemplar

Mattias Edvardsson på Anders Ljungstedts Gymnasium del 1...

Mattias Edvardsson besöker elever i åk 1 på Anders Ljungstedts Gymnasium idag. Bland annat en av mina klasser som jag undervisar i svenska och det firar jag här på bloggen med att reprisera mina inlägg av hans böcker.

Varsågoda här kommer dagens första repris som jag publicerade fredag 2 januari 2015.

Stå ut av Mattias Edvardsson...

Årets första bok att fundera kring blir en ungdomsbok, Stå ut av Mattias Edvardsson, som jag läste i höstas. Jag vann boken i september hos Kulturkollo.Nike, Liam och Christer, tre människor vars liv sakta men säkert knyts samman. Nike är tjejen med de högsta betygen och som alltid sköter sig. Men Nike lever ett dubbelliv för på kvällarna förvandlas hon till den snygga och fräcka bloggerskan Nicole. Liam är Nikes raka motsats. Han skolkar och ställer alltid till med bråk i skolan. Hemma finns hans mamma, som är sjuk i cancer. Christer, Nikes och Liams lärare, kämpar på på vardagarna med både elever och kollegor, men när han kommer hem så är han helt ensam och mår inte särskilt bra. Ett ärr i Christers ansikte vittnar om en hemlighet. Tungt kan tyckas men Stå ut är en fin skildring av tre människors liv. Alla med samma mål att just stå ut.

Växelvis får jag lära känna Nike, Liam och Christer när Edvardsson skickligt låter dem komma till tals i sina egna kapitel. Det är just det som är så bra med Stå ut. Karaktärernas personligheter kommer till sin rätt så bra genom detta berättargrepp och Edvardsson gestaltar snyggt både ungdomarnas och de vuxnas känslor och tankar. Beröringspunkterna mellan de tre blir allt fler medan dagarna flyter på både i skolan och på fritiden, vilket gör att jag gärna läser vidare.

Stå ut är Mattias Edvardssons första ungdomsbok och jag hoppas på flera. Boken vänder sig till ungdomar 12-15 år men passar definitivt även vuxna. Här finns något att lära och relatera till på så många plan, oavsett om du är ung eller gammal. Det gillar jag!

Kan ju inte låta bli att låta läraren i mig komma till tals också. Det här är en bok som passar riktigt bra att läsa tillsammans i klassen. Så mycket att diskutera!

 

 

Mattias Edvardsson besöker Anders Ljungstedts Gymnasium idag...

Idag är ingen vanlig dag på jobbet för Anders Ljungstedts Gymnasium i Linköping, skolan där jag arbetar som gymnasielärare i svenska och historia, får besök av författare Mattias Edvardsson.

Mattias Edvardsson debuterade som författare 2012 och har skrivit fem böcker varav två är ungdomsböcker. Eller som han själv uttrycker det på sin sida mattiasedvardsson.se"... och har sedan dess skrivit fem romaner, så väl för unga vuxna, gamla ungdomar och såna som aldrig blir vuxna..."

När min kollega frågade om jag hade förslag på någon författare som jag tyckte vi skulle bjuda in i år så behövde jag inte fundera någon längre stund. Vi har ett läsprojekt med våra åk 1:or varje hösttermin och de två ungdomsböckerna Stå ut och April, April som Mattias har skrivit finns med i vårt projekt. Vad kan väl då vara bättre än att låta våra elever få träffa en av författarna som de kan välja att läsa i projektet. Så imorgon får alltså två av våra klasser i åk 1 möjlighet att höra Mattias berätta om sina böcker, sitt författarskap och inspireras till läsning.

Under dagen kommer jag reprisera mina inlägg om Mattias Edvardsson böcker här på bloggen. Jag kommer börja med Stå ut och sedan kommer resterande inlägg i rask takt. Du som inte har läst något av Mattias Edvardsson har finfin läsning framför dig. Så håll tillgodo och njut under dagen!
              
Inför Mattias besök så passade jag på att ställa några frågor.

Fem snabba:

Favoritläsplats? I en solstol

Favoritförfattare? Bl.a. Joyce Carol Oates

Favoritgenre? Spännande romaner

Läser just nu? Kjell Westö "Den svavelgula himlen" och Johannes Klenell "Det fria ordet"

Ett boktips? Klas Östergrens nya "I en skog av sumak"

Bok och smoothie...

Söndagkväll och jag är redo för kommande arbetsvecka. Så här i början av höstterminen går mycket tid åt till att planera och förbereda kurser. Idag har jag lagt ner ett antal timmar på både svenska 1 och svenska 2. Jag undervisar under läsåret 17/18 två åk ettor och en åk tvåa på gymnasiet på El- och energiprogrammet, Industritekniska programmmet och Flygteknikerutbildningen. 

Den här helgen har det således inte blivit så mycket tid över till läsning för nöjes skull. Så ikväll kopplar jag av med en hallonsmoothie tillsammans med "Ljuset vi inte ser" boken jag läser just nu som har blivit liggandes alldeles för länge. 

Min röda det nya svarta...

Nu är den här min läsplatta Letto Frontlight. Jag valde ett fodral i fräckt rött.

Nu har min gamla läsplatta iRiver Story gjort sitt för det funkar inte att lägga in lånade böcker från biblioteket längre.

Sagt och gjort jag klickade hem en Letto Frontlight från Adlibris. Liten och behändig, mindre än en pocket och den rymmer en väldans massa böcker. Funkar dessutom både i solljus och inomhus. Så där slår den min surfplatta med hästlängder som gör sig bäst inomhus.
 

 

Bokmärke, kollega/or och boktips...

Låt mig härmed presentera Rat-litt. Min kompis är tillverkad av en av mina kollegor och håller koll på vilken sida jag är på i boken.

 

När jag nu är inne på kollegor så läser jag just nu Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr, en sommarpresenten från ännu en kollega.

 

Den uppmärksamme är nog vid det här laget införstådd med att mina kollegor har koll på vad jag gillar. Böcker och bokmärken kan man inte ha för många av.

 

 

 

 

Bok/ljudbok...praktiskt att kunna växla...

För ett bra tag sedan började jag läsa Björndansen av Roslund & Thunberg. Av olika anledningar så blev den liggande ett tag. När sommarlovet kom så fanns det tid att plocka upp boken igen. Jag hade läst till ett ställe i boken som passade att göra ett uppehåll vid så jag kom lätt in i handlingen igen.

Men jag valde nu istället att lyssna på boken. Uppläsare är Thomas Hansson. Jag tror faktisk att det är den första boken jag lyssnar på med honom som uppläsare och han läser bra.

Men det jag skulle komma till är att jag tycker det är praktiskt att kunna växla mellan bok och ljudbok allt efter vilket läge jag är i. Hur gör ni? Nyttjar ni båda möjligheterna? Eller är ni för det ena eller det andra sättet?

Firar världsbokdagen...

Firar Världsbokdagen med bok, kaffe och hallonmascarpone.