Går genom vatten, går genom eld av Christian Unge...

Tekla Berg, akutläkare på Nobelsjukhuset i Stockholm, är här för att stanna!

Som en av de första på plats vid ett katastroflarm, utlöst av en explosionsbrand i ett höghus i Stockholm, räddar hon livet på en svårt brännskadad man. Det är en hel del som tyder på att det här är en terroristattack med flera dödsoffer. Vem är mannen? Gärningsman eller oskyldigt offer? Är det någon som Tekla känner?

Det här är upptakten till en rafflande intrig och en rad händelser som kommer beröra Tekla högst personligt. En sjukhusledning som tar till alla medel för att nå sina mål, korrumperade poliser och patriarken Victor Umarov som styr sitt familjeimperium och Stockholms undre värld med järnhand. Ja ingredienserna finns definitivt här för en rafflande thriller.

Nobelsjukhuset blir snabbt en plats på liv och död och då inte bara med tanke på att det är just ett sjukhus där liv och död alltid är närvarande. Tekla brottas med sitt förflutna, sina egna demoner och sitt ständiga dåliga samvete för lillebror Simon. Simon som ständigt hamnar i trubbel där droger och våldsamma uppgörelser börjar bli vardag. Tekla dras som sagt obönhörligen, både som läkare och privatperson in i maffians kontrollerande av Stockholms undre värld. Samtidigt försöker hon hantera sin speciella förmåga. Ett fotografiskt minne som är hennes värsta fiende men samtidigt största gåva. Teklas dunkla förflutna ligger hela liten under ytan och kittlar mig som läsare. Allt snurrar fortare och fortare och Tekla tar till medel som inte är att rekommendera (så har jag inte spoilat för mycket). Jag fastnar också för den excentriske sjukhuschefen Monica Carlsson på Nobelsjukhuset som kommer allt närmare Tekla och tar till alla medel för att organisera det mest framgångsrika sjukhuset i huvudstaden.

Christian Unge som är överläkare och med en gedigen erfarenhet från Läkare utan gränser gräver snyggt där han står. Sjukhusmiljön kan han väl och använder den också trovärdigt och utan att för den skull försvåra för den läsare som inte är van vid miljön.

Jag har läst Christian Unges thrillerserie om kirurgen Martin Roeykens och gillade den skarpt. Jag fick i ett tidigt skede förtroendet av Christian Unge att läsa ett utkast om Tekla Berg och jag är definitivt inte besviken nu när jag har läst boken. I vanlig ordning skriver Unge medryckande och tempot är högt och det är svårt att släppa boken innan sista sidan är läst. Det är många frågor som jag vill ha svar på så det är bra att det här är första delen i Tekla-serien. Ännu en gång har Unge fångat mig och Tekla är definitivt här för att stanna.


Tack Christian Unge för att  du gav mig förtroendet att i tidigt skede läsa utkast om Tekla Berg och tack  Norstedts för recensionsexemplar.

Maestratrilogin...

Bokposten fortsätter att trilla in. Idag låg ett spännande paket och väntade på köksbordet när jag kom hem från jobbet. "Det mest chockerande du kommer läsa i år" utlovas i följebrevet. Maestra av L S Hilton är den första i en trilogi. På bokens framsida kan jag också läsa "Gone Girl möter Mr Ripley i en vågad thriller som är omöjlig att lägga ifrån sig".

 

Gone Girl har jag läst (och gillade) men jag har inte gjort Mr Ripleys bekantskap (men såklart hört en hel del om filmatiseringen) så jo då min nyfikenhet är helt klart väckt.

 

 

Saharasyndromet av Christian Unge...

 

Förväntningarna fanns där när jag fick Saharasyndromet av Christian Unge på posten. Från första sidan dras jag med i ett brutalt gisslandrama när Martin Roeykens och hans kollegor kidnappas av en grupp terrorister i Sierra Leone, där de arbetar i fält för Läkare utan gränser. I en jeep förs de norrut och svävar mellan liv och död mer än en gång. Det står snart klart att Roeykens inte mår bra och hans kollega Mette anar att symtomen tyder på Ebola. Det blir hennes uppgift att inte låta kidnapparna få reda på sanningen för då lär de döda Roeykens direkt. Mette får axla en tung roll då gruppens överlevnad hänger på henne i samspelet med terroristledaren vilket skildras intensivt och trovärdigt.

Martins vuxna dotter Bella försöker desperat tillsammans med Säpo ta reda på vad som har hänt och varför. Vad Bella inte vet är att gisslandramat inom kort kommer få kopplingar till hennes direkta närhet och att hon och Martins fru Nadine snart kommer befinna sig mitt i händelsernas centrum.

Tempot är högt och spänningen stiger alltmedan jag vänder blad. Christian Unge har valt ett nytt grepp i denna hans tredje del om Roeykens då han låter karaktärer i Roeykens absoluta närhet spela huvudrollerna. Roeykens själv är en bricka i periferin och det känns lite nytt och fräscht. Jag gillar att jag får komma både Nadine och Bella närmare på det här sättet. Deras personligheter tecknar Unge äkta och jag kan känna deras skräck och fasa för att inte få hem Martin igen. Det är ruggigt aktuellt och nära den värld som vi lever i idag, även om trådarna en stund är många och jag tänker hur ska Christian Unge få ihop det här nu då. Men sakta vävs historien samman och jag lämnas med ett antal frågor och en cliffhanger som inte är att leka med.

För visst är det så att det kommer en fortsättning Christian Unge? Och tack för att du fortsätter höra av dig så jag får följa Martin Roeykens.


Mitt tips är att du läser Turkanarapporten och Kongspår först i nämnd ordning så du får en helhet. Båda finns nu återutgivna som pocket på Lind & Co.


Lind & Co / recensionsexemplar 2016

Saharasyndromet är här...

Idag kom äntligen Saharasyndromet med posten. Tack Christian Unge för att du hörde av dig. Saharasyndromet är den tredje fristående delen i serien om kirurgen Martin Roeykens. Jag ser fram emot att läsa boken efter att ha följt Martin Roeykens i de två tidigare böckerna.

Vad passar väl bättre än att börja läsa boken den här veckan då Kulturkollos tema är Afrika - en kontinent och Kulturkollos Linda har intervjuat Christian Unge om hans trilogi här.

Här kan du läsa mina inlägg om de föregående böckerna Turkanarapporten och Kongospår. 

Lind & CO / Recensionsexemplar 2016

Springfloden blir TV...

Nu på söndag 6 mars sitter jag definitivt bänkad i TV:soffan kl. 21.00. Då börjar dramathrillern Springfloden , baserad på Rolf och Cilla Börjlinds hyllade roman med samma namn. Jag har läst alla tre böckerna i serien om Olivia Rönning och Tom Stilton. En fjärde bok, Sov du lilla videung, i serien om Rönning och Stilton släpps hösten 2016 läste jag på Norstedts hemsida. Den ser jag verkligen fram emot. Gillar Rönning och Stilton skarpt.

Det här kan inte bli annat än bra då paret Börjlind är alldeles utmärkta manusförfattare med bl.a. flera Beck-filmer att lägga till meriterna samt Graven och Morden.

STHLM: inferno av Varg Gyllander

STHLM: inferno är Varg Gyllanders senaste bok och första delen i en ny serie om polisorganisationen NOCC National Organized Crime Command, organisationen som har både hemlig budget och antal medarbetare samt lyder under justitiedepartementet. Gruppen är enbart skapad för att bekämpa den organiserade brottsligheten.

Skådeplatserna och trådarna är flera, djupt under ytan på ett stormigt Östersjön, flera sprängattentat lamslår Stockholm, på restaurang Gondolen blir en grupp människor instängda kämpandes mot klockan, ett rum på Stockholms Universitet och en arabisk bärnstenshäst. Allt upplagt för en fartfylld actionthriller.

I ett högt tempo vävs allt samman samtidigt som jag får stifta bekantskap med Norma och Joshua, experter på att bekämpa organiserad brottslighet. Norma och Joshua hamnar i en livsfarlig jakt med både klockan och ett Stockholm som ett brinnande inferno som sina motståndare.

Vi, jag och actionthrillern, klickar inte riktigt. Det är lite för många trådar i handlingen för min smak. Jag får inte den riktiga känslan för handlingen även om det klarnar på slutet. Men Varg Gyllanders fingertoppskänsla för personskildringar finns där precis som jag hoppats och karaktärerna Norma och Joshua vill jag definitivt lära känna mera. Jag serveras små ledtrådar som avslöjar personligheter som gör mig nyfiken. När så Conny Sjöberg från Hammarbypolisen dyker upp i handlingen så är lyckan total. Så snyggt och skickligt att låta Carin Gerhardsens poliskommissarie och min älskade kommissarievän Conny få vara med. 

Jag valde att lyssna på ljudboken och fick då också stifta bekantskap med en för mig ny uppläsare, Anders Sahlman, som gjorde det utan anmärkning. En uppläsning som satt helt enkelt.

Så som sagt även om jag och actionthrillern inte riktigt klickar så vill jag definitivt följa Norma och Joshua.

Turkanarapporten och Christian Unge äntligen på Storytel...

Äntligen är det dags. Ni som inte har läst, eller varför inte ni som vill läsa om, Turkanarapporten av Christian Unge har nu ett gyllene tillfälle. Den 2/11 släpps boken på Storytel. Jag blev riktigt glad när jag från säker källa fick reda på att det är Stefan Sauk som är uppläsare. Ja som ni nog vet vid det här laget är han en av mina favorituppläsare.







Turkanarapporten är den första delen i Afrikatrilogin efterföljd av Kongospår som del två. Jag ser fram emot att läsa den tredje och avslutande delen Saharasyndromet som utkommer våren 2016 på Lind & Co. Våren 2016 kommer dessutom båda böcker i nyutgåva med riktigt snygga omslag.

Läs mer om böckerna och författaren på Christian Unge

Nästa ljudbok blir...

Semesterläget rullar på likaså gör ljudboksläget. Idag börjar jag lyssna på relationsthrillern Du av Caroline Kepnes. Uppläsare är Johan Svensson som jag inte har lyssnat på förut. Det blir extra spännande att höra hur han läser.

Kongospår av Christian Unge...

Martin Roeykens har jouren och en av patienterna han har hand om är en svårt sjuk gammal man. Mannen säger sig känna igen Roeykens farfar. Martin har under lång tid undrat över familjens historia, ett förflutet som hans far valt att på alla sätt hemlighålla för honom.

Detta är inledning på Christian Unges nya roman Kongospår, den fristående uppföljaren i Afrikatrilogin med kirurgen Martin Roeykens i huvudrollen.


I rask takt kastas Martin Roeykens in i en härva i politikens hetluft och en fasansfull historia om hans familjs förflutna nystas upp bit för bit. Snart finner sig Roeykens jagad av någon som inte skyr några medel för att röja honom ur vägen och tvingas lämna landet, vilket också faller väl i linje med hans egen efterforskning för att få svar på sina frågor om familjens förflutna.

Christian Unge lyckas skickligt fånga mig även denna gång, precis som han gjorde med Turkanarapporten. Sträckläsningsläget är ett faktum. Det är spännande läsning rakt igenom. Extra plus är att Christian Unge får mig att vilja googla och kolla upp ett och annat både vad gäller politik och Sveriges historia. Jag gillar skarpt när min nyfikenhet väcks. Ytterligare något som jag definitivt uppskattar är Christian Unges förmåga att porträttera Martin Roeykens, ena stunden är jag på hans sida för att i nästa bli riktigt förbannad på hans agerande, för att i nästa stund vara helt på hans linje igen. Som tur är finns Nadine, Martins före detta fru, och hans barn Gabriella och Tom i hans närhet som stöd och hjälp. Något jag också fastnat för och gillar är att Martin Roeykens inte framställs som någon övernaturlig hjälte även om han väljer sina egna vägar och tänjer på sina gränser så känns det äkta.

Jag hade förmånen att få läsa Kongospår på manusstadiet och komma med synpunkter och hittar nu mitt namn i Christians Unges tackord. Det är stort!

Jag lämnas med en del frågor och det bådar gott inför den tredje delen i Afrikatriologin. Avslutningsvis kan jag bara hålla med Varg Gyllander som finns citerad på bokens framsida "Jobbigt spännande från första stund"

Tack för att du hörde av dig Christian och att jag får följa Martin Roeykens.



Christian Unge Produktion / recensionsexemplar 2014

Även denna gång skänker Christian Unge 10 kronor per såld bok till Läkare utan gränser.

Från Öhrlund till Östlundh...från Skåne till Gotland...

Ljudböckerna avlöser varandra i rask takt just nu. I dagarna lyssnade jag färdigt på Dag Öhrlunds Besökaren och fortsatte med Håkan Östlundhs Laglöst land och på samma gång förflyttade jag mig från Skåne till Gotland. Ett alldeles utmärkt sätt att resa på. Två landskap som jag gärna återkommer till både litterärt och i verkliga livet.

Ett av sommarens resmål blir just Gotland så nu laddar jag med lite Gotlandsfeeling. Ja nu utspelar sig Laglöst land i mörkaste november men det funkar ändå. Vill hinna med den innan den sjunde och avslutande delen, Män ur mörkret, om kriminalpolis Fredrik Broman kommer i juni. Den tänker jag definitivt läsa på plats.


ps. inom kort mina tankar om Öhrlunds Besökaren.

Nu vet jag vem Silverbielke är, tror jag...

Så där ja. Nu har jag bekantat mig med Christopher Silverbielke i En nästan vanlig man. En till ytan charmerande och världsvan affärsman som rör sig runt Stureplan i Stockholm. En man som är van att få det han vill ha, kvinnorna faller som furor där han går fram och hans hänsynslöshet vet inga gränser.

Sakta men säkert presenteras jag för en riktigt obehaglig typ med som sagt en charmerande yta och ett kokande inre. Sex, kokain och champagne är vardagsmat för Silverbielke och hans två så kallade vänner Hans Ecker och Johannes Kruut. En trio som tänjer på alla gränser, allt för att få uppleva spänning och njutning, under ledning av Silverbielkes sjuka hjärna.

Dan Buthler och Dag Öhrlund porträtterar en psykopat så jag stundtals häpnar. Det är så rått och tydligt skildrat att jag ryggar bakåt och kommer på mig med att vilja styra upp det hela och ställa saker och ting till rätta. Jag vill berätta för personerna i Silverbielkes närhet vilket svin han är, jag vill ropa till dem att se för fan (ursäkta mitt kraftuttryck) upp, märker ni inte vad som håller på att hända?!

Jag får återigen följa kommissarie Jacob Colt och hans team. Dels under polisarbetet men också privat och i den här andra delen om Colt får jag mera kött på benen om hans familj och närmaste. Det gillar jag, när personligheter växer fram mellan boksidorna.

Nu är frågan, ska jag följa serien i ordning efter Jacob Colt eller ska jag följa serien i ordning efter Silverbielke. Nästa bok i serien Jacob Colt (del 3) är Förlåt min vrede. Ja den får det bli, men en sak är säkert jag vill läsa mera om Silverbielke och jag vill veta vad Buthler och Öhrlund tänker sig att detta ska sluta. Då är det ju en himla tur att det redan finns tre delar till i serien om Jacob Colt där Silverbielke är med.

Här kan du läsa om den första boken i serien Jacob Colt.

Jag valde att lyssna på boken och det är Stefan Sauk som läser. Jag har nämnt tidigare att jag gillar hans sätt att gestalta och tolka karaktärer när han läser och den här gången är inget undantag. Sauk gör det bra!

Sommarlovsrapport...

Idag skriver vi 6 augusti och det är sista dagen på min ledighet och 2013 års sommarlov. Det har inte blivit så mycket bloggande av men läst har jag gjort. Ja både läst och lyssnat förstås. Har nu på morgonen roat mig med att kolla av hur många böcker och vilka det blev under sommarlovet. En del av böckerna har jag bloggat om, andra får ett inlägg under sensommaren.

Det blev fem i pappersform
Märkta för livet av Emelie Schepp
Livet efter dig av Jojo Moyes (Litteraturens Vänner / Bokcirkelbok)
Bedragen av Katerina Janouch
Bara ett barn av Malin Persson Giolito
Hungerelden av Jerker Eriksson & Håkan Axlander-Sundquist

Det blev fyra ljudböcker
Stormsvala av Marianne Cedervall
Mord.net av Dan Buthler & Dag Öhrlund
Hennes iskalla ögon av Carin Gerhardsen
Andra andningen av Sofie Sarenbrant

Det blev två noveller (ljudbok)
Den vackra kullan kommer inte igen av Lars Rambe
Frostnatt av Bodil Mårtensson


Nu tar jag full fart mot sensommar och höst med flera ljuvliga läsupplevelser....

Häng på!

Min första Buthler & Öhrlund...

Nu har jag läst eller rättare sagt lyssnat färdigt på Mord.net. Den första boken i serien om kommissarie Jacob Colt av Dan Buthler & Dag Öhrlund. Jag har under en längre tid varit nyfiken på detta författarpar men det har inte blivit av att jag läst något förrän nu då. Jo just det jag har läst en novell av Dag Öhrlund som jag återigen varm rekommenderar.

Till en början var jag lite lost och hade svårt att hålla reda på alla karaktärer. För så fort jag tyckte att jag hade fått lite grepp om personerna så var jag framme vid ett nytt kapitel och därmed nya bekantskaper för att några kapitel längre fram komma tillbaka till föregående karaktärer, vilket jag märkte ju längre in i berättelsen jag kom.

Trots detta så blev det svårt att släppa ju längre in i historien jag kom för min nyfikenhet var definitiv väckt. Hur ska Buthler & Öhrlund knyta ihop säcken? Den frågan bara måste få ett svar. Jag är glad att jag lyssnade färdigt för nu är en fin grund lagd för ett fortsatt förhållande mellan mig och Jacob Colt.

Jag gillar särskilt Buthler & Öhrlunds sätt att porträttera sina karaktärer på ett högst levande sätt. Allt från kvinnor till män. Historien då kanske du undrar? Ja den är riktigt skrämmande med en mördarliga som härjar världen över där Internet är den sammanhållande länken och till synes vanliga människor förvandlas till kallblodiga mördare. 

Uppläsare Tomas Bolme, som gjorde det med den äran. Ett proffs!

Min måndag börjar så här...

Måndag morgon och jag inleder den fjärde sommarlovsveckan med stavgång och ljudbok. Jag lyssnar på Mord.net och jag tycker fortfarande att den är alldeles för innehållsrik på karaktärer. Nu är det svårt att hålla kolla på dem alla. Hinner inte med att lära känna dem förrän en ny presenteras.

Vi får se hur länge jag håller ut...gillar ändå grunden i historien men har inte fått koll på Jacob Colt än.

Jacob Colt 1...

Har börjat bekanta mig med kommissarie Jacob Colt. Jag gör det via Storytel och den första boken i serien av Dan Buthler & Dag Öhrlund är Mord.net med uppläsare Tomas Bolme.

Det är så här inledningsvis många, ja riktigt många, karaktärer att hålla reda på och då passar det utmärkt att lyssna på boken tycker jag. Min nyfikenhet är trots de många namnen väckt och lördagseftermiddagen har jag tillbringat i Colts sällskap.

Har ni läst Jacob Colt?

Turkanarapporten som pocket...

Jag fick ett mail från Christian Unge i höstas och fick möjligheten att läsa Turkanarapporten, hans debutroman.

Den 27 maj släpps Turkanarapporten som pocketupplaga. Nu med blurb av Varg Gyllander, nytt omslag designat av Andreas Norrefjord (Pocketförlaget) och med efterord av Birgitta Ohlsson.

Försäljningen har gått alldeles strålande och överskottet, hela 50 000 kr, från försäljningen har donerats till Läkare Utan Gränser.

Nu kommer alltså pocketversionen och även på den skänker Christian 10 kr per såld bok till Läkare Utan Gränser.

Har du inte läst boken så passa på nu att fylla på läshögen inför sommarens alla sköna lässtunder. Pocket är ju ett alldeles utmärkt alternativ att ta med sig på semesterresan. Lätt och behändigt att packa ner. Samtidigt som du får en hisnande och spännande läsupplevelse gör du en god gärning för ett gott ändamål. Vad kan väl vara bättre!

Kepler x 2...

I rask takt har jag lyssnat på de två senaste i serien om kommissarie Joona Linna, Eldvittnet och Sandmannen. Uppläsare är Jonas Malmsjö, en av min favoriter bland manliga uppläsare. Det har skrivits spaltmeter, ja till och med bloggmeter (jo då så kan man säga), om Keplers bokserie. Så vad finns väl mer att tillägga förutom några personliga tankar.

Det är en konst att kunna skriva tvåan, trean, fyran osv. och samtidigt hålla intresset hos läsarna uppe. Lars Kepler lyckas galant med den uppgiften. I ordningsföljd som böckerna har kommit så tycker jag att de bara blir bättre och bättre. Dessutom lyckas Keplers med att hålla den röda tråden snyggt och skickligt genom samtliga fyra böcker. Jag hålls i ett järngrepp från första till sista sidan i en andlös spänning. De passar alldeles utmärkt att lyssna på, handling och karaktärer spelas upp tydligt och klart för mitt inre när jag lyssnar. Det är en sådan där ni vet "jag-är-på-plats-upplevelse"

Mina tankar om Paganinikontraktet kan du läsa om här. Hypnotisören läste jag innan jag började bokblogga så den har jag bara bloggat om efter att ha sett filmatiseringen.

Mörka platser av Gillian Flynn...

På min önskelista till tomten i julas stod Mörka platser av Gillian Flynn. Det skulle visa sig att paketet låg under granen på julafton. Boken blev liggandes under vintern i bokhyllan i "vill-läsa-högen", men i påskhelgen har jag läst ut boken och det har varit en hisnande resa.

Det har gått 25 år och Libby Day som nu är 32 år lider svårt av sviterna efter att ha bevittnat morden på sin mor och två systrar. Tre mord som hennes då femtonårige bror Ben fick skulden för efter att Libby vittnat om att han var den skyldige. Ett dåd som kom att kallas Satansoffret i Kinnakee. Men var han verkligen den skyldige?

Några privatspanare, som tror att Ben är oskyldig, tar kontakt med Libby för att få henne att berätta om händelsen. Mot betalning, pengar som Libby verkligen behöver, vill de att Libby söker upp de som var involverade när det begav sig för 25 år sedan.

Växelvis får jag får följa Libby i nutid, i hennes sökande, parallellt med dåtid, som berättar vad som faktiskt hände den ödesdigra januarinatten 1985. Gillian Flynns val att berätta historien så här ger en extra tyngd. Jag vill vidare, jag får en bild av varje karaktär på ett tydligt sätt. Det gör att jag kan fatta tycke för och känna med de inblandade. Det är stundtals riktigt otäckt att läsa och jag lider med Libbys familj och mamman som kämpar för att hålla ihop familjen genom alla svårigheter.

Det här är ingen vanlig deckare med ett polisteam som jobbar på fallet. Här är offer och förövare huvudpersoner. Det är svart och mörkt men samtidigt så finns hopp. Framförallt går det inte att räkna ut hur det hela ska sluta. När jag tycker mig ana hur det ligger till så vrider Gillian Flynn till några extra varje i avslutningskapitlen. Libbys resa vill jag inte ha oläst. Jag kan verkligen rekommendera boken för dig som vill komma bakom fasaden och in i det mänskliga psyket. För otäckt är det, riktigt psykologiskt under huden krypande otäckt.

Har sett Hypnotisören...

I går kväll såg jag filmatisering av Lars Keplers Hypnotisören. Som så ofta är det svårt att jämföra bok med film. En bok rymmer så mycket mera detaljer än vad en film någonsin kan göra. Trots det så tycker jag Lasse Hallström lyckats få fram spänningen och lidandet tydligt,  även om han som han själv har uttryckt det (som jag minns från någon intervju på TV) "koncentrerat sig på de mänskliga relationerna".

Den ruggiga inledningen från boken är detaljrikt skildrad och får mig nästa att blunda trots att jag vet vad som kommer hända. Lena Olin gör en fantastiskt bra tolkning av den svikna hustrun Simone, hustru till hypnotisören Erik Maria Bark.

Den finlandssvenske kriminalkommissarie Joona Linna kommer lite i skymundan tycker jag. Det är något kring hans karaktär från boken som jag saknar. Jag kan i skrivande stund inte riktigt sätta fingret på vad det är.

Helt klart är i alla fall att Lars Kepler kan leverera spänning på hög nivå.

Turkanarapporten av Christian Unge...

Jag har den senaste tiden tyckts befinna mig mitt i en actionthriller.Vad då kanske du undrar, är hennes liv så himla spännande? Nej då inte riktigt, men jag har läst Christian Unges debutroman Turkanarapporten. Ja nu snackar vi action och spänning på hög nivå.

Platsen är norra Kenya, närmare bestämt Lokichokio och året är 1999, när historien tar sin början. Martin Roeykens är läkare och arbetar med traumakirugi i området. Han kämpar med sina känslor och försöker med hårt arbete förtränga det havererade äktenskap som han lämnat bakom sig, samtidigt som han längtar efter sin två barn som är kvar i Sverige. En ljusglimt och frisk fläkt är den vackra antropologen Nadine Zaoui som stannar till i lägret på resa till Turkanaprovinsen, där hon bedriver forskning. Kort efter deras möte försvinner Nadine och det står ganska snart klart att försvinnandet har med hennes forskning att göra. Martin, som kommer på kant med sin arbetsgivare och uppmanas att ta lite ledigt, börjar luska i Nadines försvinnande. Snart är han något på spåren som han aldrig kunnat drömma om. Något har hänt, något som till varje pris måste döljas och han befinner sig snart i en jakt på liv och död.

Det är spännande och snabba vändningar driver handlingen framåt. Jag får en inblick i en del av världen som jag inte vet eller kan så mycket om. Christian Unge har med sin erfarenhet inom Läkare Utan Gränser stor kunskap och fakta att tillgå. Både vad gäller arbetet som kirurg och människors livsvillkor i Afrika. Det märks särskilt när han beskriver slumområdet Kibera, Nairobi Kenya. Jag kan riktigt känna misär och fattigdom. Stundtals är det smärtsamt att läsa. En bild av en verklighet som känns så avlägsen för mig här i Sverige målas tydligt och exakt upp. Det är en av bokens styrkor att det känns på riktigt. Jag befinner mitt i händelsernas centrum vare sig det gäller blodiga operationsscener eller biljakter.

För att återgå till min inledning med en antydan om en actionthriller så ser jag bilder hela tiden när jag läser och ett filmmanus växer fram ur sidorna. Jag börjar fundera på vilka skådespelare som skulle spela huvudrollerna. Om jag skulle önska något så skulle jag vilja ha lite mera om karaktärerna. Det riktigt känns hur mycket som finns under ytan hos personerna. En läsvärd bok med äkta och verklighetstrogna miljöer skickligt varvat med fiktion som jag varmt rekommenderar. Allt överskott från försäljningen av boken går oavkortat till Läkare Utan Gränser.


Tack Christian Unge för att du hörde av dig!

Christian Unge Produktion 2012 / recensionsexemplar