måndag 19 februari 2018

Har jag en dålig dag kanske någon dör av Christian Unge...

För drygt ett år sedan hörde Christian Unge av sig och undrade om jag ville läsa ett bokmanus som han arbetade med för tillfället. En bok började ta form där Christian skrev och berättade om sitt läkarliv och sina misstag som läkare i Afrika och i Sverige. Självklart ville jag läsa, både hedrande och spännande att få det förtroendet.

När så nu boken äntligen landade i min postlåda för ett par veckor sedan så var det med stor förväntan jag satte mig för att läsa den färdiga boken.

Det har varit mycket intressant att få ta del av patientfall och att få komma så nära Christian Unge både som privatperson och professionell läkare. På ett okonstlat sätt belyser Christian de brister som finns i dagens sjukvård samtidigt som han mycket personligt berättar om sina egna misstag som läkare. Christians personliga tankar och reflektioner är den röda tråd som binder samman berättelsen på ett utomordentligt sätt och som gör det lätt att följa och ta till sig berättelsen. Upplägget känns genomtänkt när fakta och forskning varvas med verkliga situationer, händelser och upplevelser. Det skulle kunna var tung läsning rakt igenom men Christian Unges ärlighet gör berättelsen ljus.

Faktorer såsom globala hälsoproblem, fattigdom, stress, okunskap, otillräcklighet, frustration men också forskning, glädje, kunskap, ärlighet, ledarskap och en vilja att se hela människan gör detta till en viktig bok.

Jag minns att jag skrev till Christian att jag uppskattade hur hans personliga och utlämnande text fick mig att själv reflektera över hur jag uppfattar svensk sjukvård, både när anhöriga och jag själv sökt vård. Har jag en dålig dag kanske någon dör får mig verkligen att tänka efter och försöka sätta ord på mina egna känslor och tankar om sjukvården.

Språket är lätt att följa och ordval och förklaringar gör sitt till för att du som läsare inte ska behöva ha några medicinska kunskaper, men för den skull blir det inte för enkelt.

Tonen av uppriktighet och hur viktigt det är att se hela människan stannar kvar och det uppskattar jag!


Norstedts / recensionsexemplar 2018



torsdag 4 januari 2018

Stormaktstiden, Östergötland...nästa ljudbok...


Nu är det äntligen dags att börja med första delen i Lövbergaserien Ett fjärran krig av Göran Redin. Raskt förflyttar jag mig till stormaktstiden och Lövberga gård i Östergötland. Det är alltid lika spännande att ta del av en berättelse från hembygden och i tanken beger jag mig knappt fem mil sydost från läsfåtöljen.

Jag väljer att lyssna på boken och uppläsare är Anne-Li Norberg och ett av mina favoritförlag Historiska Media står för utgivningen så redan där är jag hemma.

onsdag 3 januari 2018

Läsutmaning: 3 X 3 under 2018

Läsutmaningen 3 x 3 under 2018 passar mig perfekt. Sagt och gjort efter en stunds botaniserande i bokhyllorna så slår jag två flugor i en smäll och råder bot på några av de hyllvärmare som jag har här hemma. Det är återigen UGGLAN & BOKEN som utmanar mig och jag är definitivt på.


Så här går det till:
Läs tre teman med tre böcker i varje, alltså 3 x 3 under 2018

De här böckerna har jag samlat under tre teman och tänker läsa under 2018 och jag stryker över här efterhand som de blir lästa:

3 x Christoffer Holst
Mitt hjärta går på
Mindfulness för losers
För oss är natten ljus

3 x Olästa deckare
Emelie Schepp, Pappas pojke
Louise Penny, Nådastöt
Cecilia Sahlström, Vit syren

3 x Romaner av nutida svenska kvinnliga författare
Karin Alfredsson, Skrik tyst så inte grannarna hör
Carin Hjulström, Kärlek sökes
Anne Liljeroth, På andra sidan gatan

tisdag 2 januari 2018

Utmaning: Läs en novell III

Novellen, det lilla formatet med det stora innehållet, ligger mig varmt om hjärtat. Så när nu UGGLAN & BOKEN för tredje gången gilt utmanar till novelläsning med Läs en novell III så hakar jag på och hoppas att utmaningen funkar bättre för mig i år.

Bild lånad av UGGLAN & BOKEN
Utmaningen går ut på att läsa noveller som matchar en lista med fyrtio olika beskrivningar (varje novell får bara passas in på en beskrivning). För att klara utmaningen ska du läsa minst tjugo noveller.

Läsutmaningen pågår under hela 2018





Listan att utgå ifrån ser ut så här:

1. Läs en novell med något från växtriket i titeln
2. Läs en novell som filmatiserats
3. Läs en novell med bokstaven X i titeln
4. Läs en novell av en Nobelpristagare
5. Läs en novell som utspelar sig under en högtid
6. Läs en novell som översatts från tyskan
7. Läs en novell som ursprungligen gavs ut på 1800-talet
8. Läs en novell om en hemlighet
9. Läs en novell som utspelar sig i ett land du ännu inte besökt
10. Läs en novell med en titel hämtad från en dikt/sångtext
11. Läs en novell med något från rymden i titeln
12. Läs en novell av en författare från ett afrikanskt land
13. Läs en novell med färre än sju sidor
14. Läs en novell av en författare som gett ut mer än tio böcker
15. Läs en novell som gavs ut under 2018
16. Läs en novell om flykt
17. Läs en novell om ett ämne som du visste mycket litet om
18. Läs en novell som handlar om ett sagoväsen
19. Läs en novell där någon dansar
20. Läs en novell av en favoritförfattare
21. Läs en novell som ursprungligen gavs ut på 1970-talet
22. Läs en novell av en författare från ett asiatiskt land
23. Läs en novell där ett fordon spelar en stor roll
24. Läs en novell med något runt i titeln
25. Läs en novell där någon är sjuk
26. Läs en novell med något från havet i titeln
27. Läs en novell av en författare som också skriver barnböcker
28. Läs en novell som utspelar sig på en arbetsplats
29. Läs en novell som översatts från spanskan
30. Läs en novell med ett väderstreck i titeln
31. Läs en novell där någon flyttar
32. Läs en novell vars titel du tycker är vacker
33. Läs en novell där det snöar
34. Läs en novell med något taggigt i titeln
35. Läs en novell av en amerikansk författare
36. Läs en novell om kärlekslycka
37. Läs en novell vars titel börjar på samma bokstav som författarens efternamn
38. Läs en novell där (minst) en av personerna är ett barn
39. Läs en novell där någon dricker kaffe eller te
40. Läs en novell av en författare som också är känd för ett annat yrke



Hipp Hipp Hurra Hurra på 7-årsdagen...



Idag är det sju år sedan jag började blogga och Erikas Bokprat såg dagens ljus. Dagen firas på bästa sätt i läsfåtöljen varvat med att plocka bort julen och i sällskap av en ljudbok.

Ett helt nytt och oskrivet bokbloggarår ligger framför mig så välkomna att hänga på!

måndag 1 januari 2018

Ett litet liv och tack Lotta...

Årets första blogginlägg tillägnar jag Ett litet liv av Hanya Yanagihara. Jag har idag på årets första dag läst klart historien om de fyra vännerna Jude, Willem, JB och Malcolm och alla de mycket betydelsefulla människorna runt dem.

Det tog mig drygt 250 sidor av 682 innan jag var fast. Det är många trådar att nysta i och många karaktärer att stifta bekantskap med innan det börjar klarna. Jag är tagen och omskakad. Jag har i skrivande stund inte ord för att formulera ett inlägg om boken och så mycket är redan skrivet men jag vill ändå säga något.

Ord som stark, plågsam, uppslukande, gripande, fasansfull och mycket, mycket bra snuddar bara vid vad jag känner efter att ha lagt ifrån mig boken. Ett avgrundsdjupt mörker vägs upp av den villkorslösa kärlek som binder samman karaktärernas liv.

All den smärta och det faktum att varje mening innehåller så mycket har gjort att det har tagit mig ett bra tag att läsa klart. Jag har också på grund av allt det fasansfulla som Jude utsätts för (Jude är den som håller samman berättelsen) varit tvungen att ta paus i läsandet stundtals och bara vila i tanken.

Det här är en bok som man måste diskutera med andra. En oförglömlig läsupplevelse! Tack Lotta för att du peppade mig att fortsätta läsa om vännerna.



söndag 31 december 2017

Gott Slut & Gott Nytt...


Så är då snart 2017 lagd till handlingarna. Mitt bloggår (det 6:e i ordningen) har varit trögt och gått på sparlåga. Det är drygt två månader sedan jag skrev mitt senaste inlägg och just bokinläggen har lyst med sin frånvaro. Inspirationen har inte funnits där alls i år utan annat har fått ta plats och då har Erikas Bokprat fått stå åt sidan.

Drygt 50 inlägg blir summeringen av bloggåret 2017 men som tur är har jag inte drabbats av lästorka. Idag har jag fixat till lite här på bloggen och listat och sammanställt rubriker. Jag ser fram emot bloggåret 2018 och passar på att tacka Er alla som trots torkan kikar in när jag väl skriver något. Det känns inspirerande att Ni ändå finns kvar där ute.


Gott Nytt År!



onsdag 18 oktober 2017

Mattias Edvardsson på Anders Ljungstedts Gymnasium idag del 5...

Mattias Edvardsson besöker elever i åk 1 på Anders Ljungstedts Gymnasium idag. Bland annat en av mina klasser som jag undervisar i svenska och det firar jag här på bloggen med att reprisera mina inlägg av hans böcker.

Varsågoda här kommer dagens femte repris som jag publicerade fredag 4 november 2016 och därmed den avslutande delen i Mattias Edvardsson på Anders Ljungstedts Gymnasium.

En nästan sann historia av Mattias Edvardsson...

En nästan sann historia är Mattias Edvardsson femte bok. På pärmens insidan finns en dedikation till mig "Till Erika I sanningens namn". Ja och vad kunde vara mer sant, så är det verkligen. Jag har tillsammans med Zackarias Levin och hans kursare fått följa med på en stark resa i sanningens tjänst.

1996 studerar Zackarias litterärt skapande vid Lunds universitet. Zackarias såväl som hans studiekamrater drömmer författardrömmen. Poeten Li Karpe är läraren som utmanar och påverkar dem alla till en gräns de inte trodde var möjligt. För att citera Li Karpe "Skrivandet är på liv och död". Hon låter Zackarias och hans kursare göra den store författaren Leo Starks bekantskap. En bekantskap som kommer sluta med att en av dem blir dömd för mordet på densamme trots att kroppen aldrig hittats.

2008 är Zackarias tillbaka i Skåne och i sitt barndomshem. Han har fått sparken från sitt jobb som journalist och det är slut med flickvännen. Här hemma hos sin mor ska han försöka att komma på rätt spår igen, slicka sina sår och plåstra om sitt krossade hjärta. Han har aldrig kunnat glömma tiden för Leo Starks försvinnande och att bäste vännen Adrian Mollberg fick sitta åtta år i fängelse för mordet. Zackarias börjar nysta i historien och ser sina möjligheter till att äntligen skriva den bok han drömt om. Vad vore väl bättre än att berätta historien om Leo Starks försvinnande och Adrians fängelsedom. Han har en bästsäljare på gång och titeln är given, Den oskyldige mördaren.

En nästan sann historia gör anspråk på att vara en av de bästa böcker jag har läst i år och det med rätta. Mattias Edvardsson blir bara bättre och bättre. Språket flyter skickligt i takt med att jag vänder blad och växelvis får följa vad som verkligen hände 1996 och vad som händer 2008. Just det att Edvardsson använder sig av detta växelvis berättande gör att dåtid och nutid flätas samman och kompletterar varandra. Jag får en allt tydligare bild av karaktärerna utan att jag för den skull kan lista ut slutet. Det är spännande och suggestivt att följa med på resan och karaktärerna utvecklas allt medan historien berättas och pusselbit läggs till pusselbit.

Det är så välskrivet och trovärdigt som alltid när Mattias Edvardsson fattar pennan och att Edvardsson är en mästare på att hantera det svenska språket är en underdrift. Det är en fröjd att läsa och uppslukas av det vackra och så välformulerade. Jag kan nu bara vänta på vad som ska komma härnäst. För jag vill ha mer!


Bokförlaget Forum 2016 / recensionsexemplar
 
 
 
 

Mattias Edvardsson på Anders Ljungstedts Gymnasium del 4...

Mattias Edvardsson besöker elever i åk 1 på Anders Ljungstedts Gymnasium idag. Bland annat en av mina klasser som jag undervisar i svenska och det firar jag här på bloggen med att reprisera mina inlägg av hans böcker.

Varsågoda här kommer dagens fjärde repris som jag publicerade söndag 27 april 2014.


Där framtidens fötter vandrar av Mattias Edvardsson...
Jag har den senaste tiden gjort en resa tillbaka i tiden. Upplevt mina ungdomsår om och om igen genom Mattias Edvardssons andra roman, Där framtidens fötter vandrar. Ja nu är inte min uppväxt liknande bokens huvudperson Charlies men miljöer, händelser och upplevelser slår an ett vemod och en glädje hos mig på samma gång. Alltifrån skolans blåstenciler, ÖÄ på schemat, fredagarnas roliga timmen och krita mot svarta tavlan, blåsa bubblor med Hubbabubba i munnen, snuskillar på moppe och sockiplast. Ja så här skulle jag kunna hålla på för där finns så många beröringspunkter och igenkänning genom hela denna berättelse. Jag var några år äldre än bokens huvudperson men känner igen mig så väl även om det var ABBA vi mimade till och inte Herreys. 70 & 80-talen tecknas så exakt.

Skickligt lotsas jag genom Charlies uppväxt varvat med Charlie som vuxen, själv pappa till en liten son som han bara träffar sporadiskt någon helg då och då. Det vemodiga börjar från första sidan när polisen ringer och ber Charlie hämta den svarta plastsäck som innehåller hans döde fars enda tillhörigheter. Detta blir början till att Charlie försöker ta reda på hur det var och varför det blev som det blev. Han tänker tillbaka på sina uppväxtår och brottas med den man han har blivit som vuxen.
Men trots det vemodiga och stundtals riktigt sorgsna upplever jag ändå en glädje i berättelsen. Glädje och sorg går hand i hand genom livet och vår uppväxt påverkar oss kanske mer än vi vill erkänna. Charlies strävan att förstå gör att jag vill läsa vidare samtidigt som jag inte riktigt vill att det ska ta slut. Jag funderade på hur slutet skulle bli och för att inte säga för mycket så föll det mig i smaken. Det passar perfekt till hur Mattias Edvardsson använder språket och formar historien både vackert och vemodigt. Titeln Där framtidens fötter vandrar säger så mycket. Där här är en bok som jag verkligen skulle vilja bokcirkla om för här finns så mycket att samtala om. En känslosam och vackert berättat historia som sitter kvar.


Parabellum Nord AB Förlag / förhandsexemplar 2014
 
 
 
 
 


Mattias Edvardsson på Anders Ljungstedts Gymnasium del 3...

Mattias Edvardsson besöker elever i åk 1 på Anders Ljungstedts Gymnasium idag. Bland annat en av mina klasser som jag undervisar i svenska och det firar jag här på bloggen med att reprisera mina inlägg av hans böcker.

Varsågoda här kommer dagens tredje repris som jag publicerade onsdag 1 augusti 2012.

Dit drömmar färdas för att dö av Mattias Edvardsson...

 
Mattias Edvardsson är en bland många som ställt sig frågan: Hur kan en mamma medverka till sin egen sons död? I debutromanen Dit drömmar färdas för att dö söker han förståelse för hur allt kunde gå så fel. Bokens handling, som för övrigt är skönlitterär, bygger på det kriminalfall som skakade Sverige 2006, som kom att benämnas Fallet Bobby. Den då 10-årige pojken torterades till döds av sin mamma och hennes sambo. En misshandel och tortyr som pågått alltsedan mamman flyttat ihop med sambon hösten 2005. Edvardsson har läst och granskat förundersökning och domstolsprotokoll och gör nu sin tolkning av fallet genom att blanda fakta med fiktion.

Handlingen griper tag i mig från första sidan. En handling som sakta men säkert byggs upp genom att historien berättas växelvis ur olika tidsperspektiv. Trots att jag vet utgången så lyckas Edvardsson fånga mitt intresse. Jag dras med i sökandet efter förståelse och svar. Jag måste bara vidare och kunde inte släppa boken när jag väl börjat även om läsningen stundtals var mycket smärtsam.
Nu är det inte bara själva handlingen och de fakta som ligger till grund för boken som gör att jag fångas. Boken är skriven med respekt och hänsyn till de inblandade och deras närstående. En balansgång som görs på ett föredömligt sätt. Jag måste medge att jag var nyfiken på just detta, hur Mattias Edvardsson skulle handskas med den fakta som han har tagit del av. Det som har hänt går inte att bortförklara. Trots det fiktiva finns det verkliga människor att ta hänsyn till och Edvardsson skriver med stor lyhördhet när han på ett skickligt och varsamt sätt tolkar och gestaltar mamman, pojken och sambon, som i boken fått namnen Liisa, Sammy och Brian. Språket är lätt att följa och jag leds vidare genom all smärta med hjälp av följsamheten i berättandet, vilket gör att jag känner mig trygg och orkar följa det som så fasansfullt utspelas.

En stark och oförglömlig läsupplevelse om smärta, mänskligt lidande och sökandet efter bekräftelse på många plan. Det finns ingen enkel förklaring men jag är tacksam för att jag har fått ta del av Mattias Edvardssons tolkning som han gör ur den unga mammans perspektiv.

 
Parabellum Nord AB Förlag 2012 / förhandsexemplar
 
 
 
 
 

Mattias Edvardsson på Anders Ljungstedts Gymnasium del 2...

Mattias Edvardsson besöker elever i åk 1 på Anders Ljungstedts Gymnasium idag. Bland annat en av mina klasser som jag undervisar i svenska och det firar jag här på bloggen med att reprisera mina inlägg av hans böcker.

Varsågoda här kommer dagens andra repris som jag publicerade söndag 14 februari 2016.


April, April av Mattias Edvardsson...
 
"Det händer att man går förbi en människa och fastnar med blicken. Utan att veta riktigt vad det är, så kan man inte släppa den där personen... Exakt så var det med April Falk..."
Den snart sjuttonårige Hugo Andreasson träffar April, Nico och Julie på HVB-hemmet Solgläntan mitt ute på vischan. Här ska han vara en tid för att få ordning på sitt liv efter att han har blivit påkommen sittandes på skolans vind med ett laddat hagelgevär tryckt mot bröstet. Hugos planer på att sätta sitt avtryck en gång för alla, på den gamla grundskola där han tillbringat nio vidriga år, går om intet.

Mattias Edvardsson tecknar fyra ungdomars porträtt med skicklig hand. Han väjer inte för självskadebeteende, aggressivitet, utåtagerande och vuxenvärldens oförstående. I HVB-hemmets förtroendecirkel och i varandras sällskap, genom både glädje och smärta, utvecklas en vänskap mellan ungdomarna och livet finner nya vägar. Det är stundtals mörkt och riktigt smärtfyllt men Mattias Edvardsson har förmågan att använda språket på ett fantastisk sätt som trots smärtan gör det lättläst och berör mig fullt ut. Det är personligt skrivet med både värme och humor vilket gör att jag lär känna ungdomarna.

Hugo är definitivt min favorit men det går lätt att känna igen sig i så mycket i varje karaktär. Det jag uppskattar extra mycket med Mattias Edvardssons författarskap är att han ger röst åt de unga vuxna så att det känns att det är på riktigt. Det är inget påklistrat utan verkligheten drabbar direkt. Jag blir glad av att läsa boken även om det är känslosamt och de vuxnas agerande flera gånger väcker min ilska. Hugo, April, Nico och Julie är här för att stanna.

April, April är Mattias Edvardssons andra ungdomsbok men som sagt den passar lika bra för vuxna att läsa. Det är riktigt häftigt.


Bokförlaget Opal 2016 / recensionsexemplar



Mattias Edvardsson på Anders Ljungstedts Gymnasium del 1...

Mattias Edvardsson besöker elever i åk 1 på Anders Ljungstedts Gymnasium idag. Bland annat en av mina klasser som jag undervisar i svenska och det firar jag här på bloggen med att reprisera mina inlägg av hans böcker.

Varsågoda här kommer dagens första repris som jag publicerade fredag 2 januari 2015.

Stå ut av Mattias Edvardsson...

Årets första bok att fundera kring blir en ungdomsbok, Stå ut av Mattias Edvardsson, som jag läste i höstas. Jag vann boken i september hos Kulturkollo.Nike, Liam och Christer, tre människor vars liv sakta men säkert knyts samman. Nike är tjejen med de högsta betygen och som alltid sköter sig. Men Nike lever ett dubbelliv för på kvällarna förvandlas hon till den snygga och fräcka bloggerskan Nicole. Liam är Nikes raka motsats. Han skolkar och ställer alltid till med bråk i skolan. Hemma finns hans mamma, som är sjuk i cancer. Christer, Nikes och Liams lärare, kämpar på på vardagarna med både elever och kollegor, men när han kommer hem så är han helt ensam och mår inte särskilt bra. Ett ärr i Christers ansikte vittnar om en hemlighet. Tungt kan tyckas men Stå ut är en fin skildring av tre människors liv. Alla med samma mål att just stå ut.

Växelvis får jag lära känna Nike, Liam och Christer när Edvardsson skickligt låter dem komma till tals i sina egna kapitel. Det är just det som är så bra med Stå ut. Karaktärernas personligheter kommer till sin rätt så bra genom detta berättargrepp och Edvardsson gestaltar snyggt både ungdomarnas och de vuxnas känslor och tankar. Beröringspunkterna mellan de tre blir allt fler medan dagarna flyter på både i skolan och på fritiden, vilket gör att jag gärna läser vidare.

Stå ut är Mattias Edvardssons första ungdomsbok och jag hoppas på flera. Boken vänder sig till ungdomar 12-15 år men passar definitivt även vuxna. Här finns något att lära och relatera till på så många plan, oavsett om du är ung eller gammal. Det gillar jag!

Kan ju inte låta bli att låta läraren i mig komma till tals också. Det här är en bok som passar riktigt bra att läsa tillsammans i klassen. Så mycket att diskutera!
 

 

Mattias Edvardsson besöker Anders Ljungstedts Gymnasium idag...

Idag är ingen vanlig dag på jobbet för Anders Ljungstedts Gymnasium i Linköping, skolan där jag arbetar som gymnasielärare i svenska och historia, får besök av författare Mattias Edvardsson.

Mattias Edvardsson debuterade som författare 2012 och har skrivit fem böcker varav två är ungdomsböcker. Eller som han själv uttrycker det på sin sida mattiasedvardsson.se"... och har sedan dess skrivit fem romaner, så väl för unga vuxna, gamla ungdomar och såna som aldrig blir vuxna..."

När min kollega frågade om jag hade förslag på någon författare som jag tyckte vi skulle bjuda in i år så behövde jag inte fundera någon längre stund. Vi har ett läsprojekt med våra åk 1:or varje hösttermin och de två ungdomsböckerna Stå ut och April, April som Mattias har skrivit finns med i vårt projekt. Vad kan väl då vara bättre än att låta våra elever få träffa en av författarna som de kan välja att läsa i projektet. Så imorgon får alltså två av våra klasser i åk 1 möjlighet att höra Mattias berätta om sina böcker, sitt författarskap och inspireras till läsning.

Under dagen kommer jag reprisera mina inlägg om Mattias Edvardsson böcker här på bloggen. Jag kommer börja med Stå ut och sedan kommer resterande inlägg i rask takt. Du som inte har läst något av Mattias Edvardsson har finfin läsning framför dig. Så håll tillgodo och njut under dagen!
              
Inför Mattias besök så passade jag på att ställa några frågor.

Fem snabba:

Favoritläsplats? I en solstol

Favoritförfattare? Bl.a. Joyce Carol Oates

Favoritgenre? Spännande romaner

Läser just nu? Kjell Westö "Den svavelgula himlen" och Johannes Klenell "Det fria ordet"

Ett boktips? Klas Östergrens nya "I en skog av sumak"




söndag 27 augusti 2017

Bok och smoothie...

Söndagkväll och jag är redo för kommande arbetsvecka. Så här i början av höstterminen går mycket tid åt till att planera och förbereda kurser. Idag har jag lagt ner ett antal timmar på både svenska 1 och svenska 2. Jag undervisar under läsåret 17/18 två åk ettor och en åk tvåa på gymnasiet på El- och energiprogrammet, Industritekniska programmmet och Flygteknikerutbildningen. 

Den här helgen har det således inte blivit så mycket tid över till läsning för nöjes skull. Så ikväll kopplar jag av med en hallonsmoothie tillsammans med "Ljuset vi inte ser" boken jag läser just nu som har blivit liggandes alldeles för länge. 


torsdag 3 augusti 2017

Crimetime Gotland nej jag är inte bitter...

Mitt flöde på Facebook, Instagram och Twitter svämmar just nu över av inlägg från Crimetime Gotland Sveriges största deckarfestival. Vad är väl en bal på slottet eller jag är inte bitter så nu gör jag som fellow bokloggare på Och dagarna går. Jag skriver av mig på bloggen.
 
Crimetime Gotland startade 2015 och går alltså av stapeln för tredje gången nu 3-5 augusti. De två föregående åren har festivalen prickat in datum i augusti när jag som gymnasielärare är i gång med jobbet efter sommarlovet och har svårt att komma från. Men i år ligger det alltså före skolstart för min del. Ja och här sitter jag och funderar på hur tänkte jag där.
 
Gott att så många delar med sig via sociala medier för då kan vi som inte är där följa Crimetime Gotland så här lite på avstånd. Jag ser fram emot att få veta vilka som kammar hem Crimetime Specsavers Award. Extra kul med flera författare som har östgötsk anknytning i flera av kategorierna.
 
Bild lånad på Crimetime Gotland
 
De nominerade är indelade i fem kategorier Årets deckardebut, Årets barndeckare, Årets deckarförfattare - läsarnas pris, Årets hederspris samt Nordic Noir Thriller Of The Year (som är nytt för i år)
 
Just nu läser jag Annabelle av Lina Bengtsdotter (nominerad i kategorin Årets deckardebut). Den finns i Corren som följetong i sommar passande nog.
 
 
 

onsdag 2 augusti 2017

Först ut på min Letto: Kallelsen av Helena Dahlgren...


Igår kväll premiärläste jag på min Letto. Det blev Kallelsen en skräcknovell av Helena Dahlgren. Den och ett par noveller till samt två romaner ingick i köpet.


På en glest befolkad ö sitter en kvinna med sitt lilla barn i stugan och väntar på att maken ska komma hem från hummerfisket. Dagarna går och han dröjer. Märkliga rykten hörs om koltbarn som har försvunnit. En morgon kommer så maken hem. Det är nu det börjar. Är det verkligen han?
Det jag fastnar för är Helena Dahlgrens språk. Novellen är skriven i dagboksform och det är ett alldeles utmärkt sätt att berätta denna historia på. Den unga kvinnans oro och fasa byggs så sakta upp och jag kan känna hennes ångest. Jag kommer riktigt nära kvinnan. Den karga ön, ensligheten och havets makt gör sitt till att bygga upp stämningen. Helena Dahlgren använder ord och formuleringar som gör allt levande.

Men jag får inte någon riktig skräckupplevelse trots att jag sitter ute på altan alltmedan det skymmer utanför altandörrarna. Ja egentligen är jag ingen fan av skräck och ingen kännare av genren. Men jag dras mellan verklighet och fantasi och vet inte riktigt hur jag ska tolka kvinnans situation. Det är ju det som gör novellformen så fantastiskt bra. Så mycket sägs på så få sidor och det lämnas en del till mig som läsare att fundera vidare på. Helena Dahlgren behärskar novellens karaktär ypperligt.


tisdag 1 augusti 2017

Min röda det nya svarta...

Nu är den här min läsplatta Letto Frontlight. Jag valde ett fodral i fräckt rött.

Nu har min gamla läsplatta iRiver Story gjort sitt för det funkar inte att lägga in lånade böcker från biblioteket längre.

Sagt och gjort jag klickade hem en Letto Frontlight från Adlibris. Liten och behändig, mindre än en pocket och den rymmer en väldans massa böcker. Funkar dessutom både i solljus och inomhus. Så där slår den min surfplatta med hästlängder som gör sig bäst inomhus.
 

 


Bokmärke, kollega/or och boktips...

Låt mig härmed presentera Rat-litt. Min kompis är tillverkad av en av mina kollegor och håller koll på vilken sida jag är på i boken.
 
När jag nu är inne på kollegor så läser jag just nu Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr, en sommarpresenten från ännu en kollega.
 
Den uppmärksamme är nog vid det här laget införstådd med att mina kollegor har koll på vad jag gillar. Böcker och bokmärken kan man inte ha för många av.
 
 
 
 

måndag 31 juli 2017

Måndag, ljudbok och middag...

Det måndag och jag inleder den sista delen av sommarlovet 2017. Jag bara måste dela med mig av dagens middag. Med ljudbok (Björndansen) i lurarna så har jag lagat en gudomligt god parmesangratinerad rödspätta i ugn. Receptet hittade jag hos Tjockkocken. Till min rödspätta serverade jag zucchinipytt och gurk- och mangosalsa.
 
 
 

torsdag 20 juli 2017

Bok/ljudbok...praktiskt att kunna växla...

För ett bra tag sedan började jag läsa Björndansen av Roslund & Thunberg. Av olika anledningar så blev den liggande ett tag. När sommarlovet kom så fanns det tid att plocka upp boken igen. Jag hade läst till ett ställe i boken som passade att göra ett uppehåll vid så jag kom lätt in i handlingen igen.

Men jag valde nu istället att lyssna på boken. Uppläsare är Thomas Hansson. Jag tror faktisk att det är den första boken jag lyssnar på med honom som uppläsare och han läser bra.

Men det jag skulle komma till är att jag tycker det är praktiskt att kunna växla mellan bok och ljudbok allt efter vilket läge jag är i. Hur gör ni? Nyttjar ni båda möjligheterna? Eller är ni för det ena eller det andra sättet?



söndag 9 juli 2017

Innan ankorna drunknar av Ivana Vukadinovic...



Innan ankorna drunknar av Ivana Vukadinovic är 207 sidor som stannar kvar inom mig och som definitivt ger mersmak. Bokens huvudperson är 18-åriga Zandra som kämpar med kroppsideal, ätstörning, kärlek, relationer och krav både inifrån och utifrån.

Zandra bor med sin dataspelande pojkvän Johannes i Linköping. När jag träffar Zandra för första gången sitter hon i ett flygplan på väg till New York. I New York ska Zandra hämta inspiration till sina dikter. Misstag är det som driver Zandra i hennes skrivande. Misstag som hon väljer att göra med flit. Misstag som blir till poesi. På planet finns också Oliver som verkar vara helt perfekt för att begå ännu ett misstag med. Men det blir inte riktigt som Zandra tänkt sig.

Väl hemma igen är det dags för sommarjobb i "Hålan" strax utanför Linköping. Ett sommarjobb där Zandra praktiserar som fotograf på en tidningsredaktion under några sommarveckor. Här får hon jobba tillsammans med lokalreportern Tanja. En småbarnsmamma som har det trassligt med exmannen och som gör allt för att få så många lajks som möjligt på Facebook.

Zandra och Johannes försöker få harmoni i sin relation. Zandra och Tanja kommer varandra närmare och närmare och i periferin lurar Oliver.

Ivana Vukadinovic tar mig med på en resa som är stark, utlämnande, känslosam och vacker. Det är inte svårt att fatta tycke för Zandra och förstå hennes känslor. Detta möjliggörs av hur varsamt och samtidigt starkt språket hanteras. Stundtals känns det som om jag är inne i Zandras huvud. Metaforer och bitvis korta meningar ger läsningen liv och djup utan att det för den skull bli svårläst. Ivana Vukadinovic sätter ord på så många känslor och tankar som unga vuxna kvinnor brottas med. En tid mellan ungdom och vuxen som inte har blivit enklare att hantera i takt med den tekniska utvecklingen. Jag gillar att berättelsen ligger så nära dagens samhälle där vi omges av sociala medier på både gott och ont.

Jag kan med lätthet även som medelålders kvinna relatera till Zandras känslor. Även om jag inte har drabbats av de problem som Zandra har så kan jag utan problem förstå. Både som kvinna, mamma (även om mina barn är vuxna idag) och lärare har jag och kommer jag i kontakt med unga vuxna och alla de krav som ställs på utseende och på hur vi ska vara. Själv försöker jag hålla mig uppdaterad och hänga med i Facebook, Messenger, Snapchat, Instagram osv och ja det är lätt att fastna och svårt att lägga ifrån sig. Precis som Tanja i boken är det lätt att blir beroende. Det gör det inte lättare att vara ung vuxen idag och här måste vi vuxna finnas med som stöd och vägledning. Samtidigt som sociala medier kan vara till nytta så finns baksidan med att lätt lockas till att jämföra sig med andra.

Innan ankorna drunknar är en bok som jag kan tänka mig att använda i det läsprojekt som vi har varje år med våra gymnasieelever i årskurs ett på skolan där jag arbetar. Dessutom är det extra kul att läsa en bok där handlingen är förlagd till hemmaplan så att säga, i Linköping med omnejd. Ja jag har försökt lista ut vilken mindre ort utanför Linköping "Hålan" är i verkligheten.

Det här är en viktig bok som alla borde läsa. Jag uppskattar också att Ivan Vukadinovic skriver så öppet om kärlek, sex, relationer, känslor och tankar utan att vika undan en tum. En stark debut och jag vill gärna läsa mer av Ivana Vukadinovic.


Whip Media 2017 / recensionsexemplar


måndag 1 maj 2017

Firar 1 maj med feelgood i lurarna...

Jag håller mig oftast till att läsa böcker i en serie i kronologisk ordning. Härom dagen fick jag bokpost från Bokfabriken och i paketet låg Något du inte vet att jag vetden fristående fortsättningen på Birgitta Bergins Som ett brev på posten. Baksidestexten kittlade min nyfikenhet, men som sagt böckerna i ordning.
 
Sagt och gjort nu har jag börjat lyssna på Som ett brev på posten. Uppläsare är Anna-Maria Käll och hon gör det som alltid alldeles utmärkt.
 
Feelgood-läsning när den är som allra bäst och det blir ju inte sämre av att det är 1 maj och solen skiner.
 

söndag 23 april 2017

onsdag 12 april 2017

Bokdamerna och Stora små lögner...

Bloggen har fått vila en hel månad.  De senaste veckorna har jag varken haft lust eller tid till att skriva några inlägg. Men läsningen är det inget fel på. Bokklubben Litteraturens Vänner träffas som vanligt med jämna mellanrum och senast vi träffades bokpratade vi om Stora små lögner av Liane Moriarty.
 
Omdömena var blandade, ömsom ris ömsom ros, men vi var rörande överens om att boken lockade till diskussion. Många infallsvinklar blev det som avhandlades såsom mobbing, kärlek, otrohet, misshandel, vänskap, familjeliv, bonusbarn... Ja listan kan göras lång.
Hur gick det då med mitt lilla projekt titta på serien baserad på boken, på HBO Nordic, parallellt med att jag läste? Oftast var jag före i handlingen i boken. Kan låta rörigt men det funkade faktiskt alldeles utmärkt. När jag hade börjat titta på serien hade jag inte läst så långt så jag hade inte hunnit få någon uppfattning om hur karaktärerna såg ut eller gestaltades.

Serien gav mig ytterligare en dimension till handlingen och förstärkte min upplevelse av läsningen. Barnen som skådespelar i serien gör det riktigt bra. Teamet bakom serien har lyckats att fånga både barn och vuxna karaktärer på ett utmärkt sätt kopplat till handlingen i boken. Ja visst saknas det en del i handlingen och ja visst läggs det till en del i serien som inte finns med i boken. Men jag tycker både bok och serie fungerar alldeles utmärkt, både var för sig och tillsammans.

 
 

Så har vi då seriens soundtrack. Ja där behövs ingen lång utläggning. Toppklass helt enkelt!!





Påsklov, påskekrim och ösregn...

 
 
 
 
Mitt påsklov rullar på och ute ösregnar det med snöblandat inslag. Vad passar väl bättre än att kura ihop inne med en spännande bok. Norrmännen kör ju traditionsenligt sedan 1920-talet med sitt påskekrim. Här är tre titlar som kanske kan locka.
Vad läser Ni i påsk?
 
 
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...