söndag 31 mars 2019

Damerna har diskuterat "Hustrun" av Meg Wolitzer...

Helgen lider mot sitt slut och jag börjar så sakta bli redo för ännu en jobbvecka. Helgen inleddes i fredags med att jag och damerna i Litteraturens Vänner träffades för att återigen bokprata.

Meg Wolitzers bok Hustrun är en helt perfekt bok att diskutera. Jag har skrivit ihop några frågor som vi brukar använda oss av men i Hustrun finns det också längst bak diskussionsfrågor till den här berättelsen som vi använde oss av.

Joan Castleman befinner sig tiotusen meter upp i luften på ett flyg till Helsingfors när hon till slut bestämmer sig för att lämna sin självgode och hyllade författare till make, Joe Castleman.

En make vars karriär hon har stöttat och en make som hon följt på alla resor och författaruppläsningar under åren. Ett äktenskap som varat i fyrtio år är på väg att upplösas för nu har Joan fått nog och på vägen har både familjen och hennes egen karriär offrats. Ja en hel del att diskuteras anas. Men SOM den här boken förde oss vidare till den tystnadskultur som de senaste veckorna återigen har blossat upp. Ja där blev vi kvar en bra stund i våra diskussioner. Det finns så mycket att diskutera efter att  ha läst boken. Vi har diskuterat myten om det manliga geniet, slitningarna mellan rollen som mor och hustru, relationen mellan barn och föräldrar, otrohet och vad är det som gör att man stannar kvar. Det här är en sådan bok som jag är glad att vi har läst tillsammans i bokklubben.

Vi var inte helt överens om hur Meg Wolitzer valde att skriva boken. Några tyckte att handlingen inledningsvis var rörig men tillbakablickarna som går som en röd tråd genom berättelsen fyller sin funktion allteftersom berättelsen knyts ihop. Men att Wolitzer gjorde det lätt för sig i slutet av boken det var vi helt överens om. Likaså att vi vill se filmen med Glenn Close i huvudrollen!




torsdag 14 mars 2019

Helgfrågan vecka 11...



Nu rusar verkligen veckorna och jag är mitt uppe i planering och genomförande av det nationella provet i svenska på gymnasiet. Torsdag kväll igen och helgen är i antågande och Mia ställer helgfrågan.


Ser män och kvinnors läsning olika ut?
I min absoluta närhet så läser kvinnorna överlag mer än männen. Jag tror det mest beror på intresse och vana vem som läser vad och inte på om man är man eller kvinna. Jag ser det även bland mina gymnasieelever. Nu undervisar jag mest killar på mina program El- och energiprogrammet och Industritekniska programmet och Flygteknikutbildningen men en och annan tjej går det allt då och då på programmen också. I år är det ganska många av mina elever som är läsvana och jag tror det handlar mycket om det när det gäller ungdomarna vare sig de är tjejer eller killar. Jag försöker inspirera mina elever till läsning utan att tänka vad som passar bäst för tjejer eller killar. Men det är klart att när jag ska inspirera någon som inte är så van att läsa eller inte gillar att läsa (vilket är vanligt förekommande och vad det beror på är en helt annan fråga som jag inte utvecklar just nu i alla fall) så är det lätt att tänka vad som passar om det är en tjej eller en kille. Bättre är då att försöka hitta något som intresserar och går att relatera till.

Jag kom kanske lite ifrån Mias fråga när jag landade bland mina gymnasieelever men jag tror inte att läsningen ser så olika ut. Det handlar som sagt mer om läsvana och intresse vem som läser vad.


Bonusfråga: Hur motionerar du?
För mig är det stavgång som gäller. För några år sedan bytte jag ut mina gamla gåstavar mot ett par bungypumpstavar. Ja det var faktiskt Blossom Tainton som instruerade mig hur de fungerar under Vårruset i Norrköping som jag deltog i. Det är lite mer motstånd i dem och det är precis den bästa motionen för mig. En powerwalk med mina bungypumpstavar är helt klart det bästa valet för mig.


torsdag 7 mars 2019

Helgfrågan vecka 10...




Torsdag kväll redan, helgen är i antågande och Mia ställer helgfrågan


Hur viktigt är det att man gillar huvudkaraktären i en bok?Ja jag gillar när jag faktiskt tycker om huvudkaraktären i en bok och när karaktären utvecklas. Kan jag också relatera till karaktären så är det ett plus. Men samtidigt så är det utmanande om huvudkaraktären inte hela tiden följer mallen och att jag därmed också blir utmanad.

Bonusfråga: Dina vänner och familj gillar de också att läsa?Maken läser inte böcker. Han håller sig till annan läsning såsom dagstidningen och framför allt  instruktioner och beskrivningar av alla de slag som den fixaren han är. De utflugna barnen både läser och lyssnar på böcker alla tre i perioder. Och då och då får den ömma modern önskemål om boktips som jag så gärna bidrar med. Mor min och jag har under många år haft läsningen gemensam. Vänner som läser har jag också i min närhet och inte minst i vår bokklubb "Litteraturens Vänner".



måndag 4 mars 2019

Äntligen nytt av Christian Unge...



Det finns några författare som jag har hängt med alltsedan jag startade bloggen och alltsedan de gav ut sina första böcker. En av dem är Christian Ungeöverläkare på Karolinska Sjukhuset och tidigare även verksam inom Läkare utan gränser i Afrika. Våra vägar korsades redan 2012 då Christian hörde av sig till mig och undrade om jag ville läsa hans debutroman.

Den debutromanen Turkanarapporten kom att bli den första i en spänningstrilogi om läkare Martin Roeykens, och de efterföljande delarna är Kongospår och Saharasyndromet. Vi har fortsatt haft kontakt då och då och Christian släppte den uppmärksammade sakprosaboken Har jag en dålig dag kanske någon dör 2018 som jag redan på ett tidigt manusstadium fick möjligheten att läsa och kommentera. För övrigt en stor ära.

Och nu är det alltså dags igen för under våren 2019 så släpper Christian Unge äntligen sin spänningsroman om Tekla, Går genom vatten, går genom eld: Teklaserien 1. En karaktär som jag också haft nöjet att få bekanta mig med så smått tidigt under processens gång. Tekla är akutläkare och en mycket intressant karaktär som jag nu snart får möta igen.


söndag 3 mars 2019

Raskens efterleverska av Vilhelm Moberg...

Det har med åren blivit lite av en tradition för mig och maken att då och då titta på Raskens eller Utvandrar-serien av Vilhelm Moberg. Därför var det extra kul att läsa novellen Raskens efterleverska.

Novellen skrevs som en epilog till Raskens men Moberg tyckte att texten passade bättre som en fristående berättelse och den har nu getts ut av Novellix.

Ida Raskens änka, eller korpralskan som hon också kallas, har nu i trettio år bott i den lilla stugan som hon flyttade till när Rasken dog i sviterna efter en kallbrand i foten. Hon är åldrad och rygg och ben har svårt att bära henne längre. Signe, ett av hennes barnbarn, sonen Jons yngsta dotter går till sin farmor och hjälper till med det dagliga såsom bära in ved och vatten, laga till mat, tömma sopor och städa.

Dagen närmar sig för att Ida inte längre ska kunna bo kvar i sin lilla stuga. Jon vill att mor ska flytta till ålderdomshemmet. Men Ida är fortfarande både stolt och envis och tänker att det där med ålderdomshem är ett nytt påfund. Ett ord som bara ska få fattighuset att verka bättre men hon vet nog hon.

Jon och ordföranden från fattigvården besöker Ida för att få henne på bättre tankar. De lämnar henne att grunna över den förestående flytten. Ida tänker att om Rasken fått leva så hade han nog haft ett och annat ord att säga om att de nu vill sätta hans efterleverska att dö på fattighuset. Men det finns en i höjden som hon förlitat sig på i alla år och det borde hon väl kunna göra nu igen...

Ett fint stycke svensk historia!


torsdag 28 februari 2019

En novellixpresent...

För snart tre veckor sedan fyllde jag år och passade då på att "presenta" mig själv med en prenumeration på Novellix.


En årsprenumeration innebär att jag får fyra utskick med fyra noveller per gång praktisk förpackade i en liten presentask. Det är både klassisk och nyskriven litteratur, svensk som översatt.




Och idag kom den första novellasken. Fyra svenska klassiker: Per Anders Fogelström- Avlägset mål, Ivar-Lo Johansson - Den nya skolan, Sonja Åkesson - Historia, Wilhelm Moberg - Raskens efterleverska.

Passar perfekt in på min novellresa 2019 där jag utmanar mig själv att utforska detta lilla behändiga format ytterligare. Och kanske hittar jag några nya titlar på noveller som jag kan använda tillsammans med mina gymnasieelever också.



tisdag 26 februari 2019

Bokrea 2019...


Det är flera år sedan jag köpte något på bokrean men i år blev det att förbeställa lite och idag kom mitt bokpaket. Alltid lika kul att få öppna paket som innehåller böcker. Nu är det ju inte så att det står tomma bokhyllor här hemma direkt men det finns alltid plats för nya böcker.

Det blev Tommy Myllymäkis Sallad, Michelle Obamas Min historia Jonas Gardells Till minne av en villkorslös kärlek och så De sju systrarna av Lucinda Riley.


Midnattsrosen: Bokprat med damerna och nu har jag också läst klart...

För ett par veckor sedan närmare bestämt den 14:e februari så var det dags för årets första bokprat med damerna i Litteraturens Vänner.

Vi har läst Midnattsrosen av Lucinda Riley, eller rättare sagt jag och en till av oss sju hade inte läst klart, men det hindrade inte att vi ändå pratade om boken. Vi hängde med så gott vi kunde och övriga damer kryssade snyggt mellan raderna för att inte spoila för mycket för oss som inte läst klart.

Men nu har jag läst klart! Midnattsrosen är en fantastisk berättelse om kärlek och livslång passion med oförglömliga karaktärer och historiens vingslag känns verkligen mellan raderna.


Historien tar sin början i Darjeeling Indien 2000 dagen när Anahita fyller 100 år. Barn och barnbarn väntas hem för att fira födelsedagen. Men dagen skuggas något av Anahitas övertygelse om att hennes förstfödde son fortfarande är i livet. En förvissning som aldrig har lämnat Anahita trots de besked hon har fått. Hennes förstfödde som bryskt rycktes ifrån henne för så längesedan i England.

Lucinda Riley tar mig med på en resa genom historien och berättelsen spänner tidsmässigt över åren 1911 till 2011. När Anahita är elva år så träffar hon den bortskämda indiska prinsessan Indira och de båda flickorna inleder en livslång vänskap. Anahita blir Indiras sällskapsdam och får följa med till England. På godset Astbury Hall träffar hon den unge Donald Astbury, godset arvinge.

Raskt kastas jag framåt i tiden till 2011 men jag är fortfarande kvar på Astbury Hall. Godsets nuvarande herre Anthony Astbury har hyrt ut sitt gods till en filmproduktion av en 20-tals film och nu gör den unga amerikanska filmstjärnan Rebecca Bradley entré i historien.

Det dröjer inte länge innan Anahitas barnbarn Ari Malik dyker upp på godset. Ari har på Anahitas uppmaning rest till England för att söka efter svar från sin familjs förflutna. Ari och Rebecca börja så sakta nysta i det förflutna. Pusselbitarna läggs allt efter hand som berättelsen tar form växelvis i dåtid och nutid.

Finurligt flätas dåtid och nutid samman och de ledtrådar som jag serveras med jämna mellanrum bidrar till att detta är en riktig bladvändare. Det är fängslande läsning och precis som det står på bokens baksida så är det en alldeles utmärkt bok att läsa i en bokcirkel. För här finns så mycket mer än kärlek och relationer att samtal om såsom makt, intriger, släktskap, arv, livsval och kulturkrockar inte minst.

Jag har definitivt blivit nyfiken på att läsa mer av Lucinda Riley och har precis klickat hem hennes bok De sju systrarna som finns med på årets bokrea.



måndag 28 januari 2019

Ny bekantskap...Oxen-serien...

 
Ni vet känslan när något nytt ligger framför en. Nu är det dags för en ny bekantskap. Jens Henrik Jensen och De hängda hundarna. Danish crime brukar inte gå fel. Jag väljer ljudboksformatet.





söndag 27 januari 2019

Gräns av John Ajvide Lindqvist...

Gräns av John Ajvide Lindqvist.

Tina jobbar som tulltjänsteman vid ett färjeläge och har en speciell gåva nämligen ett alldeles extraordinärt luktsinne. Hon kan bokstavligen lukta sig till de personer som har något att dölja för tullen. I Ajvide Lindqvist anda så befinner jag mig i ett gränsland mellan det verkliga och det övernaturliga det förstår jag direkt när jag läser. När Vore kliver av färjan så anar Tina att han döljer något. En attraktion uppstår direkt mellan Tina och Vore. En attraktion som det visar sig ska ge svar på många frågor och kasta nytt ljus över Tinas bakgrund.
Det är välskrivet och läsvärt men jag blir ändå lite besviken när slutet närmar sig. Jag hade målat upp en bild och det blir inte riktig som jag hade tänkt mig. Egentligen borde jag inte känna mig snuvad på berättelse eftersom det är John Ajvide Lindqvist som berättar den men ändå. Jag var beredd på lite mindre övernaturligt som egentligen inte är min grej. Jag läste novellen i bokcirkeln som jag och några kollegor har på gymnasieskolan där jag jobbar men missade tyvärr bokpratet i onsdags.

Just nu går Gräns på bio och den fick stående ovationer på filmfestivalen i Cannes. Trots att det övernaturliga inte riktigt är min grej så är jag nyfiken på filmen.


söndag 20 januari 2019

Bokcirkel med kollegorna...



På gymnasieskolan där jag jobbar har en av våra bibliotekarier tagit initiativet till en bokcirkel. Jag har givetvis hakat på.

De första böckerna vi läser är Flickan på hotellet av Katarina Wennstam och novellen/kortromanen Gräns av John Ajvide Lindqvist.

Onsdag 23 januari ska vi ha vår första träff i bokcirkeln och prata om böckerna.

söndag 13 januari 2019

En julsaga av Christina Peri Rossi...Min novellresa 2019...

Idag skriver vi 13 januari eller om du så vill tjugondag Knut. Tjugo dagar efter jul firar vi enligt traditionen att julen är slut. Själv plockade jag bort julen redan förra helgen men lite har jag firat och det med en novell som utspelar sig i juletid.
En julsaga av Christina Peri Rossi och det blir den första novellen i min novellresa 2019.
Två systrar samtalar över telefon om vem som ska ta hand om gamla mamma 95 år i jul. Ordväxlingen är hård och anklagande "...Jag vill vara med min familj, till skillnad från dig..." Vems tur är det egentligen? Den ena förklaringen eller anledningen till varför de inte kan eller tycker att den andra ska ta hand om mamma haglar.
Det är sorligt och tragiskt. Förvisso bor de två systrarna på varsin sida om världshavet, en i Barcelona och en i Montevideo. Så egentligen är det en onödig diskussion de båda systrarna har men här finns så mycket mellan raderna. Uppväxt och livsval gör sig påmint. Christina Peri Rossi förmedlar känslorna på ett tydligt sätt.
Jag läste novellen i nummer 4 av Karavan "...litterär tidskrift på resa mellan kulturer".



torsdag 10 januari 2019

Helgfrågan vecka 2...


Helgen närmar sig med stormsteg och Mia ställer Helgfrågan.

Valet av genre, tycker du den ändrar sig med åren och i så fall varför? 
Nej egentligen inte, en gång deckare alltid deckare typ. Men kontakten med bokbloggarvärlden har vidgat mina läsupplevelser men som sagt en gång deckare alltid deckare.


Bonusfråga: Har ni plockat bort julen än?
Jajamensan förra helgen, trettonhelgen, plockade vi bort julen. Det är alltid skönt att plocka bort julen innan jag ska börja jobba efter jullovet. Lite tomt blir det men det råder en bukett tulpaner bot på.

Det som göms i snö av Carin Gerhardsen...

Det känns tryggt när årets första ljudboksinlägg ska formuleras och det är Carin Gerhardsen som ligger bakom berättelsen.

Det som göms i snö är den första boken Carin Gerhardsen ger ut efter sin fina Hammarbyserie om kriminalkommissarie Conny Sjöberg och hans team på Hammarbypolisen.

Jag har längtat efter nytt från Gerhardsen och hon gör mig inte besviken. Det här är en psykologisk thriller som berättas ur flera personers synvinkel. Vad var det egentligen som hände den där vinterdagen i januari för fyra år sedan? Den där dagen när snön tilltog och vägarna frös till blixthalka. När ett kärlekspar stämde möte. När en hustru väntar hem sin make. När en kvinna får skjuts hem. När bilfärden går alldeles för fort. När snötäcket snabbt ökar och döljer alla spår.

Finurligt vävs de olika personernas berättelser från den där vinterdagen i januari för fyra år sedan samman. Växelvis får jag följa det som händer i nutid och det som hände då. Sakta men säkert klarnar historien. Bitvis tror jag att jag har räknat ut hur det ligger till men så lägger Carin Gerhardsen till någon detalj som kullkastar mina uträkningar och jag dras vidare i berättelsen. Det sker inte bara en gång utan det kommer med jämna mellanrum. Riktigt snyggt och precis så som jag vill ha det. Och inget är riktigt som det till en början verkar vara. Men jag blir aldrig orolig att det ska bli för rörigt för som alltid så avslutar Carin Gerhardsen på ett raffinerat sätt.

Jag valde att lyssna på boken och uppläsare är Stefan Sauk. Och ja han gör det bra!

Jag har följt Carin Gerhardsen sedan hon började skriva om Conny Sjöberg och hans team och här finns ett inlägg från 2012 då vi träffades. För övrigt är det bara att söka på Carin Gerhardsen här i bloggens sökruta så hittar ni mer om hennes böcker.


söndag 6 januari 2019

Min novellresa 2019...


Att läsa är som bekant att resa. Så nu ska jag ge mig ut på en novellresa här på bloggen. Jag kallar den Min novellresa 2019 och under den rubriken här ovan kan ni följa min novellutmaning. Jag har bokat en "all inclusive" för i mina bokhyllor finns det efter en liten botanisering en hel del novellsamlingar så det är bara att ge sig iväg. Jag gillar verkligen novellen som format. Det är ju så praktiskt när du har en stund över och vill läsa något. Jag jobbar en hel del med noveller med mina gymnasieelever så kanske hittar jag några nya noveller att ta med till skolan.

Och dagarna går inspirerade mig redan 2013 då jag kastade loss och mönstrade på en novellvåg i bokbloggarhavet. En resa som är bevarad som ett fint reseminne och ett bloggminne som sitter kvar. Jag har också varit med i gemensam läsning av några novellsamlingar tillsammans med bokbloggare under åren som varit riktigt inspirerande. Jag har antagit Ugglan och Bokens novellutmaning ett par gånger så inspirerad av dessa bloggår där novellen varit i fokus så kör jag nu min egen variant av novellutmaning i år.

Min tanke är att allteftersom jag läser mina noveller publicerar jag inlägg (det kan bli varje vecka eller en, två, tre gånger i månaden allt beroende på dagsform och skrivlust) och kanske hittar du något som du blir nyfiken på.

Välkommen att hänga på min utmaning Min novellresa 2019!

Här är ett axplock av novellsamlingar som finns i mina bokhyllor:

Rådjurens himmel (Finland berättar)
För mycket lycka av Alice Munro
Råttan och andra onda berättelser av Melker Garay
Älska noveller - 26 nyanser av Sverige
Minne av vatten (Kanada berättar)
Älska noveller - 30 nyanser av kärlek
Vildsint gryning


fredag 4 januari 2019

När läsutmaningen 3 x 3 under 2018 övergår i 2019...

Läs tre teman med tre böcker i varje, alltså 3 x 3 under 2018 2019

Här är listan på böckerna jag samlade under tre teman och tänkte läsa under 2018. Jag hittade utmaningen hos Ugglan och Boken men det blev inte mycket med utmaningen under 2018 för min del. En bok av nio blev läst så jag stryker den i listan och lägger till en ny.

Nu tänker jag utmana mig själv igen och se om jag kan råda bot på dessa hyllvärmare som jag länge tänkt läsa. Jag stryker över lästa böcker allteftersom. De står ju fortfarande i min bokhylla och värmer så varför inte tänker jag.


3 x Christoffer Holst
Mitt hjärta går på
Mindfulness för losers
För oss är natten ljus

3 x Olästa deckare
Emelie Schepp, Pappas pojke
Louise Penny, Nådastöt
Cecilia Sahlström, Vit syren

3 x Romaner av nutida svenska kvinnliga författare
Karin Alfredsson, Skrik tyst så inte grannarna hör
Carin Hjulström, Kärlek sökes
Anne Liljeroth, På andra sidan gatan
Birgitta Bergin, Holländaren


torsdag 3 januari 2019

Helgfrågan v. 1 hos Mias bokhörna...

Bild lånad från Mias Bokhörna

Nu hakar jag på Helgfrågan hos Mia.

Mia och hennes bokhörna är en av alla bokbloggare som jag följer och har gjort så sedan 2011 när jag började bokblogga. Vi har också träffats i verkliga livet (på Bokmässan i Göteborg) så det känns extra kul att hänga med på Helgfrågan.


Vad läser ni just nu?
 Jag har oftast både en bok och en ljudbok på gång så också nu.

Jag läser Midnattsrosen som är vår bokcirkelbok
Har precis börjat lyssna på Lars Keplers senaste bok, Lazarus

Bonusfrågan: Vad har du för tips mot trötthet?
Ja det där är en riktigt bra fråga. Det finns hur många tips som helst men det som funkar bäst för mig är att försöka ha samma rutiner när det gäller tider både vardag som helgdag. Lägga sig vid samma tid och gå upp vid samma tid. Lättare sagt än gjort och inget nytt under solen men det gör susen. Och jag tränar på det kan jag lova.

Att se till att få återhämtning under dagen tror jag också är avgörande och något som jag också tränar på. Jag brukar inte ge några nyårslöften och gör inte så i år heller men mitt motto under 2019 är "30 minuter om dagen". En promenad 30 minuter om dagen leder helt klart till bättre förutsättningar på så många plan och inte minst för tröttheten.


onsdag 2 januari 2019

Hipp Hipp Hurra på 8-årsdagen...



Idag fyller Erikas bokprat 8 år. Det är en rätt häftig känsla ändå. Tänk att det gått åtta år sedan jag startade bloggen. Bokbloggare fanns det många redan för åtta år sedan men det hindrade inte mig att starta min bokblogg. Tanken var och är fortfarande att ha min egen läsdagbok och då och då sätta ord på mina läsupplevelser.

Under de här åtta åren har jag skrivit 1201 blogginlägg. Vissa år har jag bloggat mera och andra år har det blivit mindre skrivet. Allt efter hur inspirationen har kommit och gått. Men det är med bloggen precis som med gamla vänner. Det spelar ingen roll hur länge vi har varit ifrån varandra för när vi väl träffas så känns det som om det var igår och vi tar vid där vi slutade sist.

Jag har lärt känna så många nya bekantskaper i bokbloggarvärlden och det är så inspirerande och värdefullt. Det är alltid några som också tittar in och hejar på och skriver några ord när jag väl är tillbaka här igen. Ja precis som gamla vänner gör. Det värmer gott.

Sist men inte minst så har jag också genom bloggen träffat så många författare både i verkliga livet och på sociala medier och fått lära känna deras författarskap. Några har varit med mig sedan bloggens början och det känns extra fint!

Skål för ännu ett bloggår!!



måndag 31 december 2018

Bloggåret 2018 aka 10 blogginlägg...

Ja så är det då årets sista dag och tid för reflektion. Men jag tänker inte lägga någon tid på att sammanfatta bloggåret 2018 mer än att säga att det blev tio blogginlägg skrivna. Läst och lyssnat har jag gjort och gott så men inte i den utsträckning som jag brukar. Några läsutmaningar startade jag på bloggen januari 2018 men andra utmaningar har fått ta plats istället.

Skål för 2018 och välkommen 2019!





torsdag 19 juli 2018

Kejsaren av Dan Buthler & Dag Öhrlund...


Så där ja. Ett av semesterns ljudboksprojekt är i hamn. Ja i hamn passar särskilt bra eftersom jag under lyssnandets gång har befunnit mig på familjens sommarö i den östgötska sommaridyllen.
 
Så för drygt två veckor sedan lyssnade jag klart på Kjesaren av Dan Buthler & Dag Öhrlund, den nionde och som jag tror sista boken i serien om psykopaten Christoffer Silverbielke. Jag har medvetet väntat ett tag och samlat mina tankar lite. Jag hade en samtal med Nina, en av bokdamer i vår bokklubb Litteraturens Vänner, innan jag började lyssna på Kjesaren. Nina och jag har under åren tillsammans följt Colt och Silverbielke och hon var nu tveksam till om hon skulle fortsätta lyssna. Men vi kunde inte riktigt släppa serien än. Så sagt och gjort.

Silverbielke har precis tagit sig ifrån tillvaron som gigolo till den äldre amerikanska mångmiljonärskan Mary Jo i Thailand. Änkan Mary Jo som han har sol-och-vårat för att återigen bygga upp sin förmögenhet. Den förmögenhet som han efter att ha förlorat företag och tillgångar fått fryst av ekobrottsmyndigheten.

Silverbielke har siktet inställt på USA, finansvärlden och de exklusiva salongerna. Den värld som han anser sig ha rätt till. Det krävs enorma summor för att ta sig vidare och Silverbielke skyr i vanlig ordning inga medel för att ta sig dit han vill. Hans plan denna gång är om möjligt än mer ondskefull än i de tidigare böckerna. Jag väljer att inte berätta mera om det han genomför men kan säga så mycket som att det handlar om en arrangerad människojakt för mångmiljonärer på en ö i Stilla havet, helt fasansfullt.
 
Min käre kommissarie Jacob Colt är fortsatt fast besluten att få tag på Christoffer Silverbielke. Den psykopat som har utplånat hela Colts familj. Colt finner ingen annan råd än att en gång för alla sätta stopp för psykopatens framfart och enda sättet är att döda honom. Colt spårar tillsammans med sin gode vän Hector Venderez upp Silverbielke på en ö i Stilla havet och sammandrabbningen är ett faktum.
 
Utan att avslöja vad som händer och hur det nu än går (för det här måtte väl vara sista delen?) så lägger jag psykopaten Christoffer Silverbielke till handlingarna. Det har varit en intressant och otrolig resa att följa Jacob Colts jakt på psykopaten men mot slutet av serien så har mitt intresse svalnat. Det har varit en fasansfull läsning bitvis och ibland har det bara blivit för mycket men jag har ändå fortsatt följa med på resan för att få ett avslut. Och det är nog det som har fascinerat mig mest och gjort att jag faktiskt orkat lyssnat på samtliga böcker i serien. För det är stundtals ingen trevlig läsning att ta del av psykopatens framfart. Och att det inte går som jag vill eller förväntar mig har också varit en stor del av behållningen, hur konstigt det än kan låta.
 
Men det ska sägas Buthler & Öhrlund har skickligt lagt ut cliffhangers och gett mig hopp på vägen trots allt det helt makalöst fasansfulla och avskyvärda jag har fått ta del av. Jag hade förmånen att samtala en stund med Dag Öhrlund på Bokmässan för något år sedan (då Bokmalen aka Jenny Magnusson presenterade oss) och vi pratade bland annat om hur det kan komma sig att serien om Silverbielke kan locka så många läsare.

Ja jag tror helt enkelt det beror på att Buthler & Öhrlund skickligt kan berätta en historia. De ger sina karaktärer riktigt liv oavsett om de är goda eller onda. De lägger ut halmstrå som jag tafatt famlar efter för att försöka få någon ordning på rätt och fel, gott och ont.

Bakom varje karaktär, både god och ond i serien, så döljer sig i grunden vanliga människor (nja tveksamt med Silverbielke) precis som du och jag. Ett förfluten barndom som gör sig påmind och ett liv som har formats utan stöd från vuxenvärlden. Svek, övergrepp och ensamhet. Jag har fått bevittna hur hat kan gro och hur hämnden blir en drivkraft när det inte finns några gränser för ondskan.

Och så något om Stefan Sauk. Ni som känner mig vet att jag verkligen uppskattar hans uppläsning. Han har stöttat mig genom de mest fasansfulla partierna med sin röst och tolkning av karaktärerna.

Så ja serien om Colt och Silverbielke är som sagt bitvis riktigt fasansfull men jag vill inte ha den här läsupplevelsen ogjord. Och hoppet har funnits hos mig under hela tiden och jag har varit tvungen att fortsätta för att få ett avslut...för det är väl den sista boken nu? För jag vet inte om jag klarar av att hantera Silverbielke mer.





Här hittar du lite till om serien på bloggen.

 

 




 


 

måndag 2 juli 2018

En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson...

Hur långt skulle jag gå för att skydda och försvara mina barn och min man? Hur långt skulle de gå för att skydda och försvara mig? Vad är rätt eller fel? Vad är sanning eller lögn? Hur väl känner man egentligen sina närmaste eller för den delen sig själv?
 
En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson handlar om Adam och Ulrika och deras 19-åriga dotter Stella. Familjen bor i en idyllisk villaförort utanför Lund och med i berättelsen finns också Stellas bästa vän Amina. På ytan verkar allt vara helt perfekt. Men familjens tillvaro fullkomligt krossas när Stella häktas anklagad för mord.
 
Mattias Edvardsson bygger historien i tre delar och tar mig genom berättelsen ur tre perspektiv där jag får följa vad som har hänt. Det börjar med pappa Adams berättelse för att fortsätta med Stellas version och avslutningsvis är det mamma Ulrika som berättar. Jag får samma berättelse ur olika perspektiv. Upplevelser, känslor och ledtrådar läggs till i berättelsen för varje familjemedlem som berättar sin version.
 
Mattias Edvardsson ger karaktärerna liv och det gör det lätt för mig att tycka om alla tre familjemedlemmarna. Samtidigt som jag hela tiden ställs inför nya perspektiv och egna funderingar kring vad som är rätt eller fel. Extra intressant och en verklig krydda till handlingen är att pappa Adam är präst och mamma Ulrika är jurist. Både Adam och Ulrika brottas med sina egna känslor, övertygelser och tvivel. Är deras yrken till nytta eller blir det en belastning? Det här hanterar Mattias Edvardsson snyggt och jag kan verkligen känna den ångest som de alla känner men också den värme och kärlek som svetsar samman.
 
Det här är så bra. Det känns som det är på riktigt och här finns inga konstigheter och påhittade känslor. Livet får ta plats och allt känns sant och ärligt. Känslorna känns äkta och det är lätt att ta till sig och känna igen sig.
 
Jag har nämnt det förr när jag skrivit om tidigare titlar av Edvardsson, länkar hittar du nedan. Språket alltså. Det är välskrivet, välformulerat, vackert, enkelt och så innehållsrikt.
 
Så här inleder Edvardsson:
 
"Vi var en helt vanlig familj. Vi hade intressanta, välbetalda arbeten, ett stort socialt umgänge och en aktiv fritid med plats för både idrott och kultur... Vi hade bolån som vi pliktskyldigt amorterade, vi sorterade våra sopor, använde blinkers och höll hastigheten och lämnade alltid tillbaka våra biblioteksböcker i tid..." 
 
 
Ja en roman om ett brott, men det här är så mycket mera. Det här är en bok om kärlek, ungdom, relationer, vänskap, äktenskap, familj och livet när det pågår. Ja känner man egentligen varandra fullt ut i en familj? Är Stella skyldig? Det lämnar jag åt dig att ta reda på. Nu har du en mycket stark läsupplevelse framför dig. En stark berättelse om en helt vanlig familj. En fin berättelse om vänskap. En gripande berättelse om ett äktenskap som sätts på prov utöver det vanliga. En stark berättelse om vad som egentligen är rätt eller fel, sanning eller lögn.
 
Tack Mattias för att du skickade ett förhandsexemplar till mig. Det värmer!
 
Här hittar du mer om Mattias Edvardssons böcker på bloggen:
 
Mattias Edvardsson besöker Anders Ljungstedts Gymnasium


onsdag 6 juni 2018

Skrivtorka, bokpost och snart sommarlov...

Jo då jag är kvar men lusten att skriva har inte infunnit sig på ett bra tag.

Läslusten är det egentligen inget fel på men som gymnasielärare i betygssättningstider, så här i slutet av vårterminen, och med nationella prov och kursavslut som gör sitt till orken i kombination med kompetensutveckling för egen del inom chefs- och ledarskap som bjudit på en hel del litteraturstudier av annat slag än skönlitteratur... ja ni fattar, så har det inte blivit något bloggande. 

Men nu till varför jag egentligen satte mig för att skriva några rader. Alltså glädjen när Birgitta Bergins senaste roman Holländarn, en solig tisdag härom vecka, låg i min brevlåda. Den känsla och skrivlusten börjar så smått göra sig påmind.

Jag har läst Birgittas Bergins böcker om Elsa och Thore Som ett brev på posten och Något du inte vet att jag vet och bara älskade dem. Ska nog samla mina tankar och skriva några rader om Elsa och Thore för det är de värda.

Nu ser jag fram emot att läsa Holländarn som är baserad på en sann historia.
 
 



måndag 19 februari 2018

Har jag en dålig dag kanske någon dör av Christian Unge...

För drygt ett år sedan hörde Christian Unge av sig och undrade om jag ville läsa ett bokmanus som han arbetade med för tillfället. En bok började ta form där Christian skrev och berättade om sitt läkarliv och sina misstag som läkare i Afrika och i Sverige. Självklart ville jag läsa, både hedrande och spännande att få det förtroendet.

När så nu boken äntligen landade i min postlåda för ett par veckor sedan så var det med stor förväntan jag satte mig för att läsa den färdiga boken.

Det har varit mycket intressant att få ta del av patientfall och att få komma så nära Christian Unge både som privatperson och professionell läkare. På ett okonstlat sätt belyser Christian de brister som finns i dagens sjukvård samtidigt som han mycket personligt berättar om sina egna misstag som läkare. Christians personliga tankar och reflektioner är den röda tråd som binder samman berättelsen på ett utomordentligt sätt och som gör det lätt att följa och ta till sig berättelsen. Upplägget känns genomtänkt när fakta och forskning varvas med verkliga situationer, händelser och upplevelser. Det skulle kunna var tung läsning rakt igenom men Christian Unges ärlighet gör berättelsen ljus.

Faktorer såsom globala hälsoproblem, fattigdom, stress, okunskap, otillräcklighet, frustration men också forskning, glädje, kunskap, ärlighet, ledarskap och en vilja att se hela människan gör detta till en viktig bok.

Jag minns att jag skrev till Christian att jag uppskattade hur hans personliga och utlämnande text fick mig att själv reflektera över hur jag uppfattar svensk sjukvård, både när anhöriga och jag själv sökt vård. Har jag en dålig dag kanske någon dör får mig verkligen att tänka efter och försöka sätta ord på mina egna känslor och tankar om sjukvården.

Språket är lätt att följa och ordval och förklaringar gör sitt till för att du som läsare inte ska behöva ha några medicinska kunskaper, men för den skull blir det inte för enkelt.

Tonen av uppriktighet och hur viktigt det är att se hela människan stannar kvar och det uppskattar jag!


Norstedts / recensionsexemplar 2018



torsdag 4 januari 2018

Stormaktstiden, Östergötland...nästa ljudbok...


Nu är det äntligen dags att börja med första delen i Lövbergaserien Ett fjärran krig av Göran Redin. Raskt förflyttar jag mig till stormaktstiden och Lövberga gård i Östergötland. Det är alltid lika spännande att ta del av en berättelse från hembygden och i tanken beger jag mig knappt fem mil sydost från läsfåtöljen.

Jag väljer att lyssna på boken och uppläsare är Anne-Li Norberg och ett av mina favoritförlag Historiska Media står för utgivningen så redan där är jag hemma.

onsdag 3 januari 2018

Läsutmaning: 3 X 3 under 2018

Läsutmaningen 3 x 3 under 2018 passar mig perfekt. Sagt och gjort efter en stunds botaniserande i bokhyllorna så slår jag två flugor i en smäll och råder bot på några av de hyllvärmare som jag har här hemma. Det är återigen UGGLAN & BOKEN som utmanar mig och jag är definitivt på.


Så här går det till:
Läs tre teman med tre böcker i varje, alltså 3 x 3 under 2018

De här böckerna har jag samlat under tre teman och tänker läsa under 2018 och jag stryker över här efterhand som de blir lästa:

3 x Christoffer Holst
Mitt hjärta går på
Mindfulness för losers
För oss är natten ljus

3 x Olästa deckare
Emelie Schepp, Pappas pojke
Louise Penny, Nådastöt
Cecilia Sahlström, Vit syren

3 x Romaner av nutida svenska kvinnliga författare
Karin Alfredsson, Skrik tyst så inte grannarna hör
Carin Hjulström, Kärlek sökes
Anne Liljeroth, På andra sidan gatan

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...