måndag 28 januari 2019

Ny bekantskap...Oxen-serien...

 
Ni vet känslan när något nytt ligger framför en. Nu är det dags för en ny bekantskap. Jens Henrik Jensen och De hängda hundarna. Danish crime brukar inte gå fel. Jag väljer ljudboksformatet.





söndag 27 januari 2019

Gräns av John Ajvide Lindqvist...

Gräns av John Ajvide Lindqvist.
 
Tina jobbar som tulltjänsteman vid ett färjeläge och har en speciell gåva nämligen ett alldeles extraordinärt luktsinne. Hon kan bokstavligen lukta sig till de personer som har något att dölja för tullen. I Ajvide Lindqvist anda så befinner jag mig i ett gränsland mellan det verkliga och det övernaturliga det förstår jag direkt när jag läser. När Vore kliver av färjan så anar Tina att han döljer något. En attraktion uppstår direkt mellan Tina och Vore. En attraktion som det visar sig ska ge svar på många frågor och kasta nytt ljus över Tinas bakgrund.
Det är välskrivet och läsvärt men jag blir ändå lite besviken när slutet närmar sig. Jag hade målat upp en bild och det blir inte riktig som jag hade tänkt mig. Egentligen borde jag inte känna mig snuvad på berättelse eftersom det är John Ajvide Lindqvist som berättar den men ändå. Jag var beredd på lite mindre övernaturligt som egentligen inte är min grej. Jag läste novellen i bokcirkeln som jag och några kollegor har på gymnasieskolan där jag jobbar men missade tyvärr bokpratet i onsdags.

Just nu går Gräns på bio och den fick stående ovationer på filmfestivalen i Cannes. Trots att det övernaturliga inte riktigt är min grej så är jag nyfiken på filmen.
 
 
 

 

söndag 20 januari 2019

Bokcirkel med kollegorna...



På gymnasieskolan där jag jobbar har en av våra bibliotekarier tagit initiativet till en bokcirkel. Jag har givetvis hakat på.

De första böckerna vi läser är Flickan på hotellet av Katarina Wennstam och novellen/kortromanen Gräns av John Ajvide Lindqvist.

Onsdag 23 januari ska vi ha vår första träff i bokcirkeln och prata om böckerna.

söndag 13 januari 2019

En julsaga av Christina Peri Rossi...Min novellresa 2019...

Idag skriver vi 13 januari eller om du så vill tjugondag Knut. Tjugo dagar efter jul firar vi enligt traditionen att julen är slut. Själv plockade jag bort julen redan förra helgen men lite har jag firat och det med en novell som utspelar sig i juletid.
 
En julsaga av Christina Peri Rossi och det blir den första novellen i min novellresa 2019.
 
Två systrar samtalar över telefon om vem som ska ta hand om gamla mamma 95 år i jul. Ordväxlingen är hård och anklagande "...Jag vill vara med min familj, till skillnad från dig..." Vems tur är det egentligen? Den ena förklaringen eller anledningen till varför de inte kan eller tycker att den andra ska ta hand om mamma haglar.
 
Det är sorligt och tragiskt. Förvisso bor de två systrarna på varsin sida om världshavet, en i Barcelona och en i Montevideo. Så egentligen är det en onödig diskussion de båda systrarna har men här finns så mycket mellan raderna. Uppväxt och livsval gör sig påmint. Christina Peri Rossi förmedlar känslorna på ett tydligt sätt.
 
Jag läste novellen i nummer 4 av Karavan "...litterär tidskrift på resa mellan kulturer".



torsdag 10 januari 2019

Helgfrågan vecka 2...


Helgen närmar sig med stormsteg och Mia ställer Helgfrågan.

Valet av genre, tycker du den ändrar sig med åren och i så fall varför? 
Nej egentligen inte, en gång deckare alltid deckare typ. Men kontakten med bokbloggarvärlden har vidgat mina läsupplevelser men som sagt en gång deckare alltid deckare.


Bonusfråga: Har ni plockat bort julen än?
Jajamensan förra helgen, trettonhelgen, plockade vi bort julen. Det är alltid skönt att plocka bort julen innan jag ska börja jobba efter jullovet. Lite tomt blir det men det råder en bukett tulpaner bot på.

Det som göms i snö av Carin Gerhardsen...

Det känns tryggt när årets första ljudboksinlägg ska formuleras och det är Carin Gerhardsen som ligger bakom berättelsen.

Det som göms i snö är den första boken Carin Gerhardsen ger ut efter sin fina Hammarbyserie om kriminalkommissarie Conny Sjöberg och hans team på Hammarbypolisen.

Jag har längtat efter nytt från Gerhardsen och hon gör mig inte besviken. Det här är en psykologisk thriller som berättas ur flera personers synvinkel. Vad var det egentligen som hände den där vinterdagen i januari för fyra år sedan? Den där dagen när snön tilltog och vägarna frös till blixthalka. När ett kärlekspar stämde möte. När en hustru väntar hem sin make. När en kvinna får skjuts hem. När bilfärden går alldeles för fort. När snötäcket snabbt ökar och döljer alla spår.

Finurligt vävs de olika personernas berättelser från den där vinterdagen i januari för fyra år sedan samman. Växelvis får jag följa det som händer i nutid och det som hände då. Sakta men säkert klarnar historien. Bitvis tror jag att jag har räknat ut hur det ligger till men så lägger Carin Gerhardsen till någon detalj som kullkastar mina uträkningar och jag dras vidare i berättelsen. Det sker inte bara en gång utan det kommer med jämna mellanrum. Riktigt snyggt och precis så som jag vill ha det. Och inget är riktigt som det till en början verkar vara. Men jag blir aldrig orolig att det ska bli för rörigt för som alltid så avslutar Carin Gerhardsen på ett raffinerat sätt.

Jag valde att lyssna på boken och uppläsare är Stefan Sauk. Och ja han gör det bra!

Jag har följt Carin Gerhardsen sedan hon började skriva om Conny Sjöberg och hans team och här finns ett inlägg från 2012 då vi träffades. För övrigt är det bara att söka på Carin Gerhardsen här i bloggens sökruta så hittar ni mer om hennes böcker.


söndag 6 januari 2019

Min novellresa 2019...


Att läsa är som bekant att resa. Så nu ska jag ge mig ut på en novellresa här på bloggen. Jag kallar den Min novellresa 2019 och under den rubriken här ovan kan ni följa min novellutmaning. Jag har bokat en "all inclusive" för i mina bokhyllor finns det efter en liten botanisering en hel del novellsamlingar så det är bara att ge sig iväg. Jag gillar verkligen novellen som format. Det är ju så praktiskt när du har en stund över och vill läsa något. Jag jobbar en hel del med noveller med mina gymnasieelever så kanske hittar jag några nya noveller att ta med till skolan.

Och dagarna går inspirerade mig redan 2013 då jag kastade loss och mönstrade på en novellvåg i bokbloggarhavet. En resa som är bevarad som ett fint reseminne och ett bloggminne som sitter kvar. Jag har också varit med i gemensam läsning av några novellsamlingar tillsammans med bokbloggare under åren som varit riktigt inspirerande. Jag har antagit Ugglan och Bokens novellutmaning ett par gånger så inspirerad av dessa bloggår där novellen varit i fokus så kör jag nu min egen variant av novellutmaning i år.

Min tanke är att allteftersom jag läser mina noveller publicerar jag inlägg (det kan bli varje vecka eller en, två, tre gånger i månaden allt beroende på dagsform och skrivlust) och kanske hittar du något som du blir nyfiken på.

Välkommen att hänga på min utmaning Min novellresa 2019!

Här är ett axplock av novellsamlingar som finns i mina bokhyllor:

Rådjurens himmel (Finland berättar)
För mycket lycka av Alice Munro
Råttan och andra onda berättelser av Melker Garay
Älska noveller - 26 nyanser av Sverige
Minne av vatten (Kanada berättar)
Älska noveller - 30 nyanser av kärlek
Vildsint gryning


fredag 4 januari 2019

När läsutmaningen 3 x 3 under 2018 övergår i 2019...

Läs tre teman med tre böcker i varje, alltså 3 x 3 under 2018 2019

Här är listan på böckerna jag samlade under tre teman och tänkte läsa under 2018. Jag hittade utmaningen hos Ugglan och Boken men det blev inte mycket med utmaningen under 2018 för min del. En bok av nio blev läst så jag stryker den i listan och lägger till en ny.

Nu tänker jag utmana mig själv igen och se om jag kan råda bot på dessa hyllvärmare som jag länge tänkt läsa. Jag stryker över lästa böcker allteftersom. De står ju fortfarande i min bokhylla och värmer så varför inte tänker jag.


3 x Christoffer Holst
Mitt hjärta går på
Mindfulness för losers
För oss är natten ljus

3 x Olästa deckare
Emelie Schepp, Pappas pojke
Louise Penny, Nådastöt
Cecilia Sahlström, Vit syren

3 x Romaner av nutida svenska kvinnliga författare
Karin Alfredsson, Skrik tyst så inte grannarna hör
Carin Hjulström, Kärlek sökes
Anne Liljeroth, På andra sidan gatan
Birgitta Bergin, Holländaren


torsdag 3 januari 2019

Helgfrågan v. 1 hos Mias bokhörna...

Bild lånad från Mias Bokhörna

Nu hakar jag på Helgfrågan hos Mia.

Mia och hennes bokhörna är en av alla bokbloggare som jag följer och har gjort så sedan 2011 när jag började bokblogga. Vi har också träffats i verkliga livet (på Bokmässan i Göteborg) så det känns extra kul att hänga med på Helgfrågan.


Vad läser ni just nu?
 Jag har oftast både en bok och en ljudbok på gång så också nu.

Jag läser Midnattsrosen som är vår bokcirkelbok
Har precis börjat lyssna på Lars Keplers senaste bok, Lazarus

Bonusfrågan: Vad har du för tips mot trötthet?
Ja det där är en riktigt bra fråga. Det finns hur många tips som helst men det som funkar bäst för mig är att försöka ha samma rutiner när det gäller tider både vardag som helgdag. Lägga sig vid samma tid och gå upp vid samma tid. Lättare sagt än gjort och inget nytt under solen men det gör susen. Och jag tränar på det kan jag lova.

Att se till att få återhämtning under dagen tror jag också är avgörande och något som jag också tränar på. Jag brukar inte ge några nyårslöften och gör inte så i år heller men mitt motto under 2019 är "30 minuter om dagen". En promenad 30 minuter om dagen leder helt klart till bättre förutsättningar på så många plan och inte minst för tröttheten.


onsdag 2 januari 2019

Hipp Hipp Hurra på 8-årsdagen...



Idag fyller Erikas bokprat 8 år. Det är en rätt häftig känsla ändå. Tänk att det gått åtta år sedan jag startade bloggen. Bokbloggare fanns det många redan för åtta år sedan men det hindrade inte mig att starta min bokblogg. Tanken var och är fortfarande att ha min egen läsdagbok och då och då sätta ord på mina läsupplevelser.

Under de här åtta åren har jag skrivit 1201 blogginlägg. Vissa år har jag bloggat mera och andra år har det blivit mindre skrivet. Allt efter hur inspirationen har kommit och gått. Men det är med bloggen precis som med gamla vänner. Det spelar ingen roll hur länge vi har varit ifrån varandra för när vi väl träffas så känns det som om det var igår och vi tar vid där vi slutade sist.

Jag har lärt känna så många nya bekantskaper i bokbloggarvärlden och det är så inspirerande och värdefullt. Det är alltid några som också tittar in och hejar på och skriver några ord när jag väl är tillbaka här igen. Ja precis som gamla vänner gör. Det värmer gott.

Sist men inte minst så har jag också genom bloggen träffat så många författare både i verkliga livet och på sociala medier och fått lära känna deras författarskap. Några har varit med mig sedan bloggens början och det känns extra fint!

Skål för ännu ett bloggår!!



måndag 31 december 2018

Bloggåret 2018 aka 10 blogginlägg...

Ja så är det då årets sista dag och tid för reflektion. Men jag tänker inte lägga någon tid på att sammanfatta bloggåret 2018 mer än att säga att det blev tio blogginlägg skrivna. Läst och lyssnat har jag gjort och gott så men inte i den utsträckning som jag brukar. Några läsutmaningar startade jag på bloggen januari 2018 men andra utmaningar har fått ta plats istället.

Skål för 2018 och välkommen 2019!





torsdag 19 juli 2018

Kejsaren av Dan Buthler & Dag Öhrlund...


Så där ja. Ett av semesterns ljudboksprojekt är i hamn. Ja i hamn passar särskilt bra eftersom jag under lyssnandets gång har befunnit mig på familjens sommarö i den östgötska sommaridyllen.
 
Så för drygt två veckor sedan lyssnade jag klart på Kjesaren av Dan Buthler & Dag Öhrlund, den nionde och som jag tror sista boken i serien om psykopaten Christoffer Silverbielke. Jag har medvetet väntat ett tag och samlat mina tankar lite. Jag hade en samtal med Nina, en av bokdamer i vår bokklubb Litteraturens Vänner, innan jag började lyssna på Kjesaren. Nina och jag har under åren tillsammans följt Colt och Silverbielke och hon var nu tveksam till om hon skulle fortsätta lyssna. Men vi kunde inte riktigt släppa serien än. Så sagt och gjort.

Silverbielke har precis tagit sig ifrån tillvaron som gigolo till den äldre amerikanska mångmiljonärskan Mary Jo i Thailand. Änkan Mary Jo som han har sol-och-vårat för att återigen bygga upp sin förmögenhet. Den förmögenhet som han efter att ha förlorat företag och tillgångar fått fryst av ekobrottsmyndigheten.

Silverbielke har siktet inställt på USA, finansvärlden och de exklusiva salongerna. Den värld som han anser sig ha rätt till. Det krävs enorma summor för att ta sig vidare och Silverbielke skyr i vanlig ordning inga medel för att ta sig dit han vill. Hans plan denna gång är om möjligt än mer ondskefull än i de tidigare böckerna. Jag väljer att inte berätta mera om det han genomför men kan säga så mycket som att det handlar om en arrangerad människojakt för mångmiljonärer på en ö i Stilla havet, helt fasansfullt.
 
Min käre kommissarie Jacob Colt är fortsatt fast besluten att få tag på Christoffer Silverbielke. Den psykopat som har utplånat hela Colts familj. Colt finner ingen annan råd än att en gång för alla sätta stopp för psykopatens framfart och enda sättet är att döda honom. Colt spårar tillsammans med sin gode vän Hector Venderez upp Silverbielke på en ö i Stilla havet och sammandrabbningen är ett faktum.
 
Utan att avslöja vad som händer och hur det nu än går (för det här måtte väl vara sista delen?) så lägger jag psykopaten Christoffer Silverbielke till handlingarna. Det har varit en intressant och otrolig resa att följa Jacob Colts jakt på psykopaten men mot slutet av serien så har mitt intresse svalnat. Det har varit en fasansfull läsning bitvis och ibland har det bara blivit för mycket men jag har ändå fortsatt följa med på resan för att få ett avslut. Och det är nog det som har fascinerat mig mest och gjort att jag faktiskt orkat lyssnat på samtliga böcker i serien. För det är stundtals ingen trevlig läsning att ta del av psykopatens framfart. Och att det inte går som jag vill eller förväntar mig har också varit en stor del av behållningen, hur konstigt det än kan låta.
 
Men det ska sägas Buthler & Öhrlund har skickligt lagt ut cliffhangers och gett mig hopp på vägen trots allt det helt makalöst fasansfulla och avskyvärda jag har fått ta del av. Jag hade förmånen att samtala en stund med Dag Öhrlund på Bokmässan för något år sedan (då Bokmalen aka Jenny Magnusson presenterade oss) och vi pratade bland annat om hur det kan komma sig att serien om Silverbielke kan locka så många läsare.

Ja jag tror helt enkelt det beror på att Buthler & Öhrlund skickligt kan berätta en historia. De ger sina karaktärer riktigt liv oavsett om de är goda eller onda. De lägger ut halmstrå som jag tafatt famlar efter för att försöka få någon ordning på rätt och fel, gott och ont.

Bakom varje karaktär, både god och ond i serien, så döljer sig i grunden vanliga människor (nja tveksamt med Silverbielke) precis som du och jag. Ett förfluten barndom som gör sig påmind och ett liv som har formats utan stöd från vuxenvärlden. Svek, övergrepp och ensamhet. Jag har fått bevittna hur hat kan gro och hur hämnden blir en drivkraft när det inte finns några gränser för ondskan.

Och så något om Stefan Sauk. Ni som känner mig vet att jag verkligen uppskattar hans uppläsning. Han har stöttat mig genom de mest fasansfulla partierna med sin röst och tolkning av karaktärerna.

Så ja serien om Colt och Silverbielke är som sagt bitvis riktigt fasansfull men jag vill inte ha den här läsupplevelsen ogjord. Och hoppet har funnits hos mig under hela tiden och jag har varit tvungen att fortsätta för att få ett avslut...för det är väl den sista boken nu? För jag vet inte om jag klarar av att hantera Silverbielke mer.





Här hittar du lite till om serien på bloggen.

 

 




 


 

måndag 2 juli 2018

En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson...

Hur långt skulle jag gå för att skydda och försvara mina barn och min man? Hur långt skulle de gå för att skydda och försvara mig? Vad är rätt eller fel? Vad är sanning eller lögn? Hur väl känner man egentligen sina närmaste eller för den delen sig själv?
 
En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson handlar om Adam och Ulrika och deras 19-åriga dotter Stella. Familjen bor i en idyllisk villaförort utanför Lund och med i berättelsen finns också Stellas bästa vän Amina. På ytan verkar allt vara helt perfekt. Men familjens tillvaro fullkomligt krossas när Stella häktas anklagad för mord.
 
Mattias Edvardsson bygger historien i tre delar och tar mig genom berättelsen ur tre perspektiv där jag får följa vad som har hänt. Det börjar med pappa Adams berättelse för att fortsätta med Stellas version och avslutningsvis är det mamma Ulrika som berättar. Jag får samma berättelse ur olika perspektiv. Upplevelser, känslor och ledtrådar läggs till i berättelsen för varje familjemedlem som berättar sin version.
 
Mattias Edvardsson ger karaktärerna liv och det gör det lätt för mig att tycka om alla tre familjemedlemmarna. Samtidigt som jag hela tiden ställs inför nya perspektiv och egna funderingar kring vad som är rätt eller fel. Extra intressant och en verklig krydda till handlingen är att pappa Adam är präst och mamma Ulrika är jurist. Både Adam och Ulrika brottas med sina egna känslor, övertygelser och tvivel. Är deras yrken till nytta eller blir det en belastning? Det här hanterar Mattias Edvardsson snyggt och jag kan verkligen känna den ångest som de alla känner men också den värme och kärlek som svetsar samman.
 
Det här är så bra. Det känns som det är på riktigt och här finns inga konstigheter och påhittade känslor. Livet får ta plats och allt känns sant och ärligt. Känslorna känns äkta och det är lätt att ta till sig och känna igen sig.
 
Jag har nämnt det förr när jag skrivit om tidigare titlar av Edvardsson, länkar hittar du nedan. Språket alltså. Det är välskrivet, välformulerat, vackert, enkelt och så innehållsrikt.
 
Så här inleder Edvardsson:
 
"Vi var en helt vanlig familj. Vi hade intressanta, välbetalda arbeten, ett stort socialt umgänge och en aktiv fritid med plats för både idrott och kultur... Vi hade bolån som vi pliktskyldigt amorterade, vi sorterade våra sopor, använde blinkers och höll hastigheten och lämnade alltid tillbaka våra biblioteksböcker i tid..." 
 
 
Ja en roman om ett brott, men det här är så mycket mera. Det här är en bok om kärlek, ungdom, relationer, vänskap, äktenskap, familj och livet när det pågår. Ja känner man egentligen varandra fullt ut i en familj? Är Stella skyldig? Det lämnar jag åt dig att ta reda på. Nu har du en mycket stark läsupplevelse framför dig. En stark berättelse om en helt vanlig familj. En fin berättelse om vänskap. En gripande berättelse om ett äktenskap som sätts på prov utöver det vanliga. En stark berättelse om vad som egentligen är rätt eller fel, sanning eller lögn.
 
Tack Mattias för att du skickade ett förhandsexemplar till mig. Det värmer!
 
Här hittar du mer om Mattias Edvardssons böcker på bloggen:
 
Mattias Edvardsson besöker Anders Ljungstedts Gymnasium


onsdag 6 juni 2018

Skrivtorka, bokpost och snart sommarlov...

Jo då jag är kvar men lusten att skriva har inte infunnit sig på ett bra tag.

Läslusten är det egentligen inget fel på men som gymnasielärare i betygssättningstider, så här i slutet av vårterminen, och med nationella prov och kursavslut som gör sitt till orken i kombination med kompetensutveckling för egen del inom chefs- och ledarskap som bjudit på en hel del litteraturstudier av annat slag än skönlitteratur... ja ni fattar, så har det inte blivit något bloggande. 

Men nu till varför jag egentligen satte mig för att skriva några rader. Alltså glädjen när Birgitta Bergins senaste roman Holländarn, en solig tisdag härom vecka, låg i min brevlåda. Den känsla och skrivlusten börjar så smått göra sig påmind.

Jag har läst Birgittas Bergins böcker om Elsa och Thore Som ett brev på posten och Något du inte vet att jag vet och bara älskade dem. Ska nog samla mina tankar och skriva några rader om Elsa och Thore för det är de värda.

Nu ser jag fram emot att läsa Holländarn som är baserad på en sann historia.
 
 



måndag 19 februari 2018

Har jag en dålig dag kanske någon dör av Christian Unge...

För drygt ett år sedan hörde Christian Unge av sig och undrade om jag ville läsa ett bokmanus som han arbetade med för tillfället. En bok började ta form där Christian skrev och berättade om sitt läkarliv och sina misstag som läkare i Afrika och i Sverige. Självklart ville jag läsa, både hedrande och spännande att få det förtroendet.

När så nu boken äntligen landade i min postlåda för ett par veckor sedan så var det med stor förväntan jag satte mig för att läsa den färdiga boken.

Det har varit mycket intressant att få ta del av patientfall och att få komma så nära Christian Unge både som privatperson och professionell läkare. På ett okonstlat sätt belyser Christian de brister som finns i dagens sjukvård samtidigt som han mycket personligt berättar om sina egna misstag som läkare. Christians personliga tankar och reflektioner är den röda tråd som binder samman berättelsen på ett utomordentligt sätt och som gör det lätt att följa och ta till sig berättelsen. Upplägget känns genomtänkt när fakta och forskning varvas med verkliga situationer, händelser och upplevelser. Det skulle kunna var tung läsning rakt igenom men Christian Unges ärlighet gör berättelsen ljus.

Faktorer såsom globala hälsoproblem, fattigdom, stress, okunskap, otillräcklighet, frustration men också forskning, glädje, kunskap, ärlighet, ledarskap och en vilja att se hela människan gör detta till en viktig bok.

Jag minns att jag skrev till Christian att jag uppskattade hur hans personliga och utlämnande text fick mig att själv reflektera över hur jag uppfattar svensk sjukvård, både när anhöriga och jag själv sökt vård. Har jag en dålig dag kanske någon dör får mig verkligen att tänka efter och försöka sätta ord på mina egna känslor och tankar om sjukvården.

Språket är lätt att följa och ordval och förklaringar gör sitt till för att du som läsare inte ska behöva ha några medicinska kunskaper, men för den skull blir det inte för enkelt.

Tonen av uppriktighet och hur viktigt det är att se hela människan stannar kvar och det uppskattar jag!


Norstedts / recensionsexemplar 2018



torsdag 4 januari 2018

Stormaktstiden, Östergötland...nästa ljudbok...


Nu är det äntligen dags att börja med första delen i Lövbergaserien Ett fjärran krig av Göran Redin. Raskt förflyttar jag mig till stormaktstiden och Lövberga gård i Östergötland. Det är alltid lika spännande att ta del av en berättelse från hembygden och i tanken beger jag mig knappt fem mil sydost från läsfåtöljen.

Jag väljer att lyssna på boken och uppläsare är Anne-Li Norberg och ett av mina favoritförlag Historiska Media står för utgivningen så redan där är jag hemma.

onsdag 3 januari 2018

Läsutmaning: 3 X 3 under 2018

Läsutmaningen 3 x 3 under 2018 passar mig perfekt. Sagt och gjort efter en stunds botaniserande i bokhyllorna så slår jag två flugor i en smäll och råder bot på några av de hyllvärmare som jag har här hemma. Det är återigen UGGLAN & BOKEN som utmanar mig och jag är definitivt på.


Så här går det till:
Läs tre teman med tre böcker i varje, alltså 3 x 3 under 2018

De här böckerna har jag samlat under tre teman och tänker läsa under 2018 och jag stryker över här efterhand som de blir lästa:

3 x Christoffer Holst
Mitt hjärta går på
Mindfulness för losers
För oss är natten ljus

3 x Olästa deckare
Emelie Schepp, Pappas pojke
Louise Penny, Nådastöt
Cecilia Sahlström, Vit syren

3 x Romaner av nutida svenska kvinnliga författare
Karin Alfredsson, Skrik tyst så inte grannarna hör
Carin Hjulström, Kärlek sökes
Anne Liljeroth, På andra sidan gatan

tisdag 2 januari 2018

Utmaning: Läs en novell III

Novellen, det lilla formatet med det stora innehållet, ligger mig varmt om hjärtat. Så när nu UGGLAN & BOKEN för tredje gången gilt utmanar till novelläsning med Läs en novell III så hakar jag på och hoppas att utmaningen funkar bättre för mig i år.

Bild lånad av UGGLAN & BOKEN
Utmaningen går ut på att läsa noveller som matchar en lista med fyrtio olika beskrivningar (varje novell får bara passas in på en beskrivning). För att klara utmaningen ska du läsa minst tjugo noveller.

Läsutmaningen pågår under hela 2018





Listan att utgå ifrån ser ut så här:

1. Läs en novell med något från växtriket i titeln
2. Läs en novell som filmatiserats
3. Läs en novell med bokstaven X i titeln
4. Läs en novell av en Nobelpristagare
5. Läs en novell som utspelar sig under en högtid
6. Läs en novell som översatts från tyskan
7. Läs en novell som ursprungligen gavs ut på 1800-talet
8. Läs en novell om en hemlighet
9. Läs en novell som utspelar sig i ett land du ännu inte besökt
10. Läs en novell med en titel hämtad från en dikt/sångtext
11. Läs en novell med något från rymden i titeln
12. Läs en novell av en författare från ett afrikanskt land
13. Läs en novell med färre än sju sidor
14. Läs en novell av en författare som gett ut mer än tio böcker
15. Läs en novell som gavs ut under 2018
16. Läs en novell om flykt
17. Läs en novell om ett ämne som du visste mycket litet om
18. Läs en novell som handlar om ett sagoväsen
19. Läs en novell där någon dansar
20. Läs en novell av en favoritförfattare
21. Läs en novell som ursprungligen gavs ut på 1970-talet
22. Läs en novell av en författare från ett asiatiskt land
23. Läs en novell där ett fordon spelar en stor roll
24. Läs en novell med något runt i titeln
25. Läs en novell där någon är sjuk
26. Läs en novell med något från havet i titeln
27. Läs en novell av en författare som också skriver barnböcker
28. Läs en novell som utspelar sig på en arbetsplats
29. Läs en novell som översatts från spanskan
30. Läs en novell med ett väderstreck i titeln
31. Läs en novell där någon flyttar
32. Läs en novell vars titel du tycker är vacker
33. Läs en novell där det snöar
34. Läs en novell med något taggigt i titeln
35. Läs en novell av en amerikansk författare
36. Läs en novell om kärlekslycka
37. Läs en novell vars titel börjar på samma bokstav som författarens efternamn
38. Läs en novell där (minst) en av personerna är ett barn
39. Läs en novell där någon dricker kaffe eller te
40. Läs en novell av en författare som också är känd för ett annat yrke



Hipp Hipp Hurra Hurra på 7-årsdagen...



Idag är det sju år sedan jag började blogga och Erikas Bokprat såg dagens ljus. Dagen firas på bästa sätt i läsfåtöljen varvat med att plocka bort julen och i sällskap av en ljudbok.

Ett helt nytt och oskrivet bokbloggarår ligger framför mig så välkomna att hänga på!

måndag 1 januari 2018

Ett litet liv och tack Lotta...

Årets första blogginlägg tillägnar jag Ett litet liv av Hanya Yanagihara. Jag har idag på årets första dag läst klart historien om de fyra vännerna Jude, Willem, JB och Malcolm och alla de mycket betydelsefulla människorna runt dem.

Det tog mig drygt 250 sidor av 682 innan jag var fast. Det är många trådar att nysta i och många karaktärer att stifta bekantskap med innan det börjar klarna. Jag är tagen och omskakad. Jag har i skrivande stund inte ord för att formulera ett inlägg om boken och så mycket är redan skrivet men jag vill ändå säga något.

Ord som stark, plågsam, uppslukande, gripande, fasansfull och mycket, mycket bra snuddar bara vid vad jag känner efter att ha lagt ifrån mig boken. Ett avgrundsdjupt mörker vägs upp av den villkorslösa kärlek som binder samman karaktärernas liv.

All den smärta och det faktum att varje mening innehåller så mycket har gjort att det har tagit mig ett bra tag att läsa klart. Jag har också på grund av allt det fasansfulla som Jude utsätts för (Jude är den som håller samman berättelsen) varit tvungen att ta paus i läsandet stundtals och bara vila i tanken.

Det här är en bok som man måste diskutera med andra. En oförglömlig läsupplevelse! Tack Lotta för att du peppade mig att fortsätta läsa om vännerna.



söndag 31 december 2017

Gott Slut & Gott Nytt...


Så är då snart 2017 lagd till handlingarna. Mitt bloggår (det 6:e i ordningen) har varit trögt och gått på sparlåga. Det är drygt två månader sedan jag skrev mitt senaste inlägg och just bokinläggen har lyst med sin frånvaro. Inspirationen har inte funnits där alls i år utan annat har fått ta plats och då har Erikas Bokprat fått stå åt sidan.

Drygt 50 inlägg blir summeringen av bloggåret 2017 men som tur är har jag inte drabbats av lästorka. Idag har jag fixat till lite här på bloggen och listat och sammanställt rubriker. Jag ser fram emot bloggåret 2018 och passar på att tacka Er alla som trots torkan kikar in när jag väl skriver något. Det känns inspirerande att Ni ändå finns kvar där ute.


Gott Nytt År!



onsdag 18 oktober 2017

Mattias Edvardsson på Anders Ljungstedts Gymnasium idag del 5...

Mattias Edvardsson besöker elever i åk 1 på Anders Ljungstedts Gymnasium idag. Bland annat en av mina klasser som jag undervisar i svenska och det firar jag här på bloggen med att reprisera mina inlägg av hans böcker.

Varsågoda här kommer dagens femte repris som jag publicerade fredag 4 november 2016 och därmed den avslutande delen i Mattias Edvardsson på Anders Ljungstedts Gymnasium.

En nästan sann historia av Mattias Edvardsson...

En nästan sann historia är Mattias Edvardsson femte bok. På pärmens insidan finns en dedikation till mig "Till Erika I sanningens namn". Ja och vad kunde vara mer sant, så är det verkligen. Jag har tillsammans med Zackarias Levin och hans kursare fått följa med på en stark resa i sanningens tjänst.

1996 studerar Zackarias litterärt skapande vid Lunds universitet. Zackarias såväl som hans studiekamrater drömmer författardrömmen. Poeten Li Karpe är läraren som utmanar och påverkar dem alla till en gräns de inte trodde var möjligt. För att citera Li Karpe "Skrivandet är på liv och död". Hon låter Zackarias och hans kursare göra den store författaren Leo Starks bekantskap. En bekantskap som kommer sluta med att en av dem blir dömd för mordet på densamme trots att kroppen aldrig hittats.

2008 är Zackarias tillbaka i Skåne och i sitt barndomshem. Han har fått sparken från sitt jobb som journalist och det är slut med flickvännen. Här hemma hos sin mor ska han försöka att komma på rätt spår igen, slicka sina sår och plåstra om sitt krossade hjärta. Han har aldrig kunnat glömma tiden för Leo Starks försvinnande och att bäste vännen Adrian Mollberg fick sitta åtta år i fängelse för mordet. Zackarias börjar nysta i historien och ser sina möjligheter till att äntligen skriva den bok han drömt om. Vad vore väl bättre än att berätta historien om Leo Starks försvinnande och Adrians fängelsedom. Han har en bästsäljare på gång och titeln är given, Den oskyldige mördaren.

En nästan sann historia gör anspråk på att vara en av de bästa böcker jag har läst i år och det med rätta. Mattias Edvardsson blir bara bättre och bättre. Språket flyter skickligt i takt med att jag vänder blad och växelvis får följa vad som verkligen hände 1996 och vad som händer 2008. Just det att Edvardsson använder sig av detta växelvis berättande gör att dåtid och nutid flätas samman och kompletterar varandra. Jag får en allt tydligare bild av karaktärerna utan att jag för den skull kan lista ut slutet. Det är spännande och suggestivt att följa med på resan och karaktärerna utvecklas allt medan historien berättas och pusselbit läggs till pusselbit.

Det är så välskrivet och trovärdigt som alltid när Mattias Edvardsson fattar pennan och att Edvardsson är en mästare på att hantera det svenska språket är en underdrift. Det är en fröjd att läsa och uppslukas av det vackra och så välformulerade. Jag kan nu bara vänta på vad som ska komma härnäst. För jag vill ha mer!


Bokförlaget Forum 2016 / recensionsexemplar
 
 
 
 

Mattias Edvardsson på Anders Ljungstedts Gymnasium del 4...

Mattias Edvardsson besöker elever i åk 1 på Anders Ljungstedts Gymnasium idag. Bland annat en av mina klasser som jag undervisar i svenska och det firar jag här på bloggen med att reprisera mina inlägg av hans böcker.

Varsågoda här kommer dagens fjärde repris som jag publicerade söndag 27 april 2014.


Där framtidens fötter vandrar av Mattias Edvardsson...
Jag har den senaste tiden gjort en resa tillbaka i tiden. Upplevt mina ungdomsår om och om igen genom Mattias Edvardssons andra roman, Där framtidens fötter vandrar. Ja nu är inte min uppväxt liknande bokens huvudperson Charlies men miljöer, händelser och upplevelser slår an ett vemod och en glädje hos mig på samma gång. Alltifrån skolans blåstenciler, ÖÄ på schemat, fredagarnas roliga timmen och krita mot svarta tavlan, blåsa bubblor med Hubbabubba i munnen, snuskillar på moppe och sockiplast. Ja så här skulle jag kunna hålla på för där finns så många beröringspunkter och igenkänning genom hela denna berättelse. Jag var några år äldre än bokens huvudperson men känner igen mig så väl även om det var ABBA vi mimade till och inte Herreys. 70 & 80-talen tecknas så exakt.

Skickligt lotsas jag genom Charlies uppväxt varvat med Charlie som vuxen, själv pappa till en liten son som han bara träffar sporadiskt någon helg då och då. Det vemodiga börjar från första sidan när polisen ringer och ber Charlie hämta den svarta plastsäck som innehåller hans döde fars enda tillhörigheter. Detta blir början till att Charlie försöker ta reda på hur det var och varför det blev som det blev. Han tänker tillbaka på sina uppväxtår och brottas med den man han har blivit som vuxen.
Men trots det vemodiga och stundtals riktigt sorgsna upplever jag ändå en glädje i berättelsen. Glädje och sorg går hand i hand genom livet och vår uppväxt påverkar oss kanske mer än vi vill erkänna. Charlies strävan att förstå gör att jag vill läsa vidare samtidigt som jag inte riktigt vill att det ska ta slut. Jag funderade på hur slutet skulle bli och för att inte säga för mycket så föll det mig i smaken. Det passar perfekt till hur Mattias Edvardsson använder språket och formar historien både vackert och vemodigt. Titeln Där framtidens fötter vandrar säger så mycket. Där här är en bok som jag verkligen skulle vilja bokcirkla om för här finns så mycket att samtala om. En känslosam och vackert berättat historia som sitter kvar.


Parabellum Nord AB Förlag / förhandsexemplar 2014
 
 
 
 
 


Mattias Edvardsson på Anders Ljungstedts Gymnasium del 3...

Mattias Edvardsson besöker elever i åk 1 på Anders Ljungstedts Gymnasium idag. Bland annat en av mina klasser som jag undervisar i svenska och det firar jag här på bloggen med att reprisera mina inlägg av hans böcker.

Varsågoda här kommer dagens tredje repris som jag publicerade onsdag 1 augusti 2012.

Dit drömmar färdas för att dö av Mattias Edvardsson...

 
Mattias Edvardsson är en bland många som ställt sig frågan: Hur kan en mamma medverka till sin egen sons död? I debutromanen Dit drömmar färdas för att dö söker han förståelse för hur allt kunde gå så fel. Bokens handling, som för övrigt är skönlitterär, bygger på det kriminalfall som skakade Sverige 2006, som kom att benämnas Fallet Bobby. Den då 10-årige pojken torterades till döds av sin mamma och hennes sambo. En misshandel och tortyr som pågått alltsedan mamman flyttat ihop med sambon hösten 2005. Edvardsson har läst och granskat förundersökning och domstolsprotokoll och gör nu sin tolkning av fallet genom att blanda fakta med fiktion.

Handlingen griper tag i mig från första sidan. En handling som sakta men säkert byggs upp genom att historien berättas växelvis ur olika tidsperspektiv. Trots att jag vet utgången så lyckas Edvardsson fånga mitt intresse. Jag dras med i sökandet efter förståelse och svar. Jag måste bara vidare och kunde inte släppa boken när jag väl börjat även om läsningen stundtals var mycket smärtsam.
Nu är det inte bara själva handlingen och de fakta som ligger till grund för boken som gör att jag fångas. Boken är skriven med respekt och hänsyn till de inblandade och deras närstående. En balansgång som görs på ett föredömligt sätt. Jag måste medge att jag var nyfiken på just detta, hur Mattias Edvardsson skulle handskas med den fakta som han har tagit del av. Det som har hänt går inte att bortförklara. Trots det fiktiva finns det verkliga människor att ta hänsyn till och Edvardsson skriver med stor lyhördhet när han på ett skickligt och varsamt sätt tolkar och gestaltar mamman, pojken och sambon, som i boken fått namnen Liisa, Sammy och Brian. Språket är lätt att följa och jag leds vidare genom all smärta med hjälp av följsamheten i berättandet, vilket gör att jag känner mig trygg och orkar följa det som så fasansfullt utspelas.

En stark och oförglömlig läsupplevelse om smärta, mänskligt lidande och sökandet efter bekräftelse på många plan. Det finns ingen enkel förklaring men jag är tacksam för att jag har fått ta del av Mattias Edvardssons tolkning som han gör ur den unga mammans perspektiv.

 
Parabellum Nord AB Förlag 2012 / förhandsexemplar
 
 
 
 
 

Mattias Edvardsson på Anders Ljungstedts Gymnasium del 2...

Mattias Edvardsson besöker elever i åk 1 på Anders Ljungstedts Gymnasium idag. Bland annat en av mina klasser som jag undervisar i svenska och det firar jag här på bloggen med att reprisera mina inlägg av hans böcker.

Varsågoda här kommer dagens andra repris som jag publicerade söndag 14 februari 2016.


April, April av Mattias Edvardsson...
 
"Det händer att man går förbi en människa och fastnar med blicken. Utan att veta riktigt vad det är, så kan man inte släppa den där personen... Exakt så var det med April Falk..."
Den snart sjuttonårige Hugo Andreasson träffar April, Nico och Julie på HVB-hemmet Solgläntan mitt ute på vischan. Här ska han vara en tid för att få ordning på sitt liv efter att han har blivit påkommen sittandes på skolans vind med ett laddat hagelgevär tryckt mot bröstet. Hugos planer på att sätta sitt avtryck en gång för alla, på den gamla grundskola där han tillbringat nio vidriga år, går om intet.

Mattias Edvardsson tecknar fyra ungdomars porträtt med skicklig hand. Han väjer inte för självskadebeteende, aggressivitet, utåtagerande och vuxenvärldens oförstående. I HVB-hemmets förtroendecirkel och i varandras sällskap, genom både glädje och smärta, utvecklas en vänskap mellan ungdomarna och livet finner nya vägar. Det är stundtals mörkt och riktigt smärtfyllt men Mattias Edvardsson har förmågan att använda språket på ett fantastisk sätt som trots smärtan gör det lättläst och berör mig fullt ut. Det är personligt skrivet med både värme och humor vilket gör att jag lär känna ungdomarna.

Hugo är definitivt min favorit men det går lätt att känna igen sig i så mycket i varje karaktär. Det jag uppskattar extra mycket med Mattias Edvardssons författarskap är att han ger röst åt de unga vuxna så att det känns att det är på riktigt. Det är inget påklistrat utan verkligheten drabbar direkt. Jag blir glad av att läsa boken även om det är känslosamt och de vuxnas agerande flera gånger väcker min ilska. Hugo, April, Nico och Julie är här för att stanna.

April, April är Mattias Edvardssons andra ungdomsbok men som sagt den passar lika bra för vuxna att läsa. Det är riktigt häftigt.


Bokförlaget Opal 2016 / recensionsexemplar



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...