torsdag 19 juli 2018

Kejsaren av Dan Buthler & Dag Öhrlund...


Så där ja. Ett av semesterns ljudboksprojekt är i hamn. Ja i hamn passar särskilt bra eftersom jag under lyssnandets gång har befunnit mig på familjens sommarö i den östgötska sommaridyllen.
 
Så för drygt två veckor sedan lyssnade jag klart på Kjesaren av Dan Buthler & Dag Öhrlund, den nionde och som jag tror sista boken i serien om psykopaten Christoffer Silverbielke. Jag har medvetet väntat ett tag och samlat mina tankar lite. Jag hade en samtal med Nina, en av bokdamer i vår bokklubb Litteraturens Vänner, innan jag började lyssna på Kjesaren. Nina och jag har under åren tillsammans följt Colt och Silverbielke och hon var nu tveksam till om hon skulle fortsätta lyssna. Men vi kunde inte riktigt släppa serien än. Så sagt och gjort.

Silverbielke har precis tagit sig ifrån tillvaron som gigolo till den äldre amerikanska mångmiljonärskan Mary Jo i Thailand. Änkan Mary Jo som han har sol-och-vårat för att återigen bygga upp sin förmögenhet. Den förmögenhet som han efter att ha förlorat företag och tillgångar fått fryst av ekobrottsmyndigheten.

Silverbielke har siktet inställt på USA, finansvärlden och de exklusiva salongerna. Den värld som han anser sig ha rätt till. Det krävs enorma summor för att ta sig vidare och Silverbielke skyr i vanlig ordning inga medel för att ta sig dit han vill. Hans plan denna gång är om möjligt än mer ondskefull än i de tidigare böckerna. Jag väljer att inte berätta mera om det han genomför men kan säga så mycket som att det handlar om en arrangerad människojakt för mångmiljonärer på en ö i Stilla havet, helt fasansfullt.
 
Min käre kommissarie Jacob Colt är fortsatt fast besluten att få tag på Christoffer Silverbielke. Den psykopat som har utplånat hela Colts familj. Colt finner ingen annan råd än att en gång för alla sätta stopp för psykopatens framfart och enda sättet är att döda honom. Colt spårar tillsammans med sin gode vän Hector Venderez upp Silverbielke på en ö i Stilla havet och sammandrabbningen är ett faktum.
 
Utan att avslöja vad som händer och hur det nu än går (för det här måtte väl vara sista delen?) så lägger jag psykopaten Christoffer Silverbielke till handlingarna. Det har varit en intressant och otrolig resa att följa Jacob Colts jakt på psykopaten men mot slutet av serien så har mitt intresse svalnat. Det har varit en fasansfull läsning bitvis och ibland har det bara blivit för mycket men jag har ändå fortsatt följa med på resan för att få ett avslut. Och det är nog det som har fascinerat mig mest och gjort att jag faktiskt orkat lyssnat på samtliga böcker i serien. För det är stundtals ingen trevlig läsning att ta del av psykopatens framfart. Och att det inte går som jag vill eller förväntar mig har också varit en stor del av behållningen, hur konstigt det än kan låta.
 
Men det ska sägas Buthler & Öhrlund har skickligt lagt ut cliffhangers och gett mig hopp på vägen trots allt det helt makalöst fasansfulla och avskyvärda jag har fått ta del av. Jag hade förmånen att samtala en stund med Dag Öhrlund på Bokmässan för något år sedan (då Bokmalen aka Jenny Magnusson presenterade oss) och vi pratade bland annat om hur det kan komma sig att serien om Silverbielke kan locka så många läsare.

Ja jag tror helt enkelt det beror på att Buthler & Öhrlund skickligt kan berätta en historia. De ger sina karaktärer riktigt liv oavsett om de är goda eller onda. De lägger ut halmstrå som jag tafatt famlar efter för att försöka få någon ordning på rätt och fel, gott och ont.

Bakom varje karaktär, både god och ond i serien, så döljer sig i grunden vanliga människor (nja tveksamt med Silverbielke) precis som du och jag. Ett förfluten barndom som gör sig påmind och ett liv som har formats utan stöd från vuxenvärlden. Svek, övergrepp och ensamhet. Jag har fått bevittna hur hat kan gro och hur hämnden blir en drivkraft när det inte finns några gränser för ondskan.

Och så något om Stefan Sauk. Ni som känner mig vet att jag verkligen uppskattar hans uppläsning. Han har stöttat mig genom de mest fasansfulla partierna med sin röst och tolkning av karaktärerna.

Så ja serien om Colt och Silverbielke är som sagt bitvis riktigt fasansfull men jag vill inte ha den här läsupplevelsen ogjord. Och hoppet har funnits hos mig under hela tiden och jag har varit tvungen att fortsätta för att få ett avslut...för det är väl den sista boken nu? För jag vet inte om jag klarar av att hantera Silverbielke mer.





Här hittar du lite till om serien på bloggen.

 

 




 


 

måndag 2 juli 2018

En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson...

Hur långt skulle jag gå för att skydda och försvara mina barn och min man? Hur långt skulle de gå för att skydda och försvara mig? Vad är rätt eller fel? Vad är sanning eller lögn? Hur väl känner man egentligen sina närmaste eller för den delen sig själv?
 
En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson handlar om Adam och Ulrika och deras 19-åriga dotter Stella. Familjen bor i en idyllisk villaförort utanför Lund och med i berättelsen finns också Stellas bästa vän Amina. På ytan verkar allt vara helt perfekt. Men familjens tillvaro fullkomligt krossas när Stella häktas anklagad för mord.
 
Mattias Edvardsson bygger historien i tre delar och tar mig genom berättelsen ur tre perspektiv där jag får följa vad som har hänt. Det börjar med pappa Adams berättelse för att fortsätta med Stellas version och avslutningsvis är det mamma Ulrika som berättar. Jag får samma berättelse ur olika perspektiv. Upplevelser, känslor och ledtrådar läggs till i berättelsen för varje familjemedlem som berättar sin version.
 
Mattias Edvardsson ger karaktärerna liv och det gör det lätt för mig att tycka om alla tre familjemedlemmarna. Samtidigt som jag hela tiden ställs inför nya perspektiv och egna funderingar kring vad som är rätt eller fel. Extra intressant och en verklig krydda till handlingen är att pappa Adam är präst och mamma Ulrika är jurist. Både Adam och Ulrika brottas med sina egna känslor, övertygelser och tvivel. Är deras yrken till nytta eller blir det en belastning? Det här hanterar Mattias Edvardsson snyggt och jag kan verkligen känna den ångest som de alla känner men också den värme och kärlek som svetsar samman.
 
Det här är så bra. Det känns som det är på riktigt och här finns inga konstigheter och påhittade känslor. Livet får ta plats och allt känns sant och ärligt. Känslorna känns äkta och det är lätt att ta till sig och känna igen sig.
 
Jag har nämnt det förr när jag skrivit om tidigare titlar av Edvardsson, länkar hittar du nedan. Språket alltså. Det är välskrivet, välformulerat, vackert, enkelt och så innehållsrikt.
 
Så här inleder Edvardsson:
 
"Vi var en helt vanlig familj. Vi hade intressanta, välbetalda arbeten, ett stort socialt umgänge och en aktiv fritid med plats för både idrott och kultur... Vi hade bolån som vi pliktskyldigt amorterade, vi sorterade våra sopor, använde blinkers och höll hastigheten och lämnade alltid tillbaka våra biblioteksböcker i tid..." 
 
 
Ja en roman om ett brott, men det här är så mycket mera. Det här är en bok om kärlek, ungdom, relationer, vänskap, äktenskap, familj och livet när det pågår. Ja känner man egentligen varandra fullt ut i en familj? Är Stella skyldig? Det lämnar jag åt dig att ta reda på. Nu har du en mycket stark läsupplevelse framför dig. En stark berättelse om en helt vanlig familj. En fin berättelse om vänskap. En gripande berättelse om ett äktenskap som sätts på prov utöver det vanliga. En stark berättelse om vad som egentligen är rätt eller fel, sanning eller lögn.
 
Tack Mattias för att du skickade ett förhandsexemplar till mig. Det värmer!
 
Här hittar du mer om Mattias Edvardssons böcker på bloggen:
 
Mattias Edvardsson besöker Anders Ljungstedts Gymnasium


onsdag 6 juni 2018

Skrivtorka, bokpost och snart sommarlov...

Jo då jag är kvar men lusten att skriva har inte infunnit sig på ett bra tag.

Läslusten är det egentligen inget fel på men som gymnasielärare i betygssättningstider, så här i slutet av vårterminen, och med nationella prov och kursavslut som gör sitt till orken i kombination med kompetensutveckling för egen del inom chefs- och ledarskap som bjudit på en hel del litteraturstudier av annat slag än skönlitteratur... ja ni fattar, så har det inte blivit något bloggande. 

Men nu till varför jag egentligen satte mig för att skriva några rader. Alltså glädjen när Birgitta Bergins senaste roman Holländarn, en solig tisdag härom vecka, låg i min brevlåda. Den känsla och skrivlusten börjar så smått göra sig påmind.

Jag har läst Birgittas Bergins böcker om Elsa och Thore Som ett brev på posten och Något du inte vet att jag vet och bara älskade dem. Ska nog samla mina tankar och skriva några rader om Elsa och Thore för det är de värda.

Nu ser jag fram emot att läsa Holländarn som är baserad på en sann historia.
 
 



måndag 19 februari 2018

Har jag en dålig dag kanske någon dör av Christian Unge...

För drygt ett år sedan hörde Christian Unge av sig och undrade om jag ville läsa ett bokmanus som han arbetade med för tillfället. En bok började ta form där Christian skrev och berättade om sitt läkarliv och sina misstag som läkare i Afrika och i Sverige. Självklart ville jag läsa, både hedrande och spännande att få det förtroendet.

När så nu boken äntligen landade i min postlåda för ett par veckor sedan så var det med stor förväntan jag satte mig för att läsa den färdiga boken.

Det har varit mycket intressant att få ta del av patientfall och att få komma så nära Christian Unge både som privatperson och professionell läkare. På ett okonstlat sätt belyser Christian de brister som finns i dagens sjukvård samtidigt som han mycket personligt berättar om sina egna misstag som läkare. Christians personliga tankar och reflektioner är den röda tråd som binder samman berättelsen på ett utomordentligt sätt och som gör det lätt att följa och ta till sig berättelsen. Upplägget känns genomtänkt när fakta och forskning varvas med verkliga situationer, händelser och upplevelser. Det skulle kunna var tung läsning rakt igenom men Christian Unges ärlighet gör berättelsen ljus.

Faktorer såsom globala hälsoproblem, fattigdom, stress, okunskap, otillräcklighet, frustration men också forskning, glädje, kunskap, ärlighet, ledarskap och en vilja att se hela människan gör detta till en viktig bok.

Jag minns att jag skrev till Christian att jag uppskattade hur hans personliga och utlämnande text fick mig att själv reflektera över hur jag uppfattar svensk sjukvård, både när anhöriga och jag själv sökt vård. Har jag en dålig dag kanske någon dör får mig verkligen att tänka efter och försöka sätta ord på mina egna känslor och tankar om sjukvården.

Språket är lätt att följa och ordval och förklaringar gör sitt till för att du som läsare inte ska behöva ha några medicinska kunskaper, men för den skull blir det inte för enkelt.

Tonen av uppriktighet och hur viktigt det är att se hela människan stannar kvar och det uppskattar jag!


Norstedts / recensionsexemplar 2018



torsdag 4 januari 2018

Stormaktstiden, Östergötland...nästa ljudbok...


Nu är det äntligen dags att börja med första delen i Lövbergaserien Ett fjärran krig av Göran Redin. Raskt förflyttar jag mig till stormaktstiden och Lövberga gård i Östergötland. Det är alltid lika spännande att ta del av en berättelse från hembygden och i tanken beger jag mig knappt fem mil sydost från läsfåtöljen.

Jag väljer att lyssna på boken och uppläsare är Anne-Li Norberg och ett av mina favoritförlag Historiska Media står för utgivningen så redan där är jag hemma.

onsdag 3 januari 2018

Läsutmaning: 3 X 3 under 2018

Läsutmaningen 3 x 3 under 2018 passar mig perfekt. Sagt och gjort efter en stunds botaniserande i bokhyllorna så slår jag två flugor i en smäll och råder bot på några av de hyllvärmare som jag har här hemma. Det är återigen UGGLAN & BOKEN som utmanar mig och jag är definitivt på.


Så här går det till:
Läs tre teman med tre böcker i varje, alltså 3 x 3 under 2018

De här böckerna har jag samlat under tre teman och tänker läsa under 2018 och jag stryker över här efterhand som de blir lästa:

3 x Christoffer Holst
Mitt hjärta går på
Mindfulness för losers
För oss är natten ljus

3 x Olästa deckare
Emelie Schepp, Pappas pojke
Louise Penny, Nådastöt
Cecilia Sahlström, Vit syren

3 x Romaner av nutida svenska kvinnliga författare
Karin Alfredsson, Skrik tyst så inte grannarna hör
Carin Hjulström, Kärlek sökes
Anne Liljeroth, På andra sidan gatan

tisdag 2 januari 2018

Utmaning: Läs en novell III

Novellen, det lilla formatet med det stora innehållet, ligger mig varmt om hjärtat. Så när nu UGGLAN & BOKEN för tredje gången gilt utmanar till novelläsning med Läs en novell III så hakar jag på och hoppas att utmaningen funkar bättre för mig i år.

Bild lånad av UGGLAN & BOKEN
Utmaningen går ut på att läsa noveller som matchar en lista med fyrtio olika beskrivningar (varje novell får bara passas in på en beskrivning). För att klara utmaningen ska du läsa minst tjugo noveller.

Läsutmaningen pågår under hela 2018





Listan att utgå ifrån ser ut så här:

1. Läs en novell med något från växtriket i titeln
2. Läs en novell som filmatiserats
3. Läs en novell med bokstaven X i titeln
4. Läs en novell av en Nobelpristagare
5. Läs en novell som utspelar sig under en högtid
6. Läs en novell som översatts från tyskan
7. Läs en novell som ursprungligen gavs ut på 1800-talet
8. Läs en novell om en hemlighet
9. Läs en novell som utspelar sig i ett land du ännu inte besökt
10. Läs en novell med en titel hämtad från en dikt/sångtext
11. Läs en novell med något från rymden i titeln
12. Läs en novell av en författare från ett afrikanskt land
13. Läs en novell med färre än sju sidor
14. Läs en novell av en författare som gett ut mer än tio böcker
15. Läs en novell som gavs ut under 2018
16. Läs en novell om flykt
17. Läs en novell om ett ämne som du visste mycket litet om
18. Läs en novell som handlar om ett sagoväsen
19. Läs en novell där någon dansar
20. Läs en novell av en favoritförfattare
21. Läs en novell som ursprungligen gavs ut på 1970-talet
22. Läs en novell av en författare från ett asiatiskt land
23. Läs en novell där ett fordon spelar en stor roll
24. Läs en novell med något runt i titeln
25. Läs en novell där någon är sjuk
26. Läs en novell med något från havet i titeln
27. Läs en novell av en författare som också skriver barnböcker
28. Läs en novell som utspelar sig på en arbetsplats
29. Läs en novell som översatts från spanskan
30. Läs en novell med ett väderstreck i titeln
31. Läs en novell där någon flyttar
32. Läs en novell vars titel du tycker är vacker
33. Läs en novell där det snöar
34. Läs en novell med något taggigt i titeln
35. Läs en novell av en amerikansk författare
36. Läs en novell om kärlekslycka
37. Läs en novell vars titel börjar på samma bokstav som författarens efternamn
38. Läs en novell där (minst) en av personerna är ett barn
39. Läs en novell där någon dricker kaffe eller te
40. Läs en novell av en författare som också är känd för ett annat yrke



Hipp Hipp Hurra Hurra på 7-årsdagen...



Idag är det sju år sedan jag började blogga och Erikas Bokprat såg dagens ljus. Dagen firas på bästa sätt i läsfåtöljen varvat med att plocka bort julen och i sällskap av en ljudbok.

Ett helt nytt och oskrivet bokbloggarår ligger framför mig så välkomna att hänga på!

måndag 1 januari 2018

Ett litet liv och tack Lotta...

Årets första blogginlägg tillägnar jag Ett litet liv av Hanya Yanagihara. Jag har idag på årets första dag läst klart historien om de fyra vännerna Jude, Willem, JB och Malcolm och alla de mycket betydelsefulla människorna runt dem.

Det tog mig drygt 250 sidor av 682 innan jag var fast. Det är många trådar att nysta i och många karaktärer att stifta bekantskap med innan det börjar klarna. Jag är tagen och omskakad. Jag har i skrivande stund inte ord för att formulera ett inlägg om boken och så mycket är redan skrivet men jag vill ändå säga något.

Ord som stark, plågsam, uppslukande, gripande, fasansfull och mycket, mycket bra snuddar bara vid vad jag känner efter att ha lagt ifrån mig boken. Ett avgrundsdjupt mörker vägs upp av den villkorslösa kärlek som binder samman karaktärernas liv.

All den smärta och det faktum att varje mening innehåller så mycket har gjort att det har tagit mig ett bra tag att läsa klart. Jag har också på grund av allt det fasansfulla som Jude utsätts för (Jude är den som håller samman berättelsen) varit tvungen att ta paus i läsandet stundtals och bara vila i tanken.

Det här är en bok som man måste diskutera med andra. En oförglömlig läsupplevelse! Tack Lotta för att du peppade mig att fortsätta läsa om vännerna.



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...