Spindeln blev årets sista bok...

Årets sista bok blev Spindeln av Lars Kepler i ljudboksformat. Boken är den nionde boken i serien om poliserna Joona Linna och Saga Bauer och jag har läst alla föregående åtta i serien.

Jag brukar vilja läsa böcker i rätt ordning, så att säga, för att hänga med ordentligt och följa karaktärernas liv. När det gäller Spindeln så är det nästan ett måste. Boken bygger direkt vidare på händelser från framförallt två av de tidigare böckerna i serien Lazarus och Sandmannen.

I kölvattnet efter seriemördaren Jurek Walter så byggs en gastkramande jakt upp på en mördare med ett modus operandi som går utanför vad som är realistiskt. Ja det blir bitvis riktigt magstarkt med fasansfullt blodiga detaljer. Men när det är som mest detaljerat och otäckt så växlar Kepler snyggt till andra scener och väver sakta ihop en historia där karaktärernas utveckling och relationer får komma till tals. Det är just karaktärerna som jag har lärt känna i Keplers serie om Joona Linna som jag gärna vill följa. Det är en konst att hålla kvar den röda tråd som Jurek Walter står för genom en hel bokserie. Ja Spindeln är bitvis helt fasanfull och orimlig men det är onekligen svårt att sluta läsa. 

Som jag skrev så valde jag att lyssna på boken och uppläsare är Jonas Malmsjö. En av de bästa manliga uppläsarna som jag gärna lyssnar på.

Ambulans 906 - Till det yttersta av Christian Unge...

Ambulans 906 - Till det yttersta av Christian Unge är en spinoff  på Går genom vatten, går genom eld  som är den första boken i serien om Tekla Berg, akutläkare på Nobelsjukhuset i Stockholm. En snyggt gjord spinoff som släpptes den 22 november 2019 som ljudboksserie på bland annat Nextory, Storytel och Bookbeat.

Reza som är ambulanssjukvårdare kämpar på med jobb, ekonomi och livet som ensamstående pappa till tonårsdottern Nasrin. Han kör ambulans tillsammans med kollegan Malin och försöker komma över sina drömmar om att bli kirurg. En utbildning som han påbörjade i hemlandet innan han kom till Sverige. Men allt som oftast går han över gränsen och inväntar inte delegering från kollegan, som har det medicinska ansvaret i ambulansen. På samma sätt påkallar han heller inte (och får också kollegan att brista i ansvar) assistans från akutläkarbilen som är rutin.

Han kan inte stå emot de 20 000 kronor som han erbjuds av en okänd man för att rädda livet på en skottskadad kille. Det dröjer inte länge förrän han är insnärjd som husläkare åt ett kriminellt nätverk. Och det är här jag återigen får hänga med i Stockholms undre värld som Victor Umarov styr med järnhand. Reza blir allt mer stressad av att dölja sitt extraknäck som läkare och dessutom klara av sitt vanliga jobb som ambulanssjukvårdare.

På samma gång har heroinöverdoserna i Stockholm ökat markant vilket får Tekla Berg att ana att något inte står rätt till. Reza och Malin får allt oftare åka på dessa larm. Misstankarna växer och vem är det egentligen som brister? För det blir Tekla Berg mer och mer övertygad om att någon gör. Det går så långt att polisen till slut kopplas in.

Det är fartfylld precis som det alltid är när Christian Unge håller i taktpinnen. Sjukhusmiljön kan han det är det inte mycket att orda om. Precis som jag nämnt om Unges tidigare utgivning så behöver du inte vara kunnig inom medicinsk terminologi för att kunna hänga med. Det är ett stort plus.

Jag gillar upplägget med kort info från SOS 112 om den utryckning som Reza och Malin ska åka på. Det ramar in intrigen på ett utmärkt sätt. Likaså vävs miljöer och karaktärer snyggt samman utan att det för den skull blir rörigt. Du behöver inte ha läst boken om Tekla Berg för att kunna hänga med i handlingen men jag hade stor behållning av att få träffa på flera av karaktärerna igen. När så slutet i boken touchar början i boken om Tekla Berg så är vi hemma och jag vill ha mer av Reza.

Det här är den första säsongen i en serie om Reza. Ambulans 906 - Till det yttersta kommer också släppas som storpocket framöver. 

Tack ännu en gång Christian Unge för att jag fick förtroendet att läsa den första säsongen.

Går genom vatten, går genom eld av Christian Unge...

Tekla Berg, akutläkare på Nobelsjukhuset i Stockholm, är här för att stanna!

Som en av de första på plats vid ett katastroflarm, utlöst av en explosionsbrand i ett höghus i Stockholm, räddar hon livet på en svårt brännskadad man. Det är en hel del som tyder på att det här är en terroristattack med flera dödsoffer. Vem är mannen? Gärningsman eller oskyldigt offer? Är det någon som Tekla känner?

Det här är upptakten till en rafflande intrig och en rad händelser som kommer beröra Tekla högst personligt. En sjukhusledning som tar till alla medel för att nå sina mål, korrumperade poliser och patriarken Victor Umarov som styr sitt familjeimperium och Stockholms undre värld med järnhand. Ja ingredienserna finns definitivt här för en rafflande thriller.

Nobelsjukhuset blir snabbt en plats på liv och död och då inte bara med tanke på att det är just ett sjukhus där liv och död alltid är närvarande. Tekla brottas med sitt förflutna, sina egna demoner och sitt ständiga dåliga samvete för lillebror Simon. Simon som ständigt hamnar i trubbel där droger och våldsamma uppgörelser börjar bli vardag. Tekla dras som sagt obönhörligen, både som läkare och privatperson in i maffians kontrollerande av Stockholms undre värld. Samtidigt försöker hon hantera sin speciella förmåga. Ett fotografiskt minne som är hennes värsta fiende men samtidigt största gåva. Teklas dunkla förflutna ligger hela liten under ytan och kittlar mig som läsare. Allt snurrar fortare och fortare och Tekla tar till medel som inte är att rekommendera (så har jag inte spoilat för mycket). Jag fastnar också för den excentriske sjukhuschefen Monica Carlsson på Nobelsjukhuset som kommer allt närmare Tekla och tar till alla medel för att organisera det mest framgångsrika sjukhuset i huvudstaden.

Christian Unge som är överläkare och med en gedigen erfarenhet från Läkare utan gränser gräver snyggt där han står. Sjukhusmiljön kan han väl och använder den också trovärdigt och utan att för den skull försvåra för den läsare som inte är van vid miljön.

Jag har läst Christian Unges thrillerserie om kirurgen Martin Roeykens och gillade den skarpt. Jag fick i ett tidigt skede förtroendet av Christian Unge att läsa ett utkast om Tekla Berg och jag är definitivt inte besviken nu när jag har läst boken. I vanlig ordning skriver Unge medryckande och tempot är högt och det är svårt att släppa boken innan sista sidan är läst. Det är många frågor som jag vill ha svar på så det är bra att det här är första delen i Tekla-serien. Ännu en gång har Unge fångat mig och Tekla är definitivt här för att stanna.


Tack Christian Unge för att  du gav mig förtroendet att i tidigt skede läsa utkast om Tekla Berg och tack  Norstedts för recensionsexemplar.

Äntligen nytt av Christian Unge...

Det finns några författare som jag har hängt med alltsedan jag startade bloggen och alltsedan de gav ut sina första böcker. En av dem är Christian Unge, överläkare på Karolinska Sjukhuset och tidigare även verksam inom Läkare utan gränser i Afrika. Våra vägar korsades redan 2012 då Christian hörde av sig till mig och undrade om jag ville läsa hans debutroman.

Den debutromanen Turkanarapporten kom att bli den första i en spänningstrilogi om läkare Martin Roeykens, och de efterföljande delarna är Kongospår och Saharasyndromet. Vi har fortsatt haft kontakt då och då och Christian släppte den uppmärksammade sakprosaboken Har jag en dålig dag kanske någon dör 2018 som jag redan på ett tidigt manusstadium fick möjligheten att läsa och kommentera. För övrigt en stor ära.

Och nu är det alltså dags igen för under våren 2019 så släpper Christian Unge äntligen sin spänningsroman om Tekla, Går genom vatten, går genom eld: Teklaserien 1. En karaktär som jag också haft nöjet att få bekanta mig med så smått tidigt under processens gång. Tekla är akutläkare och en mycket intressant karaktär som jag nu snart får möta igen.

Ny bekantskap...Oxen-serien...

 

Ni vet känslan när något nytt ligger framför en. Nu är det dags för en ny bekantskap. Jens Henrik Jensen och De hängda hundarna. Danish crime brukar inte gå fel. Jag väljer ljudboksformatet.



Det som göms i snö av Carin Gerhardsen...

Det känns tryggt när årets första ljudboksinlägg ska formuleras och det är Carin Gerhardsen som ligger bakom berättelsen.

Det som göms i snö är den första boken Carin Gerhardsen ger ut efter sin fina Hammarbyserie om kriminalkommissarie Conny Sjöberg och hans team på Hammarbypolisen.

Jag har längtat efter nytt från Gerhardsen och hon gör mig inte besviken. Det här är en psykologisk thriller som berättas ur flera personers synvinkel. Vad var det egentligen som hände den där vinterdagen i januari för fyra år sedan? Den där dagen när snön tilltog och vägarna frös till blixthalka. När ett kärlekspar stämde möte. När en hustru väntar hem sin make. När en kvinna får skjuts hem. När bilfärden går alldeles för fort. När snötäcket snabbt ökar och döljer alla spår.

Finurligt vävs de olika personernas berättelser från den där vinterdagen i januari för fyra år sedan samman. Växelvis får jag följa det som händer i nutid och det som hände då. Sakta men säkert klarnar historien. Bitvis tror jag att jag har räknat ut hur det ligger till men så lägger Carin Gerhardsen till någon detalj som kullkastar mina uträkningar och jag dras vidare i berättelsen. Det sker inte bara en gång utan det kommer med jämna mellanrum. Riktigt snyggt och precis så som jag vill ha det. Och inget är riktigt som det till en början verkar vara. Men jag blir aldrig orolig att det ska bli för rörigt för som alltid så avslutar Carin Gerhardsen på ett raffinerat sätt.

Jag valde att lyssna på boken och uppläsare är Stefan Sauk. Och ja han gör det bra!

Jag har följt Carin Gerhardsen sedan hon började skriva om Conny Sjöberg och hans team och här finns ett inlägg från 2012 då vi träffades. För övrigt är det bara att söka på Carin Gerhardsen här i bloggens sökruta så hittar ni mer om hennes böcker.

Kejsaren av Dan Buthler & Dag Öhrlund...

Så där ja. Ett av semesterns ljudboksprojekt är i hamn. Ja i hamn passar särskilt bra eftersom jag under lyssnandets gång har befunnit mig på familjens sommarö i den östgötska sommaridyllen.

 

Så för drygt två veckor sedan lyssnade jag klart på Kjesaren av Dan Buthler & Dag Öhrlund, den nionde och som jag tror sista boken i serien om psykopaten Christoffer Silverbielke. Jag har medvetet väntat ett tag och samlat mina tankar lite. Jag hade en samtal med Nina, en av bokdamer i vår bokklubb Litteraturens Vänner, innan jag började lyssna på Kjesaren. Nina och jag har under åren tillsammans följt Colt och Silverbielke och hon var nu tveksam till om hon skulle fortsätta lyssna. Men vi kunde inte riktigt släppa serien än. Så sagt och gjort.

Silverbielke har precis tagit sig ifrån tillvaron som gigolo till den äldre amerikanska mångmiljonärskan Mary Jo i Thailand. Änkan Mary Jo som han har sol-och-vårat för att återigen bygga upp sin förmögenhet. Den förmögenhet som han efter att ha förlorat företag och tillgångar fått fryst av ekobrottsmyndigheten.

Silverbielke har siktet inställt på USA, finansvärlden och de exklusiva salongerna. Den värld som han anser sig ha rätt till. Det krävs enorma summor för att ta sig vidare och Silverbielke skyr i vanlig ordning inga medel för att ta sig dit han vill. Hans plan denna gång är om möjligt än mer ondskefull än i de tidigare böckerna. Jag väljer att inte berätta mera om det han genomför men kan säga så mycket som att det handlar om en arrangerad människojakt för mångmiljonärer på en ö i Stilla havet, helt fasansfullt.

 

Min käre kommissarie Jacob Colt är fortsatt fast besluten att få tag på Christoffer Silverbielke. Den psykopat som har utplånat hela Colts familj. Colt finner ingen annan råd än att en gång för alla sätta stopp för psykopatens framfart och enda sättet är att döda honom. Colt spårar tillsammans med sin gode vän Hector Venderez upp Silverbielke på en ö i Stilla havet och sammandrabbningen är ett faktum.

 

Utan att avslöja vad som händer och hur det nu än går (för det här måtte väl vara sista delen?) så lägger jag psykopaten Christoffer Silverbielke till handlingarna. Det har varit en intressant och otrolig resa att följa Jacob Colts jakt på psykopaten men mot slutet av serien så har mitt intresse svalnat. Det har varit en fasansfull läsning bitvis och ibland har det bara blivit för mycket men jag har ändå fortsatt följa med på resan för att få ett avslut. Och det är nog det som har fascinerat mig mest och gjort att jag faktiskt orkat lyssnat på samtliga böcker i serien. För det är stundtals ingen trevlig läsning att ta del av psykopatens framfart. Och att det inte går som jag vill eller förväntar mig har också varit en stor del av behållningen, hur konstigt det än kan låta.

 

Men det ska sägas Buthler & Öhrlund har skickligt lagt ut cliffhangers och gett mig hopp på vägen trots allt det helt makalöst fasansfulla och avskyvärda jag har fått ta del av. Jag hade förmånen att samtala en stund med Dag Öhrlund på Bokmässan för något år sedan (då Bokmalen aka Jenny Magnusson presenterade oss) och vi pratade bland annat om hur det kan komma sig att serien om Silverbielke kan locka så många läsare.

Ja jag tror helt enkelt det beror på att Buthler & Öhrlund skickligt kan berätta en historia. De ger sina karaktärer riktigt liv oavsett om de är goda eller onda. De lägger ut halmstrå som jag tafatt famlar efter för att försöka få någon ordning på rätt och fel, gott och ont.

Bakom varje karaktär, både god och ond i serien, så döljer sig i grunden vanliga människor (nja tveksamt med Silverbielke) precis som du och jag. Ett förfluten barndom som gör sig påmind och ett liv som har formats utan stöd från vuxenvärlden. Svek, övergrepp och ensamhet. Jag har fått bevittna hur hat kan gro och hur hämnden blir en drivkraft när det inte finns några gränser för ondskan.

Och så något om Stefan Sauk. Ni som känner mig vet att jag verkligen uppskattar hans uppläsning. Han har stöttat mig genom de mest fasansfulla partierna med sin röst och tolkning av karaktärerna.

Så ja serien om Colt och Silverbielke är som sagt bitvis riktigt fasansfull men jag vill inte ha den här läsupplevelsen ogjord. Och hoppet har funnits hos mig under hela tiden och jag har varit tvungen att fortsätta för att få ett avslut...för det är väl den sista boken nu? För jag vet inte om jag klarar av att hantera Silverbielke mer.

Här hittar du lite till om serien på bloggen.
 

 

 

 

Anne-Marie Schjetlein x 2...

Inför Bokmässan 2016 i Göteborg hörde Anne-Marie Schjetlein av sig till mig och undrade om jag ville läsa hennes andra bok Döden den bitterbleka om läkaren Andreas. Tanken var att jag skulle komma förbi montern där Anne-Marie stod på Bokmässan när jag var där på torsdagen med jobbet. Tyvärr så missade vi varandra och Anne-Marie skickade boken till mig per post istället. Tack snälla för det!

Döden kvittar det lika,  som sedan den släpptes har stått och väntat i min bokhylla, är den första boken i serien och tvåan är alltså  Döden den bitterbleka. Vän av ordning så ville jag läsa den första boken i serien först innan jag läste tvåan. Sagt och gjort här kommer nu mina tankar om båda böckerna.


Döden kvittar det lika är spännande och gripande. Andreas är läkare och arbetar på sjukhuset i Halmstad och lever med fru och två barn i det fashionabla villaområdet i Tylösand. En idyll skulle man kunna tro men äktenskapet knakar och Andreas vänstrar med kollegan Tess. Andreas fru hanterar äktenskapet genom att bedöva sig med att omge sig av ett välstädat och designat hem parallellt med att ta hand om parets pojkar. Men det är något som gnager och som hon verkligen skulle behöva prata med Andreas om. Allt rämnar den dag Andreas kommer in till sitt jobb och hans älskarinna Tess ligger medvetslös på akuten påkörd av en smitare.

Parallellt ges glimtar från en ung flickas tillvaro, inlåst på sitt rum i stugan mest hela tiden. En flicka som lever med sin alkoholiserade och prostituerade mor. En tillvaro som präglas av rädsla, hunger och en längtan efter omsorg och kärlek.

Olyckan som Tess råkat ut för får det förflutna och alla sanningar att poppa upp utan förvarning. Ingredienser såsom ensamhet, svartsjuka, utsatthet, ond bråd död och kärlek använder Anne-Marie Schjetlein snyggt för att lotsa mig genom och fram till uppgörelsen. De trådar som jag serveras flätas sakta men säkert samman. Jag får en känsla för karaktärerna och jag kan säga så mycket som att Andreas är jag rejält förbannad på till en början. Men här finns också andra karaktärer som jag tar till mig på olika sätt. Flera av dem finns direkt i Andreas närhet på sjukhuset. En fasansfull familjehistoria som går mot ett oundvikligt slut men berättad med varm hand.

Hoi Förlag

Döden den bitterbleka tar vid där föregångaren slutar och för att inte spoila alltför mycket så nöjer jag mig med att berätta att Andreas nu försöker plocka upp de spillror som han och familjen har att hantera efter det som hänt dem.


Samtidigt som Andreas försöker få vardagen att fungera så florerar ett rykte om en pedofil i Halmstad. När så Andreas tvingas ta emot skadade pojkar på sjukhuset växer oron. Finns det en koppling till det förgångna som drabbat hans familj?

Anne-Marie Schjetlein har spetsat till sin historia ytterligare i bok nummer två. Jag serveras psykologisk spänning varvat med relationer, vardag, spirande kärlek och flera ledtrådar som jag lockas följa och fundera kring. Det tar i stort sett till de sista sidorna innan jag får det svar som jag vill ha. Jag uppskattar verkligen att Anne-Marie Schjetleins håller mig på halster på ett så raffinerat sätt, att jag med andan i halsen hela tiden tyst för mig själv upprepar "Nej så kan det inte vara" växelvis med "Jo så är det verkligen hon kommer inte väja för att sluta på det sättet".

Barn som kommer till skada och far illa är ett svårt ämne att hantera (både som författare och läsare) men Anne-Marie Schjetlein gör det med fingertoppskänsla utan att gå in på detaljer. Det känns bra. Jag uppskattar att Anne-Marie Schjetlein berättar sin historia utan att lägga fokus på poliskommissarier och utredningar men också att hon inte försöker tillskriva Andreas några hjältefasoner trots att han minst sagt hamnar i fasansfulla situationer.

Bokfabriken / recensionsexemplar

Det var extra givande att läsa böckerna direkt i följd. Ibland kan det bli för mycket att fortsätta direkt med en uppföljare men inte i det här fallet. Anne-Marie Schjetlein bjuder på en cliffhanger i första boken där ytterligare en av Andreas kollegor har en central roll. Härligt att andra boken fanns till hands direkt så jag kunde fortsätta.

Båda böckerna finns som ljudböcker på Storytel om du hellre väljer att lyssna.

Månskensdalen av Sievert Sjöberg...

I en liten dalgång strax utanför Rimforsa i Östergötland ligger Månskensdalen mjukt inbäddad av djupa gammelskogar. För trettio år sedan upplevde dalens invånare några omvälvande dagar och händelser som aldrig fick några svar.

Lena har aldrig kunnat glömma dessa dagar och återvänder nu tre decennier senare för att söka efter svaren om sin vän Stella Pauline. Månskensdalen är nu en bortglömd plats där några människor sedan Lenas ungdomsår envist stannat kvar av egen vilja eller inte förmått lämna och gå vidare. Precis som då får Lena nu uppleva några omvälvande och händelserika dagar i sin barndoms by. Händelser som gör att även Lena kan gå vidare ska det visa sig.

I Månskensdalen, som är Sievert Sjöbergs andra roman, får jag stifta bekantskap med en rad människor som inte går spårlöst förbi. Sievert Sjöberg tecknar karaktärernas personligheter med en skarp och tydlig penna. Växelvis bjuds jag på de tidigare händelserna från Lenas ungdomsår och Lenas möte med Månskensdalen i nutid. Sakta byggs min förståelse upp för den svunna tiden och de händelser som utspelade sig för trettio år sedan.

Sievert Sjöbergs berättarkonst lockar mig vidare i läsningen. Jag dras lätt in i händelsernas centrum och upplever platserna tydligt och klart. Språket är lätt att följa utan att vara för enkelt. Sjöberg låter mig ta del av en miljöbeskrivning utöver det vanliga. Jag kan riktigt höra suset från de djupa skogarna, känna bergets mystik och se sjöns ljus som Sjöberg beskriver på ett alldeles förtrollande sätt. Det är suggestivt på samma gång som det är lugnande och tryggt. Ja att få ta del av denna historia det är livet när det är som mest närvarande och äkta. Att jag dessutom känner igen platserna runt Rimforsa med omnejd väl och har tillbringat min barndoms somrar i trakterna och gör så även nu i vuxen ålder, ja det gör sitt till. För även om det här är fiktion så känns det på riktigt. Precis som en god läsupplevelse ska göra.

Tack Sievert Sjöberg för att du gav mig Månskendalen!


Atremi Bokförlag  2016 / recensionsexemplar från författaren

En nästan sann historia av Mattias Edvardsson...

En nästan sann historia är Mattias Edvardsson femte bok. På pärmens insidan finns en dedikation till mig "Till Erika I sanningens namn". Ja och vad kunde vara mer sant, så är det verkligen. Jag har tillsammans med Zackarias Levin och hans kursare fått följa med på en stark resa i sanningens tjänst.

1996 studerar Zackarias litterärt skapande vid Lunds universitet. Zackarias såväl som hans studiekamrater drömmer författardrömmen. Poeten Li Karpe är läraren som utmanar och påverkar dem alla till en gräns de inte trodde var möjligt. För att citera Li Karpe "Skrivandet är på liv och död". Hon låter Zackarias och hans kursare göra den store författaren Leo Starks bekantskap. En bekantskap som kommer sluta med att en av dem blir dömd för mordet på densamme trots att kroppen aldrig hittats.

2008 är Zackarias tillbaka i Skåne och i sitt barndomshem. Han har fått sparken från sitt jobb som journalist och det är slut med flickvännen. Här hemma hos sin mor ska han försöka att komma på rätt spår igen, slicka sina sår och plåstra om sitt krossade hjärta. Han har aldrig kunnat glömma tiden för Leo Starks försvinnande och att bäste vännen Adrian Mollberg fick sitta åtta år i fängelse för mordet. Zackarias börjar nysta i historien och ser sina möjligheter till att äntligen skriva den bok han drömt om. Vad vore väl bättre än att berätta historien om Leo Starks försvinnande och Adrians fängelsedom. Han har en bästsäljare på gång och titeln är given, Den oskyldige mördaren.

En nästan sann historia gör anspråk på att vara en av de bästa böcker jag har läst i år och det med rätta. Mattias Edvardsson blir bara bättre och bättre. Språket flyter skickligt i takt med att jag vänder blad och växelvis får följa vad som verkligen hände 1996 och vad som händer 2008. Just det att Edvardsson använder sig av detta växelvis berättande gör att dåtid och nutid flätas samman och kompletterar varandra. Jag får en allt tydligare bild av karaktärerna utan att jag för den skull kan lista ut slutet. Det är spännande och suggestivt att följa med på resan och karaktärerna utvecklas allt medan historien berättas och pusselbit läggs till pusselbit.

Det är så välskrivet och trovärdigt som alltid när Mattias Edvardsson fattar pennan och att Edvardsson är en mästare på att hantera det svenska språket är en underdrift. Det är en fröjd att läsa och uppslukas av det vackra och så välformulerade. Jag kan nu bara vänta på vad som ska komma härnäst. För jag vill ha mer!


Bokförlaget Forum 2016 / recensionsexemplar


Mera av Mattias Edvardssons på bloggen hittar du här:
Dit drömmar färdas för att dö
Där framtidens fötter vandrar
Stå ut
April April

Läser med mina gymnasieettor...

Det har blivit lite av en tradition att jag och mina gymnasieettor i svenska läser Magnus Nordin och i år läser vi hans Förföljaren. Jag har två klasser i svenska åk 1, en klass som går El- och energiprogrammet och en som går Flygteknikerutbildningen.

Det är första gången jag väljer samma bok till två grupper och det ska blir riktigt spännande att se hur det går. Vad eleverna tycker om boken och hur diskussionerna kommer gå.

Extra kul är att Magnus Nordin kommer på besök till skolan i januari och då besöker en av mina klasser i samband med Jag skriver i dina ord. Det tackar jag min kollega för som har fixat och ordnat så det kan bli av.
 

Prio ett av Emelie Schepp

Snyggt plockar Emelie Schepp upp trådarna som hon har lagt ut i föregångaren Vita spår. Jag är fast direkt i Prio ett som är den tredje boken i serien om åklagare Jana Berzelius. Jag följer mer än gärna fortsättningen om det dubbelliv som Jana tvingas leva på grund av sitt hemliga förflutna.

 

Jana Berzelius privatliv ligger som en ram runt historien och när hon får beskedet att hennes mor avlidit av en hjärtinfarkt och en person från det förflutna dyker upp tvingas Jana återigen agera helt utanför lagen och dölja de spår som leder till det förflutna. Vänskap sätts på prov, mystiken tätnar och jag anar och hoppas att det är en hel del som jag inte har fått reda på än om Jana.

 

Samtidigt kallas en ambulans till en lägenhet i Norrköping där ambulanssjuksköterskorna Philip och hans kollega finner en svårt skadad kvinna fastbunden vid en stol. Polis är snabbt på plats och kriminalkommissarie Henrik Levin och kriminalinspektör Mia Bolander befinner sig snart i en jakt på en hänsynslös person när ytterligare ett offer hittas. Vad är det för vansinnesdåd som dessa personer utsatts för och vad har de för koppling till varandra? Och varför mår ambulanssjuksköterskan Philip så dåligt?

 

Jag gillar att fokus ligger på de två ambulanssjuksköterskorna som karaktärer och att jag får följa dem både  privat och i yrkeslivet. Detta utan att för den skull förringa utvecklingen av huvudkaraktärerna Jana Berzelius och polisteamet med Henrik och Mia i spetsen. Pusslet kring deras personligheter läggs bit för bit och kopplingarna till de tidigare böckerna är tydliga. Jag får följa dem i deras privatliv i lagom doser parallellt med en röst från det förflutna som i kapitel med jämna mellanrum kommer till tals. Det är ett snyggt grepp att locka mig som läsare (läs lyssnare) att försöka komma på hur det hela egentligen ligger till. Mina funderingar på vem det är som kommer till tals i de kapitlen gör att jag vill vidare och hitta svaren.

 

Upplösningen är rafflande och jag utmanas av Emelie Schepp flera gånger när hon lägger ut trådar som jag lockas att plocka upp för att sedan komma på andra tankar om vem som är den skyldige. Du har tre spännande böcker framför dig och mitt tips är att du läser dem i kronologisk ordning.

 

Här kan du läsa mina tankar igen om de två föregående böckerna i serien, Märkta för livet och Vita spår.

 

 

 

Saharasyndromet av Christian Unge...

 

Förväntningarna fanns där när jag fick Saharasyndromet av Christian Unge på posten. Från första sidan dras jag med i ett brutalt gisslandrama när Martin Roeykens och hans kollegor kidnappas av en grupp terrorister i Sierra Leone, där de arbetar i fält för Läkare utan gränser. I en jeep förs de norrut och svävar mellan liv och död mer än en gång. Det står snart klart att Roeykens inte mår bra och hans kollega Mette anar att symtomen tyder på Ebola. Det blir hennes uppgift att inte låta kidnapparna få reda på sanningen för då lär de döda Roeykens direkt. Mette får axla en tung roll då gruppens överlevnad hänger på henne i samspelet med terroristledaren vilket skildras intensivt och trovärdigt.

Martins vuxna dotter Bella försöker desperat tillsammans med Säpo ta reda på vad som har hänt och varför. Vad Bella inte vet är att gisslandramat inom kort kommer få kopplingar till hennes direkta närhet och att hon och Martins fru Nadine snart kommer befinna sig mitt i händelsernas centrum.

Tempot är högt och spänningen stiger alltmedan jag vänder blad. Christian Unge har valt ett nytt grepp i denna hans tredje del om Roeykens då han låter karaktärer i Roeykens absoluta närhet spela huvudrollerna. Roeykens själv är en bricka i periferin och det känns lite nytt och fräscht. Jag gillar att jag får komma både Nadine och Bella närmare på det här sättet. Deras personligheter tecknar Unge äkta och jag kan känna deras skräck och fasa för att inte få hem Martin igen. Det är ruggigt aktuellt och nära den värld som vi lever i idag, även om trådarna en stund är många och jag tänker hur ska Christian Unge få ihop det här nu då. Men sakta vävs historien samman och jag lämnas med ett antal frågor och en cliffhanger som inte är att leka med.

För visst är det så att det kommer en fortsättning Christian Unge? Och tack för att du fortsätter höra av dig så jag får följa Martin Roeykens.


Mitt tips är att du läser Turkanarapporten och Kongspår först i nämnd ordning så du får en helhet. Båda finns nu återutgivna som pocket på Lind & Co.


Lind & Co / recensionsexemplar 2016

Saharasyndromet är här...

Idag kom äntligen Saharasyndromet med posten. Tack Christian Unge för att du hörde av dig. Saharasyndromet är den tredje fristående delen i serien om kirurgen Martin Roeykens. Jag ser fram emot att läsa boken efter att ha följt Martin Roeykens i de två tidigare böckerna.

Vad passar väl bättre än att börja läsa boken den här veckan då Kulturkollos tema är Afrika - en kontinent och Kulturkollos Linda har intervjuat Christian Unge om hans trilogi här.

Här kan du läsa mina inlägg om de föregående böckerna Turkanarapporten och Kongospår. 

Lind & CO / Recensionsexemplar 2016

Keplers senaste...

På hemmaplan igen efter min påsklovstripp till Nyköping så fortsatte jag lyssna på Playground, Lars Keplers senaste. Jag började lyssna på boken här om dagen. Det här är något helt annat än deras serie om Joona Linna. Angela Kovacs läser utmärkt bra och jag har fångats så här långt men vi får se hur det hela kommer att utveckla sig...

Jag lät dig gå av Clare Mackintosh...

Ett ögonblick förändrar allt. Femårige Jacob släpper sin mammas hand och springer ut i gatan. En bil kommer körande i rasande fart, Jacob träffas av bilen och omkommer direkt. En mammas liv slås i spillror.

Jenna flyr från sitt liv som är fördärvat och bosätter sig i en liten by i Wales. Här ska hon försöka glömma och lära sig att leva med sina minnen från den hemska olyckan. Hon försöker att leva så anonymt det går och har svårt att släppa någon in på livet. Men byborna är nyfikna på den mystiska kvinnan och det förflutna kommer allt närmare samtidigt som kriminalinspektör Ray Stevens med personal arbetar för att hitta bilföraren som smet från olycksplatsen.


Det här är så snyggt och skickligt berättat Jag dras obönhörligen med i historien med hull och hår. Jag lockas att försöka lista ut hur det hela hänger ihop. Jag lägger pusselbit till pusselbit men får hela tiden tänka om och det är en av berättelsens styrkor. Clare Mackintosh tar mig med på en psykologiskt spännande resa i sin debutroman Jag lät dig gå och har förmågan att hålla mig på sträckbänken till sista boksidan.

Du som gillar psykologisk spänning och blandvändare har en högtidsstund framför dig. Ljudboksuppläsningen står Anna Maria Käll för.

Motvind av Dan Buthler & Dag Öhrlund...

Så där ja, då har jag lyssnat färdigt på den sjunde boken i serien om psykopaten Christoffer Silverbielke, Motvind av Dan Buthler och Dag Öhrlund.

Föregångaren Hämnaren slutade som sig bör med en maffig cliffhanger och handlingen tar vid direkt där det slutade. Jacob Colt, som nu är kommissarie vid Europol i Haag, fortsätter sin jakt på Silverbielke som för all framtid förstört hans liv. Colt tar hjälp av Silverbielkes syster Anna, som nu också råkat ut för Silverbielkes vansinne, i sin jakt på att en gång för alla sätta stopp för psykopaten.

Allt leder sakta men säkert mot Christoffer Silverbielkes undergång när snaran dras åt på fler än ett sätt och jag tänker att nu bör det väl få ett slut. Parallellt med att Silverbielke fortsätter sin skoningslösa framfart och lämnar förödelse i sina spår allt i takt med som han själv uttrycker det "är på ett ovanligt gott humör".

Men som i tidigare böcker i serien så lämnas jag med de frågor och lösa trådar som Buthler & Öhrlund så skickligt serverar mig. Min känsla är att det här kan eller rent av bör vara den näst sista boken i serien. För inte kan väl Christoffer Silverbielke reda ut det trångmål han nu har hamnat i. Nu är det dags för Jacob Colt att få lite ro.

Jag diskuterade Motvind med en av mina bokklubbsdamer. Vi har gemensamt följt Silverbielkes framfart och ivrigt diskuterat varje bok i serien. Men nu sa hon bestämt ifrån "Nej nu tänker jag inte lyssna på någon mera bok om serien fortsätter" 

Men känner jag mig själv rätt så kan jag säkert inte låta bli när nästa bok kommer.....

STHLM: inferno av Varg Gyllander

STHLM: inferno är Varg Gyllanders senaste bok och första delen i en ny serie om polisorganisationen NOCC National Organized Crime Command, organisationen som har både hemlig budget och antal medarbetare samt lyder under justitiedepartementet. Gruppen är enbart skapad för att bekämpa den organiserade brottsligheten.

Skådeplatserna och trådarna är flera, djupt under ytan på ett stormigt Östersjön, flera sprängattentat lamslår Stockholm, på restaurang Gondolen blir en grupp människor instängda kämpandes mot klockan, ett rum på Stockholms Universitet och en arabisk bärnstenshäst. Allt upplagt för en fartfylld actionthriller.

I ett högt tempo vävs allt samman samtidigt som jag får stifta bekantskap med Norma och Joshua, experter på att bekämpa organiserad brottslighet. Norma och Joshua hamnar i en livsfarlig jakt med både klockan och ett Stockholm som ett brinnande inferno som sina motståndare.

Vi, jag och actionthrillern, klickar inte riktigt. Det är lite för många trådar i handlingen för min smak. Jag får inte den riktiga känslan för handlingen även om det klarnar på slutet. Men Varg Gyllanders fingertoppskänsla för personskildringar finns där precis som jag hoppats och karaktärerna Norma och Joshua vill jag definitivt lära känna mera. Jag serveras små ledtrådar som avslöjar personligheter som gör mig nyfiken. När så Conny Sjöberg från Hammarbypolisen dyker upp i handlingen så är lyckan total. Så snyggt och skickligt att låta Carin Gerhardsens poliskommissarie och min älskade kommissarievän Conny få vara med. 

Jag valde att lyssna på ljudboken och fick då också stifta bekantskap med en för mig ny uppläsare, Anders Sahlman, som gjorde det utan anmärkning. En uppläsning som satt helt enkelt.

Så som sagt även om jag och actionthrillern inte riktigt klickar så vill jag definitivt följa Norma och Joshua.

Turkanarapporten och Christian Unge äntligen på Storytel...

Äntligen är det dags. Ni som inte har läst, eller varför inte ni som vill läsa om, Turkanarapporten av Christian Unge har nu ett gyllene tillfälle. Den 2/11 släpps boken på Storytel. Jag blev riktigt glad när jag från säker källa fick reda på att det är Stefan Sauk som är uppläsare. Ja som ni nog vet vid det här laget är han en av mina favorituppläsare.







Turkanarapporten är den första delen i Afrikatrilogin efterföljd av Kongospår som del två. Jag ser fram emot att läsa den tredje och avslutande delen Saharasyndromet som utkommer våren 2016 på Lind & Co. Våren 2016 kommer dessutom båda böcker i nyutgåva med riktigt snygga omslag.

Läs mer om böckerna och författaren på Christian Unge

Stalker av Lars Kepler...

"Om lamporna är tända kan en stalker se dig utifrån, men om lamporna är släckta kan du inte se en stalker som redan är inne"

I ovanstående stämningsläge har jag befunnit mig under senare delen av jullovet. I Lars Keplers femte bok, Stalker är psykiatern Erik Maria Bark (från Hypnotisören) tillbaka. Ett filmklipp skickas till Rikskriminalen. Bakom filmkameran har någon stått utanför en kvinnas fönster och filmat henne genom fönstret. När maken kommer hem dagen därpå hittar han sin fru död till följd av bestialiska skär- och sticksår. Erik Maria Bark kallas snabbt in för att hypnotisera den traumatiserade maken. Vad kan han ha sett?

Det dröjer inte förrän ytterligare filmklipp skickas till polisen. Samma mönster upprepas, en kvinna smygfilmas och nästa dag är hon mördad. Jag kan lova att det slutar inte här för nu börjar en fasansfull jakt mot klockan där mördaren hela tiden ligger steget före.

Lars Kepler fortsätter på inslagen bana att skriva bladvändare. Det är spännande och ruggigt mest hela tiden. Men jag tycker inte Stalker är lika bra som de föregående. Jo då, jag får en del svar på de frågor som jag lämnades med efter att ha läst Sandmannen. Det finns en röd tråd genom serien som bygger historien vidare.

Jag läste någonstans att det planeras för åtta böcker. Jag tänker definitivt läsa dem alla i så fall. För det är mera jag vill veta om karaktärerna och jag saknade Saga Bauer som bara fick vara med lite grann, vilket i och för sig har sin förklaring. Mer säger jag inte.

Glöm inte att läsa baksidestexten först "Lås dörren, dra för gardinerna".