söndag 31 mars 2019

Damerna har diskuterat "Hustrun" av Meg Wolitzer...

Helgen lider mot sitt slut och jag börjar så sakta bli redo för ännu en jobbvecka. Helgen inleddes i fredags med att jag och damerna i Litteraturens Vänner träffades för att återigen bokprata.

Meg Wolitzers bok Hustrun är en helt perfekt bok att diskutera. Jag har skrivit ihop några frågor som vi brukar använda oss av men i Hustrun finns det också längst bak diskussionsfrågor till den här berättelsen som vi använde oss av.

Joan Castleman befinner sig tiotusen meter upp i luften på ett flyg till Helsingfors när hon till slut bestämmer sig för att lämna sin självgode och hyllade författare till make, Joe Castleman.

En make vars karriär hon har stöttat och en make som hon följt på alla resor och författaruppläsningar under åren. Ett äktenskap som varat i fyrtio år är på väg att upplösas för nu har Joan fått nog och på vägen har både familjen och hennes egen karriär offrats. Ja en hel del att diskuteras anas. Men SOM den här boken förde oss vidare till den tystnadskultur som de senaste veckorna återigen har blossat upp. Ja där blev vi kvar en bra stund i våra diskussioner. Det finns så mycket att diskutera efter att  ha läst boken. Vi har diskuterat myten om det manliga geniet, slitningarna mellan rollen som mor och hustru, relationen mellan barn och föräldrar, otrohet och vad är det som gör att man stannar kvar. Det här är en sådan bok som jag är glad att vi har läst tillsammans i bokklubben.

Vi var inte helt överens om hur Meg Wolitzer valde att skriva boken. Några tyckte att handlingen inledningsvis var rörig men tillbakablickarna som går som en röd tråd genom berättelsen fyller sin funktion allteftersom berättelsen knyts ihop. Men att Wolitzer gjorde det lätt för sig i slutet av boken det var vi helt överens om. Likaså att vi vill se filmen med Glenn Close i huvudrollen!




torsdag 14 mars 2019

Helgfrågan vecka 11...



Nu rusar verkligen veckorna och jag är mitt uppe i planering och genomförande av det nationella provet i svenska på gymnasiet. Torsdag kväll igen och helgen är i antågande och Mia ställer helgfrågan.


Ser män och kvinnors läsning olika ut?
I min absoluta närhet så läser kvinnorna överlag mer än männen. Jag tror det mest beror på intresse och vana vem som läser vad och inte på om man är man eller kvinna. Jag ser det även bland mina gymnasieelever. Nu undervisar jag mest killar på mina program El- och energiprogrammet och Industritekniska programmet och Flygteknikutbildningen men en och annan tjej går det allt då och då på programmen också. I år är det ganska många av mina elever som är läsvana och jag tror det handlar mycket om det när det gäller ungdomarna vare sig de är tjejer eller killar. Jag försöker inspirera mina elever till läsning utan att tänka vad som passar bäst för tjejer eller killar. Men det är klart att när jag ska inspirera någon som inte är så van att läsa eller inte gillar att läsa (vilket är vanligt förekommande och vad det beror på är en helt annan fråga som jag inte utvecklar just nu i alla fall) så är det lätt att tänka vad som passar om det är en tjej eller en kille. Bättre är då att försöka hitta något som intresserar och går att relatera till.

Jag kom kanske lite ifrån Mias fråga när jag landade bland mina gymnasieelever men jag tror inte att läsningen ser så olika ut. Det handlar som sagt mer om läsvana och intresse vem som läser vad.


Bonusfråga: Hur motionerar du?
För mig är det stavgång som gäller. För några år sedan bytte jag ut mina gamla gåstavar mot ett par bungypumpstavar. Ja det var faktiskt Blossom Tainton som instruerade mig hur de fungerar under Vårruset i Norrköping som jag deltog i. Det är lite mer motstånd i dem och det är precis den bästa motionen för mig. En powerwalk med mina bungypumpstavar är helt klart det bästa valet för mig.


torsdag 7 mars 2019

Helgfrågan vecka 10...




Torsdag kväll redan, helgen är i antågande och Mia ställer helgfrågan


Hur viktigt är det att man gillar huvudkaraktären i en bok?Ja jag gillar när jag faktiskt tycker om huvudkaraktären i en bok och när karaktären utvecklas. Kan jag också relatera till karaktären så är det ett plus. Men samtidigt så är det utmanande om huvudkaraktären inte hela tiden följer mallen och att jag därmed också blir utmanad.

Bonusfråga: Dina vänner och familj gillar de också att läsa?Maken läser inte böcker. Han håller sig till annan läsning såsom dagstidningen och framför allt  instruktioner och beskrivningar av alla de slag som den fixaren han är. De utflugna barnen både läser och lyssnar på böcker alla tre i perioder. Och då och då får den ömma modern önskemål om boktips som jag så gärna bidrar med. Mor min och jag har under många år haft läsningen gemensam. Vänner som läser har jag också i min närhet och inte minst i vår bokklubb "Litteraturens Vänner".



måndag 4 mars 2019

Äntligen nytt av Christian Unge...



Det finns några författare som jag har hängt med alltsedan jag startade bloggen och alltsedan de gav ut sina första böcker. En av dem är Christian Ungeöverläkare på Karolinska Sjukhuset och tidigare även verksam inom Läkare utan gränser i Afrika. Våra vägar korsades redan 2012 då Christian hörde av sig till mig och undrade om jag ville läsa hans debutroman.

Den debutromanen Turkanarapporten kom att bli den första i en spänningstrilogi om läkare Martin Roeykens, och de efterföljande delarna är Kongospår och Saharasyndromet. Vi har fortsatt haft kontakt då och då och Christian släppte den uppmärksammade sakprosaboken Har jag en dålig dag kanske någon dör 2018 som jag redan på ett tidigt manusstadium fick möjligheten att läsa och kommentera. För övrigt en stor ära.

Och nu är det alltså dags igen för under våren 2019 så släpper Christian Unge äntligen sin spänningsroman om Tekla, Går genom vatten, går genom eld: Teklaserien 1. En karaktär som jag också haft nöjet att få bekanta mig med så smått tidigt under processens gång. Tekla är akutläkare och en mycket intressant karaktär som jag nu snart får möta igen.


söndag 3 mars 2019

Raskens efterleverska av Vilhelm Moberg...

Det har med åren blivit lite av en tradition för mig och maken att då och då titta på Raskens eller Utvandrar-serien av Vilhelm Moberg. Därför var det extra kul att läsa novellen Raskens efterleverska.

Novellen skrevs som en epilog till Raskens men Moberg tyckte att texten passade bättre som en fristående berättelse och den har nu getts ut av Novellix.

Ida Raskens änka, eller korpralskan som hon också kallas, har nu i trettio år bott i den lilla stugan som hon flyttade till när Rasken dog i sviterna efter en kallbrand i foten. Hon är åldrad och rygg och ben har svårt att bära henne längre. Signe, ett av hennes barnbarn, sonen Jons yngsta dotter går till sin farmor och hjälper till med det dagliga såsom bära in ved och vatten, laga till mat, tömma sopor och städa.

Dagen närmar sig för att Ida inte längre ska kunna bo kvar i sin lilla stuga. Jon vill att mor ska flytta till ålderdomshemmet. Men Ida är fortfarande både stolt och envis och tänker att det där med ålderdomshem är ett nytt påfund. Ett ord som bara ska få fattighuset att verka bättre men hon vet nog hon.

Jon och ordföranden från fattigvården besöker Ida för att få henne på bättre tankar. De lämnar henne att grunna över den förestående flytten. Ida tänker att om Rasken fått leva så hade han nog haft ett och annat ord att säga om att de nu vill sätta hans efterleverska att dö på fattighuset. Men det finns en i höjden som hon förlitat sig på i alla år och det borde hon väl kunna göra nu igen...

Ett fint stycke svensk historia!


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...