Bokpratarbok och TV-serie...

Nu ska jag göra något som jag aldrig har gjort förut.

Vi i bokklubben Litteraturens Vänner läser just nu Liane Moriartys Stora små lögner. Jag ska precis börja med den.

På HBO var det start i måndags för dramaserien Big Little Lies. Så i måndagskväll efter maten satte jag mig till rätta i soffhörnet för att titta på det första avsnittet. Perfekt avslutning på sportlovets första dag tyckte jag nog. Första intrycket kändes bra och det gör ju inget att Alexander Skarsgård är med heller. Likaså är Nicole Kidman, en av huvudrollsinnehavarna, en favorit.

Inte anade jag när jag började titta att serien är baserad på Moriartys bok. Det fattade jag först när eftertexten rullade.

Det här blir spännande, att läsa boken och titta på serien. Ja inte samtidigt förstås men i alla fall.

Vi får väl se vad som är bäst boken eller serien.

Östergötlands Bokmässa TellUs2016 - nedräkningen del 2...

 

I rask takt fortsätter min nedräkningen inför lördag. Nu är det dags att presentera ytterligare en författare med rötterna i Östergötland, Susanne Boll. Susanne är en av mina stora favoriter och jag har läst flera av hennes böcker.

Susanne kommer jag lyssna på klockan 12.35 på lördag när hon samtalar tillsammans med författarkollegan Anne Liljeroth under programpunkten "Min hemstad, min romanmiljö"

Här bjuder jag på den andra av Susanne Bolls romaner, Det enda rätta. En stark skildring av tre kvinnors liv. Missa inte Susanne Bolls novell Sona, länk nedan i inlägget. En novell fantastiskt och sinnrikt berättad.

Varsågoda!

måndag 13 maj 2013

Det enda rätta av Susanne Boll...

Tre kvinnors liv flätas samman, berör och drabbar mig obönhörligen.

Maria, arbetar som psykolog, är gift med Manne och tillsammans har de två barn i förskoleåldern. Maria hanterar en livskris på ett sätt som inte går obemärkt förbi. Onkologen Helmi är en av landets skickligaste, gift med Sven och har tröttnat rejält på att vara dödens budbärare. Hon tar ett drastiskt beslut som får katastrofala följder. Isabelle jobbar som  förskollärare, har en intensiv längtan efter egna barn och är förlovad med Jerker men det finns något där som stör och oroar. Detta är upptakten till Susanne Bolls andra roman, Det enda rätta.

Susanne Boll knyter ihop de tre kvinnornas liv på ett finurligt sätt. Från första till sista sidan spelas en historia upp som jag inte kan lägga ifrån mig. Jag möts av så mycket smärta blandat med kärlek att det stundtals är svårt att värja sig. Jag försöker stanna upp då och då trots att jag vill läsa vidare och fundera på vad det egentligen är som händer. Hur våra val påverkar både oss själva och andra i vår närhet. Hur skulle jag ha gjort i samma situation?

Susanne Boll porträtterar de tre kvinnorna trovärdigt och jag får lära känna dem en och en på ett mycket personligt plan. Det är en styrka med boken att den blir så personlig. Ord och formuleringar gör berättelsen så levande. Jag kan riktigt känna vad karaktärerna känner och går igenom. "... Då syskonens oro och gråt inte lindrades - trots hennes förtvivlade ansträngningar. På något sätt blev de hennes ansvar när föräldrarna i affekt abdikerat från sina roller och transformerades till krigare på varsin sida den fina gräns som familjefriden utgjordes av ..."

Handlingen utspelas under december månad och julen står för dörren. Det ger en extra krydda till det som sker, en tid som förknippas med glädje och kärlek, när allt ska vara bra. Mot denna kuliss bygger Susanne Boll sakta och handfast upp den psykologiska spänningen tills alla tre står inför livsavgörande beslut. De tre kvinnornas olika ålder och erfarenhet ger ytterligare djup till berättelsen. Det gör att jag kan relatera till dem på olika sätt. Tre kvinnor som jag kommer bära med mig för en lång tid framöver.

Det enda rätta är en psykologisk relationsroman som är helt perfekt som bokcirkelbok. Här finns som sagt så mycket att prata om och ta ställning till. Jag har så många funderingar med mig nu när boken är utläst så den här vill jag diskutera med mina bokdamer.

Mera på bloggen av Susanne Boll Morgongåvan och Sona.

 

 

 

Ute och reser...

För tillfället är det jag, Sara och Jessica som bekantar oss med varandra. Vi är i samma ålder och har en del gemensamt dock inte motorcyklar. Men trevligt har vi.

Fotografen av Eva Rydinger...

Vanja Juhlin är fotograf och lite av en manslukerska om man tänker på de fyrtiotre hjärtan som hon har tillverkat till minne av alla de relationer hon har haft och har avslutat. Jag möter Vanja precis när hennes mamma har dött. Vanja har lämnat den fyrtiotredje relationen bakom sig och åker hem till sitt barndomshem i Skåne för att ta hand om allt praktiskt efter moderns bortgång.

Det ska visa sig bli en omskakande resa både för de kvinnor Vanja möter och till slut också för henne själv.  Vanja har förmågan att bakom sin kamera locka fram det innersta hos den hon fotograferar. Känslor lockas  fram som kvinnorna inte trodde fanns inom dem. Känslor som kommer förändra och få kvinnorna att gå vidare med sina liv. Vanja löser upp och förändrar med sin kamera. Vanja är den som hjälper andra  men som inte inser att hon själv behöver hjälp för att komma vidare. Tills en dag när rollerna plötsligt är ombytta...

Eva Rydinger tecknar ett tydligt och äkta porträtt av Vanja och de kvinnor hon möter. Det är inte alls svårt att nicka igenkännande under berättelsen gång. Det är livet när det pågår just nu i både med och motvind. Stundtals är det så närvarande, naket och avskalat att jag nästan ryggar tillbaka. Men det är för den skull ingen obehaglig upplevelse. Jag vill verkligen veta hur det ska gå. Min nyfikenhet kittlas hela tiden vidare. 

Vanjas hjärtan

Jag är glad att jag tackade ja till att läsa Fotografen av Eva Rydinger. En bok jag varmt rekommenderar om du så bara är det minsta intresserad av människor och relationer. Här finns mycket att fundera över och diskutera. "Bakom kameran" har fått en ny innebörd och jag vet inte om jag skulle våga låta Vanja Juhlin gå loss med sin kamera. Men det är verkligen något som jag skulle vilja diskutera vidare.

Ordberoende Förlag 2013 / recensionsexemplar

Solviken av Annika Estassy...

Med regnet lätt duggande på altantaket lät jag mig uppslukas av de sista kapitlen i Solviken, Annika Estassys debutroman.

Marie, Niklas, Ylva och Gabriel har berört och skakat om mig. Fyra personer vars vägar korsas när Marie ärver ett hus i Roslagens skärgård. Ett passande avbrott för Marie som hamnat i en återvändsgränd i sitt förhållande som "den andra kvinnan". Men det är inte bara Marie som har det kämpigt med sina relationer. Ylva, separerad från Niklas, kämpar dagligen med att få ihop sitt liv och dela vårdnaden om dottern Ebba. Gabriel, Niklas bäste vän finns hela  tiden i periferin och rör om lite här och där. Här finns också några fler personer som bidrar till att hålla ihop historien och som gör sitt till händelseförloppet. Men dem lämnar jag till dig som vill läsa boken att upptäcka.

Jag gillar att Solviken är skriven med värme och humor och att den är lättläst. Med det inte sagt att den är ytlig utan tvärtom här finns så mycket allvar mellan raderna och stundtals är det riktigt smärtsamt att följa karaktärernas strävan efter ett lyckligt liv. Vad nu ett lyckligt liv kan vara?

Ylva är den person som jag reagerar mest på. Ena stunden tycker jag synd om henne för att i nästa stund tycka riktigt illa om henne. Det jag har svårast för är när Ylva beter sig så illa att dottern Ebba kommer i kläm mellan Niklas och henne. Det gör mig urförbannad. Det finns så mycket under ytan som jag aldrig får reda på om Ylva. Hon är nog egentligen väldigt ensam och skulle så väl behöva någon att prata med för att komma ifrån sin offerroll. Men tro nu inte att det bara är Ylva som gör fel....

Solviken är en fin roman om relationer och en alldeles perfekt bokcirkelbok. Det som slår mig är att vi aldrig får sluta att prata med varandra om hur vi känner och tänker. Så fel det blir om vi inte pratar med varandra. Jag kommer på mig själv med att nästan prata personerna till rätta då och då. Det som händer i karaktärernas liv känns äkta och det är en styrka med boken. Det känns inte påhittat. Jag gillar när jag kan känna igen mig i flera av karaktärerna, såsom mamma, fru, dotter, svärdotter och vän.

En feelgood-läsning när den är som bäst. Ett hett tips inför sommarens alla sköna lässtunder.

Solviken har jag läst tillsammans med enbokcirkelföralla

Frank 2013

Böckernas liv...

Så här härligt har böckerna det när de är ensamma om natten. Det var väl det jag trodde!

Gott Nytt År!

Gott Nytt År på er alla bloggläsare och må ni få många fina lässtunder under 2012!!

En dag i kväll...

Ikväll har jag och en väninna sett En dag på bio. Filmen som är baserad på David Nicholls roman med samma namn. Jag håller för tillfället på att läsa boken, hann inte läsa färdigt den innan vi skulle se filmen. Oftast tycker jag det är bäst att läsa boken först men den här gången blev det annorlunda. Men jag tänker läsa färdigt boken trots att jag nu vet hur det kommer gå och hur det ska sluta...

Jag tänker inte avslöja vad jag tyckte om filmen förrän jag har läst klart boken så mina funderingar om En dag återkommer jag till.

En liten smula underbar av Dawn French...

Jag kunde inte motså denna bok som är skriven av komikern Dawn French. Ja ska sanningen fram så var det inte för att jag kände igen författaren som jag köpte boken. Utan det var den bedårande titeln, ja bara hör: En liten smula underbar, som föll mig i smaken och att den ges ut av Printz Publishing. Ett förlag  med feelgood-berättelser som specialitet. Åh vad behövs väl bättre än just feelgood-läsning.

En vanlig familj... eller kanske inte... jo en vanlig familj.... eller....

Ja så där går mina tankar efter att ha stiftat bekantskap med familjen Battle som består av mamma Mo, två hormonstinna tonåringar, dottern Dora 17 år och sonen Peter 16 år, pappa Battle och så mormor Pamela som ska det visa sig hela tiden finns där när familjen behöver henne. Ja att de behöver henne är ingen överdrift.

För att reda lite i denna familjesituation så har Mo en kris på väg mot de femtio, hennes agerande är för tillfället själviskt och helt galet. Dottern Dora skyller sin kära mor för allt och ingenting och sonen Peter dras med sina egna funderingar och identifierar sig med Oscar Wilde, ja han vill t.o.m gärna bli kallad vid författarens namn. Pappa Battle finns hela tiden i periferin men är den som står kvar när det blåser.

Ja jag kan inte berättta så mycket mer om jag inte ska förstöra läsupplevelsen för den som vill läsa boken. Vad jag däremot kan berätta är att boken är finurligt skriven med korta kapitel där varje karaktär får komma till tals med jämna mellanrum. På så sätt får jag som läsare varje karaktärs syn på det som händer och sker i familjen Battle. Ja och att det händer det är helt klart, ska familjen krascha eller komma helskinnande ur denna kris som sakta men säkert byggs upp.

Språket är direkt, medryckande och insiktsfullt. Det är inte lång mellan skratten och hummanden av igenkänning när jag läser. Jo, jag har ju själv haft ett gäng, nja i alla fall tre tonåringar under samma tak. Nu ska väl tilläggas att fullt så hormonstinna som Battles ungdomar har de inte varit. Jo, visst är jag på väg emot de femtio så det är kanske inte så konstigt att  jag föll pladask för En liten smula underbar, som inte bara är en liten smula underbar utan helt fantastiskt underbar!!


ps. I slutet av boken finns ett utdrag ur mormor Pamelas kokbok på de kakor som hon bjuder Battles på när de var och en med jämna mellanrum kommer till henne för att söka stöd och tröst, ja hon bakar olika kakor till dem alla, just deras favvokaka

Bokstrumpor...

Vad ska en boknörd ha för strumpor om inte ett par med riktiga bokugglor på!

Bokprat/Boktips med fika...

Hösten kommer allt närmare, den är ju faktiskt redan här och med den många stunder med bokläsning. Är du en av dem som behöver lite nytt, några boktips inför de mörka höstkvällarna som kryper allt närmare? eller bara vill träffas och prata böcker?

Då kan det här inlägget vara något för just dig för jag sitter här och funderar på att anordna en Bokprat/Boktipsfika på något trevligt ställe i Linköping. Är Du intresserad av att hänga på?

På promenad...

Finfina tygkassen från PocketShop fick följa med till affären,

perfekt storlek att bära hem några få varor i

Bok & bokmärke...

Gillar skarpt när bok och bokmärke matchar så fint

Min dagens...

Helgen är i antågande och jag är på bättringsvägen efter några dagar nerbäddad med feber och halsont. Vad passar väl bättre än att starta helgen med att svara på Helenas enkät Dagens.

Min Dagens:

Outfit: För tillfället joggingbyxor och en t-shirt, slappt och ledigt. Men till kvällen får det blir jeans och randig topp då jag ska fira lillebror som fyller 44år.
Humör: Trött och lite seg efter veckans förkylning men livsandarna är på väg tillbaka.
Tanke: Snurrar en hel del när man ligger hemma några dagar men jag har försökt koppla bort jobb och annat....med mycket lästid.
Frukost: Två leverpastejsmörgåsar med tomat (egenodlade) och kaffe
Bok: En liten smula underbar av Dawn French, ja helt underbar är den!
Låt: Jill Johnsons nysläppta platta Flirting With Disaster
Hurra: Att solen skiner denna fredag!
Bu: Skulle behöva dammsuga men jag struntar i det just nu.
Längtan: Kräftor på lördag hos goda vänner
Önskan: Mera lästid och att min Mp3 ska laddas färdigt så jag kan fortsätta lyssna på Bländverk av Thomas Erikson.

Baddaren av Emma Hamberg...

Vad vore väl sommaren utan en bok som utspelas just på sommaren? Baddaren skriven av Emma Hamberg är en bok som utspelar sig på den lilla ön Hjortholmen i Vänern under två heta varma sommarveckor. På Hjortholmen bor och lever de två konstnärerna tillika äkta paret Maj och Pelle Hannix i det gamla 1700-talsslottet.

Pelle är skulptören som är framgångsrik världen över. Maja däremot har svårare att hitta inspiration till sitt konstnärskap och blir mer och mer missnöjd med tillvaron både som konstnär, livet på ön och i realtionen till Pelle.

En dag läser Maja ett reportage i tidningen och får idén om att starta en simskola för vuxna. Nu ska hon få träffa människor och olika kulturer och nu ska väl inspirationen komma?

De kommande veckorna ska det visa sig vänder upp och ner på tillvaron för både Maja och Pelle och för de tre simskoleelever som kommer till ön. Hemligheter kommer upp till ytan, hemligheter som till varje pris var tänkt att de skulle förbli just hemligheter. Att lära sig simma blir inte det som får fokus dessa två veckor.

Jag gillar verkligen Baddaren, en bok som väcker tankar kring livet och hur vi behandlar oss själv och varandra. Emma Hamberg skriver lätt och medryckande och jag kommer på mig flera gånger med att skratta och fnissa igenkännande.

En varm och fin berättlese om relationer och om att våga. Läs den och behåll sommarkänslan lite till så här i slutet augusti!

Spinnsidan av Marianne Cedervall...

Den tredje boken om Mirjam och Hervor är Spinnsidan skriven av Marianne Cedervall. Återigen är de underbara väninnorna tillbaka på Gotland i Mirjams hemsocken Kajpe Kviar. Efter en hektisk vinter upp i den norrländska byn Kuivalihavaara så är tanken att det ska bli en lugn vår på Gotland. Men när den lille pojken Emanuel dyker upp på deras förstukvist så bli inget sig likt och lugnt är inte det rätta ordet för det som nu kommer hända.

Det ska visa sig att det inte bara är Emanuel som behöver deras hjälp utan även den olycklige Bosse, som blir fullständigt utnyttjad av sin fru, dyker upp. Ännu en gång kommer Mirjam att ha nytta av sina affirmationer, när hon med tankens kraft försöker förändra på saker och ting. När Hervor får en syn om tre kvinnor så förstår hon att nu har de lite att ta itu med så att säga.

Spinnsidan är en passande titel på boken. Spinnsidan är den kvinnliga sidan av en släkt och kommer från sländan som sågs som en kvinnlig symbol. Motsvarigheten på den manliga sidan är svärdssidan. Spinnsidan betecknar även den vänstra halvan av kyrkorummet, bänkarna till vänster om mittgången, den vänstra sidan av kyrkan är alltså den kvinnliga sidan, bruden går altargången fram på vänster sidan. För kvinnor, både goda och onda, är det gott om i den här boken.

Marianne Cedervall gör mig inte besviken med denna sin tredje bok. Det här är en riktig feel-good roman med Mirjams och Hervors vänskap som en röd tråd. Även i den här boken är det Susanne Alvengren och Gun Olofsson som läser och gestaltar Mirjam och Hervor med sina dialekter, gotländska och norrländska. En häftig lyssnarupplevelse!

Men jag rekommenderar att man läser/lyssnar på böckerna, Svinhugg del 1, Svartvintern del 2,  i ordning för att få bästa behållningen.