torsdag 19 juli 2018

Kejsaren av Dan Buthler & Dag Öhrlund...


Så där ja. Ett av semesterns ljudboksprojekt är i hamn. Ja i hamn passar särskilt bra eftersom jag under lyssnandets gång har befunnit mig på familjens sommarö i den östgötska sommaridyllen.
 
Så för drygt två veckor sedan lyssnade jag klart på Kjesaren av Dan Buthler & Dag Öhrlund, den nionde och som jag tror sista boken i serien om psykopaten Christoffer Silverbielke. Jag har medvetet väntat ett tag och samlat mina tankar lite. Jag hade en samtal med Nina, en av bokdamer i vår bokklubb Litteraturens Vänner, innan jag började lyssna på Kjesaren. Nina och jag har under åren tillsammans följt Colt och Silverbielke och hon var nu tveksam till om hon skulle fortsätta lyssna. Men vi kunde inte riktigt släppa serien än. Så sagt och gjort.

Silverbielke har precis tagit sig ifrån tillvaron som gigolo till den äldre amerikanska mångmiljonärskan Mary Jo i Thailand. Änkan Mary Jo som han har sol-och-vårat för att återigen bygga upp sin förmögenhet. Den förmögenhet som han efter att ha förlorat företag och tillgångar fått fryst av ekobrottsmyndigheten.

Silverbielke har siktet inställt på USA, finansvärlden och de exklusiva salongerna. Den värld som han anser sig ha rätt till. Det krävs enorma summor för att ta sig vidare och Silverbielke skyr i vanlig ordning inga medel för att ta sig dit han vill. Hans plan denna gång är om möjligt än mer ondskefull än i de tidigare böckerna. Jag väljer att inte berätta mera om det han genomför men kan säga så mycket som att det handlar om en arrangerad människojakt för mångmiljonärer på en ö i Stilla havet, helt fasansfullt.
 
Min käre kommissarie Jacob Colt är fortsatt fast besluten att få tag på Christoffer Silverbielke. Den psykopat som har utplånat hela Colts familj. Colt finner ingen annan råd än att en gång för alla sätta stopp för psykopatens framfart och enda sättet är att döda honom. Colt spårar tillsammans med sin gode vän Hector Venderez upp Silverbielke på en ö i Stilla havet och sammandrabbningen är ett faktum.
 
Utan att avslöja vad som händer och hur det nu än går (för det här måtte väl vara sista delen?) så lägger jag psykopaten Christoffer Silverbielke till handlingarna. Det har varit en intressant och otrolig resa att följa Jacob Colts jakt på psykopaten men mot slutet av serien så har mitt intresse svalnat. Det har varit en fasansfull läsning bitvis och ibland har det bara blivit för mycket men jag har ändå fortsatt följa med på resan för att få ett avslut. Och det är nog det som har fascinerat mig mest och gjort att jag faktiskt orkat lyssnat på samtliga böcker i serien. För det är stundtals ingen trevlig läsning att ta del av psykopatens framfart. Och att det inte går som jag vill eller förväntar mig har också varit en stor del av behållningen, hur konstigt det än kan låta.
 
Men det ska sägas Buthler & Öhrlund har skickligt lagt ut cliffhangers och gett mig hopp på vägen trots allt det helt makalöst fasansfulla och avskyvärda jag har fått ta del av. Jag hade förmånen att samtala en stund med Dag Öhrlund på Bokmässan för något år sedan (då Bokmalen aka Jenny Magnusson presenterade oss) och vi pratade bland annat om hur det kan komma sig att serien om Silverbielke kan locka så många läsare.

Ja jag tror helt enkelt det beror på att Buthler & Öhrlund skickligt kan berätta en historia. De ger sina karaktärer riktigt liv oavsett om de är goda eller onda. De lägger ut halmstrå som jag tafatt famlar efter för att försöka få någon ordning på rätt och fel, gott och ont.

Bakom varje karaktär, både god och ond i serien, så döljer sig i grunden vanliga människor (nja tveksamt med Silverbielke) precis som du och jag. Ett förfluten barndom som gör sig påmind och ett liv som har formats utan stöd från vuxenvärlden. Svek, övergrepp och ensamhet. Jag har fått bevittna hur hat kan gro och hur hämnden blir en drivkraft när det inte finns några gränser för ondskan.

Och så något om Stefan Sauk. Ni som känner mig vet att jag verkligen uppskattar hans uppläsning. Han har stöttat mig genom de mest fasansfulla partierna med sin röst och tolkning av karaktärerna.

Så ja serien om Colt och Silverbielke är som sagt bitvis riktigt fasansfull men jag vill inte ha den här läsupplevelsen ogjord. Och hoppet har funnits hos mig under hela tiden och jag har varit tvungen att fortsätta för att få ett avslut...för det är väl den sista boken nu? För jag vet inte om jag klarar av att hantera Silverbielke mer.





Här hittar du lite till om serien på bloggen.

 

 




 


 

måndag 2 juli 2018

En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson...

Hur långt skulle jag gå för att skydda och försvara mina barn och min man? Hur långt skulle de gå för att skydda och försvara mig? Vad är rätt eller fel? Vad är sanning eller lögn? Hur väl känner man egentligen sina närmaste eller för den delen sig själv?
 
En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson handlar om Adam och Ulrika och deras 19-åriga dotter Stella. Familjen bor i en idyllisk villaförort utanför Lund och med i berättelsen finns också Stellas bästa vän Amina. På ytan verkar allt vara helt perfekt. Men familjens tillvaro fullkomligt krossas när Stella häktas anklagad för mord.
 
Mattias Edvardsson bygger historien i tre delar och tar mig genom berättelsen ur tre perspektiv där jag får följa vad som har hänt. Det börjar med pappa Adams berättelse för att fortsätta med Stellas version och avslutningsvis är det mamma Ulrika som berättar. Jag får samma berättelse ur olika perspektiv. Upplevelser, känslor och ledtrådar läggs till i berättelsen för varje familjemedlem som berättar sin version.
 
Mattias Edvardsson ger karaktärerna liv och det gör det lätt för mig att tycka om alla tre familjemedlemmarna. Samtidigt som jag hela tiden ställs inför nya perspektiv och egna funderingar kring vad som är rätt eller fel. Extra intressant och en verklig krydda till handlingen är att pappa Adam är präst och mamma Ulrika är jurist. Både Adam och Ulrika brottas med sina egna känslor, övertygelser och tvivel. Är deras yrken till nytta eller blir det en belastning? Det här hanterar Mattias Edvardsson snyggt och jag kan verkligen känna den ångest som de alla känner men också den värme och kärlek som svetsar samman.
 
Det här är så bra. Det känns som det är på riktigt och här finns inga konstigheter och påhittade känslor. Livet får ta plats och allt känns sant och ärligt. Känslorna känns äkta och det är lätt att ta till sig och känna igen sig.
 
Jag har nämnt det förr när jag skrivit om tidigare titlar av Edvardsson, länkar hittar du nedan. Språket alltså. Det är välskrivet, välformulerat, vackert, enkelt och så innehållsrikt.
 
Så här inleder Edvardsson:
 
"Vi var en helt vanlig familj. Vi hade intressanta, välbetalda arbeten, ett stort socialt umgänge och en aktiv fritid med plats för både idrott och kultur... Vi hade bolån som vi pliktskyldigt amorterade, vi sorterade våra sopor, använde blinkers och höll hastigheten och lämnade alltid tillbaka våra biblioteksböcker i tid..." 
 
 
Ja en roman om ett brott, men det här är så mycket mera. Det här är en bok om kärlek, ungdom, relationer, vänskap, äktenskap, familj och livet när det pågår. Ja känner man egentligen varandra fullt ut i en familj? Är Stella skyldig? Det lämnar jag åt dig att ta reda på. Nu har du en mycket stark läsupplevelse framför dig. En stark berättelse om en helt vanlig familj. En fin berättelse om vänskap. En gripande berättelse om ett äktenskap som sätts på prov utöver det vanliga. En stark berättelse om vad som egentligen är rätt eller fel, sanning eller lögn.
 
Tack Mattias för att du skickade ett förhandsexemplar till mig. Det värmer!
 
Här hittar du mer om Mattias Edvardssons böcker på bloggen:
 
Mattias Edvardsson besöker Anders Ljungstedts Gymnasium


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...