Litteraturens Vänner snackar "En helt vanlig familj" av Mattias Edvardsson...

Ikväll är det dags igen för damerna i bokklubben Litteraturens Vänner att träffas och bokprata. Extra kul är det ikväll då det är jag som valt boken som vi har läst men framför allt att det är en av Mattias Edvardssons böcker En helt vanlig familj som vi ska prata om. Jag är som ni kanske redan vet ett stort fan av Mattias Edvardsson och har läst alla hans böcker som getts ut hittills.

Jag använder hans ungdomsböcker Stå ut och April, April tillsammans med mina gymnasieettor i det läsprojekt som vi alltid kör efter jullovet. I år har jag också introducerat just En helt vanlig familj för mina gymnasietvåor och en av eleverna har valt att läsa den till en utredande text som är ett av momenten i kursen Svenska 2.

Mattias var dessutom på skolan hösten 2017 och pratade om sina böcker och sitt författarskap med våra ettor. Perfekt som upptakt inför läsprojektet och inspirerande att få träffa en författare personligen för våra gymnasieelever.

Bokfrågorna är fixade så snart är bokpratet igång. Ska bli så kul att höra vad damerna tycker om boken. Avslutningsvis så repriserar jag mitt inlägg om En helt vanlig familj och längst ner finner ni länkar till Mattias Edvardssons böcker och besöket på min gymnasieskola.

En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson...

Hur långt skulle jag gå för att skydda och försvara mina barn och min man? Hur långt skulle de gå för att skydda och försvara mig? Vad är rätt eller fel? Vad är sanning eller lögn? Hur väl känner man egentligen sina närmaste eller för den delen sig själv?

 

En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson handlar om Adam och Ulrika och deras 19-åriga dotter Stella. Familjen bor i en idyllisk villaförort utanför Lund och med i berättelsen finns också Stellas bästa vän Amina. På ytan verkar allt vara helt perfekt. Men familjens tillvaro fullkomligt krossas när Stella häktas anklagad för mord.

 

Mattias Edvardsson bygger historien i tre delar och tar mig genom berättelsen ur tre perspektiv där jag får följa vad som har hänt. Det börjar med pappa Adams berättelse för att fortsätta med Stellas version och avslutningsvis är det mamma Ulrika som berättar. Jag får samma berättelse ur olika perspektiv. Upplevelser, känslor och ledtrådar läggs till i berättelsen för varje familjemedlem som berättar sin version.

 

Mattias Edvardsson ger karaktärerna liv och det gör det lätt för mig att tycka om alla tre familjemedlemmarna. Samtidigt som jag hela tiden ställs inför nya perspektiv och egna funderingar kring vad som är rätt eller fel. Extra intressant och en verklig krydda till handlingen är att pappa Adam är präst och mamma Ulrika är jurist. Både Adam och Ulrika brottas med sina egna känslor, övertygelser och tvivel. Är deras yrken till nytta eller blir det en belastning? Det här hanterar Mattias Edvardsson snyggt och jag kan verkligen känna den ångest som de alla känner men också den värme och kärlek som svetsar samman.

 

Det här är så bra. Det känns som det är på riktigt och här finns inga konstigheter och påhittade känslor. Livet får ta plats och allt känns sant och ärligt. Känslorna känns äkta och det är lätt att ta till sig och känna igen sig.

 

Jag har nämnt det förr när jag skrivit om tidigare titlar av Edvardsson, länkar hittar du nedan. Språket alltså. Det är välskrivet, välformulerat, vackert, enkelt och så innehållsrikt.

 

Så här inleder Edvardsson:

 

"Vi var en helt vanlig familj. Vi hade intressanta, välbetalda arbeten, ett stort socialt umgänge och en aktiv fritid med plats för både idrott och kultur... Vi hade bolån som vi pliktskyldigt amorterade, vi sorterade våra sopor, använde blinkers och höll hastigheten och lämnade alltid tillbaka våra biblioteksböcker i tid..." 

 

 

Ja en roman om ett brott, men det här är så mycket mera. Det här är en bok om kärlek, ungdom, relationer, vänskap, äktenskap, familj och livet när det pågår. Ja känner man egentligen varandra fullt ut i en familj? Är Stella skyldig? Det lämnar jag åt dig att ta reda på. Nu har du en mycket stark läsupplevelse framför dig. En stark berättelse om en helt vanlig familj. En fin berättelse om vänskap. En gripande berättelse om ett äktenskap som sätts på prov utöver det vanliga. En stark berättelse om vad som egentligen är rätt eller fel, sanning eller lögn.

 

Tack Mattias för att du skickade ett förhandsexemplar till mig. Det värmer!

 

Här hittar du mer om Mattias Edvardssons böcker på bloggen:

 

En nästan sann historia

Där framtidens fötter vandrar

Dit drömmar färdas för att dö

Stå ut

April April

Mattias Edvardsson besöker Anders Ljungstedts gymnasium

Damerna har diskuterat "Hustrun" av Meg Wolitzer...

Helgen lider mot sitt slut och jag börjar så sakta bli redo för ännu en jobbvecka. Helgen inleddes i fredags med att jag och damerna i Litteraturens Vänner träffades för att återigen bokprata.

Meg Wolitzers bok Hustrun är en helt perfekt bok att diskutera. Jag har skrivit ihop några frågor som vi brukar använda oss av men i Hustrun finns det också längst bak diskussionsfrågor till den här berättelsen som vi använde oss av.

Joan Castleman befinner sig tiotusen meter upp i luften på ett flyg till Helsingfors när hon till slut bestämmer sig för att lämna sin självgode och hyllade författare till make, Joe Castleman.

En make vars karriär hon har stöttat och en make som hon följt på alla resor och författaruppläsningar under åren. Ett äktenskap som varat i fyrtio år är på väg att upplösas för nu har Joan fått nog och på vägen har både familjen och hennes egen karriär offrats. Ja en hel del att diskuteras anas. Men SOM den här boken förde oss vidare till den tystnadskultur som de senaste veckorna återigen har blossat upp. Ja där blev vi kvar en bra stund i våra diskussioner. Det finns så mycket att diskutera efter att  ha läst boken. Vi har diskuterat myten om det manliga geniet, slitningarna mellan rollen som mor och hustru, relationen mellan barn och föräldrar, otrohet och vad är det som gör att man stannar kvar. Det här är en sådan bok som jag är glad att vi har läst tillsammans i bokklubben.

Vi var inte helt överens om hur Meg Wolitzer valde att skriva boken. Några tyckte att handlingen inledningsvis var rörig men tillbakablickarna som går som en röd tråd genom berättelsen fyller sin funktion allteftersom berättelsen knyts ihop. Men att Wolitzer gjorde det lätt för sig i slutet av boken det var vi helt överens om. Likaså att vi vill se filmen med Glenn Close i huvudrollen!

Midnattsrosen: Bokprat med damerna och nu har jag också läst klart...

För ett par veckor sedan närmare bestämt den 14:e februari så var det dags för årets första bokprat med damerna i Litteraturens Vänner.

Vi har läst Midnattsrosen av Lucinda Riley, eller rättare sagt jag och en till av oss sju hade inte läst klart, men det hindrade inte att vi ändå pratade om boken. Vi hängde med så gott vi kunde och övriga damer kryssade snyggt mellan raderna för att inte spoila för mycket för oss som inte läst klart.

Men nu har jag läst klart! Midnattsrosen är en fantastisk berättelse om kärlek och livslång passion med oförglömliga karaktärer och historiens vingslag känns verkligen mellan raderna.


Historien tar sin början i Darjeeling Indien 2000 dagen när Anahita fyller 100 år. Barn och barnbarn väntas hem för att fira födelsedagen. Men dagen skuggas något av Anahitas övertygelse om att hennes förstfödde son fortfarande är i livet. En förvissning som aldrig har lämnat Anahita trots de besked hon har fått. Hennes förstfödde som bryskt rycktes ifrån henne för så längesedan i England.

Lucinda Riley tar mig med på en resa genom historien och berättelsen spänner tidsmässigt över åren 1911 till 2011. När Anahita är elva år så träffar hon den bortskämda indiska prinsessan Indira och de båda flickorna inleder en livslång vänskap. Anahita blir Indiras sällskapsdam och får följa med till England. På godset Astbury Hall träffar hon den unge Donald Astbury, godset arvinge.

Raskt kastas jag framåt i tiden till 2011 men jag är fortfarande kvar på Astbury Hall. Godsets nuvarande herre Anthony Astbury har hyrt ut sitt gods till en filmproduktion av en 20-tals film och nu gör den unga amerikanska filmstjärnan Rebecca Bradley entré i historien.

Det dröjer inte länge innan Anahitas barnbarn Ari Malik dyker upp på godset. Ari har på Anahitas uppmaning rest till England för att söka efter svar från sin familjs förflutna. Ari och Rebecca börja så sakta nysta i det förflutna. Pusselbitarna läggs allt efter hand som berättelsen tar form växelvis i dåtid och nutid.

Finurligt flätas dåtid och nutid samman och de ledtrådar som jag serveras med jämna mellanrum bidrar till att detta är en riktig bladvändare. Det är fängslande läsning och precis som det står på bokens baksida så är det en alldeles utmärkt bok att läsa i en bokcirkel. För här finns så mycket mer än kärlek och relationer att samtal om såsom makt, intriger, släktskap, arv, livsval och kulturkrockar inte minst.

Jag har definitivt blivit nyfiken på att läsa mer av Lucinda Riley och har precis klickat hem hennes bok De sju systrarna som finns med på årets bokrea.

Bokcirkel med kollegorna...

På gymnasieskolan där jag jobbar har en av våra bibliotekarier tagit initiativet till en bokcirkel. Jag har givetvis hakat på.

De första böckerna vi läser är Flickan på hotellet av Katarina Wennstam och novellen/kortromanen Gräns av John Ajvide Lindqvist.

Onsdag 23 januari ska vi ha vår första träff i bokcirkeln och prata om böckerna.

Anna Lönnqvist är tillbaka...

Maken kom hem först idag och därmed var det han som tog in posten och Tjugo år till dig låg på köksbordet när jag kom hem. Det här är Anna Lönnqvists andra bok och den släpps nu i dagarna.

Hennes debut Tills kärleken skiljer oss läste jag i en bokcirkel på Internet och som recensionsexemplar när den släpptes 2014 och när så pocketversionen av boken släpptes blev jag blurbad:

"Anna Lönnqvist är en fena på att skriva om den passion som uppstår. De sexscener som utspelas är äkta, sensuella och vackert beskrivna. Det är en konst."

Ser fram emot att läsa Annas Lönnqvists nya bok.

Firar dagens bokpost med att reprisera mina tankar om Anna Lönnqvists debut.
Varsågoda!

Måndag 12 maj 2014

Tills kärleken skiljer oss av Anna Lönnqvist...

För några veckor sedan fick jag ett mail från Anette Helgesson som bokbloggar på Feelgoodbiblioteket. Hon undrade om jag hade lust att haka på en bokcirkel och läsa Anna Lönnqvists debutroman Tills kärleken skiljer oss. Sagt och gjort och föga anade jag väl då vilken känslomässig resa det skulle bli.

Susanna och Philip bor med sina två barn Adam och Alva i en vacker villa. Ytan tycks perfekt och de verkar ha allt men det behövs inte många sidor in i handlingen för att jag ska ana sprickorna. Susanna, som varit mammaledig det senaste året med lilla Alva, ska snart börja arbeta igen och Philip ska ta över föräldraledigheten. Ja med det vore väl allt frid och fröjd men Philip, som reser mycket i jobbet, lämnar Susanna näst intill helt ensam med ansvaret för hem och barn även när han är hemma. Han beter sig som ett svin och trakasserar och hånar Susanna hela tiden. Susanna försöker släta över och backar alltid när de hamnar i diskussion för att skydda barnen. Philips vilja kommer alltid i första hand. Susanna hinner precis börja arbeta efter mammaledigheten när Philip släpper bomben, han har blivit erbjuden ett toppjobb i företaget där han arbetar med placering i London. Han förväntar sig att Susanna ska släppa allt och agera som den perfekta frun och ta hand om man, barn och hem. Komplikationerna låter inte vänta på sig när Susanna inleder ett kärleksförhållande med den 16 år yngre David. David, som straxt innan Susanna ska gå tillbaka till sitt jobb, anställs och ingår i den marknadsföringsgrupp som hon är chef över.

Så där ja nu är allt upplagt för ett hjärtskärande och smärtsamt relationsdrama. Susanna slits mellan David och familjen. Hur kan något som är så fel kännas så rätt? Anna Lönnqvist låter mig följa detta drama där passion, smärta och dåligt samvete avlöser varandra.

Jag har varit så arg och frustrerad under läsningen. Ena stunden kommer jag på mig själv med att vara galen på Susanna för att i nästa stund stå på hennes sida. Varför låter hon Philip hunsa med henne som hon gör? Varför säger hon inte ifrån? Jo, jag förstår att det är för barnens skull men det är inte bara den ene föräldern som ska ta ansvar och framför allt ska inte barnen behöva höra och se på hur Philip verbalt förgör henne. Barnen ska heller aldrig behöva ta parti för den ena eller den andra föräldern som sonen Adam hela tiden måste. Min nyfikenhet vad gäller Philips beteende blir inte riktigt tillgodosett även om det anas att han inte har haft det så lätt. Så arg jag fortfarande är på den karln.

Anna Lönnqvist lägger upp sin historia med så många förvecklingar och Susanna krånglar till det mer än en gång för sig själv. Det som stundtals känns så lätt blir så komplicerat. Det finns ett driv mellan raderna som gör att jag gärna vänder blad trots min ilska. Det var längesedan jag reagerade så kraftigt på en bok. Men det är inte bara karaktärernas beteenden som har fått mig att reagera. Anna Lönnqvist är en fena på att skriva om den passion som uppstår mellan Susanna och David. De sexscener som utspelas är äkta, sensuella och vackert beskrivna. Det är en konst.

Tack Anna Lönnqvist, du har lyckats fånga mitt intresse trots att jag har småbarnsåren långt bakom mig. Det är lätt att dras med i det relationsdrama som utspelas. Lätt att förstå Susannas frustration över att göra rätt.

Ordberoende Förlag 2014  / recensionsexemplar 2014

Dags för Kulturkollo läser igen...

Så bra att jag för några veckor sedan köpte Simma med de drunknade av Lars Mytting för det är nämligen nästa bok som Kulturkollo ska bokcirkla om. Den 23 maj är det dags och jag har inte riktigt bestämt om jag ska läsa eller lyssna på den inför bokcirkeln än.

Fyren mellan haven blir film...

Litteraturens Vänner, vår bokklubb, läser just nu Fyren mellan haven. Tipset fick jag av bokbloggarna och dagarna går och enligt O när jag sökte bokpratartips på Twitter. Snabbt fick jag svar när jag ställde frågan kring några titlar som jag var nyfiken på, nu när det var min tur att välja bok till bokklubben.

Ikväll när jag tittade in hos Anna, på och dagarna går, fick jag se att en film baserad på boken är aktuell till hösten. Trailern hintar om att det här kommer att bli en bra filmatisering.

Litteraturens Vänner tycker...

Igår bokpratade vi om Britt-Marie var här. Vi kom in på tålamod, städmani, utsatthet, vänskap, kärlek och diskuterade råttjakt, kompostering och hur arbetskamrater (och vi själva beter oss) och ja så här skulle jag kunna hålla på.

Vi kom hela tiden tillbaka till Backmans debutroman En man som heter Ove. Fredrik Backmans skicklighet att fånga personligheter genom sina karikatyrer med träffsäker humor och igenkänningsfaktor på hög nivå är en av bokens styrkor. En trea av fem var ett unisont betyg som sattes.

Nästa bok som vi läser är Fyren mellan haven av M. L. Stedman.

Litteraturens Vänner på ingång...

Litteraturens Vänner är på ingång, bordet är dukat, maten snart klar och bokfrågorna redo. Ikväll diskuterar vi Fredrik Backmans Britt-Marie var här.

Återkommer inom kort med vilken bok damerna ska få med sig hem ikväll.

När bokpaketet har kommit...

Ja då vet man att bokprat med Litteraturens Vänner är nära. På fredag kl. 18.30 är det dags. Ni får ge er till tåls tills dess innan ni får vet vilken boken i paketet är.















- Posted using BlogPress from my iPhone

Jag hakar på Kulturkollo läser...

Det är snart tre år sedan jag hakade på en novellutmaning som Anna med bokbloggen och dagarna går utmanade till. Det har sedan dess blivit många noveller, detta lilla perfekta format med det stora innehållet.

Nu har jag tänkt haka på och bokcirkla när Kulturkollo läser Lydia Davis novellsamling Jag har det rätt bekvämt men skulle kunna ha det lite bekvämare.

Den 1 februari startar bokcirkeln och i mellandagarna ska jag börja läsa boken.

Bokcirkla om Fotografen...

Nästa bok för Litteraturens Vänner att bokcirkla om är Fotografen av Eva Rydinger. Jag läste ett recensionsexemplar av boken då den släpptes. Så när vi senast träffades, hos mig den 11 december, så var valet av kommande bok lätt. Nu ser jag fram emot att diskutera med damerna i bokklubben då vi ses den 5 februari.

Bokcirklar med Kulturkollo...

Idag slank jag in på skolans bibliotek (perfekt arbetsplats där man passerar biblioteket flera gånger om dagen) och lånade ungdomsboken Fjärde riket av Maria Nygren. Jag tänkte jag skulle haka på Kulturkollos bokcirkel.

Jag har testat några gånger att bokcirkla via Facebook och det jag varit riktigt givande. Nu passar det extra bra då jag är på jakt efter boktips för ungdomar.

Bokcirklat på Google Hangout...

Ikväll har jag bokcirklat på Google Hangout. Det var riktigt kul att träffas via videosamtal och bokprata. Några av oss, som var med, har lite kontakt via bokbloggar, Facebook, Twitter eller Instagram så det var riktigt kul att få prata direkt.

Vi har pratat om Anna Lönnqvist debutroman Tills kärleken skiljer oss. En bok som vi alla reagerat på. En del tyckte vi lika om och en del tyckte vi olika om precis som det ska vara. Intressant att få lyssna till andras åsikter om det man själv har läst. Det ger ytterligare en vinkling på läsupplevelsen. Extra plus var att Anna själv var med på chatten så vi kunde ställa frågor till henne. Här är mina tankar om boken.

Tills kärleken skiljer oss av Anna Lönnqvist...

För några veckor sedan fick jag ett mail från Anette Helgesson som bokbloggar på Feelgoodbiblioteket. Hon undrade om jag hade lust att haka på en bokcirkel och läsa Anna Lönnqvists debutroman Tills kärleken skiljer oss. Sagt och gjort och föga anade jag väl då vilken känslomässig resa det skulle bli.

Susanna och Philip bor med sina två barn Adam och Alva i en vacker villa. Ytan tycks perfekt och de verkar ha allt men det behövs inte många sidor in i handlingen för att jag ska ana sprickorna. Susanna, som varit mammaledig det senaste året med lilla Alva, ska snart börja arbeta igen och Philip ska ta över föräldraledigheten. Ja med det vore väl allt frid och fröjd men Philip, som reser mycket i jobbet, lämnar Susanna näst intill helt ensam med ansvaret för hem och barn även när han är hemma. Han beter sig som ett svin och trakasserar och hånar Susanna hela tiden. Susanna försöker släta över och backar alltid när de hamnar i diskussion för att skydda barnen. Philips vilja kommer alltid i första hand. Susanna hinner precis börja arbeta efter mammaledigheten när Philip släpper bomben, han har blivit erbjuden ett toppjobb i företaget där han arbetar med placering i London. Han förväntar sig att Susanna ska släppa allt och agera som den perfekta frun och ta hand om man, barn och hem. Komplikationerna låter inte vänta på sig när Susanna inleder ett kärleksförhållande med den 16 år yngre David. David, som straxt innan Susanna ska gå tillbaka till sitt jobb, anställs och ingår i den marknadsföringsgrupp som hon är chef över.

Så där ja nu är allt upplagt för ett hjärtskärande och smärtsamt relationsdrama. Susanna slits mellan David och familjen. Hur kan något som är så fel kännas så rätt? Anna Lönnqvist låter mig följa detta drama där passion, smärta och dåligt samvete avlöser varandra.

Jag har varit så arg och frustrerad under läsningen. Ena stunden kommer jag på mig själv med att vara galen på Susanna för att i nästa stund stå på hennes sida. Varför låter hon Philip hunsa med henne som hon gör? Varför säger hon inte ifrån? Jo, jag förstår att det är för barnens skull men det är inte bara den ene föräldern som ska ta ansvar och framför allt ska inte barnen behöva höra och se på hur Philip verbalt förgör henne. Barnen ska heller aldrig behöva ta parti för den ena eller den andra föräldern som sonen Adam hela tiden måste. Min nyfikenhet vad gäller Philips beteende blir inte riktigt tillgodosett även om det anas att han inte har haft det så lätt. Så arg jag fortfarande är på den karln.

Anna Lönnqvist lägger upp sin historia med så många förvecklingar och Susanna krånglar till det mer än en gång för sig själv. Det som stundtals känns så lätt blir så komplicerat. Det finns ett driv mellan raderna som gör att jag gärna vänder blad trots min ilska. Det var längesedan jag reagerade så kraftigt på en bok. Men det är inte bara karaktärernas beteenden som har fått mig att reagera. Anna Lönnqvist är en fena på att skriva om den passion som uppstår mellan Susanna och David. De sexscener som utspelas är äkta, sensuella och vackert beskrivna. Det är en konst.

Tack Anna Lönnqvist, du har lyckats fånga mitt intresse trots att jag har småbarnsåren långt bakom mig. Det är lätt att dras med i det relationsdrama som utspelas. Lätt att förstå Susannas frustration över att göra rätt.

Ordberoende Förlag 2014  / recensionsexemplar 2014

Munromania: Nobeldagen blir Novelldagen...

Vi skriver den 10 december 2013 och det är dags för Nobeldagen. En dag att fira forskning och framsteg men också litteratur med pompa och ståt. Ingen har väl missat att årets Nobelpristagare i litteratur är kanadensiska författaren Alice Munro. Föga anade jag, när jag i januari hoppa på en novellvåg i bokbloggarhavet som Anna på och dagarna går startade, att 2013 skulle bli novellernas år över hela världen och inte bara i vår bokbloggarvärld. Anna har nu utmanat till en Munromania dagen till ära för att fira och hylla Alice Munro.

Jag lånade Alice Munros novellsamling Kärlek, vänskap, hat på biblioteket, på skolan där jag jobbar, tidigt i våras efter ett tips. Men det blev bara att jag läste lite inledningsvis i den och den blev liggande och lämnades tillbaka oläst. Våren, sommaren och hösten kom och visst blev det noveller lite då och då men ingen av Alice Munro. Men när det så meddelades att Alice Munro var den som skulle få årets Nobelpris så hakade jag på en Facebook-cirkel om Brinnande livet även här var Anna initiativtagare. Anna administrerade och höll i trådarna så vi andra bara kunde haka på och diskutera och novellprata allt efter lust, tankar och funderingar. För övrigt ett alldeles utmärkt sätt att bokprata på. Själv var jag inte så aktiv i samtalet som jag hade tänkt mig. Precis som i Alice Munros berättelser så gör sig livet påmint lite då och då och tiden fanns inte riktigt. Men jag har haft stor behållning av att läsa och följa diskussionerna i Facebookcirkeln.

Jag är ingen van novelläsare. Det här året har jag läst flera noveller än vad jag har gjort under hela mitt vuxna liv. Novellerna har under mitt läsår 2013 varit något av en motor att hålla läsningen vid liv. Korta berättelser med ofta så mycket innehåll att de skulle räcka till en hel roman. Det är sannerligen en konst att kunna hålla sig till det lilla formatet i sitt skrivande och inte sväva iväg. Svenska Akademiens motivering den samtida novellkonstens mästare stämmer till punkt och pricka. Alice Munro är definitivt en mästare på att hålla sig kort med mycket innehåll och hennes berättande är ett alldeles utmärkt sätt att närma sig novellernas värld.

Jag beundrar Alice Munros förmåga att gestalta sina karaktärerna så äkta. Det är lätt att följa med i språket utan problem men med det inte sagt att det är enkelt skrivit. Alice Munros författarskap är inget hastverk. Jag upplever att det finns så mycket tanke bakom varje ord och formulering. En bekant nämnde att hon blev lite nedstämd av att läsa Alice Munro. Jag kan förstå hennes tanke där. Alice Munro skildrar livet och människorna precis där det pågår och här finns både relationsproblem och moraliska dilemman. Men vad vore livet utan dessa?

När priset tillkännagavs så kastade jag mig på beställarknappen och klickade hem ett par av Alice Munros novellsamlingar i pocketformat. Jag är glad att jag har dem kvar att läsa och det bästa av allt är att novellerna går att läsa om igen. Egentligen är jag ingen vän av omläsning, brukar ha svårt att läsa något en gång till som jag redan har läst. Men Munros noveller ger mersmak och lockar till eftertanke. Jag är övertygad om att jag kommer läsa flera av novellerna om igen.

Ja där har ni mina tankar denna novelldag. Grattis till priset Alice Munro och grattis till dig som har en novellskatt att se fram emot!!


Kika in HÄR så hittar du länkar till fler bokbloggare som hakat på dagens Munromania för att högtidlighålla Novelldagen på Nobeldagen!


Här hittar du Lena Jordebos porträtt av Alice Munro:
Alice Munro öppnar hemmets dörrar i Kanada

Här finns mera om Alice Munro:
Jenny Munro om mammans dröm att skriva en roman
Alice Munro - Nobel Lecture
Munro i eget hus
Lägger ned pennan och släpper in världen


Nu ska jag frossa i mera Munromania i bokbloggarhavet!!

En liten söndagstripp med Litteraturens vänner...

Med jämna mellanrum så ger sig Litteraturens Vänner ut på vägarna för en liten nöjestripp. Ofta blir det något kulturellt. Dagens resa gick till Bastedalen och Kinaparken därefter begav vi oss till Stjernsunds slott och avnjöt en alldeles förträfflig lunchbuffe. Dagen avslutades med guidad slottsvisning och besök i slottsbutiken.

Solviken av Annika Estassy...

Med regnet lätt duggande på altantaket lät jag mig uppslukas av de sista kapitlen i Solviken, Annika Estassys debutroman.

Marie, Niklas, Ylva och Gabriel har berört och skakat om mig. Fyra personer vars vägar korsas när Marie ärver ett hus i Roslagens skärgård. Ett passande avbrott för Marie som hamnat i en återvändsgränd i sitt förhållande som "den andra kvinnan". Men det är inte bara Marie som har det kämpigt med sina relationer. Ylva, separerad från Niklas, kämpar dagligen med att få ihop sitt liv och dela vårdnaden om dottern Ebba. Gabriel, Niklas bäste vän finns hela  tiden i periferin och rör om lite här och där. Här finns också några fler personer som bidrar till att hålla ihop historien och som gör sitt till händelseförloppet. Men dem lämnar jag till dig som vill läsa boken att upptäcka.

Jag gillar att Solviken är skriven med värme och humor och att den är lättläst. Med det inte sagt att den är ytlig utan tvärtom här finns så mycket allvar mellan raderna och stundtals är det riktigt smärtsamt att följa karaktärernas strävan efter ett lyckligt liv. Vad nu ett lyckligt liv kan vara?

Ylva är den person som jag reagerar mest på. Ena stunden tycker jag synd om henne för att i nästa stund tycka riktigt illa om henne. Det jag har svårast för är när Ylva beter sig så illa att dottern Ebba kommer i kläm mellan Niklas och henne. Det gör mig urförbannad. Det finns så mycket under ytan som jag aldrig får reda på om Ylva. Hon är nog egentligen väldigt ensam och skulle så väl behöva någon att prata med för att komma ifrån sin offerroll. Men tro nu inte att det bara är Ylva som gör fel....

Solviken är en fin roman om relationer och en alldeles perfekt bokcirkelbok. Det som slår mig är att vi aldrig får sluta att prata med varandra om hur vi känner och tänker. Så fel det blir om vi inte pratar med varandra. Jag kommer på mig själv med att nästan prata personerna till rätta då och då. Det som händer i karaktärernas liv känns äkta och det är en styrka med boken. Det känns inte påhittat. Jag gillar när jag kan känna igen mig i flera av karaktärerna, såsom mamma, fru, dotter, svärdotter och vän.

En feelgood-läsning när den är som bäst. Ett hett tips inför sommarens alla sköna lässtunder.

Solviken har jag läst tillsammans med enbokcirkelföralla

Frank 2013

Solviken, nu ska här bokcirklas...

Det här med att bokcirkla och bokprata det kan man göra på så många olika sätt. Oftast gör jag det tillsammans med damerna i Litteraturens Vänner.

Men då och då hakar jag på enbokcirkelföralla som alltid hittar intressanta boktitlar att bokcirkla om. Det fiffiga med detta är att du kan vara med utan att behöva bo i närheten av övriga som läser samma bok. Bokpratar gör vi på bloggar, Facebook, Twitter och Instagram.

Idag fick jag mitt exemplar av Solviken som är Annika Estassys debutroman och ges ut av Frank. Boken beskrivs som "en varm relationsroman om längtan efter kärlek och bekräftelse och om att våga för att vinna" Solviken läser vi mellan 20 maj och 10 juni.

Oavsett om du vill bokprata eller inte så tycker jag du ska kika in hos enbokcirkelföralla. Där finns det mycket intressant att hålla koll på och passa på att bli medlem i Läsklubben när du ändå är där. Det har jag gjort.

Nu ser jag fram emot att läsa och bokprata.

Nästa bokcirkelbok...

Här är boken som gårdagskvällens värdinna har valt till oss i bokklubben att läsa, Jag lever, pappa.