Den tredje boken om rättsarkeolog Ruth Galloway är Elly Griffiths Huset vid havets slut. Precis som i tidigare böcker så görs oväntade fynd vid en arkeologisk utgrävning. Denna gång vid en utgrävning som ska kartlägga kusterosionen vid en by i Norfolk. Skelettdelar hittas begravda i en skreva som ligger mycket svårtillgänglig på grund av tidvattnet. De ska visa sig att skeletten tillhör sex män som är skjutna i bakhuvudet och att fyndet är från 1940-talet. Ruth kallas som sig bör in som expert för att vara polisen behjälplig och då framförallt Harry Nelson.
Ruths liv och vardag har förändras drastiskt då hon nu är mor till lilla Kate och hon brottas med uppgiften att klara sig på egna ben utan att blanda in den redan gifte fadern till Kate, Harry Nelson. Ruth vill inte äventyra och komma emellan Harrys liv med fru och två snart vuxna döttrar.
Precis som i de tidigare böckerna så är det Elly Griffiths förmåga att skildra miljön och ge karaktärerna liv som fångar mig samt hur hon väver samman nutid med dåtid.
Men det är något med språket som inte flyter på riktigt som det har gjort i de tidigare böckerna men jag får inte grepp om varför förrän jag läser Enligt O:s recension om boken vad det beror på, då fattar jag. Den tredje boken är inte översatt till svenska av samma översättare som de tidigare. Det här ska jag diskutera med min kollega som i våras blev klar med sin vidareutbildning som översättare. Intressant och en svår uppgift att kunna översätta på ett bra sätt!
Jag gillar att läsa om Ruth och Harrys relation och vill hela tiden vet vad som ska hända och Griffiths kittlar min nyfikenhet i slutet på boken så jag hoppas på en fjärde bok. För om du ska läsa böckerna så är mitt tips att läsa dem i ordning för att få ut bästa möjliga behållning.
De tidigare böckerna är Flickan under jorden och Janusstenen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar