Askungar ger mersmak...

Det blev lite sent igår. När klockan ringde imorse så ville jag egentligen vända på mig och somna om. För igår kväll kunde jag inte sluta läsa förrän jag hade läst ut Askungar av Kristina Ohlsson. Nu är jag fast, min nya favorit bland deckarförfattarna är helt klart Kristina Ohlsson. När jag läste boken kom jag in i det där stadiet när man bara "måste läsa en sida till och en sida till..." ni vet.

Fredrika Bergman jobbar som civil utredare tillsammans med den beryktade kommissarien Alex Recht och den stöddige kriminalinspektören Peder Rydh. Stundtals har hon det riktigt kämpigt bland poliserna, som den enda med akademisk bakgrund. Handlingen tar sin början med att en liten flicka försvinner från ett X2000-tåg på Stockholms central. Nu börjar letandet efter flickan som är spårlöst försvunnen, en kuslig och ohygglig historia börjar växa fram.

Det är alltid tungt att läsa om när barn på det ena eller andra sättet är inblandade men Kristina Ohlsson för läsaren framåt med varsam hand. Hon har också förmågan att på ett naturligt sätt ge sina karaktärerna liv och mänskliga drag. Oavsett om det är en man eller kvinna hon porträtterar så gör hon det skickligt. Men hon låter inte karaktärernas privatliv ta över historien även om det hela tiden finns med som en röd tråd.

Ja, jag gillar det mänskliga som träder fram ur boksidorna, för visst bakom varje individ, vare sig man är brottsutredare, offer, gärningsman eller något annat så finns det ett livsöde att ta hänsyn till. Det förmedlar Kristina Ohlsson trovärdigt.

Nu har jag ju sådan tur att den andra boken i serien, Tusenskönor finns som pocket och den tredje boken Änglavakter har precis getts ut. Jag tänker fortsätta följa Fredrika Bergman och de manliga kollegorna hos Stockholmspolisen. Det tycker jag du också ska göra!