Den snart sjuttonårige Hugo Andreasson träffar April, Nico och Julie på HVB-hemmet Solgläntan mitt ute på vischan. Här ska han vara en tid för att få ordning på sitt liv efter att han har blivit påkommen sittandes på skolans vind med ett laddat hagelgevär tryckt mot bröstet. Hugos planer på att sätta sitt avtryck en gång för alla, på den gamla grundskola där han tillbringat nio vidriga år, går om intet.
Mattias Edvardsson tecknar fyra ungdomars porträtt med skicklig hand. Han väjer inte för självskadebeteende, aggressivitet, utåtagerande och vuxenvärldens oförstående. I HVB-hemmets förtroendecirkel och i varandras sällskap, genom både glädje och smärta, utvecklas en vänskap mellan ungdomarna och livet finner nya vägar. Det är stundtals mörkt och riktigt smärtfyllt men Mattias Edvardsson har förmågan att använda språket på ett fantastisk sätt som trots smärtan gör det lättläst och berör mig fullt ut. Det är personligt skrivet med både värme och humor vilket gör att jag lär känna ungdomarna.
Hugo är definitivt min favorit men det går lätt att känna igen sig i så mycket i varje karaktär. Det jag uppskattar extra mycket med Mattias Edvardssons författarskap är att han ger röst åt de unga vuxna så att det känns att det är på riktigt. Det är inget påklistrat utan verkligheten drabbar direkt. Jag blir glad av att läsa boken även om det är känslosamt och de vuxnas agerande flera gånger väcker min ilska. Hugo, April, Nico och Julie är här för att stanna.
April, April är Mattias Edvardssons andra ungdomsbok men som sagt den passar lika bra för vuxna att läsa. Det är riktigt häftigt.
Bokförlaget Opal 2016 / recensionsexemplar
Mera av Mattias Edvardssons på bloggen hittar du här:
Stå ut
Dit drömmar färdas för att dö
Där framtidens fötter vandrar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar