måndag 1 januari 2018

Ett litet liv och tack Lotta...

Årets första blogginlägg tillägnar jag Ett litet liv av Hanya Yanagihara. Jag har idag på årets första dag läst klart historien om de fyra vännerna Jude, Willem, JB och Malcolm och alla de mycket betydelsefulla människorna runt dem.

Det tog mig drygt 250 sidor av 682 innan jag var fast. Det är många trådar att nysta i och många karaktärer att stifta bekantskap med innan det börjar klarna. Jag är tagen och omskakad. Jag har i skrivande stund inte ord för att formulera ett inlägg om boken och så mycket är redan skrivet men jag vill ändå säga något.

Ord som stark, plågsam, uppslukande, gripande, fasansfull och mycket, mycket bra snuddar bara vid vad jag känner efter att ha lagt ifrån mig boken. Ett avgrundsdjupt mörker vägs upp av den villkorslösa kärlek som binder samman karaktärernas liv.

All den smärta och det faktum att varje mening innehåller så mycket har gjort att det har tagit mig ett bra tag att läsa klart. Jag har också på grund av allt det fasansfulla som Jude utsätts för (Jude är den som håller samman berättelsen) varit tvungen att ta paus i läsandet stundtals och bara vila i tanken.

Det här är en bok som man måste diskutera med andra. En oförglömlig läsupplevelse! Tack Lotta för att du peppade mig att fortsätta läsa om vännerna.



3 kommentarer:

  1. Lotta Appelskog1 januari 2018 20:41

    Å vad jag blev glad att du inte gav upp och visst är det en bok värd att läsas och använda sig av i gemensamma diskussioner.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja den vill jag inte ha oläst. Vi får ta oss en pratstund över en fika så småningom.

      Radera
    2. Lotta Appelskog5 januari 2018 03:46

      Gärna, hör av dig.

      Radera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...