Ett litet liv och tack Lotta...

Årets första blogginlägg tillägnar jag Ett litet liv av Hanya Yanagihara. Jag har idag på årets första dag läst klart historien om de fyra vännerna Jude, Willem, JB och Malcolm och alla de mycket betydelsefulla människorna runt dem.

Det tog mig drygt 250 sidor av 682 innan jag var fast. Det är många trådar att nysta i och många karaktärer att stifta bekantskap med innan det börjar klarna. Jag är tagen och omskakad. Jag har i skrivande stund inte ord för att formulera ett inlägg om boken och så mycket är redan skrivet men jag vill ändå säga något.

Ord som stark, plågsam, uppslukande, gripande, fasansfull och mycket, mycket bra snuddar bara vid vad jag känner efter att ha lagt ifrån mig boken. Ett avgrundsdjupt mörker vägs upp av den villkorslösa kärlek som binder samman karaktärernas liv.

All den smärta och det faktum att varje mening innehåller så mycket har gjort att det har tagit mig ett bra tag att läsa klart. Jag har också på grund av allt det fasansfulla som Jude utsätts för (Jude är den som håller samman berättelsen) varit tvungen att ta paus i läsandet stundtals och bara vila i tanken.

Det här är en bok som man måste diskutera med andra. En oförglömlig läsupplevelse! Tack Lotta för att du peppade mig att fortsätta läsa om vännerna.

Först ut på min Letto: Kallelsen av Helena Dahlgren...

Igår kväll premiärläste jag på min Letto. Det blev Kallelsen en skräcknovell av Helena Dahlgren. Den och ett par noveller till samt två romaner ingick i köpet.

På en glest befolkad ö sitter en kvinna med sitt lilla barn i stugan och väntar på att maken ska komma hem från hummerfisket. Dagarna går och han dröjer. Märkliga rykten hörs om koltbarn som har försvunnit. En morgon kommer så maken hem. Det är nu det börjar. Är det verkligen han?

Det jag fastnar för är Helena Dahlgrens språk. Novellen är skriven i dagboksform och det är ett alldeles utmärkt sätt att berätta denna historia på. Den unga kvinnans oro och fasa byggs så sakta upp och jag kan känna hennes ångest. Jag kommer riktigt nära kvinnan. Den karga ön, ensligheten och havets makt gör sitt till att bygga upp stämningen. Helena Dahlgren använder ord och formuleringar som gör allt levande.

Men jag får inte någon riktig skräckupplevelse trots att jag sitter ute på altan alltmedan det skymmer utanför altandörrarna. Ja egentligen är jag ingen fan av skräck och ingen kännare av genren. Men jag dras mellan verklighet och fantasi och vet inte riktigt hur jag ska tolka kvinnans situation. Det är ju det som gör novellformen så fantastiskt bra. Så mycket sägs på så få sidor och det lämnas en del till mig som läsare att fundera vidare på. Helena Dahlgren behärskar novellens karaktär ypperligt.

Romancetime...

Torsdag kväll och jag befinner mig under en pläd i soffhörnet. Det är precis vad jag behöver efter en jobbvecka, nåja fyra långa arbetsdagar (ja min arbetsvecka är slut för imorgon är jag ledig). Jag kopplar av med romance i bästa stil. Jag fångas och dras obönhörligen med tillsammans med Natalia De la Grip.

Nu är det dags för Sagan om is och eld...

Nu är det dags. Jag ger mig på en tegelsten i e-boksformat. Första delen, Kampen om järntronen i George R. R. Martins serie Sagan om is och eld.

Jag har sett fyra säsonger och väntar med spänning på säsong fem. Jag tror det kommer gå alldeles utmärkt att läsa efter att ha sett serien så här långt. Kanske rent av en fördel då det är många olika karaktärer att hålla reda på.

I väntan på säsong fem som kommer på HBO i april så förflyttar jag mig till fantasins värld.

Där framtidens fötter vandrar av Mattias Edvardsson...

Jag har den senaste tiden gjort en resa tillbaka i tiden. Upplevt mina ungdomsår om och om igen genom Mattias Edvardssons andra roman, Där framtidens fötter vandrar. Ja nu är inte min uppväxt liknande bokens huvudperson Charlies men miljöer, händelser och upplevelser slår an ett vemod och en glädje hos mig på samma gång. Alltifrån skolans blåstenciler, ÖÄ på schemat, fredagarnas roliga timmen och krita mot svarta tavlan, blåsa bubblor med Hubbabubba i munnen, snuskillar på moppe och sockiplast. Ja så här skulle jag kunna hålla på för där finns så många beröringspunkter och igenkänning genom hela denna berättelse. Jag var några år äldre än bokens huvudperson men känner igen mig så väl även om det var ABBA vi mimade till och inte Herreys. 70 & 80-talen tecknas så exakt.

Skickligt lotsas jag genom Charlies uppväxt varvat med Charlie som vuxen, själv pappa till en liten son som han bara träffar sporadiskt någon helg då och då. Det vemodiga börjar från första sidan när polisen ringer och ber Charlie hämta den svarta plastsäck som innehåller hans döde fars enda tillhörigheter. Detta blir början till att Charlie försöker ta reda på hur det var och varför det blev som det blev. Han tänker tillbaka på sina uppväxtår och brottas med den man han har blivit som vuxen.

Men trots det vemodiga och stundtals riktigt sorgsna upplever jag ändå en glädje i berättelsen. Glädje och sorg går hand i hand genom livet och vår uppväxt påverkar oss kanske mer än vi vill erkänna. Charlies strävan att förstå gör att jag vill läsa vidare samtidigt som jag inte riktigt vill att det ska ta slut. Jag funderade på hur slutet skulle bli och för att inte säga för mycket så föll det mig i smaken. Det passar perfekt till hur Mattias Edvardsson använder språket och formar historien både vackert och vemodigt. Titeln Där framtidens fötter vandrar säger så mycket. Där här är en bok som jag verkligen skulle vilja bokcirkla om för här finns så mycket att samtala om. En känslosam och vackert berättat historia som sitter kvar.

Parabellum Nord AB Förlag / förhandsexemplar 2014

Babel och novellvågen rullar vidare...

Novellvågen i bokbloggarhavet rullar vidare. Jag fick för en tid sedan tipset om novellist Etgar Keret så härom dagen köpte jag hans novellsamling Plötsligt knackar det på dörren som nu ges ut på svenska. Den finns både som inbunden och e-bok. Jag valde e-boksformatet.

I kvällens Babel är Etgar Keret med och pratar om sitt författande.

En liten värld...

Nästa e-bok blir Åsa Hellbergs nya roman. Inledningsmeningen sitter som en smäck. Det här ser jag fram emot.