I mjölnarens spår av Stina Nilsson Bassell...

Stina Nilsson Bassell hörde av sig till mig och undrade om jag ville läsa hennes I mjölnarens spår. Tack för det Stina. Det här är en berättelse som berör djupt och som inte går spårlöst förbi. Hjärtskärande, starkt, naket, avskalat, känslofyllt, finstämt, kärleksfullt, trovärdigt. Ja det är bara några av många ord som kan beskriva berättelsen om Emma.

Året är 1895, Emma Klasdotter är 22 år och förälskad i Alfred. I ett slag slås lyckan i spillror för de unga tu när Emma helt utan förklaring blir bortgift med storbonden Niklas Nilsson. Med bedrövat sinne lämnar Emma föräldrahemmet och flyttar in på Havdellska gården belägen utanför Åtvidaberg i Östergötland.

Året är 1936, 41 år har förflutit och Emma är en kuvad och bruten kvinna efter alla år av makens misshandel, hat och förtryck. Emma lever nu, efter makens död, tillsammans med sonen Axel som är uppfostrad av fadern till samma kvinnohat. Emma lever fortfarande i skräck och förtryck när nu sonen styr över hennes tillvaro på gården.

I mjölnarens spår är en stark och drabbande skildring av ett historiskt kvinnoöde. Stina Nilsson Bassell berättar Emmas historia i tre parallella spår. Tiden för ungdomen i föräldrahemmet, livet som ung hustru till Niklas Nilsson och som änka tillsammans med sonen Axel. De tre delarna växlar och kompletterar varandra, förklarar och ger svar under läsningen gång. Emmas öde berör, men det är Stina Nilsson Bassells sätt att på ett så personligt sätt hantera språket som gör att jag kan sätta mig in i karaktärernas känslor och tankar. Jag är på plats och upplever känslor och tankar på ett äkta och trovärdigt sätt. En historia fylld av olycka men som ändå går i kärlekens tecken skapad av Stina Nilsson Bassells finstämda penna. Extra fängslande har det varit att läsa om Emma när handlingen utspelar sig på hemmaplan i Östergötland.

Det här är en mycket fin och välskriven bok som jag tar till mitt innersta. Det finns så mycket att diskutera om Emmas liv och öde. En alldeles utmärkt bokcirkelbok. Vad är det som styr en människas handlingar? Hur påverkas vi av arv och miljö?

Ebes Förlag  / recensionsexemplar från författaren

En nästan sann historia av Mattias Edvardsson...

En nästan sann historia är Mattias Edvardsson femte bok. På pärmens insidan finns en dedikation till mig "Till Erika I sanningens namn". Ja och vad kunde vara mer sant, så är det verkligen. Jag har tillsammans med Zackarias Levin och hans kursare fått följa med på en stark resa i sanningens tjänst.

1996 studerar Zackarias litterärt skapande vid Lunds universitet. Zackarias såväl som hans studiekamrater drömmer författardrömmen. Poeten Li Karpe är läraren som utmanar och påverkar dem alla till en gräns de inte trodde var möjligt. För att citera Li Karpe "Skrivandet är på liv och död". Hon låter Zackarias och hans kursare göra den store författaren Leo Starks bekantskap. En bekantskap som kommer sluta med att en av dem blir dömd för mordet på densamme trots att kroppen aldrig hittats.

2008 är Zackarias tillbaka i Skåne och i sitt barndomshem. Han har fått sparken från sitt jobb som journalist och det är slut med flickvännen. Här hemma hos sin mor ska han försöka att komma på rätt spår igen, slicka sina sår och plåstra om sitt krossade hjärta. Han har aldrig kunnat glömma tiden för Leo Starks försvinnande och att bäste vännen Adrian Mollberg fick sitta åtta år i fängelse för mordet. Zackarias börjar nysta i historien och ser sina möjligheter till att äntligen skriva den bok han drömt om. Vad vore väl bättre än att berätta historien om Leo Starks försvinnande och Adrians fängelsedom. Han har en bästsäljare på gång och titeln är given, Den oskyldige mördaren.

En nästan sann historia gör anspråk på att vara en av de bästa böcker jag har läst i år och det med rätta. Mattias Edvardsson blir bara bättre och bättre. Språket flyter skickligt i takt med att jag vänder blad och växelvis får följa vad som verkligen hände 1996 och vad som händer 2008. Just det att Edvardsson använder sig av detta växelvis berättande gör att dåtid och nutid flätas samman och kompletterar varandra. Jag får en allt tydligare bild av karaktärerna utan att jag för den skull kan lista ut slutet. Det är spännande och suggestivt att följa med på resan och karaktärerna utvecklas allt medan historien berättas och pusselbit läggs till pusselbit.

Det är så välskrivet och trovärdigt som alltid när Mattias Edvardsson fattar pennan och att Edvardsson är en mästare på att hantera det svenska språket är en underdrift. Det är en fröjd att läsa och uppslukas av det vackra och så välformulerade. Jag kan nu bara vänta på vad som ska komma härnäst. För jag vill ha mer!


Bokförlaget Forum 2016 / recensionsexemplar


Mera av Mattias Edvardssons på bloggen hittar du här:
Dit drömmar färdas för att dö
Där framtidens fötter vandrar
Stå ut
April April