Läsaren är den sjunde novellen vi läser. En sorglig berättelse om en författare som ingen längre kommer för att lyssna på förutom en trogen följare, som ständigt dyker upp för att lyssna på Författarens uppläsning. Min första tanke efter en stunds läsning är att novellen är svårtolkad och återigen så sorglig.
Jag funderar precis som många fler i novellcirkeln kring vem Författaren egentligen är? Var är alla läsare och lyssnare? Alla har vi något att säga men vem vill lyssna? Jag slås av hur Författaren oförtrutet fortsätter med sin resa från stad till stad för att föra ut sitt budskap. Sorgsenheten märks tydligt hos Författaren när han plockar fram den lilla boken. Boken där han skriver på nästa historia och reflekterar över hur den trogne lyssnare inte kommer att finnas kvar för att lyssna på den nya berättelsen, som håller på att ta form. Berättandet får aldrig ta slut.
Annas ord dröjer sig kvar...
"...författaren är uppenbart bortglömd och skulle kanske lika gärna slippa fara runt på förnedringens turné men den där ende läsaren, lyssnaren förföljer honom. Om detta må ni berätta om det också är så att lyssnaren bara finns inuti en själv..."
Här kan du kika in hos övriga novellcirklare
och dagarna går
Bibliotekskatten
Fru E:s böcker
Enochannanbok
Breakfast Book Club
Henrik Elstad
Lottens bokblogg
Min bokblogg
Cum libris non solus
Café de la Nouvelle
Sorgsam novell och sorgsamt att läsningen närmar sig slutet.
SvaraRaderaJa men visst har det varit ett härligt sätt att ta sig an en bok. Kanske kan det bli fler cirklar framöver.
RaderaSorgligt som sjutton.
SvaraRaderaMia
Mia, det här vill jag göra om vid tillfälle....
Radera