
Emma och Josefin träffas en kväll efter jobbet för att prata ut. Deras möte blir en hård ordväxling och nu står verkligen ord mot ord. Ena stunden står jag på Emmas sida för att i nästa stund ta Josefins parti. Systrarnas relation känns som en viktigt del för den fortsatta handlingen. Likaså gör Emmas relation till fadern. Allt som oftast kommer det gliringar från kollegor om fadern. Vad sjutton har han för makt över Emma? Eller har han det?
Under dagens läsning kom jag på mig själv med att jag saknade Anita Dahlqvist. Jo visst människan är hemsk när hon kör med allt och alla men ändå en frisk fläkt på något sätt. Jag kan inte låta bli att tycka lite synd om henne.
Det känns som vi nu nått en vändpunkt. Alla är arga och misstänksamma och mår rent ut sagt skit.
Övriga inlägg i Vila i frid - dag för dag:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar