Höstlov...

Inleder höstlovet på bästa sätt med Sievert Sjöbergs Månskensdalen.

 

Läser med mina gymnasieettor...

Det har blivit lite av en tradition att jag och mina gymnasieettor i svenska läser Magnus Nordin och i år läser vi hans Förföljaren. Jag har två klasser i svenska åk 1, en klass som går El- och energiprogrammet och en som går Flygteknikerutbildningen.

Det är första gången jag väljer samma bok till två grupper och det ska blir riktigt spännande att se hur det går. Vad eleverna tycker om boken och hur diskussionerna kommer gå.

Extra kul är att Magnus Nordin kommer på besök till skolan i januari och då besöker en av mina klasser i samband med Jag skriver i dina ord. Det tackar jag min kollega för som har fixat och ordnat så det kan bli av.
 

Nobelpriset i litteratur 2016...

Nja säger jag till valet av årets nobelpristagare i litteratur. Musik och litteratur bör tävla var för sig.

Ja så är jag förstås ingen fan av eller ens påläst om Bob Dylan, har egentligen ingen åsikt om hans musik och skapande även om jag vet att han är en stor inspiration för många artister så väl i Sverige som utomlands med texter som berör. Men jag hade önskat en författare som pristagare och inte en musiker.

Jag måste bara citera Linda på Kulturkollo
"Lite som att ge guldbollen till en hockeyspelare i division 3"

Bokpost: I mjölnarens spår...

Det är alltid lika roligt när en författare hör av sig och undrar om jag vill läsa hens bok. Idag väntade I mjölnarens spår på mig när jag kom hem. Det är Stina Nilsson Bassell som har skrivit boken. Extra kul att Stina förlägger sin berättelse till Östergötland och att det dessutom är en historisk roman lockar mig.

Stina kan lägga till både sagor, dikter och romaner på sin meritlista. Här kan du följa Stina Nilsson Bassell

 

Boken finns också som ljudbok om du skulle föredra det. Jag återkommer med mina tankar om boken.

 

Läs en novell II: Farlig sanning...

Anneli förstod direkt att något var fel när maken Urban kom gående från busshållplatsen. Han hade inte tagit bilen. Han brukade inte åka buss. Han brukade alltid ta bilen. Snabbt springer hon ut till garaget. Bilen står där parkerad med framskärmen intryckt och en stor buckla på kylaren.

Snyggt bygger Anna Jansson upp spänningen i novellen Farlig sanning. Vad har Urban gjort? Vad finns det för koppling till olyckan som skett och Anneli och Urbans liv? Sanningen går inte att dölja. Sanningen kan få förödande konsekvenser.

 

Jag passar in novellen på utmaningens nummer 24: Läs en novell av en författare vars efternamn börjar på samma bokstav som ditt.

 

Farlig sanning ingår i den senaste fyran från Novellix. En fyra minideckare.

 

 

 

Efter Bokmässan...

Söndag förmiddag och jag njuter fortfarande av torsdagens besök på Bokmässan. Det blev en hel del böcker som fick följa med hem. Passade på att fylla på med noveller, några recensionsexemplar och några titlar som jag är nyfiken på.

 

Fyllde på med noveller. Två från Bokförlaget Tranan "Finland berättar" och "Kanada berättar" samt den nya fyran från Novellix, deckartema, signerat Håkan Nesser, Anna Jansson, Johan Theorin och Kristina Ohlsson.



Fyra titlar som jag fick som recensionsexemplar. Tre från bokälskarminglet hos Kulturkollo och en från Ordberoende Förlags monter. Tack för det!

En av mina kollegor som var med tipsade mig om Tomas Sjödin.

De här böckerna har jag kikat på ett tag och köpte raskt med mig dem hem.

 

Hem från bokmässan...

Sitter på bussen hem till Linköping och har just passerat Jönköping. På vänster hand ligger Vättern blank i skymningen och gatlysen från Gränna och Visingsö speglar sig i vattenytan. 

En av höjdpunkterna med dagen var Kulturkollos bokbloggarmingel. Där träffade jag Marianne Cedervall och fick möjligheten att prata om hennes underbara karaktärer Mirjam och Hervor. 

Vad passar väl bättre än att på bussen hem börja lyssna på andra delen i Cedervalls nya serie med Anki Karlsson och Tryggve Fridman i spetsen. 

Mysdeckare i gotländsk miljö när den är som bäst.

Mot Bokmässan...

Sitter just nu på bussen tillsammans med ett gäng glada kollegor från Anders Ljungstedts Gymnasium. Vi är på väg till Göteborg och Bokmässan 2016.

Hakar på "Läs en novell II"...

För några år sedan hakade jag på novellvågen i bokbloggarhavet som startades av Anna på och dagarna går. Det blev startskottet för mig att ta mig an novellformatet på riktigt. Det har sedan dess blivit en hel del noveller läst och lyssnat på. Nu när Ugglan & Boken utmanar till en andra omgång av Läs en novell så hakar jag på.

Så här går det till:

Välkommen till Läs en novell II!

Regler: Utmaningen utgår från en lista med fyrtio beskrivningar av noveller (se nedan!). För att klara utmaningen och vara med i utlottningen av fina novellpriser, ska du pricka av minst 20 av beskrivningarna (varje novell får bara vara med en gång).

Tidsramar: Novellutmaningen startar vecka 36 (måndagen den 5 september) och håller på fram till och med vecka 23, 2017 (söndagen den 11 juni), men det går förstås bra att hoppa på utmaningen närsomhelst inom den här tiden.

Listan:

1. Läs en novell som är utgiven 2016
2. Läs en novell med något rött i titeln
3. Läs en novell på ett annat språk än svenska
4. Läs en novell av en författare du aldrig tidigare läst
5. Läs en novell med en frukt i titeln
6. Läs en novell där ett smycke spelar en stor roll
7. Läs en novell som handlar om en förälder och ett barn
8. Läs en novell av en författare som kommer från samma landskap som du bor i
9. Läs en novell som utspelar sig i historisk tid
10. Läs en novell som utspelar sig på hösten
11. Läs en novell där huvudpersonen är förälskad
12. Läs en novell med en titel som består av fyra ord
13. Läs en novell av en författare från Tyskland
14. Läs en novell som utspelar sig på en ö
15. Läs en sorglig novell
16. Läs en novell med en kroppsdel i titeln
17. Läs en novell där musik spelar en stor roll
18. Läs en novell av en författare som också är poet
19. Läs en novell som är skriven på 1800-talet
20. Läs en novell som handlar om ett mord
21. Läs en novell av en författare från Mexiko
22. Läs en novell med något grönt i titeln
23. Läs en novell där pengar spelar en stor roll
24. Läs en novell av en författare vars efternamn börjar på samma bokstav som ditt
25. Läs en kuslig novell
26. Läs en novell med ett eller flera personnamn i titeln
27. Läs en novell där någon går i skolan
28. Läs en novell med ett lyckligt slut
29. Läs en novell med ett yrke i titeln
30. Läs en novell av en författare från Indien
31. Läs en novell där någon råkar ut för en olyckshändelse
32. Läs en novell som utspelar sig i en huvudstad
33. Läs en novell där en hemlighet spelar en stor roll
34. Läs en novell som handlar om vänskap
35. Läs en novell med en siffra i titeln
36. Läs en novell som utspelar sig i Australien
37. Läs en novell med en titel som består av ett enda ord
38. Läs en novell som har något som kan flyga i titeln
39. Läs en novell med en huvudperson som har ett husdjur
40. Läs en novell som är den första i en novellsamling


 

Så nära barfota av Marie Hedegård...

Så nära barfota är Marie Hedegårds debutroman. En debut som tilltalar mig och som kommer stanna kvar.

Ellen är precis som jag en kvinna runt de 50 med man, lärarjobb och utflugna barn. Så långt finns alltså en hel del igenkänning.

Ellens äktenskap och liv går mest på rutin. Maken har sitt fritidsintresse och kärleken har falnat dem emellan om den någonsin har funnits. De utflugna barnen kommer bara hem när de behöver hjälp med något. Orken att hantera jobbet som lärare tryter. Övervikten är ett faktum och inget känns längre meningsfullt. Bästa väninnan Lana har sedan länge lämnat radhuslängan. Ingenting är som förr, Ellen är ensam och lever kvar med alla minnen och tappar sig själv på vägen. Vägen in i en livskris är spikrak och när hon bryter ihop på jobbet en dag så är utmattningen ett faktum.

En dag får Ellen ett mejl från Lana, som förälskat sig i en afrikansk man och flyttat med honom till hans hemby i Ghana. Lana skriver att hon gärna vill att Ellen kommer och hälsar på. Ellen är tveksam men ivrigt påhejad av sin man och sina barn så bokar hon en flygbiljett. Nu börjar en resa på så många sätt. En resa så välbehövlig. Vad har hon att förlora?

Marie Hedegård är skicklig på att porträttera Ellens personlighet så till den milda grad att jag bitvis blir riktigt arg på Ellen. Ellens karaktär triggar igång ilskan till en början. Hon är lite väl fixerad vid det som varit och har så svårt att släppa tanken på att barnen är vuxna. Offerkoftan triggar mig men allt medan jag vänder blad så framträder en bild av en kvinnan som vågar släppa taget, vågar ta nya steg och vågar hitta tillbaka till sig själv. En kvinnan som jag tar till mig och kan känna med. Det är känslomässigt, naket och utlämnande berättat. Relationerna och samspelet mellan karaktärerna berör mig på djupet. Bokens titel Så nära barfota är så talande för känslan, som finns som en röd tråd genom berättelsen, att känna marken gunga för varje steg man tar men jag tolkar den samtidigt som att känna sig grundad, känna tillit och trygghet.

Det märks att Marie Hedegård själv har bott en tid i Ghana i en by på landsbygden. Hon tecknar en miljö som känns äkta och jag kan känna pulsen och värmen. Så nära barfota ska du läsa om du så bara är det minsta intresserad av relationer och livet.

Jag är glad att du hörde av dig Marie så jag fick dela den här upplevelsen med Ellen.


Lindelöws bokförlag 2016 / recensionsexemplar




 

Tjugo år till dig av Anna Lönnqvist...

September är här.

Linn sätter sig på tåget och flyr från Stockholm till Abisko fjällstation för att komma bort från sin stora smärta och förlust.

Joel jobbar på fjällstationen i Abisko och känner direkt igen Linn när hon anländer. Joel som själv bär på en stor sorg och precis som Linn flyr från det onda och sin önskan om att bevara sin hemlighet.

Vägar korsas igen efter tjugo år. En studentfest som Joel aldrig kunnat glömma. En studentfest som Linn knappt kommer ihåg.

Ja kanske tänker ni nu att det här raskt skulle kunna utvecklas till en rosenskimrande saga med snabbt lyckligt slut. Men där bedrar ni er för Anna Lönnqvist andra roman Tjugo år till dig är och har så mycket mer. Här ryms oväntad vänskap, kärlek, sorg, smärta, glädje, mod och relationer.

Skickligt tecknar Anna Lönnqvist tydliga och äkta karaktärer. Jag får följa Linn och Joel på deras resa från avgrundsdjup smärta till försoning med det förflutna och en tro på framtiden. Jag gillar skarpt att Anna Lönnqvist låter Carin, som inte är en av huvudkaraktärerna egentligen, ta stor plats och spela en viktig roll i berättelsen. Ja Carin gillar jag definitivt.

Miljön,  ja så var det det här med miljön. Det var så härligt att läsa en historia som utspelar sig i nordligaste Lappland. Miljön är så fint och äkta beskrivet. Jag befinner mig direkt på plats och upplever både snöstorm, norrsken, gnistrande snö i solsken och lugnet. Jag som tyckte att jag sett mycket av norra Sverige då vi besökt Luleå ett par gånger och rest Inlandsvägen tillbaka hem till Östergötland. Jo visst har jag sett en hel del på den resan men nu vill jag resa ännu längre upp. Lapplandsporten och Abisko lockar.

Ytterligare en styrka i Anna Lönnqvist berättande är att hon inte ger mig alla svaren direkt. Det är inte självklart hur det hela ska sluta. Dramatiken, känslorna och spelet mellan karaktärerna är förträffligt skildrat. Jag får om och om igen fundera på hur jag själv skulle reagera och agera.

Extra kul med en liten blänkare tillbaka till debutromanen Tills kärleken skiljer oss men du behöver inte läsa böckerna i ordning.

Tack Anna Lönnqvist för att du skickade boken till mig och som du skrev till mig i boken "Med hopp om trevlig läsning". Det är i blygsammaste laget. Tjugo är till dig berör!


Ordberonde Förlag 2016  / recensionsexemplar

Dagens bokpost...

Finfin bokpost damp ner i min postlåda idag. Marie Hedegårds debutroman Så nära barfota. Baksidestexten lockar direkt och jag ser fram emot att läsa boken och inte blir det sämre av att bokomslaget är så snyggt. Utgiven av Lindelöws Bokförlag.

 

Växthus och ljudbok del 2...

Tomatsås på gula körsbärstomater från växthuset passar bra att göra när man lyssnar på ljudbok. Håkan Nessers uppläsning är definitiv ett alldeles utmärkt sällskap.

Inget sommarlov utan Håkan Nesser...

Håkan Nesser är en av mina allra största favoriter. Han är också den i särklass bästa författaren att läsa sina egna ljudböcker. Inget sommarlov utan Håkan Nesser så vilken tur att jag har hans storstadstrilogi kvar.

 

Jag börjar med den första delen i trilogin Maskarna på Carmine Street. Efter tips av fellow bokbloggare Anna på och dagarna går så lyssnar jag på dem i kronologisk iordning.

 

                                                 

 

 

 

Ljudbok och gurkinläggning...

Ljudbokslyssnandet kan med fördel kombineras med gurkinläggning av egenodlade gurkor från vårt växthus.

 

Just denna inläggning fick sällskap av de sista kapitlen av Malin Persson Giolitos "Störst av allt" vilken jag återkommer till inom kort.

 

Väck mig när det är över av Anne-Lie Högberg...

Det som inte får hända händer när Agnes upptäcker en knuta i sitt bröst när hon duschar på julaftons morgon. Man kan inte få cancer på julafton, det går bara inte, det kan inte hända.

Anne-Lie Högberg är tillbaka efter debutromanen Det kommer aldrig mer vara du med den fristående uppföljaren Väck mig när det är över och jag får återigen möta Agnes och hennes familj. Agnes som nu efter den uppslitande skilsmässan från Oscar lever med Tobias. De är en stor familj med Agnes tre barn och Tobias två och livspusslet med egna barn och bonusbarn är stundtals allt annat än enkelt. Både Agnes och Tobias har varsin tonårsdotter som inte drar jämnt och Agnes har svårt att hantera Tobias dotter.

Parallellt med familjelivet får jag följa Agnes relation med systern Cissi. Systrarna som alltid har stått varandra nära glider allt mer isär när Agnes upptäcker en hemlighet som Cissi bär på och konflikten är ett faktum. Visionen om en fridfull julhelg med nära och kära går om intet och när och hur ska Agnes berätta för maken Tobias att hon har cancer.

Ja det här är upptakten till en gripande och utlämnade berättelse om relationer, kärlek, systerskap och överlevnad i livets med- och motgångar. Anne-Lie Högberg lotsar mig fram i växelvis kapitel där jag får följa Agnes och Cissi. Det är ett grepp som tilltalar mig. Anne-Lie Högberg är skicklig på att förmedla vardagen på ett trovärdigt och äkta sätt. Det är lättläst trots det tunga ämnet och jag kan relatera till karaktärernas känslor både i med- och motgång. En stark uppföljare där Anne-Lie Högberg inte väjer för det svåra utan låter mig ta del av och förstå de allra innersta känslorna. Det är riktigt tungt bitvis då jag får vara med Agnes när det är som allra mörkast, samtidigt som det är befriande att följa familjen i vardagen och att livet trots allt går vidare. Här finns så mycket att ta till sig och att diskutera och även om Agnes är huvudpersonen så porträtteras övriga karaktärers känslor och personligheter på ett tydligt sätt. Jag tilltalas också av att svaren inte skrivs mig på näsan när det kommer till hur vi reagerar och att jag själv får tänka och fundera. Här finns inget rätt eller fel, känslor är personliga och får så också vara.

Väck mig när det är över är en viktig bok och en bok att ta lärdom av oavsett vad vi har med oss för erfarenheter. Anne-Lie Högbergs självupplevda livshändelser gör att det är extra starkt att läsa om Agnes.



 Tack Anne-Lie Högberg för att du hörde av dig och delade med dig!


Här kan ni läsa mitt inlägg om Anne-Lie Högbergs debutbok Det kommer aldrig mer vara du

Ordberoende Förlag 2016 / recensionsexemplar

Fågelskådaren av Olséni & Hansen...

"Johan Ekblad landade, efter en kort och högst oplanerad luftfärd, i det daggvåta gräset nedanför fågeltornet. Det var tur att han redan var död, för annars hade det gjort fasligt ont."

 

Med ovanstående inledande ord lägger Christina Olséni & Micke Hansen förträffligt återigen ribban och presenterar andra delen i sin serie Mord i Falsterbo, Fågelskådaren. 

September månad har precis börjat och det är äntligen dags för en av ortens stora begivenheter, Falsterbo Bird Show. Denna olycksaliga morgon, när Johan Ekblads kropp faller från fågeltornet är Egon, Ragnar och ordföranden i ornitologföreningen Rosentärnan, Jan Häger, på väg mot ovannämnda fågeltorn för att iordningställa fikaförsäljning och en fågelbingo. En fågelbingo där Egon i egen hög person ska utföra fågelimitationer. Trion bokstavligen snubblar över den döde Johan Ekblad. Därmed är stenen i rullning när Egon vägrar ringa till polisen på en gång utan prompt ska genomföra sin fågelbingo till varje pris. Sagt och gjort, Egon briljerar och Ragnar står för fikaförsäljningen innan ortens poliser Mårten och Lisa kallas till platsen.

Fågelskådaren är en snygg uppföljning av föregångaren Badhytten. Olséni & Hansen plockar upp flera trådar som de lagt ut och med humor och värmer låter de poliserna jobba på för att lösa fallet. Egon och Ragnar må vara lite av huvudpersoner (och utan dem blev det inget Mord i Falsterbo) men jag gillar att Mårten får ta plats i handlingen. Jag uppskattar den humor och ironi som är en stor del av hans personlighet. Hur han kommenterar och redan har färdiga svar på de frågor han ställer och hur han pratar innan han tänker. Det blir äkta och inte förlöjligat, ja jag gillar Mårten skarpt. Mårtens ego kommer verkligen till sin rätt när han tar sig an den unge praktikanten Christoffer ett antal veckor. När så författarparet inte benämner Mårtens fru vid namn utan kallar henne Frugan, ja då är vi hemma. Men det är inte bara Mårten som utvecklas utan i lagom doser får jag åter följa hans poliskollega Lisa, (som gör vad hon kan för att hålla lite ordning på Mårten) Elisabeth, Märta, den utbrände åklagaren Fredrik, de två buttra kriminalteknikerna Holmgren och Persson. Ett persongalleri finns som en fin service inledningsvis i boken.

Jag uppskattar också kapitlens informativa rubriker, som inte bara har en rubrik utan jag får både plats, datum och klockslag mig givet. En föraning om vad som ska komma och som definitivt lockar till bladvändning. Det här är riktigt bra kriminalkomedi och jag har tidigare gjort jämförelsen med Morden i Midsomer och då framförallt när det gäller humorn. Humorn är en tung faktor som Olséni & Hansen hanterar alldeles utmärkt. Stundtals har jag skrattat gott och min korsordslösande make har då och då blivit avbruten i sitt ordknåpande för att jag bara måste läsa några rader för honom.

Således Fågelskådaren är underhållande och välskriven med humor och värme. Det gör det hela lättsamt utan att för den skull förta spänningen och att jag vill veta vem som är mördaren. En och annan tråd fortsätter Olséni & Hansen att lägga ut, vad ska hända på kärleksfronten och hur ska det gå för Mårten och hans förhållande till länspolismästare Bylund? Ja det bådar gott för en fortsättning.

När så författarna får mig att börja googla fågelnamn och då framför allt Gåsgam (en art som också innehar en av huvudrollerna) ja då har de verkligen lyckats fånga mig!


Här kan ni läsa mina tankar om föregångaren Badhytten


Massolit Förlag 2016 / recensionsexemplar

Boklån och prat...

Igår var jag hos en god vän och lärarkollega på lunch. Vi har hållit kontakten efter att hon har gått i pension och ses med jämna mellanrum. Förutom samtal om livet, hälsan och kärleken så blir det en hel del bokprat och vi tipsar varandra och lånar. Här är två titlar som jag lånade. Camilla Grebe har jag läst förut både när hon skriver tillsammans med sin syster Åsa Träff och med författarkollegan Paul Leander Engström. Agnès Ledig däremot är en ny bekantskap för mig. Någon som läst?

 

 

Alla dessa hemligheter av Annika Estassy...

På baksidan av Annika Estassys tredje bok är Erikas Bokprat citerad med "Feelgoodläsning när den är som bäst" och det kan jag lova Annika Estassy fortsätter på inslagen bana när hon nu bjuder på Alla dessa hemligheter.

Louise Sörenstam fäller inte en tår när hon begraver sin make och trettiofem års äktenskap är slut. Louise har under alla år varit sin make lojal och trogen samtidigt som hon har haft överseende med makens vidlyftiga liv och notoriska otrohet. Louise har lagt all sin tid på de tre döttrarna, på att hålla familjefasaden intakt och på sin kära trädgård. Nu är döttrarna vuxna och lever sina egna liv och Loiuse börjar så smått drömma om en nystart och att ta upp sina gamla konststudier som har fått vila allt för länge.

Snart uppdagas att det enda som maken lämnar efter sig är skulder och ekonomiskt fuffens och en livförsäkring som är ställd på en okänd hemlig person. Media nosar snabbt upp läget och Loiuse, som nu blir hett nyhetsstoff då maken är en känd affärsman, flyr till sin syster Carina i södra Frankrike närmare bestämt byn Sainte-Marie-sur-Mer.

Carina lämnade tidigt barndomshemmet i Roslagen och systrarna har inte haft kontakt på många år. Därmed är det snyggt upplagt för en riktig feelgoodupplevelse. Här finns ingredisenser som hämnd, saknad, minnen, svek, återförening, vänskap, förlåtelse och kärlek. Hemligheter och ouppklarade konfliker nystas så sakta upp allt medan jag ivirigt vänder blad för att få svar.

Annika Estassys förmåga att skickligt skildra miljöer och känslor gör att det känns som om jag är på plats mitt i handlingen. Slutet av boken bjuder på en hel del spänning och jag hålls på sträckbänken in i det sista. Jag uppskattar också den humor som finns som ett stråk genom berättelsen utan att det förtar det allvar som också finns där. Det gör att det inte blir för sockersött och så härligt att få läsa om en kvinna i min egen ålder. Det gillar jag skarpt och igenkänningsfaktorn är hög (ja förutom det där med makens vidlyftighet då) och nej jag har inte varit i Frankrike men Louise tankar och funderingar gör att jag tar henne till mitt hjärta trots att jag inte skulle ha gjort exakt som hon. Uppfriskande är också när Annika Estassy låter Louise tankar komma ut som grodor ur hennes mun när det minst passar och omgivningen reagerar men både förvåning och bestörtning.

Helt enkelt feelgoodläsning när den är som bäst! Här kan du läsa mina tankar om Annika Estassys debutroman Solviken.

Norstedts / recensionsexemplar 2016

Sommarmorgon...

Det är måndag, midsommarhelgen 2016 är slut och sommarkänslan är definitivt här. Har nu efter drygt en veckas sommarlov kommit ner i varv och börjar gärna mina sommarlovsmorgnar på altan så här med bok, jordgubbar, keso och kaffe.

 

Prio ett av Emelie Schepp

Snyggt plockar Emelie Schepp upp trådarna som hon har lagt ut i föregångaren Vita spår. Jag är fast direkt i Prio ett som är den tredje boken i serien om åklagare Jana Berzelius. Jag följer mer än gärna fortsättningen om det dubbelliv som Jana tvingas leva på grund av sitt hemliga förflutna.

 

Jana Berzelius privatliv ligger som en ram runt historien och när hon får beskedet att hennes mor avlidit av en hjärtinfarkt och en person från det förflutna dyker upp tvingas Jana återigen agera helt utanför lagen och dölja de spår som leder till det förflutna. Vänskap sätts på prov, mystiken tätnar och jag anar och hoppas att det är en hel del som jag inte har fått reda på än om Jana.

 

Samtidigt kallas en ambulans till en lägenhet i Norrköping där ambulanssjuksköterskorna Philip och hans kollega finner en svårt skadad kvinna fastbunden vid en stol. Polis är snabbt på plats och kriminalkommissarie Henrik Levin och kriminalinspektör Mia Bolander befinner sig snart i en jakt på en hänsynslös person när ytterligare ett offer hittas. Vad är det för vansinnesdåd som dessa personer utsatts för och vad har de för koppling till varandra? Och varför mår ambulanssjuksköterskan Philip så dåligt?

 

Jag gillar att fokus ligger på de två ambulanssjuksköterskorna som karaktärer och att jag får följa dem både  privat och i yrkeslivet. Detta utan att för den skull förringa utvecklingen av huvudkaraktärerna Jana Berzelius och polisteamet med Henrik och Mia i spetsen. Pusslet kring deras personligheter läggs bit för bit och kopplingarna till de tidigare böckerna är tydliga. Jag får följa dem i deras privatliv i lagom doser parallellt med en röst från det förflutna som i kapitel med jämna mellanrum kommer till tals. Det är ett snyggt grepp att locka mig som läsare (läs lyssnare) att försöka komma på hur det hela egentligen ligger till. Mina funderingar på vem det är som kommer till tals i de kapitlen gör att jag vill vidare och hitta svaren.

 

Upplösningen är rafflande och jag utmanas av Emelie Schepp flera gånger när hon lägger ut trådar som jag lockas att plocka upp för att sedan komma på andra tankar om vem som är den skyldige. Du har tre spännande böcker framför dig och mitt tips är att du läser dem i kronologisk ordning.

 

Här kan du läsa mina tankar igen om de två föregående böckerna i serien, Märkta för livet och Vita spår.

 

 

 

Jana Berzelius goes USA...

Idag firar jag att Märkta för livet Emelie Schepps debutroman tillika serien om åklagare Jana Berzelius släpps i USA. Det är stort. Grattis Emelie Schepp!

Jag firar med att reprisera mitt inlägg om boken från 2013 och jag har precis börjat lyssna på tredje delen i serien, Prio ett. Det här vill ni inte vara utan och extra roligt att serien utspelar sig i Östergötland.

Varsågoda!

måndag 8 juli 2013

Märkta för livet av Emelie Schepp...

Från första sidan infinner sig en kittlande känsla av spänning och en glädje att få möta nya bekantskaper. Jag var egentligen inte alls förberedd på vad jag skulle få läsa om när jag började läsa Emelie Schepps debutroman Märkta för livet. Trots den dedikation som är skriven i min bok Till Erika spännande läsning anade jag inte att jag skulle mötas av en så spännande och gripande historia och därtill intressanta karaktärer.

Jana Berzelius är framgångsrik åklagare och bär på ett dolt förflutet. Hon minns ingenting från sitt liv före den sommardag 1986 då hon är 9 år och vaknar upp på ett sjukhus. Hon minns inte vem hon är eller var hon kommer ifrån. Nu tjugosex år senare arbetar hon på åklagarmyndigheten i Norrköping. När Migrationsverkets verksamhetschef Hans Juhlén mördas får Jana Berzelius ärendet på sitt bord och tillsammans med kriminalkommissarie Henrik Levin och kriminalinspektör Mia Bolander börjar hon ett komplicerat arbete med att lösa mordet. Jana Berzelius brottas med hemska mardrömmar och hennes förflutna kommer sakta men säkert ikapp henne under utredningens gång. När man hittar en pojke mördad så finns det ingen återvändo. Jana Berzelius kan inte värja sig längre och en mörk och fasansfull bakgrund smyger sig obönhörligen på henne.

Märkta för livet är den första delen i serien om Jana Berzelius och det är jag glad för. Här får jag möta karaktärer som porträtteras äkta och trovärdigt. Henrik Levin brottas med pusslet att få karriär och familjeliv med småbarnsår att gå ihop. Mia Bolander, ja ibland blir jag riktig förbannad på henne för att i nästa stund känna medlidande med henne. Jag gör gärna deras bekantskap igen för här finns definitivt mer att utforska.

Det är uppfriskande att lära känna karaktärer som inte faller in i gängse mönster för deckargenren. Jag instämmer med baksidestexten som menar att detta är en sträckläsningsbok. Det är lätt att hänga med i handlingen men för den skull inte förutsägbart. Jag gör mina försök att räkna ut sambanden men får snällt vänta till sista sidan för att få svar. Ja det går inte att släppa, det är spännande och riktigt ruggigt stundtals. Jag har under läsningens gång känt glädje (för att karaktärerna tilltalar mig) ilska (för det fasansfulla som människor är kapabla till) och hela tiden har jag känt mig förväntansfull. Emelie Schepp lotsar mig skickligt framåt hela tiden. När jag läst klart känns det lite tomt och historien dröjer sig kvar. Den cliffhanger som jag lämnas med gör mig bara mera nyfiken så nu väntar jag definitivt på nästa bok. Jag vill fortsätta träffa Jana Berzelius.

Vill du veta mera om Emelie Schepp och hennes författande så följ hennes blogg här.

Höstens böcker redan...

Knappt har sommar, semester och sommarlov börjat så dimper katalogen med Hösten Böcker 2016 från Svensk Bokhandel ner i postlådan. Katalogen får ligga till sig till någon regnig sommardag.  Kanske tjuvkikar lite men nu har jag fokus på sommarläsningen.

Härifrån till verkligheten av Eva Rydinger...

Eva Rydinger har gjort det igen. Berört mig in i mitt allra djupaste rum med sina nya bok Härifrån till verkligheten.

Augusti är här och semestern lider mot sitt slut. Marianne vinkar av sin dotter Karin och barnbarnet Samuel (eller är det Peter pojken heter) som ska ta flyget hem till Stockholm efter sin årliga sommarvistelse i Skåne.

Ja varför nämns den lille pojken vid två namn? Eva Rydinger fångar mig redan på de första sidorna och jag anar att allt inte är vad det till synes verkar vara.

I daterade kapitel varvat med en och annan historisk återblick får jag växelvis följa Marianne och Karin, deras relation och deras våndor kring livsval, smärta, försoning, sorg, kärlek och väl bevarade hemligheter. Karins två bröder, Thomas och Jens, finns också med i berättelsen. Det gör också rörmokaren Olle som spelar en viktig roll.

Både Marianne och Karin kan nu pusta ut efter semestern. Marianne ser fram emot lite egentid igen och den vardagslunk som hon efter makens bortgång lärt sig njuta av. Karin far hem till Stockholm med sina funderingar och planer på hur hon och syskonen ska kunna övertala mamman att flytta till något enklare boende. För visst börjar mamma bli lite för gammal för att bo ensam i skånelängan när hon nu till hösten fyller 75 år. Hon borde verkligen ta sitt förnuft till fånga och inse att det blir mer bekvämt att inte ha bekymmer för ett helt hus på ålderns höst. Karin skulle verkligen behöva en nystart för sig och sonen och då vore det helt perfekt att överta skånelängan. Siktet är inställt på mammans 75-årsdag och planer smids på flera håll. När det så är dags för födelsedagsfesten ställs familjen inför flera överraskningar och sanningar som de inte kunnat ana kommer upp till ytan.

Det är här jag oåterkalleligen dras med. Eva Rydinger gestaltar säkert de båda kvinnornas känslor och djupa sorg som de på olika sätt hanterar och bär på. Jag dras mellan Marianne och Karin och vet till slut inte vems sida jag ska stå på. Jag står till en början oftast på Mariannes sida men Karin får också mina sympatier allt medan trådarna läggs till rätta och jag får lära känna både Marianne och Karin bättre. De tillbakablickar som Eva Rydinger skickligt bjuder mig på gör att jag så sakta har bilden klar för mig och det ökar min förståelse för de livsval som görs.

Det här är en stark och fin berättelse som utmanar mig både som dotter, mamma och kvinna. Eva Rydinger har verkligen lyckats fånga mig och Marianne och Karin kommer finnas med mig för alltid. Det finns så mycket att prata om och jag bara längtar till när jag kan dela med mig av boken till min egen mamma och mina väninnor så vi kan diskutera.

Jag kan bara instämma i den beskrivning av boken som författare Annika Estassy bidrar med i baksidestexten "...en bok för döttrar och mödrar och en och annan make..." Det här är en berättelse som definitivt inte lämnar någon oberörd. Det är trovärdigt och det allvarliga och det stundtals smärtsamma hanterar Eva Rydinger på ett skickligt sätt där kärleken och värmen finns som ett skyddande hölje.

Tack Eva Rydinger för att du tog mig med på den här resan.



Ordberoende Förlag / recensionsexemplar 2016

Maestratrilogin...

Bokposten fortsätter att trilla in. Idag låg ett spännande paket och väntade på köksbordet när jag kom hem från jobbet. "Det mest chockerande du kommer läsa i år" utlovas i följebrevet. Maestra av L S Hilton är den första i en trilogi. På bokens framsida kan jag också läsa "Gone Girl möter Mr Ripley i en vågad thriller som är omöjlig att lägga ifrån sig".

 

Gone Girl har jag läst (och gillade) men jag har inte gjort Mr Ripleys bekantskap (men såklart hört en hel del om filmatiseringen) så jo då min nyfikenhet är helt klart väckt.