Augusti är här och semestern lider mot sitt slut. Marianne vinkar av sin dotter Karin och barnbarnet Samuel (eller är det Peter pojken heter) som ska ta flyget hem till Stockholm efter sin årliga sommarvistelse i Skåne.
Ja varför nämns den lille pojken vid två namn? Eva Rydinger fångar mig redan på de första sidorna och jag anar att allt inte är vad det till synes verkar vara.
I daterade kapitel varvat med en och annan historisk återblick får jag växelvis följa Marianne och Karin, deras relation och deras våndor kring livsval, smärta, försoning, sorg, kärlek och väl bevarade hemligheter. Karins två bröder, Thomas och Jens, finns också med i berättelsen. Det gör också rörmokaren Olle som spelar en viktig roll.
Både Marianne och Karin kan nu pusta ut efter semestern. Marianne ser fram emot lite egentid igen och den vardagslunk som hon efter makens bortgång lärt sig njuta av. Karin far hem till Stockholm med sina funderingar och planer på hur hon och syskonen ska kunna övertala mamman att flytta till något enklare boende. För visst börjar mamma bli lite för gammal för att bo ensam i skånelängan när hon nu till hösten fyller 75 år. Hon borde verkligen ta sitt förnuft till fånga och inse att det blir mer bekvämt att inte ha bekymmer för ett helt hus på ålderns höst. Karin skulle verkligen behöva en nystart för sig och sonen och då vore det helt perfekt att överta skånelängan. Siktet är inställt på mammans 75-årsdag och planer smids på flera håll. När det så är dags för födelsedagsfesten ställs familjen inför flera överraskningar och sanningar som de inte kunnat ana kommer upp till ytan.
Det är här jag oåterkalleligen dras med. Eva Rydinger gestaltar säkert de båda kvinnornas känslor och djupa sorg som de på olika sätt hanterar och bär på. Jag dras mellan Marianne och Karin och vet till slut inte vems sida jag ska stå på. Jag står till en början oftast på Mariannes sida men Karin får också mina sympatier allt medan trådarna läggs till rätta och jag får lära känna både Marianne och Karin bättre. De tillbakablickar som Eva Rydinger skickligt bjuder mig på gör att jag så sakta har bilden klar för mig och det ökar min förståelse för de livsval som görs.
Det här är en stark och fin berättelse som utmanar mig både som dotter, mamma och kvinna. Eva Rydinger har verkligen lyckats fånga mig och Marianne och Karin kommer finnas med mig för alltid. Det finns så mycket att prata om och jag bara längtar till när jag kan dela med mig av boken till min egen mamma och mina väninnor så vi kan diskutera.
Jag kan bara instämma i den beskrivning av boken som författare Annika Estassy bidrar med i baksidestexten "...en bok för döttrar och mödrar och en och annan make..." Det här är en berättelse som definitivt inte lämnar någon oberörd. Det är trovärdigt och det allvarliga och det stundtals smärtsamma hanterar Eva Rydinger på ett skickligt sätt där kärleken och värmen finns som ett skyddande hölje.
Tack Eva Rydinger för att du tog mig med på den här resan.
Ordberoende Förlag / recensionsexemplar 2016
Jag tyckte också om den här boken riktigt mycket!
SvaraRaderaJa den är riktigt bra och viktig. Har du läst Rydingers Fotografen?
RaderaJa! Bra den också.
Radera