För några veckor sedan fick jag ett mail från Anette Helgesson som bokbloggar på
Feelgoodbiblioteket. Hon undrade om jag hade lust att haka på en bokcirkel och läsa Anna Lönnqvists debutroman
Tills kärleken skiljer oss. Sagt och gjort och föga anade jag väl då vilken känslomässig resa det skulle bli.
Susanna och Philip bor med sina två barn Adam och Alva i en vacker villa. Ytan tycks perfekt och de verkar ha allt men det behövs inte många sidor in i handlingen för att jag ska ana sprickorna. Susanna, som varit mammaledig det senaste året med lilla Alva, ska snart börja arbeta igen och Philip ska ta över föräldraledigheten. Ja med det vore väl allt frid och fröjd men Philip, som reser mycket i jobbet, lämnar Susanna näst intill helt ensam med ansvaret för hem och barn även när han är hemma. Han beter sig som ett svin och trakasserar och hånar Susanna hela tiden. Susanna försöker släta över och backar alltid när de hamnar i diskussion för att skydda barnen. Philips vilja kommer alltid i första hand. Susanna hinner precis börja arbeta efter mammaledigheten när Philip släpper bomben, han har blivit erbjuden ett toppjobb i företaget där han arbetar med placering i London. Han förväntar sig att Susanna ska släppa allt och agera som den perfekta frun och ta hand om man, barn och hem. Komplikationerna låter inte vänta på sig när Susanna inleder ett kärleksförhållande med den 16 år yngre David. David, som straxt innan Susanna ska gå tillbaka till sitt jobb, anställs och ingår i den marknadsföringsgrupp som hon är chef över.
Så där ja nu är allt upplagt för ett hjärtskärande och smärtsamt relationsdrama. Susanna slits mellan David och familjen. Hur kan något som är så fel kännas så rätt? Anna Lönnqvist låter mig följa detta drama där passion, smärta och dåligt samvete avlöser varandra.
Jag har varit så arg och frustrerad under läsningen. Ena stunden kommer jag på mig själv med att vara galen på Susanna för att i nästa stund stå på hennes sida. Varför låter hon Philip hunsa med henne som hon gör? Varför säger hon inte ifrån? Jo, jag förstår att det är för barnens skull men det är inte bara den ene föräldern som ska ta ansvar och framför allt ska inte barnen behöva höra och se på hur Philip verbalt förgör henne. Barnen ska heller aldrig behöva ta parti för den ena eller den andra föräldern som sonen Adam hela tiden måste. Min nyfikenhet vad gäller Philips beteende blir inte riktigt tillgodosett även om det anas att han inte har haft det så lätt. Så arg jag fortfarande är på den karln.
Anna Lönnqvist lägger upp sin historia med så många förvecklingar och Susanna krånglar till det mer än en gång för sig själv. Det som stundtals känns så lätt blir så komplicerat. Det finns ett driv mellan raderna som gör att jag gärna vänder blad trots min ilska. Det var längesedan jag reagerade så kraftigt på en bok. Men det är inte bara karaktärernas beteenden som har fått mig att reagera. Anna Lönnqvist är en fena på att skriva om den passion som uppstår mellan Susanna och David. De sexscener som utspelas är äkta, sensuella och vackert beskrivna. Det är en konst.
Tack Anna Lönnqvist, du har lyckats fånga mitt intresse trots att jag har småbarnsåren långt bakom mig. Det är lätt att dras med i det relationsdrama som utspelas. Lätt att förstå Susannas frustration över att göra rätt.
Ordberoende Förlag 2014 / recensionsexemplar 2014
