Jag lånade Alice Munros novellsamling Kärlek, vänskap, hat på biblioteket, på skolan där jag jobbar, tidigt i våras efter ett tips. Men det blev bara att jag läste lite inledningsvis i den och den blev liggande och lämnades tillbaka oläst. Våren, sommaren och hösten kom och visst blev det noveller lite då och då men ingen av Alice Munro. Men när det så meddelades att Alice Munro var den som skulle få årets Nobelpris så hakade jag på en Facebook-cirkel om Brinnande livet även här var Anna initiativtagare. Anna administrerade och höll i trådarna så vi andra bara kunde haka på och diskutera och novellprata allt efter lust, tankar och funderingar. För övrigt ett alldeles utmärkt sätt att bokprata på. Själv var jag inte så aktiv i samtalet som jag hade tänkt mig. Precis som i Alice Munros berättelser så gör sig livet påmint lite då och då och tiden fanns inte riktigt. Men jag har haft stor behållning av att läsa och följa diskussionerna i Facebookcirkeln.
Jag är ingen van novelläsare. Det här året har jag läst flera noveller än vad jag har gjort under hela mitt vuxna liv. Novellerna har under mitt läsår 2013 varit något av en motor att hålla läsningen vid liv. Korta berättelser med ofta så mycket innehåll att de skulle räcka till en hel roman. Det är sannerligen en konst att kunna hålla sig till det lilla formatet i sitt skrivande och inte sväva iväg. Svenska Akademiens motivering den samtida novellkonstens mästare stämmer till punkt och pricka. Alice Munro är definitivt en mästare på att hålla sig kort med mycket innehåll och hennes berättande är ett alldeles utmärkt sätt att närma sig novellernas värld.
Jag beundrar Alice Munros förmåga att gestalta sina karaktärerna så äkta. Det är lätt att följa med i språket utan problem men med det inte sagt att det är enkelt skrivit. Alice Munros författarskap är inget hastverk. Jag upplever att det finns så mycket tanke bakom varje ord och formulering. En bekant nämnde att hon blev lite nedstämd av att läsa Alice Munro. Jag kan förstå hennes tanke där. Alice Munro skildrar livet och människorna precis där det pågår och här finns både relationsproblem och moraliska dilemman. Men vad vore livet utan dessa?
När priset tillkännagavs så kastade jag mig på beställarknappen och klickade hem ett par av Alice Munros novellsamlingar i pocketformat. Jag är glad att jag har dem kvar att läsa och det bästa av allt är att novellerna går att läsa om igen. Egentligen är jag ingen vän av omläsning, brukar ha svårt att läsa något en gång till som jag redan har läst. Men Munros noveller ger mersmak och lockar till eftertanke. Jag är övertygad om att jag kommer läsa flera av novellerna om igen.
Ja där har ni mina tankar denna novelldag. Grattis till priset Alice Munro och grattis till dig som har en novellskatt att se fram emot!!
Kika in HÄR så hittar du länkar till fler bokbloggare som hakat på dagens Munromania för att högtidlighålla Novelldagen på Nobeldagen!
Här hittar du Lena Jordebos porträtt av Alice Munro:
Alice Munro öppnar hemmets dörrar i Kanada
Här finns mera om Alice Munro:
Jenny Munro om mammans dröm att skriva en roman
Alice Munro - Nobel Lecture
Munro i eget hus
Lägger ned pennan och släpper in världen
Nu ska jag frossa i mera Munromania i bokbloggarhavet!!
Jag har också läst ovanligt många noveller i år! Jag tycker mer om mer om noveller och blandar de gärna med en längre roman. De är ju en perfekt ingång till ett nytt författarskap!
SvaraRaderaJa det är det verkligen. Perfekt när man har en stund över och inte har tid för något längre också.
RaderaJag är verkligen förtjust i noveller och Alice Murno är helt klart mästaren, så värd sitt pris i år!
SvaraRaderaInstämmer kunde inte bli bättre vinnare!
RaderaNoveller är nytt för mig också men jag tror de ska läsas en och en så att de får sjunka in... gärna diskuteras tillsammans med andra...och gärna läsas om... Tack för tankefyllt inlägg!
SvaraRaderaJa jag håller med dig om att de oftast ska läsas med lite mellanrum. Är det en bra novell så kräver den eftertanke.
RaderaJag började vänja mig vid noveller för ett par år sedan och hade t.o.m. en novellutmaning då. Det hjälpte för nu känner jag mig ganska van vid att läsa noveller. Munro är häftig, beundrar mest hennes förmåga att med en enda mening fånga ett helt liv. Det är inte många som kan.
SvaraRaderaJa det kräver nog lite träning och det här året har varit ett härligt novellår som Anna har inspirerat till. Novellerna är hos mig för att stanna. Ja det har du rätt i Munros formuleringar är svårslagna!
RaderaJag tycker fortfarande jag är en ovan novelläsare, men nätcirklandet får mig att läsa och uppskatta noveller.
SvaraRaderaJa det kräver lite träning att greppa novellformatet och jag fortsätter min träning :) och att novellcirkla på FB är toppen.
RaderaHärligt att läsa att du uppskattade novellcirkeln - du är välkommen att haka på igen! Snart blir det Brasilien.
SvaraRaderaTack Anna för din inspiration!
RaderaJa hon skriver verkligen bra och nästa gång det är novellcirkel hoppas jag man har tid att hänga med.
SvaraRaderaMia
Ja det vore kul om du hakar på då.
Radera