Den yngsta av bröderna Blum blir misshandlad till medvetslöshet av grannskapets antisemit. Ett gäng grabbar bestämmer sig för att hämnas misshandeln. Boris blir den som ska träna gänget till att slåss och ge igen. Det här är inledningen till Hur vi utkrävde hämnd för familjen Blum, den tredje novellen i vår novellcirkel. Återigen får vi fundera på rätt och fel. Är det ok att försvara sig med samma mynt? Våld kan aldrig lösa våld men visst kan hämnden kännas ljuv för en stund men snart kommer våra handlingar ifatt oss.
Det som särskilt berörde mig var de vuxnas frånvaro vilket också diskuterades i novellcirkeln. Jag tror det var Annette som uttryckte det så bra: Ville de inte se vad som hände eller förstod de inte? Förstod de men valde att blunda för vad barnen/ungdomarna höll på med?
Här kan du kika in hos övriga novelcirklare
och dagarna går
Bibliotekskatten
Fru E:s böcker
Enochannanbok
Breakfast Book Club
Henrik Elstad
Lottens bokblogg
Min bokblogg
Cum libris non solus
Café de la Nouvelle
Ja den var otäck, stackars barn
SvaraRaderaMia
Det var bra beskrivet, att det som till en början känns rätt och bra kan ge en sur eftersmak!
SvaraRaderaDet var en gråskalenovell, inget är så svart eller vitt som man först tror.
SvaraRadera