Det måste ha varit ensamt där...

Nu har jag läst Merethe Lindstrøms novell Det måste ha varit ensamt där.  Jag fångas direkt av ett gåtfullt och detaljerat språk. En man och en kvinna hamnar bredvid varandra på ett flygplan och kommer i samspråk. Ett samtal som blir mer och mer nära och personligt.Två människor på väg som för ett ögonblick öppnar sig för varandra. Två främlingars samtal som oundvikligen leder till frågan: vad kan man berätta för en helt främmande människa? Det finns en närvaro i texten som är svår att beskriva på något annat sätt än att jag uppslukas helt av mötet mellan Simon och Embla.

Jag kan skatta mig lycklig som har Dagar i tystnadens historia kvar att läsa. Jag lyssnade på Merethe Lindstrøm på Bokmässan när hon pratade om minnet och glömska och jag köpte boken, som jag sneglat på ett tag.


Collings förlag 2013 / recensionsexemplar