![]() |
| Bild från Litteraturmagazinet |
LitteraturMagazinet kör en julkalenderutmaning på Instagram. Jag hakar på men kör den på bloggen istället. En bild per dag och tema.
![]() |
| Bild från Litteraturmagazinet |
Maria, arbetar som psykolog, är gift med Manne och tillsammans har de två barn i förskoleåldern. Maria hanterar en livskris på ett sätt som inte går obemärkt förbi. Onkologen Helmi är en av landets skickligaste, gift med Sven och har tröttnat rejält på att vara dödens budbärare. Hon tar ett drastiskt beslut som får katastrofala följder. Isabelle jobbar som förskollärare, har en intensiv längtan efter egna barn och är förlovad med Jerker men det finns något där som stör och oroar. Detta är upptakten till Susanne Bolls andra roman, Det enda rätta.
Snyggt plockar Emelie Schepp upp trådarna som hon har lagt ut i föregångaren Vita spår. Jag är fast direkt i Prio ett som är den tredje boken i serien om åklagare Jana Berzelius. Jag följer mer än gärna fortsättningen om det dubbelliv som Jana tvingas leva på grund av sitt hemliga förflutna.
Knackningar av Johan Theorin. För Molly blir livet som pensionär extra ensamt när bästa vännen Judith går bort. Mollys enda sällskap numera är likörflaskorna och sena kvällar framför Tv:n. Alltmer omtöcknad börjar Molly höra knackningar från någonstans i hyreshuset där hon bor. Är det verkligen någon som knackar eller finns ljudet bara inne i Mollys huvud? Molly blir mer och mer övertygad om att någon är inlåst och att knackningar är ett rop på hjälp. Polisen är inte lätt att övertygad och grannar tycker Molly beter sig konstigt. Briljant berättar Johan Theorin historien och jag får följa ett sidospår som till slut får sin förklaring.
1996 studerar Zackarias litterärt skapande vid Lunds universitet. Zackarias såväl som hans studiekamrater drömmer författardrömmen. Poeten Li Karpe är läraren som utmanar och påverkar dem alla till en gräns de inte trodde var möjligt. För att citera Li Karpe "Skrivandet är på liv och död". Hon låter Zackarias och hans kursare göra den store författaren Leo Starks bekantskap. En bekantskap som kommer sluta med att en av dem blir dömd för mordet på densamme trots att kroppen aldrig hittats.
En nästan sann historia gör anspråk på att vara en av de bästa böcker jag har läst i år och det med rätta. Mattias Edvardsson blir bara bättre och bättre. Språket flyter skickligt i takt med att jag vänder blad och växelvis får följa vad som verkligen hände 1996 och vad som händer 2008. Just det att Edvardsson använder sig av detta växelvis berättande gör att dåtid och nutid flätas samman och kompletterar varandra. Jag får en allt tydligare bild av karaktärerna utan att jag för den skull kan lista ut slutet. Det är spännande och suggestivt att följa med på resan och karaktärerna utvecklas allt medan historien berättas och pusselbit läggs till pusselbit.