tisdag 4 augusti 2015

Glashjärta av Anneli Stålberg...



Glashjärta är Anneli Stålbergs debutroman. Det här är en berättelse som väcker så många känslor så det har tagit en tid för mig att sortera mina intryck. När Nina är sju år förändras hennes liv för alltid. Maktmissbruk och ångest blir hennes vardag med en mor som missbrukar och en far som flyr. Nina får ta ett vuxenansvar i familjen med två småsyskon som inget barn ska behöva. Det går så långt att hon till slut inte kan stå emot det destruktiva liv som hon fångats i. Hon överlämnar sin kropp till det enda hon känner igen och förfallet är ett faktum. För att inte gå händelserna i förväg och förta läsupplevelsen så låter jag det vara där och överlämnar till er läsare att ta del av Ninas berättelse.

Anneli Stålberg lyckas beskriva det mest hemska av allt, när ett barn utsätts för övergrepp och maktmissbruk, på ett sätt som gör att jag faktiskt kan och vill läsa vidare trots att det är så ångestfyllt skildrat. Så många känslor rörs upp under läsningens gång. Ilska, frustration och sorg. Ja stundtals är jag så arg så jag skakar. Min ilska riktas framför allt mot föräldrarna. Jag ställer mig hela tiden frågan var är alla vuxna i Ninas liv? Hur kan det få gå så långt utan att någon reagerar? Men Anneli Stålberg ger mig ändå hopp då det finns stråk av styrka och kärlek invävt mellan raderna. Det bidrar också till att jag vill läsa vidare för att få svar på mina frågor.

Det är starkt att kunna skildra en berättelse med så mycket ångest och smärta som Anneli Stålberg gör i Glashjärta. Det är framför allt Anneli Stålbergs förmåga att använda språket när hon berättar historien om Nina som är styrkan. Balansgången mellan smärta och hopp gör att språket flyter och det är lätt att följa Ninas liv. Det här är en bok som lämpar sig alldeles utmärkt till att bokcirkla om. Här finns så många trådar att nysta upp och diskutera.

Jag har funderat lite på titeln Glashjärta och vill citera Anneli Stålberg "...Blodet lämnar mitt hjärta ännu en gång. Glashjärtat känns kallt och hårt inne i min kropp. De vassa krossade glasskärvorna skaver och berättar om smärtan som är på väg..." 

Du har en stark läsupplevelse framför dig där du får följa den utsatta lilla flickan via tonårens destruktivitet till en vuxen kvinnas kamp för att kunna leva vidare.

Tack Anneli Stålberg för att du hörde av dig och lät mig ta del av Ninas berättelse!



Ariton Förlag / recensionsexemplar 2015



1 kommentar:

  1. Tack själv! För att du läste och för att du delar med dig! 💖

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...