söndag 19 januari 2014

Återvändaren av Dan Buthler & Dag Öhrlund...

Snön viner runt knutarna och jag har svept in mig i en varm pläd. Slutscenen i Återvändaren av Dan Buthler & Dag Öhrlund utspelas på julafton så vädret utanför passar perfekt och vi är ju mitt i vintermånaden januari. Återvändaren är den tredje delen om psykopaten Christopher Silverbielke och i eftermiddag har jag lyssnat färdigt på den. Jag trodde inte att det skulle kunna bli mer hänsynslöst och fascinerande även om någon upplyste mig om det på en status på Dag Öhrlunds Facebooksida för ett tag sedan.

Silverbielke är tillbaka i Sverige för att ta hand om mamsen och göra upp  en gång för alla med kommissarie Jacob Colt som han skyller allt som gått fel på. Jag är fast även denna gång och precis som det står på bokens omslag så är det här inget för svaga nerver.

Silverbielke är precis lika rå och hänsynslös som i de tidigare böckerna. Jag gillar Buthler & Öhrlunds sätt att låta Silverbielkes tankar genomsyra handlingen och föra den framåt. Men det är inte bara Silverbielke som sticker ut. Jacob Colt tär på vår relation lite grann när det visar sig att han inte är den jag riktigt trodde. Det är också något som jag uppskattar med Buthler & Öhrlund. De skriver om livet och om relationer precis som det är på ett naturligt och äkta sätt. Jag reagerar både med ilska, sorg och glädje. Precis som en bra bok ska få mig att reagera.

När så Silverbielke befinner sig på IKEA i Linköping så drar jag lite extra efter andan för där vill jag definitivt inte möta honom. Det är då en sak som är säker. Kan bara tillägga att han passerar på E4:an ett antal gånger på sin väg till huvudstaden. Det är en kittlande tanke. Ja ni hör en karaktär som biter sig fast på riktigt.

Den cliffhanger som Buthler & Öhrlund serverar mig är inte att leka med och gör att jag gladeligen kastar mig över den fjärde delen Uppgörelsen. Jag kan bara undra om det är vad titeln anspelar på. Är detta den sista kraftmätningen mellan Silverbielke och Colt?

Och ja det är Stefan Sauk som läser ljudboken och han gör det bäst! Stefan Sauk är en mästare på att gestalta dialekter och brytningar och jag har bara ett litet klagomål, östgötskan måste han fila lite till på.

Mer på bloggen om serien hittar du här.




2 kommentarer:

  1. Denna tänker jag läsa i februari. Bävar lite eftersom jag blev lite less på Silfverbielke i förra boken.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hoppas du gillar den här :) det blir bara mer och mer fasansfullt och det gillar jag.

      Radera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...