onsdag 30 november 2016

Julkalenderutmaningen...


Bild från Litteraturmagazinet
 



LitteraturMagazinet kör en julkalenderutmaning på Instagram. Jag hakar på men kör den på bloggen istället. En bild per dag och tema.
 
 
 


Östergötlands Bokmässa TellUs2016 - nedräkningen del 7...



Det är ju inte bara författare som kommer till årets bokmässa förstås. För vad vore en författare utan sitt förlag? Nu har turen kommit till att presentera DIBB Förlag. Förläggare och redaktör på förlaget är Johan Hagesund tillika en av dem som var med och startade förlaget 2011. Johan Hagesund är också en av initiativtagarna till Östergötlands Bokmässa.

På förlagets hemsidan läser jag:

"DIBB förlag är ett Linköpingsbaserat bokförlag vars utgivning fokuserar på närområdet. Lokalhistoria och lokalkultur är ledorden och förhoppningsvis kan DIBB förlag hjälpa till att stärka bokutgivningen i Linköping med omnejd"


På bokmässan på lördag har DIBB Förlag en monter och finns även med i programbladet klockan 10.45-11.15 under punkten: "DIBB Förlag Boksläpp och hearing om klimatfrågor" med östgötapolitikerna Annika Lillemets (mp), Mats Johansson (s), Karin Jonsson (c) och Gary Sparrborn (m). Moderator är Johan Sievers.





Östergötlands Bokmässa TellUs2016 - nedräkningen del 6...

 
Pernilla Alm träffade jag 2012 på Bokmässan i Göteborg när jag hade äran att vara en av Bokmässans tjugo bloggambassadörer. Vi träffades på en förlagsmiddag som jag som bokbloggare var inbjudan till. Pernilla Alm kan ni lyssna på kl.14.15-14.25 under programpunkten "Läxfritt för en likvärdig skola, så funkar det!"

Kika in hos här så får du veta mer om Pernillas författande.
 
Här bjuder jag på ett inlägg från 2014 om Pernillas debutroman Alltid du en relationsroman som berör. Varsågoda!
 
 
söndag 9 mars 2014

Alltid du av Pernilla Alm...

Vad skulle du göra? Nog är tanken kittlande. Det ringer på dörren en alldeles vanlig vardag och där står Han, din tonårsförälskelse. Åren har gått men du kastas obönhörligen tillbaka i tiden och minnena fullkomligt nockar dig. Alla åren med man och barn är ett blekt minne.

Det här är vad som händer Caroline Sundell när Adam Bjurström från barndomsstaden Leksand som av en slump dyker upp och rubbar familjeidyllen.

Till en början tror jag på Caroline, att hon ska göra det rätta, att åren har lugnat den eld som en gång glödde.

Allt medan Pernilla Alm lotsar mig vidare i denna bladvändare ilsknar jag till mer och mer. Nej jag är inte på Caroline Sundells sida. Men definitivt på Pernilla Alms. Hon lyckas fånga mig. Trots att jag har småbarnsåren långt bakom mig så dras jag tillbaka i tiden och känner igen mig och jo visst tonårsförälskelsen minns jag också. Så stundtals kan jag förstå Carolines agerande och känslor. Här finns så mycket äkta kärlek och så mycket smärta på samma gång så det är svårt att inte bli berörd. Jag kommer på mig med att vilja säga till på skarpen. Det är en härlig känsla när karaktärerna berör och retar mig upp på samma gång.

Pernilla Alm lyckas gestalta allt detta på ett trovärdigt sätt. Jag gillar dialogerna som för handlingen framåt. När så slutet kommer är jag inte riktigt beredd. En smärtsam relationsroman som definitivt berört mig. En perfekt bokcirkelbok. Här finns så mycket att diskutera.


 

Östergötlands Bokmässa TellUs 2016 - nedräkningen del 5...

 
 
Huvudperson i morgonens inlägg är Anne- Lie Högberg. Anne-Lie hörde av sig till mig 2013 och frågade om jag ville läsa ett recensionsexemplar av hennes debutroman Det kommer aldrig mer vara du. Vi har aldrig träffats på riktigt utan bara via sociala medier (men det känns ändå som om vi känner varandra) så det ska blir riktigt trevligt att få träffa Anne-Lie personligen på lördag.

Här bjuder jag på mina tankar om Anne-Lie Högbergs andra bok som jag läste i somras. En stark och viktig bok. Varsågoda!

torsdag 14 juli 2016


Väck mig när det är över av Anne-Lie Högberg...

Det som inte får hända händer när Agnes upptäcker en knuta i sitt bröst när hon duschar på julaftons morgon. Man kan inte få cancer på julafton, det går bara inte, det kan inte hända.

Anne-Lie Högberg är tillbaka efter debutromanen Det kommer aldrig mer vara du med den fristående uppföljaren Väck mig när det är över och jag får återigen möta Agnes och hennes familj. Agnes som nu efter den uppslitande skilsmässan från Oscar lever med Tobias. De är en stor familj med Agnes tre barn och Tobias två och livspusslet med egna barn och bonusbarn är stundtals allt annat än enkelt. Både Agnes och Tobias har varsin tonårsdotter som inte drar jämnt och Agnes har svårt att hantera Tobias dotter.

Parallellt med familjelivet får jag följa Agnes relation med systern Cissi. Systrarna som alltid har stått varandra nära glider allt mer isär när Agnes upptäcker en hemlighet som Cissi bär på och konflikten är ett faktum. Visionen om en fridfull julhelg med nära och kära går om intet och när och hur ska Agnes berätta för maken Tobias att hon har cancer.

Ja det här är upptakten till en gripande och utlämnade berättelse om relationer, kärlek, systerskap och överlevnad i livets med- och motgångar. Anne-Lie Högberg lotsar mig fram i växelvis kapitel där jag får följa Agnes och Cissi. Det är ett grepp som tilltalar mig. Anne-Lie Högberg är skicklig på att förmedla vardagen på ett trovärdigt och äkta sätt. Det är lättläst trots det tunga ämnet och jag kan relatera till karaktärernas känslor både i med- och motgång. En stark uppföljare där Anne-Lie Högberg inte väjer för det svåra utan låter mig ta del av och förstå de allra innersta känslorna. Det är riktigt tungt bitvis då jag får vara med Agnes när det är som allra mörkast, samtidigt som det är befriande att följa familjen i vardagen och att livet trots allt går vidare. Här finns så mycket att ta till sig och att diskutera och även om Agnes är huvudpersonen så porträtteras övriga karaktärers känslor och personligheter på ett tydligt sätt. Jag tilltalas också av att svaren inte skrivs mig på näsan när det kommer till hur vi reagerar och att jag själv får tänka och fundera. Här finns inget rätt eller fel, känslor är personliga och får så också vara.

Väck mig när det är över är en viktig bok och en bok att ta lärdom av oavsett vad vi har med oss för erfarenheter. Anne-Lie Högbergs självupplevda livshändelser gör att det är extra starkt att läsa om Agnes.


Tack Anne-Lie Högberg för att du hörde av dig och delade med dig!


Här kan ni läsa mitt inlägg om Anne-Lie Högbergs debutbok Det kommer aldrig mer vara du

 

tisdag 29 november 2016

Östergötlands Bokmässa TellUs2016 - nedräkningen del 4...


Jag har då och då sneglat på Carin Hjulströms böcker och hennes serie om Frida Fors så det passar ju alldeles utmärkt att Carin kommer till bokmässan. Carin Hjulström kopplar jag, och det är jag säkert inte ensam om, samman med journalistik och alldeles utmärkta intervjusituationer. Hennes programserie Carin 21:30 var en höjdare.


Carin Hjulström hittar ni på stora scenen på lördag klockan 14.40-15.10 under programpunkten: "Journalisten Frida Fors är tillbaka. I Kärlek sökes - den första svenska romanen om nätdejting - tar Carin Hjulström ett grepp på världens ensammaste folk, svenskarna".


Kika in hos Östergötlands Bokmässa och läs ett längre inlägg om Carin signerat Jan Holmbom.




Östergötlands Bokmässa TellUs2016 - nedräkningen del 3...


Del 3 i nedräkningen tillägnar jag Anne Liljeroth.

Jag har läst en av Anne Liljeroths böcker men tyvärr har jag inget inlägg att bjuda på men väl en bryggbild från sommaren 2014 då jag läste hennes bok Bara människor. Den gav mersmak så jag ser verkligen fram emot att träffa Anne på lördag. Hon deltar under två programpunkter: 11.45 är temat "Världen behöver feelgood" och 12.35 samtalar hon tillsammans med Susanne Boll om "Min hemstad, min romanmiljö".


 
 


Östergötlands Bokmässa TellUs2016 - nedräkningen del 2...

 
I rask takt fortsätter min nedräkningen inför lördag. Nu är det dags att presentera ytterligare en författare med rötterna i Östergötland, Susanne Boll. Susanne är en av mina stora favoriter och jag har läst flera av hennes böcker.

Susanne kommer jag lyssna på klockan 12.35 på lördag när hon samtalar tillsammans med författarkollegan Anne Liljeroth under programpunkten "Min hemstad, min romanmiljö"

Här bjuder jag på den andra av Susanne Bolls romaner, Det enda rätta. En stark skildring av tre kvinnors liv. Missa inte Susanne Bolls novell Sona, länk nedan i inlägget. En novell fantastiskt och sinnrikt berättad.

Varsågoda!


måndag 13 maj 2013

Det enda rätta av Susanne Boll...

Tre kvinnors liv flätas samman, berör och drabbar mig obönhörligen.

Maria, arbetar som psykolog, är gift med Manne och tillsammans har de två barn i förskoleåldern. Maria hanterar en livskris på ett sätt som inte går obemärkt förbi. Onkologen Helmi är en av landets skickligaste, gift med Sven och har tröttnat rejält på att vara dödens budbärare. Hon tar ett drastiskt beslut som får katastrofala följder. Isabelle jobbar som  förskollärare, har en intensiv längtan efter egna barn och är förlovad med Jerker men det finns något där som stör och oroar. Detta är upptakten till Susanne Bolls andra roman, Det enda rätta.
Susanne Boll knyter ihop de tre kvinnornas liv på ett finurligt sätt. Från första till sista sidan spelas en historia upp som jag inte kan lägga ifrån mig. Jag möts av så mycket smärta blandat med kärlek att det stundtals är svårt att värja sig. Jag försöker stanna upp då och då trots att jag vill läsa vidare och fundera på vad det egentligen är som händer. Hur våra val påverkar både oss själva och andra i vår närhet. Hur skulle jag ha gjort i samma situation?

Susanne Boll porträtterar de tre kvinnorna trovärdigt och jag får lära känna dem en och en på ett mycket personligt plan. Det är en styrka med boken att den blir så personlig. Ord och formuleringar gör berättelsen så levande. Jag kan riktigt känna vad karaktärerna känner och går igenom. "... Då syskonens oro och gråt inte lindrades - trots hennes förtvivlade ansträngningar. På något sätt blev de hennes ansvar när föräldrarna i affekt abdikerat från sina roller och transformerades till krigare på varsin sida den fina gräns som familjefriden utgjordes av ..."

Handlingen utspelas under december månad och julen står för dörren. Det ger en extra krydda till det som sker, en tid som förknippas med glädje och kärlek, när allt ska vara bra. Mot denna kuliss bygger Susanne Boll sakta och handfast upp den psykologiska spänningen tills alla tre står inför livsavgörande beslut. De tre kvinnornas olika ålder och erfarenhet ger ytterligare djup till berättelsen. Det gör att jag kan relatera till dem på olika sätt. Tre kvinnor som jag kommer bära med mig för en lång tid framöver.

Det enda rätta är en psykologisk relationsroman som är helt perfekt som bokcirkelbok. Här finns som sagt så mycket att prata om och ta ställning till. Jag har så många funderingar med mig nu när boken är utläst så den här vill jag diskutera med mina bokdamer.

Mera på bloggen av Susanne Boll Morgongåvan och Sona.
 
 
 

måndag 28 november 2016

Östergötlands Bokmässa TellUs2016 - nedräkningen del 1

 
Först ut under bokmässeveckan här på bloggen är Emelie Schepp som inledde sin författarkarriär som egenutgivare och resten är historia. Märkta för livet är Emelie Schepps debutroman som hon först gav ut på eget förlag 2013. Schepp rankas som Sveriges främsta egenutgivare. Märkta för livet är den första delen i serien om åklagare Jana Berzelius.

Jag ser fram emot att får träffa Emelie igen och lyssna på henne på lördag kl. 10.50 när hon samtalar med Åsa Christoffersson, journalist på Corren, under programpunkten "Om skrivandet, karaktären Jana Berzelius och den kommande boken". Emelie Schepp är den första av författare från Östergötland, vilket är extra kul.

Här bjuder jag på mina tankar om den tredje och senaste boken i serien om Jana Berzelius, Prio ett. Varsågoda!


tisdag 21 juni 2016

Prio ett av Emelie Schepp


Snyggt plockar Emelie Schepp upp trådarna som hon har lagt ut i föregångaren Vita spår. Jag är fast direkt i Prio ett som är den tredje boken i serien om åklagare Jana Berzelius. Jag följer mer än gärna fortsättningen om det dubbelliv som Jana tvingas leva på grund av sitt hemliga förflutna.
 
Jana Berzelius privatliv ligger som en ram runt historien och när hon får beskedet att hennes mor avlidit av en hjärtinfarkt och en person från det förflutna dyker upp tvingas Jana återigen agera helt utanför lagen och dölja de spår som leder till det förflutna. Vänskap sätts på prov, mystiken tätnar och jag anar och hoppas att det är en hel del som jag inte har fått reda på än om Jana.
 
Samtidigt kallas en ambulans till en lägenhet i Norrköping där ambulanssjuksköterskorna Philip och hans kollega finner en svårt skadad kvinna fastbunden vid en stol. Polis är snabbt på plats och kriminalkommissarie Henrik Levin och kriminalinspektör Mia Bolander befinner sig snart i en jakt på en hänsynslös person när ytterligare ett offer hittas. Vad är det för vansinnesdåd som dessa personer utsatts för och vad har de för koppling till varandra? Och varför mår ambulanssjuksköterskan Philip så dåligt?
 
Jag gillar att fokus ligger på de två ambulanssjuksköterskorna som karaktärer och att jag får följa dem både  privat och i yrkeslivet. Detta utan att för den skull förringa utvecklingen av huvudkaraktärerna Jana Berzelius och polisteamet med Henrik och Mia i spetsen. Pusslet kring deras personligheter läggs bit för bit och kopplingarna till de tidigare böckerna är tydliga. Jag får följa dem i deras privatliv i lagom doser parallellt med en röst från det förflutna som i kapitel med jämna mellanrum kommer till tals. Det är ett snyggt grepp att locka mig som läsare (läs lyssnare) att försöka komma på hur det hela egentligen ligger till. Mina funderingar på vem det är som kommer till tals i de kapitlen gör att jag vill vidare och hitta svaren.
 
Upplösningen är rafflande och jag utmanas av Emelie Schepp flera gånger när hon lägger ut trådar som jag lockas att plocka upp för att sedan komma på andra tankar om vem som är den skyldige. Du har tre spännande böcker framför dig och mitt tips är att du läser dem i kronologisk ordning.
 
Här kan du läsa mina tankar igen om de två föregående böckerna i serien, Märkta för livet och Vita spår.
 
 
 

Östergötlands Bokmässa TellUs2016 - nedräkningen har börjat...

 
ÄNTLIGEN är vecka 48 här och därmed bokmässevecka här på bloggen.

Nu på lördag den 3 december kl. 10-16 så är det dags för Östergötlands Bokmässa TellUs2016. Mässprogrammet vittnar om en diger samling av utställare och deltagare. Mer än 80 intressanta utställare från hela Sverige utlovas och kommer att vara på plats på Linköpings stadsbibliotek på lördag.

För min del kommer det blir några kära återseenden och några nya bekantskaper lär det också bli har jag sett i programmet. Jag kommer under veckan reprisera författare som jag har läst och skrivit om tidigare här på bloggen. Några nya bekantskaper som jag är nyfiken på kommer jag också att tipsa om.

Så häng på nu kör vi!

söndag 27 november 2016

Månskensdalen av Sievert Sjöberg...

I en liten dalgång strax utanför Rimforsa i Östergötland ligger Månskensdalen mjukt inbäddad av djupa gammelskogar. För trettio år sedan upplevde dalens invånare några omvälvande dagar och händelser som aldrig fick några svar.

Lena har aldrig kunnat glömma dessa dagar och återvänder nu tre decennier senare för att söka efter svaren om sin vän Stella Pauline. Månskensdalen är nu en bortglömd plats där några människor sedan Lenas ungdomsår envist stannat kvar av egen vilja eller inte förmått lämna och gå vidare. Precis som då får Lena nu uppleva några omvälvande och händelserika dagar i sin barndoms by. Händelser som gör att även Lena kan gå vidare ska det visa sig.

I Månskensdalen, som är Sievert Sjöbergs andra roman, får jag stifta bekantskap med en rad människor som inte går spårlöst förbi. Sievert Sjöberg tecknar karaktärernas personligheter med en skarp och tydlig penna. Växelvis bjuds jag på de tidigare händelserna från Lenas ungdomsår och Lenas möte med Månskensdalen i nutid. Sakta byggs min förståelse upp för den svunna tiden och de händelser som utspelade sig för trettio år sedan.

Sievert Sjöbergs berättarkonst lockar mig vidare i läsningen. Jag dras lätt in i händelsernas centrum och upplever platserna tydligt och klart. Språket är lätt att följa utan att vara för enkelt. Sjöberg låter mig ta del av en miljöbeskrivning utöver det vanliga. Jag kan riktigt höra suset från de djupa skogarna, känna bergets mystik och se sjöns ljus som Sjöberg beskriver på ett alldeles förtrollande sätt. Det är suggestivt på samma gång som det är lugnande och tryggt. Ja att få ta del av denna historia det är livet när det är som mest närvarande och äkta. Att jag dessutom känner igen platserna runt Rimforsa med omnejd väl och har tillbringat min barndoms somrar i trakterna och gör så även nu i vuxen ålder, ja det gör sitt till. För även om det här är fiktion så känns det på riktigt. Precis som en god läsupplevelse ska göra.

Tack Sievert Sjöberg för att du gav mig Månskendalen!


Atremi Bokförlag  2016 / recensionsexemplar från författaren

tisdag 8 november 2016

I mjölnarens spår av Stina Nilsson Bassell...

Stina Nilsson Bassell hörde av sig till mig och undrade om jag ville läsa hennes I mjölnarens spår. Tack för det Stina. Det här är en berättelse som berör djupt och som inte går spårlöst förbi. Hjärtskärande, starkt, naket, avskalat, känslofyllt, finstämt, kärleksfullt, trovärdigt. Ja det är bara några av många ord som kan beskriva berättelsen om Emma.
Året är 1895, Emma Klasdotter är 22 år och förälskad i Alfred. I ett slag slås lyckan i spillror för de unga tu när Emma helt utan förklaring blir bortgift med storbonden Niklas Nilsson. Med bedrövat sinne lämnar Emma föräldrahemmet och flyttar in på Havdellska gården belägen utanför Åtvidaberg i Östergötland.

Året är 1936, 41 år har förflutit och Emma är en kuvad och bruten kvinna efter alla år av makens misshandel, hat och förtryck. Emma lever nu, efter makens död, tillsammans med sonen Axel som är uppfostrad av fadern till samma kvinnohat. Emma lever fortfarande i skräck och förtryck när nu sonen styr över hennes tillvaro på gården.

I mjölnarens spår är en stark och drabbande skildring av ett historiskt kvinnoöde. Stina Nilsson Bassell berättar Emmas historia i tre parallella spår. Tiden för ungdomen i föräldrahemmet, livet som ung hustru till Niklas Nilsson och som änka tillsammans med sonen Axel. De tre delarna växlar och kompletterar varandra, förklarar och ger svar under läsningen gång. Emmas öde berör, men det är Stina Nilsson Bassells sätt att på ett så personligt sätt hantera språket som gör att jag kan sätta mig in i karaktärernas känslor och tankar. Jag är på plats och upplever känslor och tankar på ett äkta och trovärdigt sätt. En historia fylld av olycka men som ändå går i kärlekens tecken skapad av Stina Nilsson Bassells finstämda penna. Extra fängslande har det varit att läsa om Emma när handlingen utspelar sig på hemmaplan i Östergötland.
Det här är en mycket fin och välskriven bok som jag tar till mitt innersta. Det finns så mycket att diskutera om Emmas liv och öde. En alldeles utmärkt bokcirkelbok. Vad är det som styr en människas handlingar? Hur påverkas vi av arv och miljö?
Ebes Förlag  / recensionsexemplar från författaren

söndag 6 november 2016

Läs en novell II: Knackningar...





Knackningar av Johan Theorin. För Molly blir livet som pensionär extra ensamt när bästa vännen Judith går bort. Mollys enda sällskap numera är likörflaskorna och sena kvällar framför Tv:n. Alltmer omtöcknad börjar Molly höra knackningar från någonstans i hyreshuset där hon bor. Är det verkligen någon som knackar eller finns ljudet bara inne i Mollys huvud? Molly blir mer och mer övertygad om att någon är inlåst och att knackningar är ett rop på hjälp. Polisen är inte lätt att övertygad och grannar tycker Molly beter sig konstigt. Briljant berättar Johan Theorin historien och jag får följa ett sidospår som till slut får sin förklaring.


Jag passar in novellen på utmaningens nummer 1: Läs en novell som är utgiven 2016.
 
Knackningar ingår i deckarfyran från Novellix. En fyra minideckare.
 
 

fredag 4 november 2016

En nästan sann historia av Mattias Edvardsson...

En nästan sann historia är Mattias Edvardsson femte bok. På pärmens insidan finns en dedikation till mig "Till Erika I sanningens namn". Ja och vad kunde vara mer sant, så är det verkligen. Jag har tillsammans med Zackarias Levin och hans kursare fått följa med på en stark resa i sanningens tjänst.

1996 studerar Zackarias litterärt skapande vid Lunds universitet. Zackarias såväl som hans studiekamrater drömmer författardrömmen. Poeten Li Karpe är läraren som utmanar och påverkar dem alla till en gräns de inte trodde var möjligt. För att citera Li Karpe "Skrivandet är på liv och död". Hon låter Zackarias och hans kursare göra den store författaren Leo Starks bekantskap. En bekantskap som kommer sluta med att en av dem blir dömd för mordet på densamme trots att kroppen aldrig hittats.

2008 är Zackarias tillbaka i Skåne och i sitt barndomshem. Han har fått sparken från sitt jobb som journalist och det är slut med flickvännen. Här hemma hos sin mor ska han försöka att komma på rätt spår igen, slicka sina sår och plåstra om sitt krossade hjärta. Han har aldrig kunnat glömma tiden för Leo Starks försvinnande och att bäste vännen Adrian Mollberg fick sitta åtta år i fängelse för mordet. Zackarias börjar nysta i historien och ser sina möjligheter till att äntligen skriva den bok han drömt om. Vad vore väl bättre än att berätta historien om Leo Starks försvinnande och Adrians fängelsedom. Han har en bästsäljare på gång och titeln är given, Den oskyldige mördaren.

En nästan sann historia gör anspråk på att vara en av de bästa böcker jag har läst i år och det med rätta. Mattias Edvardsson blir bara bättre och bättre. Språket flyter skickligt i takt med att jag vänder blad och växelvis får följa vad som verkligen hände 1996 och vad som händer 2008. Just det att Edvardsson använder sig av detta växelvis berättande gör att dåtid och nutid flätas samman och kompletterar varandra. Jag får en allt tydligare bild av karaktärerna utan att jag för den skull kan lista ut slutet. Det är spännande och suggestivt att följa med på resan och karaktärerna utvecklas allt medan historien berättas och pusselbit läggs till pusselbit.

Det är så välskrivet och trovärdigt som alltid när Mattias Edvardsson fattar pennan och att Edvardsson är en mästare på att hantera det svenska språket är en underdrift. Det är en fröjd att läsa och uppslukas av det vackra och så välformulerade. Jag kan nu bara vänta på vad som ska komma härnäst. För jag vill ha mer!


Bokförlaget Forum 2016 / recensionsexemplar


Mera av Mattias Edvardssons på bloggen hittar du här:
Dit drömmar färdas för att dö
Där framtidens fötter vandrar
Stå ut
April April




Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...