Idag är det tolv år sedan jag startade Erikas bokprat. Under åren så har bloggandet varierat. De tre första åren 2011, 2012 och 2013 så var jag som flitigast med inläggen. Därefter så var 2016 ytterligare ett år med blogglust. Övriga år har lusten varierat men jag har inte helt släppt bloggen. Den har vilat mer eller mindre men aldrig helt. Den ligger där och lurar och är ju en alldeles förträfflig dagbok över böcker som har funnits i min närhet på alla möjliga sätt. Recensionsexemplar, ambassadör för Bokmässan, kontakt med andra bokbloggare, boksamtal och många många härliga lässtunder för att nämna några.
Något som har varit extra kul är att jag har listat några av de böcker som jag och vännerna i bokklubben Litteraturens vänner har läst, även om det inte har blivit inlägg om alla så har jag dem på en lista för åren 2009-2022. Vårt 10-årsjubileum uppmärksammade jag på bloggen 2013 och i år när vi skriver 2023 så firar vi hela 20 år tillsammans i bokklubben. Det är helt fantastiskt!
Så där ja, grattis igen på 12-årsdagen! Nu får vi se hur bloggåret 2023 kommer se ut.
Ikväll är det dags igen för damerna i bokklubben Litteraturens Vänneratt träffas och bokprata. Extra kul är det ikväll då det är jag som valt boken som vi har läst men framför allt att det är en av Mattias Edvardssons böcker En helt vanlig familj som vi ska prata om. Jag är som ni kanske redan vet ett stort fan av Mattias Edvardsson och har läst alla hans böcker som getts ut hittills.
Jag använder hans ungdomsböcker Stå ut och April, April tillsammans med mina gymnasieettor i det läsprojekt som vi alltid kör efter jullovet. I år har jag också introducerat just En helt vanlig familj för mina gymnasietvåor och en av eleverna har valt att läsa den till en utredande text som är ett av momenten i kursen Svenska 2.
Mattias var dessutom på skolan hösten 2017 och pratade om sina böcker och sitt författarskap med våra ettor. Perfekt som upptakt inför läsprojektet och inspirerande att få träffa en författare personligen för våra gymnasieelever.
Bokfrågorna är fixade så snart är bokpratet igång. Ska bli så kul att höra vad damerna tycker om boken. Avslutningsvis så repriserar jag mitt inlägg om En helt vanlig familj och längst ner finner ni länkar till Mattias Edvardssons böcker och besöket på min gymnasieskola.
En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson...
Hur långt skulle jag gå för att skydda och försvara mina barn och min man? Hur långt skulle de gå för att skydda och försvara mig? Vad är rätt eller fel? Vad är sanning eller lögn? Hur väl känner man egentligen sina närmaste eller för den delen sig själv?
En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson handlar om Adam och Ulrika och deras 19-åriga dotter Stella. Familjen bor i en idyllisk villaförort utanför Lund och med i berättelsen finns också Stellas bästa vän Amina. På ytan verkar allt vara helt perfekt. Men familjens tillvaro fullkomligt krossas när Stella häktas anklagad för mord.
Mattias Edvardsson bygger historien i tre delar och tar mig genom berättelsen ur tre perspektiv där jag får följa vad som har hänt. Det börjar med pappa Adams berättelse för att fortsätta med Stellas version och avslutningsvis är det mamma Ulrika som berättar. Jag får samma berättelse ur olika perspektiv. Upplevelser, känslor och ledtrådar läggs till i berättelsen för varje familjemedlem som berättar sin version.
Mattias Edvardsson ger karaktärerna liv och det gör det lätt för mig att tycka om alla tre familjemedlemmarna. Samtidigt som jag hela tiden ställs inför nya perspektiv och egna funderingar kring vad som är rätt eller fel. Extra intressant och en verklig krydda till handlingen är att pappa Adam är präst och mamma Ulrika är jurist. Både Adam och Ulrika brottas med sina egna känslor, övertygelser och tvivel. Är deras yrken till nytta eller blir det en belastning? Det här hanterar Mattias Edvardsson snyggt och jag kan verkligen känna den ångest som de alla känner men också den värme och kärlek som svetsar samman.
Det här är så bra. Det känns som det är på riktigt och här finns inga konstigheter och påhittade känslor. Livet får ta plats och allt känns sant och ärligt. Känslorna känns äkta och det är lätt att ta till sig och känna igen sig.
Jag har nämnt det förr när jag skrivit om tidigare titlar av Edvardsson, länkar hittar du nedan. Språket alltså. Det är välskrivet, välformulerat, vackert, enkelt och så innehållsrikt.
Så här inleder Edvardsson:
"Vi var en helt vanlig familj. Vi hade intressanta, välbetalda arbeten, ett stort socialt umgänge och en aktiv fritid med plats för både idrott och kultur... Vi hade bolån som vi pliktskyldigt amorterade, vi sorterade våra sopor, använde blinkers och höll hastigheten och lämnade alltid tillbaka våra biblioteksböcker i tid..."
Ja en roman om ett brott, men det här är så mycket mera. Det här är en bok om kärlek, ungdom, relationer, vänskap, äktenskap, familj och livet när det pågår. Ja känner man egentligen varandra fullt ut i en familj? Är Stella skyldig? Det lämnar jag åt dig att ta reda på. Nu har du en mycket stark läsupplevelse framför dig. En stark berättelse om en helt vanlig familj. En fin berättelse om vänskap. En gripande berättelse om ett äktenskap som sätts på prov utöver det vanliga. En stark berättelse om vad som egentligen är rätt eller fel, sanning eller lögn.
Tack Mattias för att du skickade ett förhandsexemplar till mig. Det värmer!
Här hittar du mer om Mattias Edvardssons böcker på bloggen:
Helgen lider mot sitt slut och jag börjar så sakta bli redo för ännu en jobbvecka. Helgen inleddes i fredags med att jag och damerna i Litteraturens Vänner träffades för att återigen bokprata.
Meg Wolitzers bok Hustrun är en helt perfekt bok att diskutera. Jag har skrivit ihop några frågor som vi brukar använda oss av men i Hustrun finns det också längst bak diskussionsfrågor till den här berättelsen som vi använde oss av.
Joan Castleman befinner sig tiotusen meter upp i luften på ett flyg till Helsingfors när hon till slut bestämmer sig för att lämna sin självgode och hyllade författare till make, Joe Castleman.
En make vars karriär hon har stöttat och en make som hon följt på alla resor och författaruppläsningar under åren. Ett äktenskap som varat i fyrtio år är på väg att upplösas för nu har Joan fått nog och på vägen har både familjen och hennes egen karriär offrats. Ja en hel del att diskuteras anas. Men SOM den här boken förde oss vidare till den tystnadskultur som de senaste veckorna återigen har blossat upp. Ja där blev vi kvar en bra stund i våra diskussioner. Det finns så mycket att diskutera efter att ha läst boken. Vi har diskuterat myten om det manliga geniet, slitningarna mellan rollen som mor och hustru, relationen mellan barn och föräldrar, otrohet och vad är det som gör att man stannar kvar. Det här är en sådan bok som jag är glad att vi har läst tillsammans i bokklubben.
Vi var inte helt överens om hur Meg Wolitzer valde att skriva boken. Några tyckte att handlingen inledningsvis var rörig men tillbakablickarna som går som en röd tråd genom berättelsen fyller sin funktion allteftersom berättelsen knyts ihop. Men att Wolitzer gjorde det lätt för sig i slutet av boken det var vi helt överens om. Likaså att vi vill se filmen med Glenn Close i huvudrollen!
Bloggen har fått vila en hel månad. De senaste veckorna har jag varken haft lust eller tid till att skriva några inlägg. Men läsningen är det inget fel på. Bokklubben Litteraturens Vänner träffas som vanligt med jämna mellanrum och senast vi träffades bokpratade vi om Stora små lögner av Liane Moriarty.
Omdömena var blandade, ömsom ris ömsom ros, men vi var rörande överens om att boken lockade till diskussion. Många infallsvinklar blev det som avhandlades såsom mobbing, kärlek, otrohet, misshandel, vänskap, familjeliv, bonusbarn... Ja listan kan göras lång.
Hur gick det då med mitt lilla projekt titta på serien baserad på boken, på HBO Nordic, parallellt med att jag läste? Oftast var jag före i handlingen i boken. Kan låta rörigt men det funkade faktiskt alldeles utmärkt. När jag hade börjat titta på serien hade jag inte läst så långt så jag hade inte hunnit få någon uppfattning om hur karaktärerna såg ut eller gestaltades.
Serien gav mig ytterligare en dimension till handlingen och förstärkte min upplevelse av läsningen. Barnen som skådespelar i serien gör det riktigt bra. Teamet bakom serien har lyckats att fånga både barn och vuxna karaktärer på ett utmärkt sätt kopplat till handlingen i boken. Ja visst saknas det en del i handlingen och ja visst läggs det till en del i serien som inte finns med i boken. Men jag tycker både bok och serie fungerar alldeles utmärkt, både var för sig och tillsammans.
Så har vi då seriens soundtrack. Ja där behövs ingen lång utläggning. Toppklass helt enkelt!!
På HBO var det start i måndags för dramaserien Big Little Lies. Så i måndagskväll efter maten satte jag mig till rätta i soffhörnet för att titta på det första avsnittet. Perfekt avslutning på sportlovets första dag tyckte jag nog. Första intrycket kändes bra och det gör ju inget att Alexander Skarsgård är med heller. Likaså är Nicole Kidman, en av huvudrollsinnehavarna, en favorit.
Inte anade jag när jag började titta att serien är baserad på Moriartys bok. Det fattade jag först när eftertexten rullade.
Det här blir spännande, att läsa boken och titta på serien. Ja inte samtidigt förstås men i alla fall.
Litteraturens Vänner, vår bokklubb, läser just nu Fyren mellan haven. Tipset fick jag av bokbloggarna och dagarna gåroch enligt O när jag sökte bokpratartips på Twitter. Snabbt fick jag svar när jag ställde frågan kring några titlar som jag var nyfiken på, nu när det var min tur att välja bok till bokklubben.
Ikväll när jag tittade in hos Anna, på och dagarna går, fick jag se att en film baserad på boken är aktuell till hösten. Trailern hintar om att det här kommer att bli en bra filmatisering.
Igår bokpratade vi om Britt-Marie var här. Vi kom in på tålamod, städmani, utsatthet, vänskap, kärlek och diskuterade råttjakt, kompostering och hur arbetskamrater (och vi själva beter oss) och ja så här skulle jag kunna hålla på.
Vi kom hela tiden tillbaka till Backmans debutromanEn man som heter Ove. Fredrik Backmans skicklighet att fånga personligheter genom sina karikatyrer med träffsäker humor och igenkänningsfaktor på hög nivå är en av bokens styrkor. En trea av fem var ett unisont betyg som sattes.
Ja då vet man att bokprat med Litteraturens Vänner är nära. På fredag kl. 18.30 är det dags. Ni får ge er till tåls tills dess innan ni får vet vilken boken i paketet är.
Nästa bok för Litteraturens Vänner att bokcirkla om är Fotografen av Eva Rydinger. Jag läste ett recensionsexemplar av boken då den släpptes. Så när vi senast träffades, hos mig den 11 december, så var valet av kommande bok lätt. Nu ser jag fram emot att diskutera med damerna i bokklubben då vi ses den 5 februari.
Nästa bok som vi i bokklubben Litteraturens vänner läser är den fjärde boken i serien om Mirjam och Hervor av Marianne Cederwall, Stormsvala. Jag har redan lyssnat på boken så jag får snällt invänta min bokkamrater.
Mina tankar om andra och tredje delen i serien kan du läsa om här: Svartvinter och Spinnsidan. Jag rekommenderar dig att du lyssnar på böckerna så de gotländska och norrländska dialekterna kommer till sin rätt. En lyssnarupplevelse utöver det vanliga.
Litteraturens Vänner smider planer och den 18 november beger vi oss till Östgötateatern i Linköping och Bokens dagoch författarafton med Leif G W Persson, Margareta Strömstedt, Elin Olofsson och Pelle "Mr Tourette" Sandstrak.
Vi har nu läst färdigt Helena Thorfinns Innan floden tar oss. Jag kunde själv inte vara med och bokprata den här gången och har dessutom lite kvar att läsa i boken så mina tankar om den får ni en annan gång. Nästa bok vi läser är den fjärde delen i romanserien Släkten utgiven av Historiska Media, Helenas hämnd av Maria Gustavsdotter.
Med jämna mellanrum så ger sig Litteraturens Vänner ut på vägarna för en liten nöjestripp. Ofta blir det något kulturellt. Dagens resa gick till Bastedalen och Kinaparken därefter begav vi oss till Stjernsunds slott och avnjöt en alldeles förträfflig lunchbuffe. Dagen avslutades med guidad slottsvisning och besök i slottsbutiken.
Bokprat och ljuvlig laxgryta förgyllde min kväll igår. Det var precis vad jag behövde efter en lång arbetsdag.
Vi diskuterade Lena Anderssons Var det bra så? och var överens om att det är en välskriven skildring av uppväxtförhållanden i en förort under 70- och 80-talen. Lena Andersson lyckas bra med att på så få sidor få med så mycket. Hon berör bl.a etnicitet, sociala villkor, grupptillhörighet, rasim och mobbing. Intressant och viktig läsning, men som en av oss uttryckte det under kvällen: Jag blev deprimerad när jag läste.
Frågan som dröjer sig kvar efter boksamtalet är: Hur långt har vi egentligen kommit?
Ikväll är det äntligen dags för bokprat med Litteraturens vänner. Det ska bli riktigt intressant att höra vad gänget tycker om Var det bra så. Själv är jag lite tudelad och ser fram emot kvällens diskussion. Boken är utvald till 2013 års Stockholm läser-bok.
Här kommer en bildkavalkad från Litteraturens Vänners 10-årsjubilerande. Vi hade en härlig och trevlig kväll igår med många glada skratt, god mat och bubbel i glasen. Jo då lite bokbubbel blev det också. Det enda smolket i bägaren var att en av vännerna låg hemma nerbäddad med en dunderförkylning som sällskap.
Vi saknade dig N!! Nu tar vi sats mot ytterligare härliga bokcirkelår!!
På fredag är det bokcirkel och jag har inte kommit halvvägs i Grand final i skojarbranschen än så nu speedar jag upp tempot lite grann. För lite bokprat blir det nog även om höjdpunkten för kvällen är vårt 10-års jubileum.
Idag är det 10 år sedan Litteraturens Vänner träffades för första gången och bokpratade. Så nu är det dags att fira. Det känns helt otroligt och fantastiskt att vi har bokpratat i så många år och att vi fortfarande är samma gäng. Det har blivit många skratt och trevliga stunder. Mycket har vi hunnit med förutom att träffas och bokprata såsom författarmöte, Bokmässan, slottsbesök och biobesök och allt i litteraturens tecken förstås.
Den 15 februari har vi planerat in vår jubileumskväll och planeringen är i full gång så håll utkik för det kommer rapporteras från festen här på bloggen.
Nu utbringar jag en skål för mig och damerna i Litteraturens Vänner.
