Nu ska jag göra något som jag aldrig har gjort förut.
Vi i bokklubben Litteraturens Vänner läser just nu Liane Moriartys Stora små lögner. Jag ska precis börja med den.
På HBO var det start i måndags för dramaserien Big Little Lies. Så i måndagskväll efter maten satte jag mig till rätta i soffhörnet för att titta på det första avsnittet. Perfekt avslutning på sportlovets första dag tyckte jag nog. Första intrycket kändes bra och det gör ju inget att Alexander Skarsgård är med heller. Likaså är Nicole Kidman, en av huvudrollsinnehavarna, en favorit.
Inte anade jag när jag började titta att serien är baserad på Moriartys bok. Det fattade jag först när eftertexten rullade.
Det här blir spännande, att läsa boken och titta på serien. Ja inte samtidigt förstås men i alla fall.
Vi får väl se vad som är bäst boken eller serien.
24 februari 2017
23 februari 2017
Anne-Marie Schjetlein x 2...
Inför Bokmässan 2016 i Göteborg hörde Anne-Marie Schjetlein av sig till mig och undrade om jag ville läsa hennes andra bok Döden den bitterbleka om läkaren Andreas. Tanken var att jag skulle komma förbi montern där Anne-Marie stod på Bokmässan när jag var där på torsdagen med jobbet. Tyvärr så missade vi varandra och Anne-Marie skickade boken till mig per post istället. Tack snälla för det!
Döden kvittar det lika, som sedan den släpptes har stått och väntat i min bokhylla, är den första boken i serien och tvåan är alltså Döden den bitterbleka. Vän av ordning så ville jag läsa den första boken i serien först innan jag läste tvåan. Sagt och gjort här kommer nu mina tankar om båda böckerna.
Döden kvittar det lika är spännande och gripande. Andreas är läkare och arbetar på sjukhuset i Halmstad och lever med fru och två barn i det fashionabla villaområdet i Tylösand. En idyll skulle man kunna tro men äktenskapet knakar och Andreas vänstrar med kollegan Tess. Andreas fru hanterar äktenskapet genom att bedöva sig med att omge sig av ett välstädat och designat hem parallellt med att ta hand om parets pojkar. Men det är något som gnager och som hon verkligen skulle behöva prata med Andreas om. Allt rämnar den dag Andreas kommer in till sitt jobb och hans älskarinna Tess ligger medvetslös på akuten påkörd av en smitare.
Parallellt ges glimtar från en ung flickas tillvaro, inlåst på sitt rum i stugan mest hela tiden. En flicka som lever med sin alkoholiserade och prostituerade mor. En tillvaro som präglas av rädsla, hunger och en längtan efter omsorg och kärlek.
Olyckan som Tess råkat ut för får det förflutna och alla sanningar att poppa upp utan förvarning. Ingredienser såsom ensamhet, svartsjuka, utsatthet, ond bråd död och kärlek använder Anne-Marie Schjetlein snyggt för att lotsa mig genom och fram till uppgörelsen. De trådar som jag serveras flätas sakta men säkert samman. Jag får en känsla för karaktärerna och jag kan säga så mycket som att Andreas är jag rejält förbannad på till en början. Men här finns också andra karaktärer som jag tar till mig på olika sätt. Flera av dem finns direkt i Andreas närhet på sjukhuset. En fasansfull familjehistoria som går mot ett oundvikligt slut men berättad med varm hand.
Hoi Förlag
Döden den bitterbleka tar vid där föregångaren slutar och för att inte spoila alltför mycket så nöjer jag mig med att berätta att Andreas nu försöker plocka upp de spillror som han och familjen har att hantera efter det som hänt dem.
Samtidigt som Andreas försöker få vardagen att fungera så florerar ett rykte om en pedofil i Halmstad. När så Andreas tvingas ta emot skadade pojkar på sjukhuset växer oron. Finns det en koppling till det förgångna som drabbat hans familj?
Anne-Marie Schjetlein har spetsat till sin historia ytterligare i bok nummer två. Jag serveras psykologisk spänning varvat med relationer, vardag, spirande kärlek och flera ledtrådar som jag lockas följa och fundera kring. Det tar i stort sett till de sista sidorna innan jag får det svar som jag vill ha. Jag uppskattar verkligen att Anne-Marie Schjetleins håller mig på halster på ett så raffinerat sätt, att jag med andan i halsen hela tiden tyst för mig själv upprepar "Nej så kan det inte vara" växelvis med "Jo så är det verkligen hon kommer inte väja för att sluta på det sättet".
Barn som kommer till skada och far illa är ett svårt ämne att hantera (både som författare och läsare) men Anne-Marie Schjetlein gör det med fingertoppskänsla utan att gå in på detaljer. Det känns bra. Jag uppskattar att Anne-Marie Schjetlein berättar sin historia utan att lägga fokus på poliskommissarier och utredningar men också att hon inte försöker tillskriva Andreas några hjältefasoner trots att han minst sagt hamnar i fasansfulla situationer.
Bokfabriken / recensionsexemplar
Det var extra givande att läsa böckerna direkt i följd. Ibland kan det bli för mycket att fortsätta direkt med en uppföljare men inte i det här fallet. Anne-Marie Schjetlein bjuder på en cliffhanger i första boken där ytterligare en av Andreas kollegor har en central roll. Härligt att andra boken fanns till hands direkt så jag kunde fortsätta.
Båda böckerna finns som ljudböcker på Storytel om du hellre väljer att lyssna.
Döden kvittar det lika, som sedan den släpptes har stått och väntat i min bokhylla, är den första boken i serien och tvåan är alltså Döden den bitterbleka. Vän av ordning så ville jag läsa den första boken i serien först innan jag läste tvåan. Sagt och gjort här kommer nu mina tankar om båda böckerna.
Döden kvittar det lika är spännande och gripande. Andreas är läkare och arbetar på sjukhuset i Halmstad och lever med fru och två barn i det fashionabla villaområdet i Tylösand. En idyll skulle man kunna tro men äktenskapet knakar och Andreas vänstrar med kollegan Tess. Andreas fru hanterar äktenskapet genom att bedöva sig med att omge sig av ett välstädat och designat hem parallellt med att ta hand om parets pojkar. Men det är något som gnager och som hon verkligen skulle behöva prata med Andreas om. Allt rämnar den dag Andreas kommer in till sitt jobb och hans älskarinna Tess ligger medvetslös på akuten påkörd av en smitare.
Parallellt ges glimtar från en ung flickas tillvaro, inlåst på sitt rum i stugan mest hela tiden. En flicka som lever med sin alkoholiserade och prostituerade mor. En tillvaro som präglas av rädsla, hunger och en längtan efter omsorg och kärlek.
Olyckan som Tess råkat ut för får det förflutna och alla sanningar att poppa upp utan förvarning. Ingredienser såsom ensamhet, svartsjuka, utsatthet, ond bråd död och kärlek använder Anne-Marie Schjetlein snyggt för att lotsa mig genom och fram till uppgörelsen. De trådar som jag serveras flätas sakta men säkert samman. Jag får en känsla för karaktärerna och jag kan säga så mycket som att Andreas är jag rejält förbannad på till en början. Men här finns också andra karaktärer som jag tar till mig på olika sätt. Flera av dem finns direkt i Andreas närhet på sjukhuset. En fasansfull familjehistoria som går mot ett oundvikligt slut men berättad med varm hand.
Hoi Förlag
Döden den bitterbleka tar vid där föregångaren slutar och för att inte spoila alltför mycket så nöjer jag mig med att berätta att Andreas nu försöker plocka upp de spillror som han och familjen har att hantera efter det som hänt dem.
Samtidigt som Andreas försöker få vardagen att fungera så florerar ett rykte om en pedofil i Halmstad. När så Andreas tvingas ta emot skadade pojkar på sjukhuset växer oron. Finns det en koppling till det förgångna som drabbat hans familj?
Anne-Marie Schjetlein har spetsat till sin historia ytterligare i bok nummer två. Jag serveras psykologisk spänning varvat med relationer, vardag, spirande kärlek och flera ledtrådar som jag lockas följa och fundera kring. Det tar i stort sett till de sista sidorna innan jag får det svar som jag vill ha. Jag uppskattar verkligen att Anne-Marie Schjetleins håller mig på halster på ett så raffinerat sätt, att jag med andan i halsen hela tiden tyst för mig själv upprepar "Nej så kan det inte vara" växelvis med "Jo så är det verkligen hon kommer inte väja för att sluta på det sättet".
Barn som kommer till skada och far illa är ett svårt ämne att hantera (både som författare och läsare) men Anne-Marie Schjetlein gör det med fingertoppskänsla utan att gå in på detaljer. Det känns bra. Jag uppskattar att Anne-Marie Schjetlein berättar sin historia utan att lägga fokus på poliskommissarier och utredningar men också att hon inte försöker tillskriva Andreas några hjältefasoner trots att han minst sagt hamnar i fasansfulla situationer.
Bokfabriken / recensionsexemplar
Det var extra givande att läsa böckerna direkt i följd. Ibland kan det bli för mycket att fortsätta direkt med en uppföljare men inte i det här fallet. Anne-Marie Schjetlein bjuder på en cliffhanger i första boken där ytterligare en av Andreas kollegor har en central roll. Härligt att andra boken fanns till hands direkt så jag kunde fortsätta.
Båda böckerna finns som ljudböcker på Storytel om du hellre väljer att lyssna.
22 februari 2017
Sportlovet rullar vidare...
Sportlovet rullar vidare, vädret växlar på några timmar och jag börjar med en ny bok. När jag vaknade runt 7.30 så snöade det och växthuset i vår trädgård var inbäddat i pudersnö. Några timmar senare så var det grönt på gräsmattan igen. Passade på att fota och föreviga stunden och vädrets snabba växlingar med bara någon timmes mellanrum.
Vad passar väl bättre än att kura inne med en bok. Idag börjar jag läsa Lena Nordenjacks Doften av falska påvar och nybakade wienerbröd. Alltid lika kul att läsa en lokal författare. Jag träffade Lena på Östergötlands Bokmässa och köpte hennes bok.
21 februari 2017
Sportlov, lunch och Mood Book Lamp...
Igår inledde jag sportlovet på bästa sätt med att bjuda en väninna på lunch. Det var också en födelsedagslunch för att fira min födelsedag i efterskott.
Jag fick en finfin "Mood Book Lamp". Helt rätt för en bokbloggare. Jag testade den igår med en ljudbok i lurarna. Boken/Lampan har fem olika färglägen: fast sken i vitt, rött, grönt, blått samt skiftande sken i regnbågens alla färger.
Etiketter:
avkoppling,
bokbloggare,
födelsedag,
ljudbok,
läsning
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)