Boklån och prat...

Igår var jag hos en god vän och lärarkollega på lunch. Vi har hållit kontakten efter att hon har gått i pension och ses med jämna mellanrum. Förutom samtal om livet, hälsan och kärleken så blir det en hel del bokprat och vi tipsar varandra och lånar. Här är två titlar som jag lånade. Camilla Grebe har jag läst förut både när hon skriver tillsammans med sin syster Åsa Träff och med författarkollegan Paul Leander Engström. Agnès Ledig däremot är en ny bekantskap för mig. Någon som läst?

 

 

Alla dessa hemligheter av Annika Estassy...

På baksidan av Annika Estassys tredje bok är Erikas Bokprat citerad med "Feelgoodläsning när den är som bäst" och det kan jag lova Annika Estassy fortsätter på inslagen bana när hon nu bjuder på Alla dessa hemligheter.

Louise Sörenstam fäller inte en tår när hon begraver sin make och trettiofem års äktenskap är slut. Louise har under alla år varit sin make lojal och trogen samtidigt som hon har haft överseende med makens vidlyftiga liv och notoriska otrohet. Louise har lagt all sin tid på de tre döttrarna, på att hålla familjefasaden intakt och på sin kära trädgård. Nu är döttrarna vuxna och lever sina egna liv och Loiuse börjar så smått drömma om en nystart och att ta upp sina gamla konststudier som har fått vila allt för länge.

Snart uppdagas att det enda som maken lämnar efter sig är skulder och ekonomiskt fuffens och en livförsäkring som är ställd på en okänd hemlig person. Media nosar snabbt upp läget och Loiuse, som nu blir hett nyhetsstoff då maken är en känd affärsman, flyr till sin syster Carina i södra Frankrike närmare bestämt byn Sainte-Marie-sur-Mer.

Carina lämnade tidigt barndomshemmet i Roslagen och systrarna har inte haft kontakt på många år. Därmed är det snyggt upplagt för en riktig feelgoodupplevelse. Här finns ingredisenser som hämnd, saknad, minnen, svek, återförening, vänskap, förlåtelse och kärlek. Hemligheter och ouppklarade konfliker nystas så sakta upp allt medan jag ivirigt vänder blad för att få svar.

Annika Estassys förmåga att skickligt skildra miljöer och känslor gör att det känns som om jag är på plats mitt i handlingen. Slutet av boken bjuder på en hel del spänning och jag hålls på sträckbänken in i det sista. Jag uppskattar också den humor som finns som ett stråk genom berättelsen utan att det förtar det allvar som också finns där. Det gör att det inte blir för sockersött och så härligt att få läsa om en kvinna i min egen ålder. Det gillar jag skarpt och igenkänningsfaktorn är hög (ja förutom det där med makens vidlyftighet då) och nej jag har inte varit i Frankrike men Louise tankar och funderingar gör att jag tar henne till mitt hjärta trots att jag inte skulle ha gjort exakt som hon. Uppfriskande är också när Annika Estassy låter Louise tankar komma ut som grodor ur hennes mun när det minst passar och omgivningen reagerar men både förvåning och bestörtning.

Helt enkelt feelgoodläsning när den är som bäst! Här kan du läsa mina tankar om Annika Estassys debutroman Solviken.

Norstedts / recensionsexemplar 2016

Sommarmorgon...

Det är måndag, midsommarhelgen 2016 är slut och sommarkänslan är definitivt här. Har nu efter drygt en veckas sommarlov kommit ner i varv och börjar gärna mina sommarlovsmorgnar på altan så här med bok, jordgubbar, keso och kaffe.

 

Prio ett av Emelie Schepp

Snyggt plockar Emelie Schepp upp trådarna som hon har lagt ut i föregångaren Vita spår. Jag är fast direkt i Prio ett som är den tredje boken i serien om åklagare Jana Berzelius. Jag följer mer än gärna fortsättningen om det dubbelliv som Jana tvingas leva på grund av sitt hemliga förflutna.

 

Jana Berzelius privatliv ligger som en ram runt historien och när hon får beskedet att hennes mor avlidit av en hjärtinfarkt och en person från det förflutna dyker upp tvingas Jana återigen agera helt utanför lagen och dölja de spår som leder till det förflutna. Vänskap sätts på prov, mystiken tätnar och jag anar och hoppas att det är en hel del som jag inte har fått reda på än om Jana.

 

Samtidigt kallas en ambulans till en lägenhet i Norrköping där ambulanssjuksköterskorna Philip och hans kollega finner en svårt skadad kvinna fastbunden vid en stol. Polis är snabbt på plats och kriminalkommissarie Henrik Levin och kriminalinspektör Mia Bolander befinner sig snart i en jakt på en hänsynslös person när ytterligare ett offer hittas. Vad är det för vansinnesdåd som dessa personer utsatts för och vad har de för koppling till varandra? Och varför mår ambulanssjuksköterskan Philip så dåligt?

 

Jag gillar att fokus ligger på de två ambulanssjuksköterskorna som karaktärer och att jag får följa dem både  privat och i yrkeslivet. Detta utan att för den skull förringa utvecklingen av huvudkaraktärerna Jana Berzelius och polisteamet med Henrik och Mia i spetsen. Pusslet kring deras personligheter läggs bit för bit och kopplingarna till de tidigare böckerna är tydliga. Jag får följa dem i deras privatliv i lagom doser parallellt med en röst från det förflutna som i kapitel med jämna mellanrum kommer till tals. Det är ett snyggt grepp att locka mig som läsare (läs lyssnare) att försöka komma på hur det hela egentligen ligger till. Mina funderingar på vem det är som kommer till tals i de kapitlen gör att jag vill vidare och hitta svaren.

 

Upplösningen är rafflande och jag utmanas av Emelie Schepp flera gånger när hon lägger ut trådar som jag lockas att plocka upp för att sedan komma på andra tankar om vem som är den skyldige. Du har tre spännande böcker framför dig och mitt tips är att du läser dem i kronologisk ordning.

 

Här kan du läsa mina tankar igen om de två föregående böckerna i serien, Märkta för livet och Vita spår.

 

 

 

Jana Berzelius goes USA...

Idag firar jag att Märkta för livet Emelie Schepps debutroman tillika serien om åklagare Jana Berzelius släpps i USA. Det är stort. Grattis Emelie Schepp!

Jag firar med att reprisera mitt inlägg om boken från 2013 och jag har precis börjat lyssna på tredje delen i serien, Prio ett. Det här vill ni inte vara utan och extra roligt att serien utspelar sig i Östergötland.

Varsågoda!

måndag 8 juli 2013

Märkta för livet av Emelie Schepp...

Från första sidan infinner sig en kittlande känsla av spänning och en glädje att få möta nya bekantskaper. Jag var egentligen inte alls förberedd på vad jag skulle få läsa om när jag började läsa Emelie Schepps debutroman Märkta för livet. Trots den dedikation som är skriven i min bok Till Erika spännande läsning anade jag inte att jag skulle mötas av en så spännande och gripande historia och därtill intressanta karaktärer.

Jana Berzelius är framgångsrik åklagare och bär på ett dolt förflutet. Hon minns ingenting från sitt liv före den sommardag 1986 då hon är 9 år och vaknar upp på ett sjukhus. Hon minns inte vem hon är eller var hon kommer ifrån. Nu tjugosex år senare arbetar hon på åklagarmyndigheten i Norrköping. När Migrationsverkets verksamhetschef Hans Juhlén mördas får Jana Berzelius ärendet på sitt bord och tillsammans med kriminalkommissarie Henrik Levin och kriminalinspektör Mia Bolander börjar hon ett komplicerat arbete med att lösa mordet. Jana Berzelius brottas med hemska mardrömmar och hennes förflutna kommer sakta men säkert ikapp henne under utredningens gång. När man hittar en pojke mördad så finns det ingen återvändo. Jana Berzelius kan inte värja sig längre och en mörk och fasansfull bakgrund smyger sig obönhörligen på henne.

Märkta för livet är den första delen i serien om Jana Berzelius och det är jag glad för. Här får jag möta karaktärer som porträtteras äkta och trovärdigt. Henrik Levin brottas med pusslet att få karriär och familjeliv med småbarnsår att gå ihop. Mia Bolander, ja ibland blir jag riktig förbannad på henne för att i nästa stund känna medlidande med henne. Jag gör gärna deras bekantskap igen för här finns definitivt mer att utforska.

Det är uppfriskande att lära känna karaktärer som inte faller in i gängse mönster för deckargenren. Jag instämmer med baksidestexten som menar att detta är en sträckläsningsbok. Det är lätt att hänga med i handlingen men för den skull inte förutsägbart. Jag gör mina försök att räkna ut sambanden men får snällt vänta till sista sidan för att få svar. Ja det går inte att släppa, det är spännande och riktigt ruggigt stundtals. Jag har under läsningens gång känt glädje (för att karaktärerna tilltalar mig) ilska (för det fasansfulla som människor är kapabla till) och hela tiden har jag känt mig förväntansfull. Emelie Schepp lotsar mig skickligt framåt hela tiden. När jag läst klart känns det lite tomt och historien dröjer sig kvar. Den cliffhanger som jag lämnas med gör mig bara mera nyfiken så nu väntar jag definitivt på nästa bok. Jag vill fortsätta träffa Jana Berzelius.

Vill du veta mera om Emelie Schepp och hennes författande så följ hennes blogg här.

Höstens böcker redan...

Knappt har sommar, semester och sommarlov börjat så dimper katalogen med Hösten Böcker 2016 från Svensk Bokhandel ner i postlådan. Katalogen får ligga till sig till någon regnig sommardag.  Kanske tjuvkikar lite men nu har jag fokus på sommarläsningen.

Härifrån till verkligheten av Eva Rydinger...

Eva Rydinger har gjort det igen. Berört mig in i mitt allra djupaste rum med sina nya bok Härifrån till verkligheten.

Augusti är här och semestern lider mot sitt slut. Marianne vinkar av sin dotter Karin och barnbarnet Samuel (eller är det Peter pojken heter) som ska ta flyget hem till Stockholm efter sin årliga sommarvistelse i Skåne.

Ja varför nämns den lille pojken vid två namn? Eva Rydinger fångar mig redan på de första sidorna och jag anar att allt inte är vad det till synes verkar vara.

I daterade kapitel varvat med en och annan historisk återblick får jag växelvis följa Marianne och Karin, deras relation och deras våndor kring livsval, smärta, försoning, sorg, kärlek och väl bevarade hemligheter. Karins två bröder, Thomas och Jens, finns också med i berättelsen. Det gör också rörmokaren Olle som spelar en viktig roll.

Både Marianne och Karin kan nu pusta ut efter semestern. Marianne ser fram emot lite egentid igen och den vardagslunk som hon efter makens bortgång lärt sig njuta av. Karin far hem till Stockholm med sina funderingar och planer på hur hon och syskonen ska kunna övertala mamman att flytta till något enklare boende. För visst börjar mamma bli lite för gammal för att bo ensam i skånelängan när hon nu till hösten fyller 75 år. Hon borde verkligen ta sitt förnuft till fånga och inse att det blir mer bekvämt att inte ha bekymmer för ett helt hus på ålderns höst. Karin skulle verkligen behöva en nystart för sig och sonen och då vore det helt perfekt att överta skånelängan. Siktet är inställt på mammans 75-årsdag och planer smids på flera håll. När det så är dags för födelsedagsfesten ställs familjen inför flera överraskningar och sanningar som de inte kunnat ana kommer upp till ytan.

Det är här jag oåterkalleligen dras med. Eva Rydinger gestaltar säkert de båda kvinnornas känslor och djupa sorg som de på olika sätt hanterar och bär på. Jag dras mellan Marianne och Karin och vet till slut inte vems sida jag ska stå på. Jag står till en början oftast på Mariannes sida men Karin får också mina sympatier allt medan trådarna läggs till rätta och jag får lära känna både Marianne och Karin bättre. De tillbakablickar som Eva Rydinger skickligt bjuder mig på gör att jag så sakta har bilden klar för mig och det ökar min förståelse för de livsval som görs.

Det här är en stark och fin berättelse som utmanar mig både som dotter, mamma och kvinna. Eva Rydinger har verkligen lyckats fånga mig och Marianne och Karin kommer finnas med mig för alltid. Det finns så mycket att prata om och jag bara längtar till när jag kan dela med mig av boken till min egen mamma och mina väninnor så vi kan diskutera.

Jag kan bara instämma i den beskrivning av boken som författare Annika Estassy bidrar med i baksidestexten "...en bok för döttrar och mödrar och en och annan make..." Det här är en berättelse som definitivt inte lämnar någon oberörd. Det är trovärdigt och det allvarliga och det stundtals smärtsamma hanterar Eva Rydinger på ett skickligt sätt där kärleken och värmen finns som ett skyddande hölje.

Tack Eva Rydinger för att du tog mig med på den här resan.



Ordberoende Förlag / recensionsexemplar 2016

Maestratrilogin...

Bokposten fortsätter att trilla in. Idag låg ett spännande paket och väntade på köksbordet när jag kom hem från jobbet. "Det mest chockerande du kommer läsa i år" utlovas i följebrevet. Maestra av L S Hilton är den första i en trilogi. På bokens framsida kan jag också läsa "Gone Girl möter Mr Ripley i en vågad thriller som är omöjlig att lägga ifrån sig".

 

Gone Girl har jag läst (och gillade) men jag har inte gjort Mr Ripleys bekantskap (men såklart hört en hel del om filmatiseringen) så jo då min nyfikenhet är helt klart väckt.