31 december 2017

Gott Slut & Gott Nytt...


Så är då snart 2017 lagd till handlingarna. Mitt bloggår (det 6:e i ordningen) har varit trögt och gått på sparlåga. Det är drygt två månader sedan jag skrev mitt senaste inlägg och just bokinläggen har lyst med sin frånvaro. Inspirationen har inte funnits där alls i år utan annat har fått ta plats och då har Erikas Bokprat fått stå åt sidan.

Drygt 50 inlägg blir summeringen av bloggåret 2017 men som tur är har jag inte drabbats av lästorka. Idag har jag fixat till lite här på bloggen och listat och sammanställt rubriker. Jag ser fram emot bloggåret 2018 och passar på att tacka Er alla som trots torkan kikar in när jag väl skriver något. Det känns inspirerande att Ni ändå finns kvar där ute.


Gott Nytt År!



18 oktober 2017

Mattias Edvardsson på Anders Ljungstedts Gymnasium idag del 5...

Mattias Edvardsson besöker elever i åk 1 på Anders Ljungstedts Gymnasium idag. Bland annat en av mina klasser som jag undervisar i svenska och det firar jag här på bloggen med att reprisera mina inlägg av hans böcker.

Varsågoda här kommer dagens femte repris som jag publicerade fredag 4 november 2016 och därmed den avslutande delen i Mattias Edvardsson på Anders Ljungstedts Gymnasium.

En nästan sann historia av Mattias Edvardsson...

En nästan sann historia är Mattias Edvardsson femte bok. På pärmens insidan finns en dedikation till mig "Till Erika I sanningens namn". Ja och vad kunde vara mer sant, så är det verkligen. Jag har tillsammans med Zackarias Levin och hans kursare fått följa med på en stark resa i sanningens tjänst.

1996 studerar Zackarias litterärt skapande vid Lunds universitet. Zackarias såväl som hans studiekamrater drömmer författardrömmen. Poeten Li Karpe är läraren som utmanar och påverkar dem alla till en gräns de inte trodde var möjligt. För att citera Li Karpe "Skrivandet är på liv och död". Hon låter Zackarias och hans kursare göra den store författaren Leo Starks bekantskap. En bekantskap som kommer sluta med att en av dem blir dömd för mordet på densamme trots att kroppen aldrig hittats.

2008 är Zackarias tillbaka i Skåne och i sitt barndomshem. Han har fått sparken från sitt jobb som journalist och det är slut med flickvännen. Här hemma hos sin mor ska han försöka att komma på rätt spår igen, slicka sina sår och plåstra om sitt krossade hjärta. Han har aldrig kunnat glömma tiden för Leo Starks försvinnande och att bäste vännen Adrian Mollberg fick sitta åtta år i fängelse för mordet. Zackarias börjar nysta i historien och ser sina möjligheter till att äntligen skriva den bok han drömt om. Vad vore väl bättre än att berätta historien om Leo Starks försvinnande och Adrians fängelsedom. Han har en bästsäljare på gång och titeln är given, Den oskyldige mördaren.

En nästan sann historia gör anspråk på att vara en av de bästa böcker jag har läst i år och det med rätta. Mattias Edvardsson blir bara bättre och bättre. Språket flyter skickligt i takt med att jag vänder blad och växelvis får följa vad som verkligen hände 1996 och vad som händer 2008. Just det att Edvardsson använder sig av detta växelvis berättande gör att dåtid och nutid flätas samman och kompletterar varandra. Jag får en allt tydligare bild av karaktärerna utan att jag för den skull kan lista ut slutet. Det är spännande och suggestivt att följa med på resan och karaktärerna utvecklas allt medan historien berättas och pusselbit läggs till pusselbit.

Det är så välskrivet och trovärdigt som alltid när Mattias Edvardsson fattar pennan och att Edvardsson är en mästare på att hantera det svenska språket är en underdrift. Det är en fröjd att läsa och uppslukas av det vackra och så välformulerade. Jag kan nu bara vänta på vad som ska komma härnäst. För jag vill ha mer!


Bokförlaget Forum 2016 / recensionsexemplar
 
 
 
 

Mattias Edvardsson på Anders Ljungstedts Gymnasium del 4...

Mattias Edvardsson besöker elever i åk 1 på Anders Ljungstedts Gymnasium idag. Bland annat en av mina klasser som jag undervisar i svenska och det firar jag här på bloggen med att reprisera mina inlägg av hans böcker.

Varsågoda här kommer dagens fjärde repris som jag publicerade söndag 27 april 2014.


Där framtidens fötter vandrar av Mattias Edvardsson...
Jag har den senaste tiden gjort en resa tillbaka i tiden. Upplevt mina ungdomsår om och om igen genom Mattias Edvardssons andra roman, Där framtidens fötter vandrar. Ja nu är inte min uppväxt liknande bokens huvudperson Charlies men miljöer, händelser och upplevelser slår an ett vemod och en glädje hos mig på samma gång. Alltifrån skolans blåstenciler, ÖÄ på schemat, fredagarnas roliga timmen och krita mot svarta tavlan, blåsa bubblor med Hubbabubba i munnen, snuskillar på moppe och sockiplast. Ja så här skulle jag kunna hålla på för där finns så många beröringspunkter och igenkänning genom hela denna berättelse. Jag var några år äldre än bokens huvudperson men känner igen mig så väl även om det var ABBA vi mimade till och inte Herreys. 70 & 80-talen tecknas så exakt.

Skickligt lotsas jag genom Charlies uppväxt varvat med Charlie som vuxen, själv pappa till en liten son som han bara träffar sporadiskt någon helg då och då. Det vemodiga börjar från första sidan när polisen ringer och ber Charlie hämta den svarta plastsäck som innehåller hans döde fars enda tillhörigheter. Detta blir början till att Charlie försöker ta reda på hur det var och varför det blev som det blev. Han tänker tillbaka på sina uppväxtår och brottas med den man han har blivit som vuxen.
Men trots det vemodiga och stundtals riktigt sorgsna upplever jag ändå en glädje i berättelsen. Glädje och sorg går hand i hand genom livet och vår uppväxt påverkar oss kanske mer än vi vill erkänna. Charlies strävan att förstå gör att jag vill läsa vidare samtidigt som jag inte riktigt vill att det ska ta slut. Jag funderade på hur slutet skulle bli och för att inte säga för mycket så föll det mig i smaken. Det passar perfekt till hur Mattias Edvardsson använder språket och formar historien både vackert och vemodigt. Titeln Där framtidens fötter vandrar säger så mycket. Där här är en bok som jag verkligen skulle vilja bokcirkla om för här finns så mycket att samtala om. En känslosam och vackert berättat historia som sitter kvar.


Parabellum Nord AB Förlag / förhandsexemplar 2014
 
 
 
 
 


Mattias Edvardsson på Anders Ljungstedts Gymnasium del 3...

Mattias Edvardsson besöker elever i åk 1 på Anders Ljungstedts Gymnasium idag. Bland annat en av mina klasser som jag undervisar i svenska och det firar jag här på bloggen med att reprisera mina inlägg av hans böcker.

Varsågoda här kommer dagens tredje repris som jag publicerade onsdag 1 augusti 2012.

Dit drömmar färdas för att dö av Mattias Edvardsson...

 
Mattias Edvardsson är en bland många som ställt sig frågan: Hur kan en mamma medverka till sin egen sons död? I debutromanen Dit drömmar färdas för att dö söker han förståelse för hur allt kunde gå så fel. Bokens handling, som för övrigt är skönlitterär, bygger på det kriminalfall som skakade Sverige 2006, som kom att benämnas Fallet Bobby. Den då 10-årige pojken torterades till döds av sin mamma och hennes sambo. En misshandel och tortyr som pågått alltsedan mamman flyttat ihop med sambon hösten 2005. Edvardsson har läst och granskat förundersökning och domstolsprotokoll och gör nu sin tolkning av fallet genom att blanda fakta med fiktion.

Handlingen griper tag i mig från första sidan. En handling som sakta men säkert byggs upp genom att historien berättas växelvis ur olika tidsperspektiv. Trots att jag vet utgången så lyckas Edvardsson fånga mitt intresse. Jag dras med i sökandet efter förståelse och svar. Jag måste bara vidare och kunde inte släppa boken när jag väl börjat även om läsningen stundtals var mycket smärtsam.
Nu är det inte bara själva handlingen och de fakta som ligger till grund för boken som gör att jag fångas. Boken är skriven med respekt och hänsyn till de inblandade och deras närstående. En balansgång som görs på ett föredömligt sätt. Jag måste medge att jag var nyfiken på just detta, hur Mattias Edvardsson skulle handskas med den fakta som han har tagit del av. Det som har hänt går inte att bortförklara. Trots det fiktiva finns det verkliga människor att ta hänsyn till och Edvardsson skriver med stor lyhördhet när han på ett skickligt och varsamt sätt tolkar och gestaltar mamman, pojken och sambon, som i boken fått namnen Liisa, Sammy och Brian. Språket är lätt att följa och jag leds vidare genom all smärta med hjälp av följsamheten i berättandet, vilket gör att jag känner mig trygg och orkar följa det som så fasansfullt utspelas.

En stark och oförglömlig läsupplevelse om smärta, mänskligt lidande och sökandet efter bekräftelse på många plan. Det finns ingen enkel förklaring men jag är tacksam för att jag har fått ta del av Mattias Edvardssons tolkning som han gör ur den unga mammans perspektiv.

 
Parabellum Nord AB Förlag 2012 / förhandsexemplar
 
 
 
 
 

Mattias Edvardsson på Anders Ljungstedts Gymnasium del 2...

Mattias Edvardsson besöker elever i åk 1 på Anders Ljungstedts Gymnasium idag. Bland annat en av mina klasser som jag undervisar i svenska och det firar jag här på bloggen med att reprisera mina inlägg av hans böcker.

Varsågoda här kommer dagens andra repris som jag publicerade söndag 14 februari 2016.


April, April av Mattias Edvardsson...
 
"Det händer att man går förbi en människa och fastnar med blicken. Utan att veta riktigt vad det är, så kan man inte släppa den där personen... Exakt så var det med April Falk..."
Den snart sjuttonårige Hugo Andreasson träffar April, Nico och Julie på HVB-hemmet Solgläntan mitt ute på vischan. Här ska han vara en tid för att få ordning på sitt liv efter att han har blivit påkommen sittandes på skolans vind med ett laddat hagelgevär tryckt mot bröstet. Hugos planer på att sätta sitt avtryck en gång för alla, på den gamla grundskola där han tillbringat nio vidriga år, går om intet.

Mattias Edvardsson tecknar fyra ungdomars porträtt med skicklig hand. Han väjer inte för självskadebeteende, aggressivitet, utåtagerande och vuxenvärldens oförstående. I HVB-hemmets förtroendecirkel och i varandras sällskap, genom både glädje och smärta, utvecklas en vänskap mellan ungdomarna och livet finner nya vägar. Det är stundtals mörkt och riktigt smärtfyllt men Mattias Edvardsson har förmågan att använda språket på ett fantastisk sätt som trots smärtan gör det lättläst och berör mig fullt ut. Det är personligt skrivet med både värme och humor vilket gör att jag lär känna ungdomarna.

Hugo är definitivt min favorit men det går lätt att känna igen sig i så mycket i varje karaktär. Det jag uppskattar extra mycket med Mattias Edvardssons författarskap är att han ger röst åt de unga vuxna så att det känns att det är på riktigt. Det är inget påklistrat utan verkligheten drabbar direkt. Jag blir glad av att läsa boken även om det är känslosamt och de vuxnas agerande flera gånger väcker min ilska. Hugo, April, Nico och Julie är här för att stanna.

April, April är Mattias Edvardssons andra ungdomsbok men som sagt den passar lika bra för vuxna att läsa. Det är riktigt häftigt.


Bokförlaget Opal 2016 / recensionsexemplar



Mattias Edvardsson på Anders Ljungstedts Gymnasium del 1...

Mattias Edvardsson besöker elever i åk 1 på Anders Ljungstedts Gymnasium idag. Bland annat en av mina klasser som jag undervisar i svenska och det firar jag här på bloggen med att reprisera mina inlägg av hans böcker.

Varsågoda här kommer dagens första repris som jag publicerade fredag 2 januari 2015.

Stå ut av Mattias Edvardsson...

Årets första bok att fundera kring blir en ungdomsbok, Stå ut av Mattias Edvardsson, som jag läste i höstas. Jag vann boken i september hos Kulturkollo.Nike, Liam och Christer, tre människor vars liv sakta men säkert knyts samman. Nike är tjejen med de högsta betygen och som alltid sköter sig. Men Nike lever ett dubbelliv för på kvällarna förvandlas hon till den snygga och fräcka bloggerskan Nicole. Liam är Nikes raka motsats. Han skolkar och ställer alltid till med bråk i skolan. Hemma finns hans mamma, som är sjuk i cancer. Christer, Nikes och Liams lärare, kämpar på på vardagarna med både elever och kollegor, men när han kommer hem så är han helt ensam och mår inte särskilt bra. Ett ärr i Christers ansikte vittnar om en hemlighet. Tungt kan tyckas men Stå ut är en fin skildring av tre människors liv. Alla med samma mål att just stå ut.

Växelvis får jag lära känna Nike, Liam och Christer när Edvardsson skickligt låter dem komma till tals i sina egna kapitel. Det är just det som är så bra med Stå ut. Karaktärernas personligheter kommer till sin rätt så bra genom detta berättargrepp och Edvardsson gestaltar snyggt både ungdomarnas och de vuxnas känslor och tankar. Beröringspunkterna mellan de tre blir allt fler medan dagarna flyter på både i skolan och på fritiden, vilket gör att jag gärna läser vidare.

Stå ut är Mattias Edvardssons första ungdomsbok och jag hoppas på flera. Boken vänder sig till ungdomar 12-15 år men passar definitivt även vuxna. Här finns något att lära och relatera till på så många plan, oavsett om du är ung eller gammal. Det gillar jag!

Kan ju inte låta bli att låta läraren i mig komma till tals också. Det här är en bok som passar riktigt bra att läsa tillsammans i klassen. Så mycket att diskutera!
 

 

Mattias Edvardsson besöker Anders Ljungstedts Gymnasium idag...

Idag är ingen vanlig dag på jobbet för Anders Ljungstedts Gymnasium i Linköping, skolan där jag arbetar som gymnasielärare i svenska och historia, får besök av författare Mattias Edvardsson.

Mattias Edvardsson debuterade som författare 2012 och har skrivit fem böcker varav två är ungdomsböcker. Eller som han själv uttrycker det på sin sida mattiasedvardsson.se"... och har sedan dess skrivit fem romaner, så väl för unga vuxna, gamla ungdomar och såna som aldrig blir vuxna..."

När min kollega frågade om jag hade förslag på någon författare som jag tyckte vi skulle bjuda in i år så behövde jag inte fundera någon längre stund. Vi har ett läsprojekt med våra åk 1:or varje hösttermin och de två ungdomsböckerna Stå ut och April, April som Mattias har skrivit finns med i vårt projekt. Vad kan väl då vara bättre än att låta våra elever få träffa en av författarna som de kan välja att läsa i projektet. Så imorgon får alltså två av våra klasser i åk 1 möjlighet att höra Mattias berätta om sina böcker, sitt författarskap och inspireras till läsning.

Under dagen kommer jag reprisera mina inlägg om Mattias Edvardsson böcker här på bloggen. Jag kommer börja med Stå ut och sedan kommer resterande inlägg i rask takt. Du som inte har läst något av Mattias Edvardsson har finfin läsning framför dig. Så håll tillgodo och njut under dagen!
              
Inför Mattias besök så passade jag på att ställa några frågor.

Fem snabba:

Favoritläsplats? I en solstol

Favoritförfattare? Bl.a. Joyce Carol Oates

Favoritgenre? Spännande romaner

Läser just nu? Kjell Westö "Den svavelgula himlen" och Johannes Klenell "Det fria ordet"

Ett boktips? Klas Östergrens nya "I en skog av sumak"




27 augusti 2017

Bok och smoothie...

Söndagkväll och jag är redo för kommande arbetsvecka. Så här i början av höstterminen går mycket tid åt till att planera och förbereda kurser. Idag har jag lagt ner ett antal timmar på både svenska 1 och svenska 2. Jag undervisar under läsåret 17/18 två åk ettor och en åk tvåa på gymnasiet på El- och energiprogrammet, Industritekniska programmmet och Flygteknikerutbildningen. 

Den här helgen har det således inte blivit så mycket tid över till läsning för nöjes skull. Så ikväll kopplar jag av med en hallonsmoothie tillsammans med "Ljuset vi inte ser" boken jag läser just nu som har blivit liggandes alldeles för länge. 


3 augusti 2017

Crimetime Gotland nej jag är inte bitter...

Mitt flöde på Facebook, Instagram och Twitter svämmar just nu över av inlägg från Crimetime Gotland Sveriges största deckarfestival. Vad är väl en bal på slottet eller jag är inte bitter så nu gör jag som fellow bokloggare på Och dagarna går. Jag skriver av mig på bloggen.
 
Crimetime Gotland startade 2015 och går alltså av stapeln för tredje gången nu 3-5 augusti. De två föregående åren har festivalen prickat in datum i augusti när jag som gymnasielärare är i gång med jobbet efter sommarlovet och har svårt att komma från. Men i år ligger det alltså före skolstart för min del. Ja och här sitter jag och funderar på hur tänkte jag där.
 
Gott att så många delar med sig via sociala medier för då kan vi som inte är där följa Crimetime Gotland så här lite på avstånd. Jag ser fram emot att få veta vilka som kammar hem Crimetime Specsavers Award. Extra kul med flera författare som har östgötsk anknytning i flera av kategorierna.
 
Bild lånad på Crimetime Gotland
 
De nominerade är indelade i fem kategorier Årets deckardebut, Årets barndeckare, Årets deckarförfattare - läsarnas pris, Årets hederspris samt Nordic Noir Thriller Of The Year (som är nytt för i år)
 
Just nu läser jag Annabelle av Lina Bengtsdotter (nominerad i kategorin Årets deckardebut). Den finns i Corren som följetong i sommar passande nog.
 
 
 

2 augusti 2017

Först ut på min Letto: Kallelsen av Helena Dahlgren...


Igår kväll premiärläste jag på min Letto. Det blev Kallelsen en skräcknovell av Helena Dahlgren. Den och ett par noveller till samt två romaner ingick i köpet.


På en glest befolkad ö sitter en kvinna med sitt lilla barn i stugan och väntar på att maken ska komma hem från hummerfisket. Dagarna går och han dröjer. Märkliga rykten hörs om koltbarn som har försvunnit. En morgon kommer så maken hem. Det är nu det börjar. Är det verkligen han?
Det jag fastnar för är Helena Dahlgrens språk. Novellen är skriven i dagboksform och det är ett alldeles utmärkt sätt att berätta denna historia på. Den unga kvinnans oro och fasa byggs så sakta upp och jag kan känna hennes ångest. Jag kommer riktigt nära kvinnan. Den karga ön, ensligheten och havets makt gör sitt till att bygga upp stämningen. Helena Dahlgren använder ord och formuleringar som gör allt levande.

Men jag får inte någon riktig skräckupplevelse trots att jag sitter ute på altan alltmedan det skymmer utanför altandörrarna. Ja egentligen är jag ingen fan av skräck och ingen kännare av genren. Men jag dras mellan verklighet och fantasi och vet inte riktigt hur jag ska tolka kvinnans situation. Det är ju det som gör novellformen så fantastiskt bra. Så mycket sägs på så få sidor och det lämnas en del till mig som läsare att fundera vidare på. Helena Dahlgren behärskar novellens karaktär ypperligt.


1 augusti 2017

Min röda det nya svarta...

Nu är den här min läsplatta Letto Frontlight. Jag valde ett fodral i fräckt rött.

Nu har min gamla läsplatta iRiver Story gjort sitt för det funkar inte att lägga in lånade böcker från biblioteket längre.

Sagt och gjort jag klickade hem en Letto Frontlight från Adlibris. Liten och behändig, mindre än en pocket och den rymmer en väldans massa böcker. Funkar dessutom både i solljus och inomhus. Så där slår den min surfplatta med hästlängder som gör sig bäst inomhus.
 

 


Bokmärke, kollega/or och boktips...

Låt mig härmed presentera Rat-litt. Min kompis är tillverkad av en av mina kollegor och håller koll på vilken sida jag är på i boken.
 
När jag nu är inne på kollegor så läser jag just nu Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr, en sommarpresenten från ännu en kollega.
 
Den uppmärksamme är nog vid det här laget införstådd med att mina kollegor har koll på vad jag gillar. Böcker och bokmärken kan man inte ha för många av.
 
 
 
 

31 juli 2017

Måndag, ljudbok och middag...

Det måndag och jag inleder den sista delen av sommarlovet 2017. Jag bara måste dela med mig av dagens middag. Med ljudbok (Björndansen) i lurarna så har jag lagat en gudomligt god parmesangratinerad rödspätta i ugn. Receptet hittade jag hos Tjockkocken. Till min rödspätta serverade jag zucchinipytt och gurk- och mangosalsa.
 
 
 

20 juli 2017

Bok/ljudbok...praktiskt att kunna växla...

För ett bra tag sedan började jag läsa Björndansen av Roslund & Thunberg. Av olika anledningar så blev den liggande ett tag. När sommarlovet kom så fanns det tid att plocka upp boken igen. Jag hade läst till ett ställe i boken som passade att göra ett uppehåll vid så jag kom lätt in i handlingen igen.

Men jag valde nu istället att lyssna på boken. Uppläsare är Thomas Hansson. Jag tror faktisk att det är den första boken jag lyssnar på med honom som uppläsare och han läser bra.

Men det jag skulle komma till är att jag tycker det är praktiskt att kunna växla mellan bok och ljudbok allt efter vilket läge jag är i. Hur gör ni? Nyttjar ni båda möjligheterna? Eller är ni för det ena eller det andra sättet?



9 juli 2017

Innan ankorna drunknar av Ivana Vukadinovic...



Innan ankorna drunknar av Ivana Vukadinovic är 207 sidor som stannar kvar inom mig och som definitivt ger mersmak. Bokens huvudperson är 18-åriga Zandra som kämpar med kroppsideal, ätstörning, kärlek, relationer och krav både inifrån och utifrån.

Zandra bor med sin dataspelande pojkvän Johannes i Linköping. När jag träffar Zandra för första gången sitter hon i ett flygplan på väg till New York. I New York ska Zandra hämta inspiration till sina dikter. Misstag är det som driver Zandra i hennes skrivande. Misstag som hon väljer att göra med flit. Misstag som blir till poesi. På planet finns också Oliver som verkar vara helt perfekt för att begå ännu ett misstag med. Men det blir inte riktigt som Zandra tänkt sig.

Väl hemma igen är det dags för sommarjobb i "Hålan" strax utanför Linköping. Ett sommarjobb där Zandra praktiserar som fotograf på en tidningsredaktion under några sommarveckor. Här får hon jobba tillsammans med lokalreportern Tanja. En småbarnsmamma som har det trassligt med exmannen och som gör allt för att få så många lajks som möjligt på Facebook.

Zandra och Johannes försöker få harmoni i sin relation. Zandra och Tanja kommer varandra närmare och närmare och i periferin lurar Oliver.

Ivana Vukadinovic tar mig med på en resa som är stark, utlämnande, känslosam och vacker. Det är inte svårt att fatta tycke för Zandra och förstå hennes känslor. Detta möjliggörs av hur varsamt och samtidigt starkt språket hanteras. Stundtals känns det som om jag är inne i Zandras huvud. Metaforer och bitvis korta meningar ger läsningen liv och djup utan att det för den skull bli svårläst. Ivana Vukadinovic sätter ord på så många känslor och tankar som unga vuxna kvinnor brottas med. En tid mellan ungdom och vuxen som inte har blivit enklare att hantera i takt med den tekniska utvecklingen. Jag gillar att berättelsen ligger så nära dagens samhälle där vi omges av sociala medier på både gott och ont.

Jag kan med lätthet även som medelålders kvinna relatera till Zandras känslor. Även om jag inte har drabbats av de problem som Zandra har så kan jag utan problem förstå. Både som kvinna, mamma (även om mina barn är vuxna idag) och lärare har jag och kommer jag i kontakt med unga vuxna och alla de krav som ställs på utseende och på hur vi ska vara. Själv försöker jag hålla mig uppdaterad och hänga med i Facebook, Messenger, Snapchat, Instagram osv och ja det är lätt att fastna och svårt att lägga ifrån sig. Precis som Tanja i boken är det lätt att blir beroende. Det gör det inte lättare att vara ung vuxen idag och här måste vi vuxna finnas med som stöd och vägledning. Samtidigt som sociala medier kan vara till nytta så finns baksidan med att lätt lockas till att jämföra sig med andra.

Innan ankorna drunknar är en bok som jag kan tänka mig att använda i det läsprojekt som vi har varje år med våra gymnasieelever i årskurs ett på skolan där jag arbetar. Dessutom är det extra kul att läsa en bok där handlingen är förlagd till hemmaplan så att säga, i Linköping med omnejd. Ja jag har försökt lista ut vilken mindre ort utanför Linköping "Hålan" är i verkligheten.

Det här är en viktig bok som alla borde läsa. Jag uppskattar också att Ivan Vukadinovic skriver så öppet om kärlek, sex, relationer, känslor och tankar utan att vika undan en tum. En stark debut och jag vill gärna läsa mer av Ivana Vukadinovic.


Whip Media 2017 / recensionsexemplar


1 maj 2017

Firar 1 maj med feelgood i lurarna...

Jag håller mig oftast till att läsa böcker i en serie i kronologisk ordning. Härom dagen fick jag bokpost från Bokfabriken och i paketet låg Något du inte vet att jag vetden fristående fortsättningen på Birgitta Bergins Som ett brev på posten. Baksidestexten kittlade min nyfikenhet, men som sagt böckerna i ordning.
 
Sagt och gjort nu har jag börjat lyssna på Som ett brev på posten. Uppläsare är Anna-Maria Käll och hon gör det som alltid alldeles utmärkt.
 
Feelgood-läsning när den är som allra bäst och det blir ju inte sämre av att det är 1 maj och solen skiner.
 

12 april 2017

Bokdamerna och Stora små lögner...

Bloggen har fått vila en hel månad.  De senaste veckorna har jag varken haft lust eller tid till att skriva några inlägg. Men läsningen är det inget fel på. Bokklubben Litteraturens Vänner träffas som vanligt med jämna mellanrum och senast vi träffades bokpratade vi om Stora små lögner av Liane Moriarty.
 
Omdömena var blandade, ömsom ris ömsom ros, men vi var rörande överens om att boken lockade till diskussion. Många infallsvinklar blev det som avhandlades såsom mobbing, kärlek, otrohet, misshandel, vänskap, familjeliv, bonusbarn... Ja listan kan göras lång.
Hur gick det då med mitt lilla projekt titta på serien baserad på boken, på HBO Nordic, parallellt med att jag läste? Oftast var jag före i handlingen i boken. Kan låta rörigt men det funkade faktiskt alldeles utmärkt. När jag hade börjat titta på serien hade jag inte läst så långt så jag hade inte hunnit få någon uppfattning om hur karaktärerna såg ut eller gestaltades.

Serien gav mig ytterligare en dimension till handlingen och förstärkte min upplevelse av läsningen. Barnen som skådespelar i serien gör det riktigt bra. Teamet bakom serien har lyckats att fånga både barn och vuxna karaktärer på ett utmärkt sätt kopplat till handlingen i boken. Ja visst saknas det en del i handlingen och ja visst läggs det till en del i serien som inte finns med i boken. Men jag tycker både bok och serie fungerar alldeles utmärkt, både var för sig och tillsammans.

 
 

Så har vi då seriens soundtrack. Ja där behövs ingen lång utläggning. Toppklass helt enkelt!!





Påsklov, påskekrim och ösregn...

 
 
 
 
Mitt påsklov rullar på och ute ösregnar det med snöblandat inslag. Vad passar väl bättre än att kura ihop inne med en spännande bok. Norrmännen kör ju traditionsenligt sedan 1920-talet med sitt påskekrim. Här är tre titlar som kanske kan locka.
Vad läser Ni i påsk?
 
 

12 mars 2017

Doften av falska påvar och nybakade wienerbröd av Lena Nordenjack...

Bladvändare och feelgood!

Ja det är bara förnamnet på Linköpingskonstnären Lena Nordenjacks debutroman Doften av falska påvar och nybakade wienerbröd. Jag har fått följa med på en resa som jag definitivt inte vill vara utan. Med varm hand har jag lotsats mellan Linköping, Venedig och New York.

Starten på Jan L Ohlssons liv börjar med en flaska matolja, en hårtork, plasthandskar, en sax, en bit plastslang, en bensindunkstratt och en skål med vaniljpraliner. Nämnda attiraljer är således förklaringen till varför Jan L Ohlsson har två mammor och en pappa. Den milda mamma Elna och den sprakande mamma Rosa och sextiotalshippien pappa Paul. Tillsammans bor och lever de sina liv i den stora lägenhet i Vasastan i Linköping alltmedan livet flyter på. Ja redan här är jag fast i Nordenjacks berättelse.

Ett stenkast från bostaden, på Nygatan, ligger Vincent Grappas konstgalleri där Jan arbetar om dagarna. Allt skulle vara frid och fröjd om nu inte Vincent vore försenad hem till den kommande vernissagen.

Ja inte nog med det, Jan har fullt upp med att vakta de tre screentryck signerade Andy Warhol som ligger gömda i galleriets förråd. Vincent påstår att konstverken, föreställande påve Paul VI, är falska men Jan med sin särdeles fina förmåga att bokstavligen nosa upp en äkta vara är på det klara med att falska är de definitivt inte.

Handlingen trappas upp när Jan inser att Vincent inte ska hinna hem för att förbereda vernissagen och en viss Peter Prestel i New York får nys om var påvarna finns och till varje pris ska ha tag på dem. Han till och med menar att det är hans fulla rätt. När så Jan på grund av Vincents försening tvingas be mamma Elna, mamma Rosa och pappa Paul om hjälp för att ordna med vernissagen så är karusellen igång på allvar. Alla kommer Jan till undsättning med sina egna idéer kring vad en vernissage egentligen är och det går inte direkt hand i hand med hur Jan tänker sig att en vernissage ska sättas i verket.

Det är en varm, kärleksfull och humoristisk historia som Lena Nordenjack berättar. Fingertoppskänslan att presentera och sammanfoga de olika personligheterna är fantastiskt bra gjort. Lena Nordenjack hanterar Jan som har autistiska drag och Vincent som är bipolär på ett skickligt och varsamt sätt och med stor respekt. Lägg där till övriga karaktärer som gestaltas med stor värme och som också får komma till tals utan att ta över huvudkaraktärernas roll. Lena Nordenjack har förmågan att ge gestalterna liv och förmedlar en känsla av allas lika värde. Jag uppskattar det allvar och den verklighet som också finns mellan raderna snyggt varvat med humor. För rolig läsning är det och jag kommer på mig med att både le och skratta gott mellan varven. Det känns äkta.

Ja, så måste vi ju bara prata om det här med Linköping. Tack Lena Nordenjack för att du har tagit mig med i min hemstad på ett så realistiskt sätt. I tanken har jag vandrat med Jan från lägenheten på Vasavägen, via Gråbrödragatan, passerat länsmuseet och domkyrkan vidare längs Apotekaregatan och in på Nygatan. Det kommer bli svårt att vandra Nygatan fram utan att tänka på och snegla efter Jan och Vincent. Jag tror till och med att jag kommer ana doften av de nybakade wienerbröden som avnjuts vid det lilla köksbordet bakom galleriet.

Det här med riktiga namn och plaster i litteraturen har en författare makten över att kunna placera lite som hen vill. Det behöver inte vara verklighetstroget men så härligt det har varit att vara på plats på kända gator och platser.

Tack Lena Nordenjack för en oförglömlig läsupplevelse. Jan och Vincent kommer finnas kvar hos mig och din förmåga att känna in gör det möjligt!



Här kommer ett smakprov



Linnefors Förlag

24 februari 2017

Bokpratarbok och TV-serie...

Nu ska jag göra något som jag aldrig har gjort förut.

Vi i bokklubben Litteraturens Vänner läser just nu Liane Moriartys Stora små lögner. Jag ska precis börja med den.

På HBO var det start i måndags för dramaserien Big Little Lies. Så i måndagskväll efter maten satte jag mig till rätta i soffhörnet för att titta på det första avsnittet. Perfekt avslutning på sportlovets första dag tyckte jag nog. Första intrycket kändes bra och det gör ju inget att Alexander Skarsgård är med heller. Likaså är Nicole Kidman, en av huvudrollsinnehavarna, en favorit.

Inte anade jag när jag började titta att serien är baserad på Moriartys bok. Det fattade jag först när eftertexten rullade.

Det här blir spännande, att läsa boken och titta på serien. Ja inte samtidigt förstås men i alla fall.

Vi får väl se vad som är bäst boken eller serien.


23 februari 2017

Anne-Marie Schjetlein x 2...

Inför Bokmässan 2016 i Göteborg hörde Anne-Marie Schjetlein av sig till mig och undrade om jag ville läsa hennes andra bok Döden den bitterbleka om läkaren Andreas. Tanken var att jag skulle komma förbi montern där Anne-Marie stod på Bokmässan när jag var där på torsdagen med jobbet. Tyvärr så missade vi varandra och Anne-Marie skickade boken till mig per post istället. Tack snälla för det!

Döden kvittar det lika,  som sedan den släpptes har stått och väntat i min bokhylla, är den första boken i serien och tvåan är alltså  Döden den bitterbleka. Vän av ordning så ville jag läsa den första boken i serien först innan jag läste tvåan. Sagt och gjort här kommer nu mina tankar om båda böckerna.


Döden kvittar det lika är spännande och gripande. Andreas är läkare och arbetar på sjukhuset i Halmstad och lever med fru och två barn i det fashionabla villaområdet i Tylösand. En idyll skulle man kunna tro men äktenskapet knakar och Andreas vänstrar med kollegan Tess. Andreas fru hanterar äktenskapet genom att bedöva sig med att omge sig av ett välstädat och designat hem parallellt med att ta hand om parets pojkar. Men det är något som gnager och som hon verkligen skulle behöva prata med Andreas om. Allt rämnar den dag Andreas kommer in till sitt jobb och hans älskarinna Tess ligger medvetslös på akuten påkörd av en smitare.

Parallellt ges glimtar från en ung flickas tillvaro, inlåst på sitt rum i stugan mest hela tiden. En flicka som lever med sin alkoholiserade och prostituerade mor. En tillvaro som präglas av rädsla, hunger och en längtan efter omsorg och kärlek.

Olyckan som Tess råkat ut för får det förflutna och alla sanningar att poppa upp utan förvarning. Ingredienser såsom ensamhet, svartsjuka, utsatthet, ond bråd död och kärlek använder Anne-Marie Schjetlein snyggt för att lotsa mig genom och fram till uppgörelsen. De trådar som jag serveras flätas sakta men säkert samman. Jag får en känsla för karaktärerna och jag kan säga så mycket som att Andreas är jag rejält förbannad på till en början. Men här finns också andra karaktärer som jag tar till mig på olika sätt. Flera av dem finns direkt i Andreas närhet på sjukhuset. En fasansfull familjehistoria som går mot ett oundvikligt slut men berättad med varm hand.

Hoi Förlag

Döden den bitterbleka tar vid där föregångaren slutar och för att inte spoila alltför mycket så nöjer jag mig med att berätta att Andreas nu försöker plocka upp de spillror som han och familjen har att hantera efter det som hänt dem.


Samtidigt som Andreas försöker få vardagen att fungera så florerar ett rykte om en pedofil i Halmstad. När så Andreas tvingas ta emot skadade pojkar på sjukhuset växer oron. Finns det en koppling till det förgångna som drabbat hans familj?

Anne-Marie Schjetlein har spetsat till sin historia ytterligare i bok nummer två. Jag serveras psykologisk spänning varvat med relationer, vardag, spirande kärlek och flera ledtrådar som jag lockas följa och fundera kring. Det tar i stort sett till de sista sidorna innan jag får det svar som jag vill ha. Jag uppskattar verkligen att Anne-Marie Schjetleins håller mig på halster på ett så raffinerat sätt, att jag med andan i halsen hela tiden tyst för mig själv upprepar "Nej så kan det inte vara" växelvis med "Jo så är det verkligen hon kommer inte väja för att sluta på det sättet".

Barn som kommer till skada och far illa är ett svårt ämne att hantera (både som författare och läsare) men Anne-Marie Schjetlein gör det med fingertoppskänsla utan att gå in på detaljer. Det känns bra. Jag uppskattar att Anne-Marie Schjetlein berättar sin historia utan att lägga fokus på poliskommissarier och utredningar men också att hon inte försöker tillskriva Andreas några hjältefasoner trots att han minst sagt hamnar i fasansfulla situationer.

Bokfabriken / recensionsexemplar

Det var extra givande att läsa böckerna direkt i följd. Ibland kan det bli för mycket att fortsätta direkt med en uppföljare men inte i det här fallet. Anne-Marie Schjetlein bjuder på en cliffhanger i första boken där ytterligare en av Andreas kollegor har en central roll. Härligt att andra boken fanns till hands direkt så jag kunde fortsätta.

Båda böckerna finns som ljudböcker på Storytel om du hellre väljer att lyssna.

22 februari 2017

Sportlovet rullar vidare...

Sportlovet rullar vidare, vädret växlar på några timmar och jag börjar med en ny bok. När jag vaknade runt 7.30 så snöade det och växthuset i vår trädgård var inbäddat i pudersnö. Några timmar senare så var det grönt på gräsmattan igen. Passade på att fota och föreviga stunden och vädrets snabba växlingar med bara någon timmes mellanrum.

Vad passar väl bättre än att kura inne med en bok. Idag börjar jag läsa Lena Nordenjacks Doften av falska påvar och nybakade wienerbröd. Alltid lika kul att läsa en lokal författare. Jag träffade Lena på Östergötlands Bokmässa och köpte hennes bok.




21 februari 2017

Sportlov, lunch och Mood Book Lamp...

Igår inledde jag sportlovet på bästa sätt med att bjuda en väninna på lunch. Det var också en födelsedagslunch för att fira min födelsedag i efterskott.
Jag fick en finfin "Mood Book Lamp". Helt rätt för en bokbloggare. Jag testade den igår med en ljudbok i lurarna. Boken/Lampan har fem olika färglägen: fast sken i vitt, rött, grönt, blått samt skiftande sken i regnbågens alla färger.


29 januari 2017

Vinter med Kulturkollo... #löfte

#löfte

Vårens Böcker 2017 ger löfte om många härliga lässtunder för den som vill.

















Ingår i utmaningen #vintermedkulturkollo

28 januari 2017

Vinter med Kulturkollo... #snö

#snö

Det är maken som sitter bakom ratten och jag sitter bredvid och fotar.











Ingår i utmaningen #vintermedkulturkollo

24 januari 2017

Vinter med Kulturkollo... #filt

#filt

Min favorit alla kategorier som jag har fått av min käre lillebror. Den värmer mig gott i soffhörnet.


















Ingår i utmaningen #vintermedkulturkollo

22 januari 2017

Vinter med Kulturkollo... #minus

#minus

Dagen bjuder inte på minus.
Det är grått och trist ute och ingen snö så långt ögat kan nå.









Ingår i utmaningen #vintermedkulturkollo

 

21 januari 2017

Vinter med Kulturkollo... #fullmåne

#fullmåne

Vet inte hur det är med er men jag och fullmåne går inte ihop. Vaknar alltid i vargtimmen när det är fullmåne. Det slår aldrig fel!
 

Ingår i utmaningen #vintermedkulturkollo



20 januari 2017

Vinter med Kulturkollo... #vinterläsning

#vinterläsning

Nådastöt finfin vinterläsning som värmer min bokhylla och väntar på att bli vald.


Ingår i utmaningen #vintermedkulturkollo

19 januari 2017

Vinter med Kulturkollo... #vintervandring

#vintervandring

Mina icebugs är ett måste på vintervandring. Det bästa köp jag gjort på länge.













Ingår i utmaningen #vintermedkulturkollo



18 januari 2017

Vinter med Kulturkollo... #vante

#vante

Now we are talking! Vad passar väl bättre på en bokbloggare än ett par stickade vantar som pryds av ugglor. Stickade till mig av en kollegas mor.  














Ingår i utmaningen #vintermedkulturkollo

17 januari 2017

Imorgon kommer Magnus Nordin...

Copyright/fotograf: Stefan Tell
 


Imorgon är det en alldeles speciell dag på Anders Ljungstedts gymnasium för då får fyra åk 1:or besök av författare Magnus Nordin. Gissa om vi är taggade!

Våra elever har under hösten i kursen svenska 1 läst Magnus Nordins ungdomsdeckare, Förföljaren och Prinsessan och mördaren.

Vi ser fram emot en givande förmiddag med mycket bok- och skrivinspiration och vi är superladdade med ett frågebatteri!





Vinter med Kulturkollo... #kyla

#kyla

Idag måste jag bara köra en repris från förra årets utmaning:

Kyla kan, enligt säkra källor, beskrivas som antingen negativ värme eller låg temperatur. Kyla kan vara när en flaska cava eller champagne har lagts för att kyla. Kyla kan kännas om du är för lättklädd en vinterdag och kyla kan kännas från en annan människa. Kyla är både positivt och negativt. Kyla är ett substantiv men också ett verb. Kyla kan glädja och kyla kan förstöra.

Ingår i utmaningen #vintermedkulturkollo

15 januari 2017

Vinter med Kulturkollo... # spark

#spark

Får mig att tänka på barndomens sparkturer på sjö Järnlunden med tillhörande pimpelfiske. Men det var längesedan nu och sparken var grön.












Ingår i utmaningen #vintermedkulturkollo


14 januari 2017

Julen 2016 definitivt utdansad... eller utlyssnad...

 
Julen dansade vi ut i mellandagarna mellan nyår och trettonhelgen. I dag har jag blockat bort adventsljusstakar, stjärnor och julgardiner. Dragit ett varv med dammsugaren och satt azaleor i köksfönstret allt i kombination med en ljudbok a´la elegant crime signerad Denise Rudberg. Det passar mig alldeles utmärkt att lyssna när jag fixar och grejar här hemma.

Jag gillar julen skarpt men lika kul som det är att pynta inför advent och jul lika skönt är det att plocka bort och släppa in januari när ljuset är på väg tillbaka. Det hjälper till att vi fick lite snö nu på morgonen förstås. Ett vitt fräscht puder ligger på gräsmattan.

Vinter med Kulturkollo... #brasa

#brasa













Ingår i utmaningen #vintermedkulturkollo


13 januari 2017

Vinter med Kulturkollo... #snögubbe

#snögubbe

Från baksidestexten på en av mina hyllvärmare:

"En liten pojke står i fönstret och tittar ut på snögubben i familjens trädgård.....det är något som inte riktigt stämmer, istället för att vara vänd ut mot gatan stirrar den på huset. Upp på honom. Nästa morgon är den lille pojkens mamma borta och runt snögubbens hals sitter hennes rosa favorithalsduk..."














Ingår i utmaningen #vintermedkulturkollo


12 januari 2017

Vinter med Kulturkollo... #vinterfilm

#vinterfilm

Just nu är det Viaplays serie Svartsjön som fångar mitt intresse.

Ett idylliskt fjällhotell (ja i varje fall på ytan). Ett gäng vänner checkar in på hotellet med förväntningar på en trevlig fjällvistelse som utvecklas till något helt annat. Spännande och läskigt! Kallt och snöigt! Obehagliga händelser och mystiska meddelanden!

Ingår i utmaningen #vintermedkulturkollo



10 januari 2017

Vinter med Kulturkollo... #vinterdvala

#vinterdvala

En repris från #vintermedkulturkollo 2016 blir det idag.
Göta Kanal i vinterdvala 2014. Då maken och jag firade min 50-årsdag på Söderköpings Brunn med en spahelg och tog oss en promenad utmed kanalen.




















Ingår i utmaningen #vintermedkulturkollo

9 januari 2017

Nytt år... nya utmaningar och gamla...

Livet är fullt av utmaningar precis som här på bloggen. Jag utmanade mig själv 2011, 2012 och 2014 att råda bot på alla hyllvärmare och plockade ut 12 olästa böcker, som av någon konstig anledning hade blivit ståendes i mina bokhyllor. Tänk att det är så lätt att fylla på med böcker fast det redan är fullt i hyllorna. Ja ni är nog många där ute som känner igen er.

Hur som helst tänker jag återigen utmana mig med en hyllvärmare a´la 2017. Jag blev påmind när jag kikade in hos Västmanländskan och läste hennes inlägg Läsutmaningar 2017.


Den här gången har jag plockat ut sex inbundna och sex pocket så får vi se var jag landar.



Jag har också utmaningen Läs en novell II på gång och där går det minst sagt lite knackigt. Novellutmaningen pågår vecka 36- vecka 23 (söndagen den 11 juni) så än är det inte kört.

Ja då är det bara att ta tag i både gamla och nya utmaningar!


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...