Doften av falska påvar och nybakade wienerbröd av Lena Nordenjack...

Bladvändare och feelgood!

Ja det är bara förnamnet på Linköpingskonstnären Lena Nordenjacks debutroman Doften av falska påvar och nybakade wienerbröd. Jag har fått följa med på en resa som jag definitivt inte vill vara utan. Med varm hand har jag lotsats mellan Linköping, Venedig och New York.

Starten på Jan L Ohlssons liv börjar med en flaska matolja, en hårtork, plasthandskar, en sax, en bit plastslang, en bensindunkstratt och en skål med vaniljpraliner. Nämnda attiraljer är således förklaringen till varför Jan L Ohlsson har två mammor och en pappa. Den milda mamma Elna och den sprakande mamma Rosa och sextiotalshippien pappa Paul. Tillsammans bor och lever de sina liv i den stora lägenhet i Vasastan i Linköping alltmedan livet flyter på. Ja redan här är jag fast i Nordenjacks berättelse.

Ett stenkast från bostaden, på Nygatan, ligger Vincent Grappas konstgalleri där Jan arbetar om dagarna. Allt skulle vara frid och fröjd om nu inte Vincent vore försenad hem till den kommande vernissagen.

Ja inte nog med det, Jan har fullt upp med att vakta de tre screentryck signerade Andy Warhol som ligger gömda i galleriets förråd. Vincent påstår att konstverken, föreställande påve Paul VI, är falska men Jan med sin särdeles fina förmåga att bokstavligen nosa upp en äkta vara är på det klara med att falska är de definitivt inte.

Handlingen trappas upp när Jan inser att Vincent inte ska hinna hem för att förbereda vernissagen och en viss Peter Prestel i New York får nys om var påvarna finns och till varje pris ska ha tag på dem. Han till och med menar att det är hans fulla rätt. När så Jan på grund av Vincents försening tvingas be mamma Elna, mamma Rosa och pappa Paul om hjälp för att ordna med vernissagen så är karusellen igång på allvar. Alla kommer Jan till undsättning med sina egna idéer kring vad en vernissage egentligen är och det går inte direkt hand i hand med hur Jan tänker sig att en vernissage ska sättas i verket.

Det är en varm, kärleksfull och humoristisk historia som Lena Nordenjack berättar. Fingertoppskänslan att presentera och sammanfoga de olika personligheterna är fantastiskt bra gjort. Lena Nordenjack hanterar Jan som har autistiska drag och Vincent som är bipolär på ett skickligt och varsamt sätt och med stor respekt. Lägg där till övriga karaktärer som gestaltas med stor värme och som också får komma till tals utan att ta över huvudkaraktärernas roll. Lena Nordenjack har förmågan att ge gestalterna liv och förmedlar en känsla av allas lika värde. Jag uppskattar det allvar och den verklighet som också finns mellan raderna snyggt varvat med humor. För rolig läsning är det och jag kommer på mig med att både le och skratta gott mellan varven. Det känns äkta.

Ja, så måste vi ju bara prata om det här med Linköping. Tack Lena Nordenjack för att du har tagit mig med i min hemstad på ett så realistiskt sätt. I tanken har jag vandrat med Jan från lägenheten på Vasavägen, via Gråbrödragatan, passerat länsmuseet och domkyrkan vidare längs Apotekaregatan och in på Nygatan. Det kommer bli svårt att vandra Nygatan fram utan att tänka på och snegla efter Jan och Vincent. Jag tror till och med att jag kommer ana doften av de nybakade wienerbröden som avnjuts vid det lilla köksbordet bakom galleriet.

Det här med riktiga namn och plaster i litteraturen har en författare makten över att kunna placera lite som hen vill. Det behöver inte vara verklighetstroget men så härligt det har varit att vara på plats på kända gator och platser.

Tack Lena Nordenjack för en oförglömlig läsupplevelse. Jan och Vincent kommer finnas kvar hos mig och din förmåga att känna in gör det möjligt!



Här kommer ett smakprov

Linnefors Förlag