Det som vilar på botten av Varg Gyllander...

Känslan när det redan finns flera böcker utgivna om karaktärer man gillar är obeskrivlig. Att inte behöva vänta till nästa bok i serien ges ut. Igår lyssnade jag klart på Det som vilar på botten den tredje boken i Varg Gyllanders serie om kriminalteknikerna Ulf Holtz och Pia Levin.

Den här gången arbetar Holtz och Levin parallellt med två fall. En man har hittats död på ett kryssningsfartyg och Holtz anar ganska snart att det inte rör sig om en naturlig död och börjar undersöka fartyget, som snart betraktas som en brottsplats. Samtidigt får Levin den fasansfulla uppgiften att bege sig till en villa där en hel familj hittats döda. Till en början verkar det som ett självmord där kvinnan i familjen mördat make och dotter för att sedan ta sitt eget liv. Skickligt lotsar Gyllander mig genom båda utredningarna sida vid sida mot det oväntade men oundvikliga slutet. Ett slut som är mycket starkt skildrat och som kommer etsa sig fast för alltid.

Jag får lära känna både Holtz och Levin ännu bättre och det är en av de faktorer som gör att jag gillar att läsa Varg Gyllanders böcker. Han ger mig karaktärer som håller och som känns personliga och livs levande. Handlingen är bra och välskriven och jag kan bara ana att Gyllander som pressekreterare hos Rikskriminalpolisen har ett häftigt utgångsläge, i så att säga händelsernas centrum, men utan sina karaktärer vore historien inte mycket värd. Varg Gyllanders deckare sticker ut från mängden mycket på grund av sättet att gestalta  karaktärerna, såväl manliga som kvinnliga. Det finns en fingertoppskänsla som jag gillar som bara blir bättre och bättre ju fler böcker jag läser. Avsaknaden av blodiga hjältescener är också något som jag uppskattar. I stället är slutscenerna snyggt skildrade med finess utan att tumma på spänningen det minsta.

Mitt råd till dig som blir nyfiken är att läsa böckerna i ordning för att få ut största möjliga behållning av läsupplevelsen.


Du kan läsa mera om Ulf Holtz och Pia Levin på bloggen här.