Min är hämnden av Varg Gyllander...

I tisdags tittade jag på Allsång på Skansen, ja ni vet sommar,solsken och sång. Oundvikligt drogs mina tankar till Varg Gyllanders Min är hämnden, den femte och avslutande boken om kriminalteknikerna Ulf Holtz och Pia Levin. Handlingen i Min är hämnden tar sin början på just Skansen en regnig hösteftermiddag alltså raka motsatsen till tiden för allsången. Redan här är jag med Varg Gyllander till fullo när han använder sig av en så kär plats för sitt drama, en plats förknippad med allt annat än det onda. En plats som vi känner igen och som finns på riktigt. Det kommer riktigt nära och går inte att skaka av sig på samma sätt som om platsen vore fiktiv.

Den omstridde toppolitikern Sanfrid Aronsson är med sin nioåriga dotter Irina på ett besök på Skansen. Under ett obevakat ögonblick är hon helt uppslukad av jorden och går inte att finna någonstans. Inledningskapitlet drar mig direkt in i handlingen och jag kan känna den fasansfulla skräck som Sanfrid Aronsson upplever. Varje förälders mardröm blir Aronssons verklighet. Pia Levin kopplas tidigt in på fallet och blir direkt misstänksam då hon gör fynd på platsen. Varg Gyllander serverar mig snyggt flera spår. Är försvinnandet kopplat till faderns politiska uppdrag, har Irina fallit offer för en pedofilhärva, finns det en maffiakoppling, är det Irinas mor som precis förlorat vårdnadstvisten om dottern som ligger bakom försvinnandet? Mystiken tätnar medan jag lotsas mellan de olika spåren och försöker lista ut vad som hänt. Jag hålls på sträckbänken i in i det sista och det är stundtals ruggigt spännande.

Jag har funderat lite på det här med avslutande böcker i en serie. Holtz/Levin har blivit ett av mina favoritpar inom genren kriminalhistorier. Jag var lite orolig nu när jag visste att vår resa skulle ta slut. Men jag hade inte behövt oroa mig. Varg Gyllander knyter skickligt ihop alla de trådar som han har lagt ut i serien under åren. Jag får svar på mina frågor om både Holtz och Levins privatliv. Alla bitarna faller på plats och jag lämnas med en känsla som gör mig glad trots att jag vet att det är slut. Jag har nämnt det förut i mina tankar om Holtz/Levin. Varg Gyllander gestaltar sina karaktärer äkta och trovärdigt. Lyhördheten och fingertoppskänslan i gestaltningen av karaktärerna finns med genom hela serien. Det är lätt för mig som läsare att känna igen mig. Det är en styrka att hålla karaktärerna vid liv genom en hel serie. Det fixar Varg Gyllander galant. Det finns hela tiden ett driv och en utveckling kring karaktärerna som gör att jag vill veta mer. Likaså gör språket att jag fångas och är mitt i händelsernas centrum "...En gren dansade ryckigt i kastbyarna och dess täta lövverk av långsmala, lansettliknande blad dolde henne emellanåt för honom...". Och sist men inte minst Varg Gyllander sticker, på ett mycket positivt sätt, ut bland mängden av deckare/kriminalromaner genom att använda sig av två kriminaltekniker som huvudpersoner. Det gillar jag.

Den femte och avslutande delen i serien Holtz/Levin är inget undantag från de föregående böckerna som jag gillade skarpt. Det här är riktigt bra. Det är en stark avslutning av Varg Gyllander att använda sig av det värsta som kan hända, att barn far illa. Ingen lämnas oberörd efter att ha läst serien om Ulf Holtz och Pia Levin. Mitt tips är att läsa böckerna i kronologisk ordning. Det går att hänga med i handlingen ändå men det är ett extra plus att sitta inne med fakta från de tidigare böckerna.

Vill du läsa mera om Ulf Holtz och Pia Levin på bloggen så klicka dig vidare här,  här, och här.

Följ Varg Gyllander här!

Massolit förlag / recensionsexemplar 2014

Sommarlov dag 2 = Deckarpodden del 1...

Sommarlovets andra dag inleder jag med god frukost och första delen av Deckarpodden signerad Sofie Sarenbrant och Emelie Schepp. Dagens premiäravsnitt handlar om stolta fulförfattare. Sarenbrant och Schepp delar generöst med sig av sin erfarenhet kring sitt författande och hur det är att vara just deckarförfattare. De gör det proffsigt med humor och självdistans. Varje onsdag i tio veckor framåt kan du lyssna på Deckarpodden. Du kan också följa dem på Deckarpoddens Facbooksida.

Sommarlovets första dag...

Sommarlovets första dag är nu här och för några dagar sedan så landade höstens böcker i min brevlåda. Jag har tjuvkikat lite och där finns några riktiga godbitar. Men först så ger jag mig i kast med den sommarlovshög som ligger och väntar på mig. Höstens bokutgivning lär jag återkomma till...

Började sommarlovet med frukost och bok i solen. Lotten föll på den bok som vi i bokklubben nu ska läsa till nästa träff, Den osynliga bron av Julie Orringer.

Bokcirklat på Google Hangout...

Ikväll har jag bokcirklat på Google Hangout. Det var riktigt kul att träffas via videosamtal och bokprata. Några av oss, som var med, har lite kontakt via bokbloggar, Facebook, Twitter eller Instagram så det var riktigt kul att få prata direkt.

Vi har pratat om Anna Lönnqvist debutroman Tills kärleken skiljer oss. En bok som vi alla reagerat på. En del tyckte vi lika om och en del tyckte vi olika om precis som det ska vara. Intressant att få lyssna till andras åsikter om det man själv har läst. Det ger ytterligare en vinkling på läsupplevelsen. Extra plus var att Anna själv var med på chatten så vi kunde ställa frågor till henne. Här är mina tankar om boken.

Stora Bokbytardagen...

Stora Bokbytardagen lider mot sitt slut. 

Det blev en del bokbyten på jobbet idag. De här två bytte jag till mig.

Imorgon byter jag böcker...

Imorgon fredag 16 maj är det Stora Bokbytardagen. Jag tar med en bok till jobbet och hoppas att jag kommer hem med en annan. Har lockat kollegorna att gör detsamma. Häng på och byt!

Tips från en kollega...

Igår fick jag med mig dessa två titlar signerade Joyce Carol Oates hem. En kollega lånade mig böckerna så nu fyller jag på med sommarläsning.

Har läst en Oates tidigare, Dödgrävarens dotter. Den läste vi i bokklubben och jag tyckte om den så det ska bli intressant att bekanta sig lite mera med Oates.

Från Öhrlund till Östlundh...från Skåne till Gotland...

Ljudböckerna avlöser varandra i rask takt just nu. I dagarna lyssnade jag färdigt på Dag Öhrlunds Besökaren och fortsatte med Håkan Östlundhs Laglöst land och på samma gång förflyttade jag mig från Skåne till Gotland. Ett alldeles utmärkt sätt att resa på. Två landskap som jag gärna återkommer till både litterärt och i verkliga livet.

Ett av sommarens resmål blir just Gotland så nu laddar jag med lite Gotlandsfeeling. Ja nu utspelar sig Laglöst land i mörkaste november men det funkar ändå. Vill hinna med den innan den sjunde och avslutande delen, Män ur mörkret, om kriminalpolis Fredrik Broman kommer i juni. Den tänker jag definitivt läsa på plats.


ps. inom kort mina tankar om Öhrlunds Besökaren.

Tills kärleken skiljer oss av Anna Lönnqvist...

För några veckor sedan fick jag ett mail från Anette Helgesson som bokbloggar på Feelgoodbiblioteket. Hon undrade om jag hade lust att haka på en bokcirkel och läsa Anna Lönnqvists debutroman Tills kärleken skiljer oss. Sagt och gjort och föga anade jag väl då vilken känslomässig resa det skulle bli.

Susanna och Philip bor med sina två barn Adam och Alva i en vacker villa. Ytan tycks perfekt och de verkar ha allt men det behövs inte många sidor in i handlingen för att jag ska ana sprickorna. Susanna, som varit mammaledig det senaste året med lilla Alva, ska snart börja arbeta igen och Philip ska ta över föräldraledigheten. Ja med det vore väl allt frid och fröjd men Philip, som reser mycket i jobbet, lämnar Susanna näst intill helt ensam med ansvaret för hem och barn även när han är hemma. Han beter sig som ett svin och trakasserar och hånar Susanna hela tiden. Susanna försöker släta över och backar alltid när de hamnar i diskussion för att skydda barnen. Philips vilja kommer alltid i första hand. Susanna hinner precis börja arbeta efter mammaledigheten när Philip släpper bomben, han har blivit erbjuden ett toppjobb i företaget där han arbetar med placering i London. Han förväntar sig att Susanna ska släppa allt och agera som den perfekta frun och ta hand om man, barn och hem. Komplikationerna låter inte vänta på sig när Susanna inleder ett kärleksförhållande med den 16 år yngre David. David, som straxt innan Susanna ska gå tillbaka till sitt jobb, anställs och ingår i den marknadsföringsgrupp som hon är chef över.

Så där ja nu är allt upplagt för ett hjärtskärande och smärtsamt relationsdrama. Susanna slits mellan David och familjen. Hur kan något som är så fel kännas så rätt? Anna Lönnqvist låter mig följa detta drama där passion, smärta och dåligt samvete avlöser varandra.

Jag har varit så arg och frustrerad under läsningen. Ena stunden kommer jag på mig själv med att vara galen på Susanna för att i nästa stund stå på hennes sida. Varför låter hon Philip hunsa med henne som hon gör? Varför säger hon inte ifrån? Jo, jag förstår att det är för barnens skull men det är inte bara den ene föräldern som ska ta ansvar och framför allt ska inte barnen behöva höra och se på hur Philip verbalt förgör henne. Barnen ska heller aldrig behöva ta parti för den ena eller den andra föräldern som sonen Adam hela tiden måste. Min nyfikenhet vad gäller Philips beteende blir inte riktigt tillgodosett även om det anas att han inte har haft det så lätt. Så arg jag fortfarande är på den karln.

Anna Lönnqvist lägger upp sin historia med så många förvecklingar och Susanna krånglar till det mer än en gång för sig själv. Det som stundtals känns så lätt blir så komplicerat. Det finns ett driv mellan raderna som gör att jag gärna vänder blad trots min ilska. Det var längesedan jag reagerade så kraftigt på en bok. Men det är inte bara karaktärernas beteenden som har fått mig att reagera. Anna Lönnqvist är en fena på att skriva om den passion som uppstår mellan Susanna och David. De sexscener som utspelas är äkta, sensuella och vackert beskrivna. Det är en konst.

Tack Anna Lönnqvist, du har lyckats fånga mitt intresse trots att jag har småbarnsåren långt bakom mig. Det är lätt att dras med i det relationsdrama som utspelas. Lätt att förstå Susannas frustration över att göra rätt.

Ordberoende Förlag 2014  / recensionsexemplar 2014

YOGAkärlek av Linnea Jensen...

Mingel med bubbel och gröna tapas utgjorde en fin inramning av eftermiddagens bokrelease för Linnea Jensens YOGAkärlek - en bok om att äga sin yoga. Vi höll till i vackra Asklundska villan och Linnea berättade om arbetet med boken som hon även har illustrerat.

Signering

Bubbel och gröna tapas som smakade ljuvligt

Min YOGAkärlek

Pärmens insida fylld av vackra illustrationer

Å så en bild på mig och Linnea Jensen såklart

Bokrelease för YOGAkärlek av Linnea Jensen...

Imorgon ska jag på bokrelease och fest för Linnea Jensens bok YOGAkärlek - en bok om att äga sin yoga.

Bild lånad av författaren

Det här med yoga började för min del i höstas när jag anmälde mig till en av Linnea Jensen specialsydd yogakurs för viktminskning. Jag har nog alltid tänkt att yoga skulle vara för svårt och avancerat. Har tänkt, för att kunna yoga så måste man vara vig och vältränad. Men ack vad jag bedrog mig. Linnea visade vägen under hösten och och jag har helt ändrat mina tankar kring yoga. Linnea har gett mig verktyg att se möjligheterna med just mina förutsättningar både kroppsligt och själsligt. Helt klart är det något som händer och det känns mycket positivt. Livet har gett mig en och annan prövning de senaste månader och då har yogan hjälpt mig.

Bild lånad av författaren

Nu ser jag fram emot att läsa och ta del av Linneas fina YOGAkärlek.

Tills kärleken skiljer oss...

Igår framåt kvällen började jag läsa Anna Lönnqvists debutroman Tills kärleken skiljer oss och redan inledningskapitlet kittlar till vidare läsning. Kika in på boktrailern nedan för en förhandstitt.

Där framtidens fötter vandrar av Mattias Edvardsson...

Jag har den senaste tiden gjort en resa tillbaka i tiden. Upplevt mina ungdomsår om och om igen genom Mattias Edvardssons andra roman, Där framtidens fötter vandrar. Ja nu är inte min uppväxt liknande bokens huvudperson Charlies men miljöer, händelser och upplevelser slår an ett vemod och en glädje hos mig på samma gång. Alltifrån skolans blåstenciler, ÖÄ på schemat, fredagarnas roliga timmen och krita mot svarta tavlan, blåsa bubblor med Hubbabubba i munnen, snuskillar på moppe och sockiplast. Ja så här skulle jag kunna hålla på för där finns så många beröringspunkter och igenkänning genom hela denna berättelse. Jag var några år äldre än bokens huvudperson men känner igen mig så väl även om det var ABBA vi mimade till och inte Herreys. 70 & 80-talen tecknas så exakt.

Skickligt lotsas jag genom Charlies uppväxt varvat med Charlie som vuxen, själv pappa till en liten son som han bara träffar sporadiskt någon helg då och då. Det vemodiga börjar från första sidan när polisen ringer och ber Charlie hämta den svarta plastsäck som innehåller hans döde fars enda tillhörigheter. Detta blir början till att Charlie försöker ta reda på hur det var och varför det blev som det blev. Han tänker tillbaka på sina uppväxtår och brottas med den man han har blivit som vuxen.

Men trots det vemodiga och stundtals riktigt sorgsna upplever jag ändå en glädje i berättelsen. Glädje och sorg går hand i hand genom livet och vår uppväxt påverkar oss kanske mer än vi vill erkänna. Charlies strävan att förstå gör att jag vill läsa vidare samtidigt som jag inte riktigt vill att det ska ta slut. Jag funderade på hur slutet skulle bli och för att inte säga för mycket så föll det mig i smaken. Det passar perfekt till hur Mattias Edvardsson använder språket och formar historien både vackert och vemodigt. Titeln Där framtidens fötter vandrar säger så mycket. Där här är en bok som jag verkligen skulle vilja bokcirkla om för här finns så mycket att samtala om. En känslosam och vackert berättat historia som sitter kvar.

Parabellum Nord AB Förlag / förhandsexemplar 2014

Världsbokdagen med Harry Potter-tema...

Det är några timmar kvar av Världsbokdagen 2014. Det blev en trevlig stund i litteraturens tecken på skolan i dag. Temat var som jag nämnt tidigare Harry Potter. Jag och mina elever gick en tipsrunda och lyssnade på högläsning ur Harry Potter och de vises sten både på svenska och engelska. Läste högt ur boken gjorde både elever och personal.

Det blev en fin och uppskattad dag för att uppmärksamma litteraturen, upphovsrätten och det fria ordet.

Lotta som jobbar på skolans bibliotek läser högt ur
Harry Potter och de vises sten

Så firas Världsbokdagen...

Världsbokdagen 23 april firas och uppmärksammas på gymnasieskolan där jag arbetar med Harry Potter-tema. Det är biblioteket som anordnar nonstop-högläsning ur Harry Potter både på engelska och svenska. Det blir filmvisning, Harry Potter och de vises sten samt frågesport och utställning om Harry Potter i biblioteket.

Ser fram emot dagen tillsammans med mina elever.

Samåkning...

I väntan på samåkning

Studiedag om synligt lärande...

Effektiv undervisning och synligt lärande har varit temat för dagen. Simon Hjort doktorand vid Linköpings Universitet höll en mycket pedagogisk föreläsning kring John Hatties forskning. Ser fram emot att jobba vidare och utveckla skolans kollegiala lärande.

När man redan har läst...

Nästa bok som vi i bokklubben Litteraturens vänner läser är den fjärde boken i serien om Mirjam och Hervor av Marianne Cederwall, Stormsvala. Jag har redan lyssnat på boken så jag får snällt invänta min bokkamrater.

Mina tankar om andra och tredje delen i serien kan du läsa om här: Svartvinter och Spinnsidan. Jag rekommenderar dig att du lyssnar på böckerna så de gotländska och norrländska dialekterna kommer till sin rätt. En lyssnarupplevelse utöver det vanliga.

Babel och novellvågen rullar vidare...

Novellvågen i bokbloggarhavet rullar vidare. Jag fick för en tid sedan tipset om novellist Etgar Keret så härom dagen köpte jag hans novellsamling Plötsligt knackar det på dörren som nu ges ut på svenska. Den finns både som inbunden och e-bok. Jag valde e-boksformatet.

I kvällens Babel är Etgar Keret med och pratar om sitt författande.

Vårsöndag i solen...

En lägesrapport


- Posted using BlogPress from my iPhone

Nytt av Mattias Edvardsson...

Där framtidens fötter vandrar är Mattias Edvardssons andra roman. Alltsedan jag fick möjligheten att läsa ett förhandsexemplar av debutromanen Dit drömmar färdas för att dö har jag sett fram emot ny läsning signerad Mattias Edvardsson.

Mina tankar om boken kommer först den 1 april som är första recensionsdag.

Bild lånad av författaren

Väntar på skjuts...

I väntan på skjuts slank jag in på en av stadens boklådor och shoppade loss med presentkortet som jag fick i present av bästa kollegorna. Återkommer om påsens innehåll.


- Posted using BlogPress from my iPhone

En liten värld...

Nästa e-bok blir Åsa Hellbergs nya roman. Inledningsmeningen sitter som en smäck. Det här ser jag fram emot.

Alltid du av Pernilla Alm...

Vad skulle du göra? Nog är tanken kittlande. Det ringer på dörren en alldeles vanlig vardag och där står Han, din tonårsförälskelse. Åren har gått men du kastas obönhörligen tillbaka i tiden och minnena fullkomligt nockar dig. Alla åren med man och barn är ett blekt minne.

Det här är vad som händer Caroline Sundell när Adam Bjurström från barndomsstaden Leksand som av en slump dyker upp och rubbar familjeidyllen.

Till en början tror jag på Caroline, att hon ska göra det rätta, att åren har lugnat den eld som en gång glödde.

Allt medan Pernilla Alm lotsar mig vidare i denna bladvändare ilsknar jag till mer och mer. Nej jag är inte på Caroline Sundells sida. Men definitivt på Pernilla Alms. Hon lyckas fånga mig. Trots att jag har småbarnsåren långt bakom mig så dras jag tillbaka i tiden och känner igen mig och jo visst tonårsförälskelsen minns jag också. Så stundtals kan jag förstå Carolines agerande och känslor. Här finns så mycket äkta kärlek och så mycket smärta på samma gång så det är svårt att inte bli berörd. Jag kommer på mig med att vilja säga till på skarpen. Det är en härlig känsla när karaktärerna berör och retar mig upp på samma gång.

Pernilla Alm lyckas gestalta allt detta på ett trovärdigt sätt. Jag gillar dialogerna som för handlingen framåt. När så slutet kommer är jag inte riktigt beredd. En smärtsam relationsroman som definitivt berört mig. En perfekt bokcirkelbok. Här finns så mycket att diskutera.

En av böckerna som ingår i min hyllvärmareoperation 2014. Jag köpte den på Bokmässan 2012 i Printz Publishings monter. Förlaget som hittar godbitarna bland feelgood.

Det var ett tag sen sist...

Det var ett tag sedan vi hördes av. Jo då det rullar sakta på här med läsningen. Bloggen har fått stå tillbaka ett tag som ni märkt. Februari har varit fylld till bredden med annat och energin och inspirationen till att skriva om det jag läst har inte funnits.

Jag har i februari:

läst klart Ru av Kim Thuy
lyssnat klart på Levande och döda i Winsford av Håkan Nesser.

I sinom tid kommer mina tankar kring dessa två...så länge nöjer jag mig med att säga att jag tyckte mycket om båda två och Håkan Nessers bok har potential att blr en av 2014 års bästa läsupplevelser...

Nu fortsätter jag som nedan...