Studiedag om synligt lärande...

Effektiv undervisning och synligt lärande har varit temat för dagen. Simon Hjort doktorand vid Linköpings Universitet höll en mycket pedagogisk föreläsning kring John Hatties forskning. Ser fram emot att jobba vidare och utveckla skolans kollegiala lärande.

När man redan har läst...

Nästa bok som vi i bokklubben Litteraturens vänner läser är den fjärde boken i serien om Mirjam och Hervor av Marianne Cederwall, Stormsvala. Jag har redan lyssnat på boken så jag får snällt invänta min bokkamrater.

Mina tankar om andra och tredje delen i serien kan du läsa om här: Svartvinter och Spinnsidan. Jag rekommenderar dig att du lyssnar på böckerna så de gotländska och norrländska dialekterna kommer till sin rätt. En lyssnarupplevelse utöver det vanliga.

Babel och novellvågen rullar vidare...

Novellvågen i bokbloggarhavet rullar vidare. Jag fick för en tid sedan tipset om novellist Etgar Keret så härom dagen köpte jag hans novellsamling Plötsligt knackar det på dörren som nu ges ut på svenska. Den finns både som inbunden och e-bok. Jag valde e-boksformatet.

I kvällens Babel är Etgar Keret med och pratar om sitt författande.

Vårsöndag i solen...

En lägesrapport


- Posted using BlogPress from my iPhone

Nytt av Mattias Edvardsson...

Där framtidens fötter vandrar är Mattias Edvardssons andra roman. Alltsedan jag fick möjligheten att läsa ett förhandsexemplar av debutromanen Dit drömmar färdas för att dö har jag sett fram emot ny läsning signerad Mattias Edvardsson.

Mina tankar om boken kommer först den 1 april som är första recensionsdag.

Bild lånad av författaren

Väntar på skjuts...

I väntan på skjuts slank jag in på en av stadens boklådor och shoppade loss med presentkortet som jag fick i present av bästa kollegorna. Återkommer om påsens innehåll.


- Posted using BlogPress from my iPhone

En liten värld...

Nästa e-bok blir Åsa Hellbergs nya roman. Inledningsmeningen sitter som en smäck. Det här ser jag fram emot.

Alltid du av Pernilla Alm...

Vad skulle du göra? Nog är tanken kittlande. Det ringer på dörren en alldeles vanlig vardag och där står Han, din tonårsförälskelse. Åren har gått men du kastas obönhörligen tillbaka i tiden och minnena fullkomligt nockar dig. Alla åren med man och barn är ett blekt minne.

Det här är vad som händer Caroline Sundell när Adam Bjurström från barndomsstaden Leksand som av en slump dyker upp och rubbar familjeidyllen.

Till en början tror jag på Caroline, att hon ska göra det rätta, att åren har lugnat den eld som en gång glödde.

Allt medan Pernilla Alm lotsar mig vidare i denna bladvändare ilsknar jag till mer och mer. Nej jag är inte på Caroline Sundells sida. Men definitivt på Pernilla Alms. Hon lyckas fånga mig. Trots att jag har småbarnsåren långt bakom mig så dras jag tillbaka i tiden och känner igen mig och jo visst tonårsförälskelsen minns jag också. Så stundtals kan jag förstå Carolines agerande och känslor. Här finns så mycket äkta kärlek och så mycket smärta på samma gång så det är svårt att inte bli berörd. Jag kommer på mig med att vilja säga till på skarpen. Det är en härlig känsla när karaktärerna berör och retar mig upp på samma gång.

Pernilla Alm lyckas gestalta allt detta på ett trovärdigt sätt. Jag gillar dialogerna som för handlingen framåt. När så slutet kommer är jag inte riktigt beredd. En smärtsam relationsroman som definitivt berört mig. En perfekt bokcirkelbok. Här finns så mycket att diskutera.

En av böckerna som ingår i min hyllvärmareoperation 2014. Jag köpte den på Bokmässan 2012 i Printz Publishings monter. Förlaget som hittar godbitarna bland feelgood.

Det var ett tag sen sist...

Det var ett tag sedan vi hördes av. Jo då det rullar sakta på här med läsningen. Bloggen har fått stå tillbaka ett tag som ni märkt. Februari har varit fylld till bredden med annat och energin och inspirationen till att skriva om det jag läst har inte funnits.

Jag har i februari:

läst klart Ru av Kim Thuy
lyssnat klart på Levande och döda i Winsford av Håkan Nesser.

I sinom tid kommer mina tankar kring dessa två...så länge nöjer jag mig med att säga att jag tyckte mycket om båda två och Håkan Nessers bok har potential att blr en av 2014 års bästa läsupplevelser...

Nu fortsätter jag som nedan...

 

 

 

 

Bilservice och e-bok...

När bilen ska på service blir det att landa tidigt på jobbet. Lugnt och tyst och inte en kotte på plats än. Då passar jag på att läsa en stund innan allt drar igång.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Nytt ressällskap...

Idag är det den här ljudboken som håller mig sällskap på bussen hem från jobbet.

Jag anar en riktig bra story snyggt presenterad av Håkan Nesser och hans utomordentligt skickliga förmåga att hantera det svenska språket.

Uppläsare är Anna-Maria Käll. En av de bästa bland kvinnliga dito.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Uppgörelsen av Dan Buthler & Dag Öhrlund...

Nu har jag lyssnat färdigt på Uppgörelsen av Buthler & Öhrlund. Den fjärde boken om psykopaten Christopher Silverbielke. Buthler & Öhrlund plockar snyggt upp den cliffhanger de serverade mig i slutet av Återvändaren. Det är spännande från första sidan och det blir inte en lugn stund förrän jag har lyssnat färdigt. Den hämnd som Silverbielke har planerat så länge ska nu verkställas.

Det är knappt att jag vågar skriva mer utan att försäga mig. Men så mycket kan jag ge er att Silverbielke är, som jag aldrig trodde var möjligt, än mer hänsynslös och rå i sin framfart. Det är detaljerat och rått i de sexscener och de manipulativa knep som Silverbielke bjuder mig på. Han skyr inga medel och det gör inte Buthler & Öhrlund heller.

Jag lyssnar hänfört på vad deras huvudkaraktär kommissarie Jacob Colt, hans familj och nära vänner utsätts för. Någonstans har jag en bild av det lyckliga slutet när ondskan en gång för alla besegras. Min bild får sig en rejäl törn och det är en sak som jag verkligen gillar med Buthler & Öhrlunds författande. Här går det inte att räkna hur det ska sluta. Mina reaktioner låter inte vänta på sig utan jag reagerar direkt, precis som tidigare, både med ilska, sorg och stundtals skratt. Ja missförstå mig inte nu, Silverbielke är inte direkt en roligt typ men Buthler & Öhrlund gestaltar hans personlighet så skickligt. Jag ser honom framför mig snygg, välklädd och sofistikerad ena stunden för att i nästa stund förvandlas till ett svin och monster. Jag följer med stigande fasa hur livet slås i spillror, där Silverbielke går fram, för alla utom för honom själv.

Jag sitter kvar med frågor och funderingar... kommer Silverbielke tillbaka? hur kommer det att gå för Colt? Ja Buthler & Öhrlund får mig att må för att citera Christopher Silverbielke "ovanligt bra"

Söndag och dillkött...

Passar på att låna dotterns julklapp Morberg lagar husmanskost så här på söndagen. Dillkött står på menyn.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Favoriter på list...

Mannen i huset köpte några tavel/boklister i veckan. Raskt har jag fyllt dem med några favoriter.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Resesällskap...

Har sällskap på bussen hem idag.

Återvändaren av Dan Buthler & Dag Öhrlund...

Snön viner runt knutarna och jag har svept in mig i en varm pläd. Slutscenen i Återvändaren av Dan Buthler & Dag Öhrlund utspelas på julafton så vädret utanför passar perfekt och vi är ju mitt i vintermånaden januari. Återvändaren är den tredje delen om psykopaten Christopher Silverbielke och i eftermiddag har jag lyssnat färdigt på den. Jag trodde inte att det skulle kunna bli mer hänsynslöst och fascinerande även om någon upplyste mig om det på en status på Dag Öhrlunds Facebooksida för ett tag sedan.

Silverbielke är tillbaka i Sverige för att ta hand om mamsen och göra upp  en gång för alla med kommissarie Jacob Colt som han skyller allt som gått fel på. Jag är fast även denna gång och precis som det står på bokens omslag så är det här inget för svaga nerver.

Silverbielke är precis lika rå och hänsynslös som i de tidigare böckerna. Jag gillar Buthler & Öhrlunds sätt att låta Silverbielkes tankar genomsyra handlingen och föra den framåt. Men det är inte bara Silverbielke som sticker ut. Jacob Colt tär på vår relation lite grann när det visar sig att han inte är den jag riktigt trodde. Det är också något som jag uppskattar med Buthler & Öhrlund. De skriver om livet och om relationer precis som det är på ett naturligt och äkta sätt. Jag reagerar både med ilska, sorg och glädje. Precis som en bra bok ska få mig att reagera.

När så Silverbielke befinner sig på IKEA i Linköping så drar jag lite extra efter andan för där vill jag definitivt inte möta honom. Det är då en sak som är säker. Kan bara tillägga att han passerar på E4:an ett antal gånger på sin väg till huvudstaden. Det är en kittlande tanke. Ja ni hör en karaktär som biter sig fast på riktigt.

Den cliffhanger som Buthler & Öhrlund serverar mig är inte att leka med och gör att jag gladeligen kastar mig över den fjärde delen Uppgörelsen. Jag kan bara undra om det är vad titeln anspelar på. Är detta den sista kraftmätningen mellan Silverbielke och Colt?

Och ja det är Stefan Sauk som läser ljudboken och han gör det bäst! Stefan Sauk är en mästare på att gestalta dialekter och brytningar och jag har bara ett litet klagomål, östgötskan måste han fila lite till på.

Mer på bloggen om serien hittar du här.

2014 är året...

Nytt år, ny almanacka och dessutom egendesignad. 2014 är mitt år!

Yoga-time igen...

En annan yogabokfavorit

Ikväll är det dags för yoga. Ska bli skönt att komma igång igen efter juluppehållet. Bästa Linnea Jensen är det som håller i trådarna runt yogamattorna. Linnea är dessutom som bäst i färd med att färdigställa sin alldeles egna yogabok. Mer om den boken på bloggen framöver.

Nu drar vårterminen igång!

Nu reser jag ut i världen...

Ikväll börjar jag min resa ut i världen med hjälp av Världsutmaningen2014. Perfekt sätt om du frågar mig. Jag behöver inte packa eller fixa med biljetter och tider. Jag bara sveper in mig i den sjal, som dottern så påpassligt lämnat kvar till den ömma modern att värma sig med, kryper upp i bästa läsfåtöljen med läsplattan och ger mig iväg. Första resan går till Vietnam med Kim Thúy och hennes debutroman Ru.

Novellcirkel på FB: Brasilien berättar...

Nu är det dags för nästa novellcirkel på Facebook. Brasilien berättar: Ljud av steg. Novellsamlingen ingår i en berättarserie som ges ut av Tranan. Vi börjar pratar om de tre första novellerna söndagen den 26 januari.

Kika in hos och dagarna går och häng på vettja!

Ingår i min världsutmaning 2014.

Läshörnan uppdaterad...

Lägesrapport från läshörnan: litet bord införskaffat.

Heta nyheter...

Heta nyheter som jag suktar efter även om 2014 ska vara mitt hyllvärmarår.

Äntligen kommer Carin Bartosch Edström med sin andra roman med kommissarie Ebba Schröder i huvudrollen. Kassandra uppföljaren till Furioso, som var en av de bästa böcker jag läste (läs lyssnade på) under sommaren 2011. Ser med spänning fram emot om mina höga förväntningar infrias.

 

En liten värld av Åsa Hellberg kommer i början av mars. Jag fullkomligt slukade Hellbergs Sonjas sista vilja och Sonjas hemlighet där jag fick lära känna Susanne, Rebecca och Maggan. Jag anar att jag inte kommer bli besviken nu heller när jag ska få lära känna Elsa, Isabella och Carina.

"romantisk komedi får känslorna att svalla...fylld av kärlek, sex, vänskap och skratt...feelgood-roman med mogna kvinnor i huvudrollerna..."




Lyckos dig som har föregångarna kvar att njuta av tills uppföljarna kommer. Nu vill jag ha vår!!

Världsutmaningen 2014...

Här samlar jag mina inlägg om världsutmaningen 2014

Lästa böcker

E-böcker

Noveller

Övrigt
Världslitteraturen väntar på mig
Novellcirkel på Facebook: Brasilien berättar: Ljud av steg

Novellsamlingar i min bokhylla...

Fortsätter på den inslagna vägen och novellpratar lite till ...

Peter Robinson, Johan Theorin och Jonas Karlsson.är bara några av alla författare som har gett ut novellsamlingar. Men de är författare som jag gillar och gärna läser av. Jag köpte några novellsamlingar förra året och de börjar nu mogna till för läsning. Passar ju bra att använda även i min hyllvärmare2014.

Jag är lite kluven när det gäller just en novellsamling. Ja då menar jag om jag ska läsa den från pärm till pärm på en gång, eller om ska jag ta en novell lite då och då. Jag har ställt frågan förut och svaret blir olika beroende på vem jag frågar. Frågan diskuterades också när jag var med i Facebook-cirkeln om Alice Munros Brinnande livet. Just i Brinnande livet finns det så mycket att diskutera om varje enskild novell. Då kan det vara en fördel att ta dem lite då och då. Men samtidigt, är det riktigt bra skrivet är det svårt att lägga ifrån sig samlingen för jag vill ju veta om resten också håller.

Ja ni hör inte blir vi klokare av detta resonemang så jag går på dagsaktuell känsla.

Novellfavoriter från 2013...

Så här i början på bokbloggaråret 2014 vill jag passa på att lyfta fram tre guldkorn från min novellvåg i bokbloggarhavet 2013. Här kommer repris på tre finfina noveller. Kanske blir 2014 året då du testar en novell. 


Sona av Susanne Boll...

Susanne Bolls novell Sona kommer dröja sig kvar länge, länge. Claudio, Olivia och Oscar, tre människor i ett pulserande Stockholm, vars möten drabbar mig direkt. Jag möts av barnlöshet, självmordstankar och sorgen hos en far som förlorat sin son.

Men det här är ingen tung läsning. Nog så eftertänksam men så fantastiskt detaljerat och sinnrikt berättat. Susanne Bolls språk är vackert och träffsäkert.

Jag kommer läsa novellen om igen för det finns så mycket mellan raderna. Om att se, att våga ta emot, att våga inse, att finnas till för varandra. Den vackra bilden på framsidan harmonierar fint med novellen.

Hoi förlag 2013 / recensionsexemplar

De blå skorna av Linda Olsson...

Jag hade en fin stund på bussen hem i fredags när jag lyssnade på De blå skorna av Linda Olsson. En finfin novell. Annat hade jag inte väntat mig. Linda Olsson skriver finstämt, vackert och gripande och De blå skorna är inget undantag. En novell som får mig att fundera på livet. Hur väl känner vi våra närmaste egentligen?Livet kan ta ny vändningar och vems var de blå skorna som ligger i en kartong? I sinom tid får allt sin förklaring.

Underbart när man hittar ett riktigt guldkorn. En novell som får mig att må bra.

Dödsängeln av Lars Rambe...

Kvällen är sen, platsen ett fiskeläge på Skånes östkust, i bakgrunden hörs bruset från havet. En träbåt ligger förtöjd, från kajutan ses skenet från en fotogenlampa, vid kajutans bord sitter en gammal man och läser som i trance, upprepar en ramsa om och om igen.....ett avgrundsvrål kommer ur hans strupe. En händelse kommer få fasansfulla konsekvenser.

Lars Rambes skräcknovell Dödsängeln är välskriven och detaljerad. Miljön är så perfekt beskriven. Jag känner den stickande doften av tång och förnimmer nästan den salta smaken av havsvatten. Jag känner karaktärernas ångest och den svarta natten kryper under mitt skinn. Det räcker att titta på novellens omslagsbild för att ana den skräck jag har mötts av i Dödsängeln.