Jag skrev aldrig något i vårt gemensamma dokument om den här novellen. Jag tyckte den var lättläst och tydligt skildrad genom de olika luckorna som öppnades. Men mina känslor under läsningen växlade, stundtals fastnade skrattet i halsen, stundtals kände jag mig illa berörd för att i nästa stund le för mig själv. Englander skildrar skuld och skam med humor, en humor som jag tror är nödvändig för att det inte ska bli för tungt. Precis som i tidigare noveller så finns det så mycket där mellan raderna som jag inte riktigt får grepp om vid första läsningen. Mia jag blev också snopen när novellen tog slut, var inte beredd på det.
Gittan beskriver det så bra: Den här novellen var annorlunda och det är först i den här jag kan fnissa till Englanders skrivande...riktigt skruvat, surrealistiskt, så’nt gillar jag! Den lämnar inte lika många tankar som de föregående novellerna. En slags utplanande återhämtning av allt hemskt och alla djupa tankar...
Här kan du kika in hos övriga novelcirklare
och dagarna går
Bibliotekskatten
Fru E:s böcker
Enochannanbok
Breakfast Book Club
Henrik Elstad
Lottens bokblogg
Min bokblogg
Cum libris non solus
Café de la Nouvelle
Jag tyckte aldrig den var rolig, jag tycker den var lite väl knäpp.
SvaraRaderaBra sammanfattning Erika
Mia
Tack :) Det är så kul att höra vad alla andra tycker och lite kan jag hålla med dig.
RaderaBra skrivet Erika!
SvaraRaderaDu fick en del tankar och känslor Erika som du också skriver finns det mycket att läsa mellan raderna. Jag var liksom tom efter alla tankar i de tre föregående.
Det verkar vara en novellsamling att gå tillbaka till och bara upptäcka mer...