Damerna har diskuterat "Hustrun" av Meg Wolitzer...

Helgen lider mot sitt slut och jag börjar så sakta bli redo för ännu en jobbvecka. Helgen inleddes i fredags med att jag och damerna i Litteraturens Vänner träffades för att återigen bokprata.

Meg Wolitzers bok Hustrun är en helt perfekt bok att diskutera. Jag har skrivit ihop några frågor som vi brukar använda oss av men i Hustrun finns det också längst bak diskussionsfrågor till den här berättelsen som vi använde oss av.

Joan Castleman befinner sig tiotusen meter upp i luften på ett flyg till Helsingfors när hon till slut bestämmer sig för att lämna sin självgode och hyllade författare till make, Joe Castleman.

En make vars karriär hon har stöttat och en make som hon följt på alla resor och författaruppläsningar under åren. Ett äktenskap som varat i fyrtio år är på väg att upplösas för nu har Joan fått nog och på vägen har både familjen och hennes egen karriär offrats. Ja en hel del att diskuteras anas. Men SOM den här boken förde oss vidare till den tystnadskultur som de senaste veckorna återigen har blossat upp. Ja där blev vi kvar en bra stund i våra diskussioner. Det finns så mycket att diskutera efter att  ha läst boken. Vi har diskuterat myten om det manliga geniet, slitningarna mellan rollen som mor och hustru, relationen mellan barn och föräldrar, otrohet och vad är det som gör att man stannar kvar. Det här är en sådan bok som jag är glad att vi har läst tillsammans i bokklubben.

Vi var inte helt överens om hur Meg Wolitzer valde att skriva boken. Några tyckte att handlingen inledningsvis var rörig men tillbakablickarna som går som en röd tråd genom berättelsen fyller sin funktion allteftersom berättelsen knyts ihop. Men att Wolitzer gjorde det lätt för sig i slutet av boken det var vi helt överens om. Likaså att vi vill se filmen med Glenn Close i huvudrollen!