Mattias Edvardsson på Anders Ljungstedts Gymnasium del 3...

Mattias Edvardsson besöker elever i åk 1 på Anders Ljungstedts Gymnasium idag. Bland annat en av mina klasser som jag undervisar i svenska och det firar jag här på bloggen med att reprisera mina inlägg av hans böcker.

Varsågoda här kommer dagens tredje repris som jag publicerade onsdag 1 augusti 2012.

Dit drömmar färdas för att dö av Mattias Edvardsson...

 

Mattias Edvardsson är en bland många som ställt sig frågan: Hur kan en mamma medverka till sin egen sons död? I debutromanen Dit drömmar färdas för att dö söker han förståelse för hur allt kunde gå så fel. Bokens handling, som för övrigt är skönlitterär, bygger på det kriminalfall som skakade Sverige 2006, som kom att benämnas Fallet Bobby. Den då 10-årige pojken torterades till döds av sin mamma och hennes sambo. En misshandel och tortyr som pågått alltsedan mamman flyttat ihop med sambon hösten 2005. Edvardsson har läst och granskat förundersökning och domstolsprotokoll och gör nu sin tolkning av fallet genom att blanda fakta med fiktion.

Handlingen griper tag i mig från första sidan. En handling som sakta men säkert byggs upp genom att historien berättas växelvis ur olika tidsperspektiv. Trots att jag vet utgången så lyckas Edvardsson fånga mitt intresse. Jag dras med i sökandet efter förståelse och svar. Jag måste bara vidare och kunde inte släppa boken när jag väl börjat även om läsningen stundtals var mycket smärtsam.

Nu är det inte bara själva handlingen och de fakta som ligger till grund för boken som gör att jag fångas. Boken är skriven med respekt och hänsyn till de inblandade och deras närstående. En balansgång som görs på ett föredömligt sätt. Jag måste medge att jag var nyfiken på just detta, hur Mattias Edvardsson skulle handskas med den fakta som han har tagit del av. Det som har hänt går inte att bortförklara. Trots det fiktiva finns det verkliga människor att ta hänsyn till och Edvardsson skriver med stor lyhördhet när han på ett skickligt och varsamt sätt tolkar och gestaltar mamman, pojken och sambon, som i boken fått namnen Liisa, Sammy och Brian. Språket är lätt att följa och jag leds vidare genom all smärta med hjälp av följsamheten i berättandet, vilket gör att jag känner mig trygg och orkar följa det som så fasansfullt utspelas.

En stark och oförglömlig läsupplevelse om smärta, mänskligt lidande och sökandet efter bekräftelse på många plan. Det finns ingen enkel förklaring men jag är tacksam för att jag har fått ta del av Mattias Edvardssons tolkning som han gör ur den unga mammans perspektiv.

 

Parabellum Nord AB Förlag 2012 / förhandsexemplar