Jag firar med att reprisera mitt inlägg om boken från 2013 och jag har precis börjat lyssna på tredje delen i serien, Prio ett. Det här vill ni inte vara utan och extra roligt att serien utspelar sig i Östergötland.
Varsågoda!
måndag 8 juli 2013
Märkta för livet av Emelie Schepp...
Från första sidan infinner sig en kittlande känsla av spänning och en glädje att få möta nya bekantskaper. Jag var egentligen inte alls förberedd på vad jag skulle få läsa om när jag började läsa Emelie Schepps debutroman Märkta för livet. Trots den dedikation som är skriven i min bok Till Erika spännande läsning anade jag inte att jag skulle mötas av en så spännande och gripande historia och därtill intressanta karaktärer.
Jana Berzelius är framgångsrik åklagare och bär på ett dolt förflutet. Hon minns ingenting från sitt liv före den sommardag 1986 då hon är 9 år och vaknar upp på ett sjukhus. Hon minns inte vem hon är eller var hon kommer ifrån. Nu tjugosex år senare arbetar hon på åklagarmyndigheten i Norrköping. När Migrationsverkets verksamhetschef Hans Juhlén mördas får Jana Berzelius ärendet på sitt bord och tillsammans med kriminalkommissarie Henrik Levin och kriminalinspektör Mia Bolander börjar hon ett komplicerat arbete med att lösa mordet. Jana Berzelius brottas med hemska mardrömmar och hennes förflutna kommer sakta men säkert ikapp henne under utredningens gång. När man hittar en pojke mördad så finns det ingen återvändo. Jana Berzelius kan inte värja sig längre och en mörk och fasansfull bakgrund smyger sig obönhörligen på henne.
Märkta för livet är den första delen i serien om Jana Berzelius och det är jag glad för. Här får jag möta karaktärer som porträtteras äkta och trovärdigt. Henrik Levin brottas med pusslet att få karriär och familjeliv med småbarnsår att gå ihop. Mia Bolander, ja ibland blir jag riktig förbannad på henne för att i nästa stund känna medlidande med henne. Jag gör gärna deras bekantskap igen för här finns definitivt mer att utforska.
Det är uppfriskande att lära känna karaktärer som inte faller in i gängse mönster för deckargenren. Jag instämmer med baksidestexten som menar att detta är en sträckläsningsbok. Det är lätt att hänga med i handlingen men för den skull inte förutsägbart. Jag gör mina försök att räkna ut sambanden men får snällt vänta till sista sidan för att få svar. Ja det går inte att släppa, det är spännande och riktigt ruggigt stundtals. Jag har under läsningens gång känt glädje (för att karaktärerna tilltalar mig) ilska (för det fasansfulla som människor är kapabla till) och hela tiden har jag känt mig förväntansfull. Emelie Schepp lotsar mig skickligt framåt hela tiden. När jag läst klart känns det lite tomt och historien dröjer sig kvar. Den cliffhanger som jag lämnas med gör mig bara mera nyfiken så nu väntar jag definitivt på nästa bok. Jag vill fortsätta träffa Jana Berzelius.
Vill du veta mera om Emelie Schepp och hennes författande så följ hennes blogg här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar