Snövit ska dö av Nele Neuhaus...

Läppar röda som blod, hy vit som snö och hår svart som ebenholts ger vibbar om en berättelse i sagans värld och visst är det idylliskt i den lilla pittoreska tyska byn Altenheim om det inte vore för den skugga som vilar över byn.

Två tonårsflickor, Laura och Stefanie (som kallas Snövit) försvann för 10 år sedan och berättelsen börjar med att Tobias som dömdes för mordet på de två tjejerna nu frisläpps efter att ha avtjänat sitt 10 år långa fängelsestraff. Han återvänder till sin hemby Altenheim vilket ortsbefolkningen inte ser på med blida ögon.


Samtidigt som Tobias återvänder hittas ett flickskelett och bara några dagar efter det så knuffas en kvinna ner från en motorvägsbro. Kriminalpoliserna Pia Kirchhoff och Oliver von Bodenstein börjar snart misstänka att de båda händelserna kan ha kopplingar till de befarade morden på de två tonårstjejerna för 10 år sedan.
Tobias välkomnas inte av byborna och han och hans far utsätts för trakasserier och hot. Stämningen är hätsk och byborna skyr inga medel för att försöka få bort Tobias och hans far från byn. Den enda som verkar står på Tobias sida är Nadja.

Nele Neuhaus berättar en kuslig historia mitt i idyllen i Snövit ska dö som är den fjärde boken i en serie men den första som är översatt till svenska. Trovärdiga personporträtt tecknas och hur människor kan göra i stort sett vad som helst för att dölja sanningen nystas sakta upp. Stundtals är det riktigt spännande men jag fångas inte fullt ut. Jag tror att det beror på att boken är lite för lång. Men det är välskrivet och det var extra roligt att stifta bekantskap med en för mig okänd miljö då det är min första deckare som jag läser som utspelar sig på tysk mark.

Uppläsare av boken är Gerhard Hoberstorfer. Det är första gången jag lyssnar på honom som uppläsare och det var en angenäm bekantskap. Han gör det bra.