Igår var jag, min mor och mina döttrar och såg filmen En man som heter Ove. Jag lyssnade på boken på sportlovet 2013. En berättelse som berörde mig på djupet. När det nu var dags att se filmen så hade jag en hel del bilder, minnen och tankar i huvudet med mig in i biosalongen.
Regissör Hannes Holm har träffat helt rätt i sin tolkning av Fredrik Backmans berättelse. Allvaret och sorgen skildras mera tydligt i filmen än vad jag minns från boken. Humorn ligger där och lurar som en ton i bakgrunden men klumpen i halsen och tårarna som bränner bakom ögonlocken är starkare än vad jag minns från när jag lyssnade på boken. Rolf Lassgård gör en lysande tolkning av Ove. Så långt ifrån Wallander och polisen Erik i Jägarna.
Mitt tips om du ska se filmen: ladda med näsdukar.
Mina tankar om boken hittar du här.
Med tanke på hur mycket jag älskade boken så överträffade filmen förväntningarna! (fast näsdukar behöver jag nästan aldrig ;-)
SvaraRaderaHär är näsdukar ett måste ;-)
Radera