Stalker av Lars Kepler...

"Om lamporna är tända kan en stalker se dig utifrån, men om lamporna är släckta kan du inte se en stalker som redan är inne"

I ovanstående stämningsläge har jag befunnit mig under senare delen av jullovet. I Lars Keplers femte bok, Stalker är psykiatern Erik Maria Bark (från Hypnotisören) tillbaka. Ett filmklipp skickas till Rikskriminalen. Bakom filmkameran har någon stått utanför en kvinnas fönster och filmat henne genom fönstret. När maken kommer hem dagen därpå hittar han sin fru död till följd av bestialiska skär- och sticksår. Erik Maria Bark kallas snabbt in för att hypnotisera den traumatiserade maken. Vad kan han ha sett?

Det dröjer inte förrän ytterligare filmklipp skickas till polisen. Samma mönster upprepas, en kvinna smygfilmas och nästa dag är hon mördad. Jag kan lova att det slutar inte här för nu börjar en fasansfull jakt mot klockan där mördaren hela tiden ligger steget före.

Lars Kepler fortsätter på inslagen bana att skriva bladvändare. Det är spännande och ruggigt mest hela tiden. Men jag tycker inte Stalker är lika bra som de föregående. Jo då, jag får en del svar på de frågor som jag lämnades med efter att ha läst Sandmannen. Det finns en röd tråd genom serien som bygger historien vidare.

Jag läste någonstans att det planeras för åtta böcker. Jag tänker definitivt läsa dem alla i så fall. För det är mera jag vill veta om karaktärerna och jag saknade Saga Bauer som bara fick vara med lite grann, vilket i och för sig har sin förklaring. Mer säger jag inte.

Glöm inte att läsa baksidestexten först "Lås dörren, dra för gardinerna".