Novellfavoriter från 2013...

Så här i början på bokbloggaråret 2014 vill jag passa på att lyfta fram tre guldkorn från min novellvåg i bokbloggarhavet 2013. Här kommer repris på tre finfina noveller. Kanske blir 2014 året då du testar en novell. 


Sona av Susanne Boll...

Susanne Bolls novell Sona kommer dröja sig kvar länge, länge. Claudio, Olivia och Oscar, tre människor i ett pulserande Stockholm, vars möten drabbar mig direkt. Jag möts av barnlöshet, självmordstankar och sorgen hos en far som förlorat sin son.

Men det här är ingen tung läsning. Nog så eftertänksam men så fantastiskt detaljerat och sinnrikt berättat. Susanne Bolls språk är vackert och träffsäkert.

Jag kommer läsa novellen om igen för det finns så mycket mellan raderna. Om att se, att våga ta emot, att våga inse, att finnas till för varandra. Den vackra bilden på framsidan harmonierar fint med novellen.

Hoi förlag 2013 / recensionsexemplar

De blå skorna av Linda Olsson...

Jag hade en fin stund på bussen hem i fredags när jag lyssnade på De blå skorna av Linda Olsson. En finfin novell. Annat hade jag inte väntat mig. Linda Olsson skriver finstämt, vackert och gripande och De blå skorna är inget undantag. En novell som får mig att fundera på livet. Hur väl känner vi våra närmaste egentligen?Livet kan ta ny vändningar och vems var de blå skorna som ligger i en kartong? I sinom tid får allt sin förklaring.

Underbart när man hittar ett riktigt guldkorn. En novell som får mig att må bra.

Dödsängeln av Lars Rambe...

Kvällen är sen, platsen ett fiskeläge på Skånes östkust, i bakgrunden hörs bruset från havet. En träbåt ligger förtöjd, från kajutan ses skenet från en fotogenlampa, vid kajutans bord sitter en gammal man och läser som i trance, upprepar en ramsa om och om igen.....ett avgrundsvrål kommer ur hans strupe. En händelse kommer få fasansfulla konsekvenser.

Lars Rambes skräcknovell Dödsängeln är välskriven och detaljerad. Miljön är så perfekt beskriven. Jag känner den stickande doften av tång och förnimmer nästan den salta smaken av havsvatten. Jag känner karaktärernas ångest och den svarta natten kryper under mitt skinn. Det räcker att titta på novellens omslagsbild för att ana den skräck jag har mötts av i Dödsängeln.