På min önskelista till tomten i julas stod Mörka platser av Gillian Flynn. Det skulle visa sig att paketet låg under granen på julafton. Boken blev liggandes under vintern i bokhyllan i "vill-läsa-högen", men i påskhelgen har jag läst ut boken och det har varit en hisnande resa.
Det har gått 25 år och Libby Day som nu är 32 år lider svårt av sviterna efter att ha bevittnat morden på sin mor och två systrar. Tre mord som hennes då femtonårige bror Ben fick skulden för efter att Libby vittnat om att han var den skyldige. Ett dåd som kom att kallas Satansoffret i Kinnakee. Men var han verkligen den skyldige?
Några privatspanare, som tror att Ben är oskyldig, tar kontakt med Libby för att få henne att berätta om händelsen. Mot betalning, pengar som Libby verkligen behöver, vill de att Libby söker upp de som var involverade när det begav sig för 25 år sedan.
Växelvis får jag får följa Libby i nutid, i hennes sökande, parallellt med dåtid, som berättar vad som faktiskt hände den ödesdigra januarinatten 1985. Gillian Flynns val att berätta historien så här ger en extra tyngd. Jag vill vidare, jag får en bild av varje karaktär på ett tydligt sätt. Det gör att jag kan fatta tycke för och känna med de inblandade. Det är stundtals riktigt otäckt att läsa och jag lider med Libbys familj och mamman som kämpar för att hålla ihop familjen genom alla svårigheter.
Det här är ingen vanlig deckare med ett polisteam som jobbar på fallet. Här är offer och förövare huvudpersoner. Det är svart och mörkt men samtidigt så finns hopp. Framförallt går det inte att räkna ut hur det hela ska sluta. När jag tycker mig ana hur det ligger till så vrider Gillian Flynn till några extra varje i avslutningskapitlen. Libbys resa vill jag inte ha oläst. Jag kan verkligen rekommendera boken för dig som vill komma bakom fasaden och in i det mänskliga psyket. För otäckt är det, riktigt psykologiskt under huden krypande otäckt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar