Igår lyssnade jag färdigt på Kaffe med rån av Catharina Ingelman-Sundberg. På äldreboendet AB Diamanten bor Märtha, Stina, Anna-Greta, Snillet och Krattan. Dålig service såsom uppvärmd plastförpackad mat, otrevligt bemötande, ingen frisk luft, bestämda sovtider, besparingar och åter besparingar är vardag för de boende. Livet är så långtråkigt och syster Barbro styr boendet med järnhand.
En dag tröttnar Märtha, nu så får det vara nog. Ska här bli någon ändring så får de ordna det själva. Hon peppar kamraterna till att bilda en pensionärsliga. Nu ska här begås brott för som fängelsekund verkar det vara mycket bättre med servicen. Bytet ska de sedan använda till en stöldfond som ska hjälpa äldre och fattiga. Allt i sann Robin Hood-anda. Nu ska de bara komma på det perfekta brottet.
Det är underhållande och bitvis riktigt vasst i kritiken mot hur åldringsvården bedrivs. Till en början är jag fast i berättelsen och njuter av de gamlas uppror. Men historien tappar fart ju längre in i boken jag kommer och det är trots allt Helge Skoogs underbara uppläsning som håller mig kvar.
Men det ska jag villigt erkänna att skrattat gott det har jag gjort. Men som helhet så blir det lite för mycket. Jag får inte riktigt grepp om karaktärerna och de svalnar allt medan historien berättas.
Men en hel del kloka formuleringar har jag noterat:
"Jag vill dö ung och så sent som möjligt, men jag vill leva med dunder och brak så länge jag kan"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar