Porto Francos Väktare av Ann Rosman...

Historien i den tredje boken, med kriminalinspektör Karin Adler i huvudrollen, Porto Francos Väktare, spänner över 220 år. Boken utspelar sig liksom de tidigare böckerna på Marstrand. Ett hemskt fynd görs på Klöverön i Gamle mosse då en kvinna och ett spädbarn hittas döda. Karin Adler och hennes kollegor kopplas in på fallet men det ska visa sig att det är ett mycket gammalt fynd som det blir svårt att identifiera.

Två parallella historier berättas nu av Ann Rosman. Den ena historia tar sin början 1793 när den unga Agnes rymmer hemifrån för att undkomma ett oönskat äktenskap, den andra historien utspelar sig i nutid och vi får följa Astrid, en gammal dam som bor och har levt hela sitt liv på Klöverön. Sakta men säkert nystar Rosman i de olika trådarna och en spännande historia spelas upp.

Precis som i de tidigare böckerna om Karin Adler så skriver Ann Rosman två parallella historier. Till en början tyckte jag att det var för lite av Karin i den här boken men allt eftersom berättelsen fortskrider så vill jag bara läsa mer och mer om Agnes.

Det är just det här med att blanda nutid med dåtid som jag gillar i Ann Rosmans böcker och hennes förmåga att skildra miljön runt Marstrand med omnejd. Det märks attt Rosman kan sitt Marstrand och har gjort en gedigen research, vilken hon också berättar om i slutet av boken.

Det tidigare böckerna i serien om Karin Adler är Fyrmästarens dotter och Själakistan. Jag rekommenderar att man läser böckerna i ordning för att få en bra bild av Karin, hennes kollegor och andra karaktärer som återkommer i böckerna.

Jag vill läsa mer om Karin Adler i framtiden och hoppas på en fortsättning. Men jag har också ett annat önskemål och det är att Ann Rosman skriver en historisk roman från pärm till pärm.

Jag lyssnade på boken och det är Mirja Turestedt som läser boken precis som i de tidigare och det gör hon mycket bra.


Damm förlag 2011 / Recensionsexemplar