Sommarhuset av Anna Fredriksson...

Sommarhuset av Anna Fredriksson inleds med att de tre syskonen Eva, Anders och Maja återförenas på sin mammas begravning. Syskonen har inte haft någon direkt kontakt på många år. Det här är början på en bitter arvstvist där mammans sommarhus i Stockholms skärgård står i centrum. Anders och Maja vill sälja huset medan Eva anser att det är hon som ska överta huset eftersom hon är den av syskonen som alltid har funnits vid mammans sida och tillbringat mest tid ute på skärgårdsön. Men det ska visa sig att det inte finns något skrivit om vem som ska ha sommarhuset, alltså äger de en tredjedel var.

Efter begravningen reser Eva ut till huset på ön för att få tid att tänka över situationen. Hon har bara varit där några dagar när syskonen och deras familjer kommer ut till ön för att fixa iordning huset inför den stundande visningen och därpå följande försäljning. Nu börjar en tid som ska visa sig bli omtumlande för alla inblandade.

Sommarhuset rör upp många känslor hos mig. Jag pendlar mellan de olika syskonen, kan inte bestämma mig för vems sida jag ska stå på, ena stunden är det  Evas sida, nästa Anders och Majas sida. Jag kan lätt känna igen mig i Eva när det gäller yrke (hon arbetar som gymnasielärare) jag kommer på mig själv att le igenkännande när Anna Fredriksson beskriver läraryrkets olika sidor. Jag kan relatera till barn i åldern 20+ som flyttar hemifrån, idolaffischen på Björn Skifs i flickrummet känns igen, men framför allt livet på sommarön även om min barndomsö inte ligger i skärgården.

Det här är en bok som leder till eftertanke på så många plan. Beskrivningen av skärgårdsmiljön, soldränkta klippor, blomdoft, ljumma sommarkvällar och strilande sommarregn ligger som en fin och omfamnande bakgrund till det allvar som boken faktiskt tar upp. Relationer, vad som är viktigt i livet, hur vi kommunicerar, hur vi tar hand om oss själv och varandra, kärlek, sorg och vänskap. Berättelsen förs framåt i ett ganska lugnt tempo, även om relationen syskonen emellan stundtals är ganska häftig. Det lugna tempot är en fördel tycker jag eftersom det är så många känslor att fånga och ta in ur handlingen.

Jag lyssnade på boken och det är Louise Raeder som läser boken, en helt ny uppläsare för mig. Det tog ett tag till jag fick grepp om uppläsningen men allt eftersom så växer uppläsning ihop med berättlesen och Louise Readers lågmälda stämma passar fint till gestaltningen av de olika karaktärerna.

För att inte avslöja något mer om handlingen så kan jag bara tipsar er om att läsa eller för all del lyssna på Sommarhuset. En bok som har berört mig mycket, jag har skattat, blivit rörd, blivit arg och skrattat igen och jag avslutar med ett citat från boken:

"Syskon är som vänner du aldrig kan bli av med", säger prästen. Det är så fint. Vad du än gör finns dom kvar"


A Nice Noise 2011/Recensionsexemplar